The Project Gutenberg eBook, Samlade skaldefrsk, by Pehr Thomasson


This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions 
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at 
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.




Title: Samlade skaldefrsk


Author: Pehr Thomasson



Release Date: April 14, 2020  [eBook #61835]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1


***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK SAMLADE SKALDEFRSK***


E-text prepared by Jari Koivisto



SAMLADE SKALDEFRSK

Af

PEHR THOMASSON





Stockholm,
Hos J.J. Flodin,
1857.




Innehll

Min Sngm.
Till Tonerna.
Hvad jag helst ville vara.
Det enda ordet.
Den strsta boken.
Svanen.
Liljan.
Perlan.
Dufvan.
Drufvan.
Trnet.
Perlbandet.
Gossen och Filosofen.
Stjernan.
Flickan p Grafven (Barnsaga).
Nktergalen (Saga, tillegnad Jenny Lind).
Liljan och Fjrilen (Blekings-folkvisa).
Den fattiges rikedom.
Ung Erik och skn Karin.
Ett lyckligt gonblick.
Till Blenda.
Du r mig nr.
Vid hennes graf.
Den frskjutne.
Den blinde sngaren.
Den dende Skalden.
Hvi suckar du?
Gud ser till mig.
Nyrsbn.
En blick p Kyrkogrden.
Lifvets Engel.
Polacken.
Blekinge.
Skandinavisk Frbundssng.
Till Svenska Bondestndet.
En Vinterqvll.
Fatta Mod.
Minnessng fver Nils Mnsson i Skumparp.
Soldaten Stng.
resknken.
Sngaren.
Arbetarens sng.
Den gamle knekten.
Vallgossen.
Tiggaregossen.
Herdinnan.
Sjmansflickan.
Barnhus-Barnet.
Spelmannen.
Den Liknjde.
Torparens Morgonsng.
Sng vid Majstngen.
Till Vrens frsta Lrka.
Liten Visa.
Till Henne.
Qvinnotrohet.
Ett Guldbrllop.
Den fattiges de (Sann hndelse).
Lngtan frn Staden (1842).
En Mulen Stund.




Min Sngm.


    Jag r ett barn utaf naturen,
    Och knner inga reglors tvng:
    I skogen r jag fdd och buren
    Vid bckens sus och kllans sprng
    Och derfr kan jag icke sjunga
    Med konstlad ton och hycklad rst;
    Det bor ej smicker p min tunga,
    Ej nktergalar i mitt brst.

    Mitt enkla modersml jag talar,
    Som jag af mina fder rft;
    Och om uti de stores salar
    Man tycker detta lter krft,
    Mig rr det fga -- ej bland lrde
    Jag vgar strngad harpa sl;
    Fr dem har endast konsten vrde,
    Och annat allt de blott frsm.

    Der bygdens glada ungdom dansar
    P ngen under grna trd
    Och barnen binda sina kransar,
    Der vill jag ocks vara med
    Och sjunga ut hvad sknt jag tnker.
    Hvad gladt, som fr min blick sig ter.
    Och lefva skild frn verldens rnker:
    Det r min nskan -- intet mer.




Till Tonerna.


    Englabarn frn hgre zoner,
    Ljufva, milda harpotoner!
    Svingen jublande i qvll
    fver dalens blomstersngar
    Upp mot himlens stjernengar
    Till Allfaders sngartjll.

    Fallen se'n i nattens stunder
    Ssom dagg till jordens lunder
    Ner i hvarje knsligt brst,
    Gjuten frid i qvalda hjertan.
    Trsten sorgen, sfven smrtan,
    Med er oskuldsfulla rst.

    Vcken kra barndomsminnen,
    Elden friska ungdomssinnen,
    Till att fatta rtt och sknt;
    Svfven glade fver verlden,
    Och p ljusa sngarfrden
    Klden allt i hoppets grnt.

    Sist nr trtta handen domnar.
    Och i lifvets afton somnar
    In vid vlbekanta ljud,
    Ljufva toner! klingen klingen.
    Och med frlsta anden svingen
    Hem till sngens milde Gud.




Hvad jag helst ville vara.


    Helst af allt jag ville vara
    Blott en liten nktergal,
    Som fick fri och osedd fara
    P besk i hvarje dal,
      Sjungande och glad,
      Mellan blommor, blad,
    Upp ltta vingar buren
    fver allt uti naturen.

    Dagen om jag skulle hvila
    Gmd i doftrik rosenhck,
    Och om qvllen lustigt ila
    Till den spegelklara bck.
      Tjusa med min rst
      Hvarje trnas brst.
    Som i svala aftonstunden
    Trnar suckande i lunden.

    Nr som nordens lunder inga
    Blad och blommor gde mer,
    Skulle jag mig rastlst svinga
    Dit, der evig sommar ler,
      Fjerran ifrn nord
      Till den sdra jord,
    Land och stder se p frden;
    Finns vl gladare i verlden?




Det enda ordet.


    I allt p hela denna jord
    Jag ser och hr ett enda ord,
    Som, hvar jag r och hvart jag gr,
    Fr mina blickar str.

    Uti naturen, blad fr blad,
    Jag lser det i hvarje rad,
    Och hr det ljuda ur hvart brst,
    Som knsla har och rst.

    Det lyser klart p fstet bl,
    Det skrifvet str i minsta str.
    Och, fven i hvad strre r,
    Af allt, som jorden br.

    Det klingar sknt i skog och dal
    Ur brstet af hvar nktergal,
    Och jublande i hjden far
    P lrkans vingepar.

    Men djup och outgrundlig r
    Den allmakt, som det innebr,
    Ty mitt frstnd kan fatta blott,
    Att allt r sknt och godt.

    Jag ser det ordet likvl klart,
    Och hr det tona underbart
    I skans knall, i stormens ljud;
    Ty detta ord r -- Gud.




Den strsta boken.



    Jag vet en herrlig bok -- mot denna
    De andra ro ingenting!
    S mycket snillrikt ingen penna
    Har tecknat n p jordens ring.
    Den r en ppen gudasaga,
    Med hvarje r i ny upplaga.

    En outtmlig rikdom hyser
    Den inom sig s underbart;
    Hvartenda ord af vishet lyser,
    Hvart blad r strlande och klart,
    Som stjernesdda himlapellen
    Uti den klara vinterqvllen.

    I lefvande bokstfver prlar
    Den fverallt, fr blicken rjd,
    Och ler i terbrutna strlar
    Frn fjellets solbeglnsta hjd
    Till dalens blomsterrika lunder.
    Der allt frkunnar Skaparns under.

    Lngt mera stort n konsten ger
    I den jag stundligt skda fr.
    Och mera sknt n skalden sger
    Omtonar mig hvarhelst jag gr.
    Till permar ger den azuren,
    Och denna boken r -- _naturen_.




Svanen.


    Det sgs att svanen, tyst och stum,
    Ses ila genom tid och rum,
    Och brjar sjunga frst i dden.
    Den sagan r som mngen ann,
    Rtt ntt och tck, och kanske sann,
    Ty mnga ro lifvets den.
    Jag vet en svan, mer underbar.
    Han p sitt ljusa vingepar
    I rymdens vida salar svingar,
    Och andas idel poesi,
    Hvar fjder r en melodi,
    Hvart vingslag som ett tonfall klingar.
    Han gr ibland p en sekund
    En frd kring hela verldens rund,
    Och fr hans tjusta blickar
    Hur solbelysta alla berg,
    Hur skiftande i rosen frg
    All jordens sknhet nickar.
    Der ligga sknt i morgonstund
    S mngen dal och palmelund,
    Om-armade af spegelsjar,
    Och fgelsngen klingar gllt
    Frn liljekullar, rosenflt
    Och guldbestrdda blomsterar;
    Hr resa sig sntckta fjell
    Mot himmelen i stjernklar qvll.
    Med pelarskogar, dunkelt grna,
    Och strida elfven stnker opp
    Sitt silfverskum i granens topp,
    Som glnser rikt af perlor skna;
    Men ack han skdar icke blott
    Hvad jorden ger sknt och godt,
    Han gstar fven himlens salar.
    Med englarne bekant han r,
    Och utaf dem han hr och lr
    Det ljufva sprk han stundom talar.
    Nr se'n han kommer till sitt bo.
    Han stter sig i salig ro
    Och sjunger hvad han sett p frden.
    Men sngen blifver endast matt,
    Ty fr den rika sjlens skatt
    Har sprket intet ljud i verlden;
    Och, denna svan, s snabb och fri,
    r -- _skaldens rika fantasi_.




Liljan.


    Mig lyster till att sjunga allt om en lilja rar,
    hen raraste p hela vida jorden,
    Hon blommar bde vinter och vr och sommardar
    I hvarje dal inom den hga norden;
    Af henne alla rosor och alla blommor sm
    Och alla fagra blomster, som upp ngen st,
    Sin oskuldsfulla sknhet hafva lnat.

    Nr alla andra liljor fr hstens stormar d,
    Str hon nnu uti sin fulla fgring
    S rd som mognad drufva, s hvit som nyflld sn,
    S blndande som sommarnattens hgring,
    S glad som lilla lrkan i rymdens bla sal,
    S tjusande som sngen af nordens nktergal,
    S vnehuld som skogens turturdufva.

    Hon ngar idel gldje, hon sprider frid och trst
    Till alla vsen i naturens rike,
    Hon gjuter med sin krlek i hvarje manligt brst
    En lefnads lust och sllhet utan like,
    Hon r det sknsta smycket i hela skapelsen
    En engel snd till jorden frn Gud i himmelen,
    Den liljan det r -- _nordens frida flicka_.




Perlan.


    Af alla perlor ingen finns,
    Och ingen tappas, ingen vinns
    S dyrbar, som ett qvinnohjerta,
    Om det r troget, rent och godt,
    Och utaf del krlek blott
    Med mhet lindrar lifvets smrta.

    Liksom en herrlig blomster
    Mildt doftar kring den vida sj,
    Som leker vid dess tcka strnder,
    Det sprider trstens balsamdoft
    Omkring bland jordens lga stoft,
    Hvarthn det p sin vandring lnder.

    I lifvets glada solskenstid
    Af lefnadslust och inre frid
    Det ltt som kllans bubbla vller;
    I mulen tid, i sorg och nd,
    Ja nda in i blekbl dd
    Det lika varmt af krlek svller.

    Om du en sdan perla har,
    Som skiner, strlande och klar,
    En stjerna p din lefnads himmel,
    Den som ditt bsta smycke gm,
    Och aldrig hennes vrde glm
    P marknaden i verldens hvimmel.




Dufvan.


    Hilda har en snhvit dufva,
    Som p fager blomstertufva
    Byggt sitt lilla lugna bo.
    Ifrn detta nste
    Upp till himlens faste
    Hon i menls tro
    Hvarje qvll sin dufva snder,
    Somnar se'n med knppta hnder

    Under smnen kommer dufvan
    ter hem till blomstertufvan
    Med sm barn frn himmelen,
    Hvilka vnligt smeka
    Och i drmmen leka
    Fr sin lilla vn
    Hela natten om frtroligt,
    Derfr sofver hon s roligt.

    Denna underbara dufva,
    Det r Hildas aftonbn;
    Denna tcka blomstertufva,
    ngande ocb mild ocb skn,
    Det r hennes spda hjerta,
    Fullt af tillfrsigt och tro;
    Himlabarnen ro englar,
    Svfvande kring vaggans bo.




Drufvan.


    Jag har icke rd att dricka
    Frsande Champagne-vin;
    Njuter likvl af en drufva,
    Mera doftande och fin.

    P en snhvit perlekulle,
    Lik en gldande rubin,
    Svller hon alltjemt och ngar
    Af det kostligaste vin.

    Utaf hennes ljufva nektar
    Dricker jag med hjertans lust,
    Dricker tills jag blifver rusad,
    Ack, af idel purpurmust.

    Men fast jag den drufvan pressar
    Nstan hvarje dag och stund,
    r hon lika rd och saftig,
    Ty hon r -- _min flickas mund_.




Trnet.


    Ibland det trne jorden br
    Det gifves ett, som giftigt r
    Och mer n andra stingar;
    Det r dock ofta mjukt och sknt,
    Och som en ros bland sommargrnt
    Det doft omkring sig bringar,
    Som knnes stt till smak och lukt,
    Men r likvl maskstungen frukt,
    Som plgsamt frter, tr och brnner
    I mnga runda Herrans r,
    Och ger ett troget hjerta sr,
    Som det i hela lifvet knner --
    Det trnet pressat trar fler
    n dagg till jorden fallit ner
    Ur knsliga och unga,
    Men frodas nd ofta hr,
    Ty du skall veta att det r --
    _Ett svekfullt brst med smidig tunga_.




Perlbandet.


    Vid sin enda dotters sjukbdd modren satt
    Och klagande sin hand p heta pannan lade.
    Men som en olsharpa i luftig sommarnatt,
    S flickan hviskande sitt sista afsked sade:
    "Nr jag blir dd och bddad ner i mullen,
    Stt d ett litet mladt kors p kullen
    Och rista dessa orden derupp:
    'Af krlek till en fattig yngling hr i verlden,
    Som hon ej ega fick fr hgmodet och flrden,
    Upphrde detta unga brst att sl';
    Stt sedan derintill min hvita lsklingsblomma,
    Till henne skall min kraste om dagen komma
    Och flla trar i den lsa sand;
    Nr se'n det blifver tyst kring land och vatten,
    Skall jag som engel komma dit om natten
    Och knyta mig af trarne ett perleband;
    Det bandet skall mitt brst fr evigt smycka,
    P det min lskling knna skall igen
    Sin barndomsbrud hos Gud i himmelen,
    Och henne till sitt varma hjerta trycka."




Gossen och Filosofen.


    En fyrarig gosse
    Satt tyst en aftonstund
    Och hnryckt blicken hjde
    Mot fstets stjernerund.

    En filosof det mrkte
    Och sporde gossen s:
    "Hvad r som dig frtjusar,
    Hvad tnker du upp?"

    "Jag tnker p hur vackert
    Det r i himlen -- d
    En sdan sknhet strlar
    Och lyser _utanp_."

    "Tack gosse fr de orden" --
    Den lrde sade mt --
    "Jag mycket tnkt och forskat.
    Men denna tanke glmt."




Stjernan.


    Nina, liten trna,
    Satt invid en sj,
    Sg en vacker sljerna
    Som en gyllne 
    Simma i det klara vatten,
    Strlande i mrka natten.

    "Hafsfru, gif mig denna
    Stjernas fina guld,
    Och jag skall beknna
    Dig fr evigt huld,
    Som en Gudom i vr kyrka,
    Och ej ngon annan dyrka."

    S hon barnsligt tnkte,
    Och i bljans famn,
    Som en svan sig snkte.
    Strax en andehamn
    Kom frn ljusa stjernelanden
    Och drog Nina opp p stranden.

    "Hr, min lilla flicka",
    Ljd en stmma nu,
    "Upp mot himlen blicka!
    Stjernan ser du ju
    P den hvlfda himlabgen,
    Och dess afbild blott i vgen.

    S Guds rika under
    Strla fver allt
    Upp jordens lunder,
    Uti hvar gestalt,
    Men frn himmelen hrstammar
    Allt det skna, som hr flammar.

    lska djupt naturen
    I Guds goda verk!
    P dess armar buren
    Lefver du -- men mrk
    Gud allena tillhr _ran_
    Dyrka _honom_... Mins den lran!"

    Och den lran minnes
    Lilla Nina n...
    Men, ack, mngen finnes
    Som frglmmer den --
    Som sig hand och stjernor vljer
    Och fr dem sin himmel sljer.




Flickan p Grafven.

(Barnsaga.)


    Lilla Emma gick s dyster
    Till de ddas hem en natt
    Srjande sin tvilling-syster,
    Hon p grafvens kulle satt,
    Hviskande med barnslig stmma:
    "Anna, sofver du vl n?
    Har du glmt din lilla Emma?
    Knner du mig ej igen?
    Minns du ej hur gladt vi lekte
    Frr i dalens blomsterland,
    Och hur mt oss mamma smekte

    Med sin sammetslena hand,
    Nr vi i den ljusa sommar
    Sprungo mellan skogens trn,
    Plockade sm skna blommor,
    Lade dem i mammas knn?
    Minns du ej hur gladt vi logo,
    Nr som skogens fglar sm
    Sina muntra driller slogo
    Under himmelen den bl?
    Vi oss nskade att vara
    Tvenne lrkor, som med frjd
    Fingo jemt kring rymden fara
    Sjungande i blnad hjd.
    Minns du af hvad himmelskt vrde
    Pappa sade bnen r,
    Samma afton han oss lrde:
    'Gud som hafver barnen kr?'
    Allt var frr s gladt och roligt;
    I vrt lilla lugna bo
    Slumrade vi tyst frtroligt
    I en stilla menls ro,
    Drmde att p liljestnglar
    Emot himlens bla rund
    Vi med hulda syskon-englar
    Svfvade i sllt frbund...
    Minns du dessa ljufva tider,
    O, s kom till mig igen!
    Vet att jag af saknad lider,
    ger ingen barndomsvn,
    Som kan mina dockor sira,
    Fast jag siden har och gull; --
    Som kan blomsterkransar vira,
    Fastn utaf blommor full
    Lunden r, och upp kullen
    Rosen nyfdd mot mig ler -- --
    Hu, det r s kallt i mullen...
    Stackars syster, kom! jag ber."

    S den lilla Emma beder,
    Fller tr p liljehy.
    D en engel svfvar neder
    P en rosig purpursky
    Ifrn stjernehvalfvet hga,
    Svanehvit med krona p.
    Emma lyfte opp sitt ga;
    Lilla engeln sade d:
    "Jag bor ej i svarta mullen:
    Jag i himlens salar r.
    Bttre rosor n p kullen,
    Bttre blommor dofta der;
    Bttre snger, bttre toner,
    n som skogens fglar sl,
    Ljuda i de klara zoner
    Ofvan stjernorna de sm.
    Der jag lngtar att f sluta
    Dig p nytt uti min famn
    Och med dig fr evigt njuta
    Salighet frutan namn.
    Men vill du till himlen komma,
    Vill du bland de slla bo,
    Vrda mt din lefnadsblomma:
    Oskuldshjertats rena tro!"

    Nu p skra silfvervingar
    Engeln emot hjden for;
    Men fr Emmas ra klingar
    n hans lra, som hon tror.




Nktergalen.

(Saga, tillegnad Jenny Lind.)


    Solen sjunker ned frn fstet
    Bakom skogens mrka bryn,
    Dufvan ilar glad till nstet,
    Lrkan tystnar uti skyn;
    Men i blomsterrika dalen,
    Sjunger lilla nktergalen.

    Liten gosse, satt jag ofta
    Ute hela natten lng,
    Der som ngens rosor dofta,
    Lyssnande upp hans sng,
    Med en innerlig frtjusning
    Invid bckens milda susning.

    En gng -- just som dagen grydde
    fver mn-frsilfrad dal,
    Och de ntta elfvor flydde
    Suckande till bljans sal --
    Nr jag lnge lyssnat hade,
    Hnryckt jag till honom sade:

    "Lilla fgel, om din tunga
    Jag en timma gde blott,
    _Gldligt_ jag d skulle sjunga
    Och ej klaga p min lott --
    Hvarfr bor i dina snger
    Stdse trnad, sorg och nger?"

    "Gosse, hr min lefnadssaga!"
    Svarade strax sngarn mig...
    "Om jag stundom hres klaga,
    Kan det vl frundra dig:
    Jag var frr en lycklig qvinna.
    Verldens _strsta_ sngarinna.

    fverallt i land och stder,
    Der jag hjde sngens rst,
    Spridde som ett vestanvder
    Gldjen sig till alla brst:
    Menniskor i millioner,
    Tjuste jag med mina toner.

    Dyrkad jemt som en gudinna
    Af en ffng menskohop,
    Glmde jag att vara qvinna;
    Sfd af smickrets bifallsrop
    Blef jag stolt i hg och sinne:
    Hgmod vxte opp derinne.

    Straffad blef jag fr min villa,
    Fr min drskap och dess flrd --
    O, jag hade handlat illa
    Och var icke bttre vrd!
    det mig fr rtta stllde
    Och ett sdant utslag fllde:

    Himmelen dig bjd att fara
    fver stoftets trnga verld,
    Och i dmjukhet frklara
    Sngens gudom p din frd;
    Men din skapare der ofvan
    Har du glmt, som gett dig gfvan.

    Derfr skall du rastlst ila
    fver hela verldens rund,
    Dag och natt frutan hvila
    Klagande i hvarje lund,
    S i Sdern, som i Norden,
    Nktergal benmnd p jorden.

    Evigt skall du dock ej tona,
    Ty en Jungfru, skr och ren,
    Skall i sngens verld frsona
    Hvad du brutit har. Och se'n
    Fr du dig frklarad svinga
    Dit, der englaharpor klinga.

    Sagd var domen. Och allt sedan
    Jag som liten fgel far
    Sorgligt klagande, emedan
    Minnet af hvad frr jag var
    Hvilar tungt upp mitt hjerta --
    Derfr denna bittra smrta.

    Men frlossningstimman stundar
    Efter mnga tusen r:
    Snart skall jag frn jordens lunder
    Flytta till en evig vr
    Och ej mer med smrta tona --
    Jenny Lind skall allt frsona".

    S, o dla sngarinna,
    Nktergalen sjng fr mig;
    Och jag lofvade att bringa
    Sagans enkla ord t dig.
    Gm dem, _honom_ till ett minne
    I ditt varma sngarsinne!




Liljan och Fjrilen.

(Blekings-folkvisa.)


    Der stod en fager lilja
    Allt uti grnan lund
    Och blickade mot solen
    Den arla morgonstund;
    Hon gladde sig t lifvet
    I snhvit blomsterskrud,
    Och var i daggjuveler
    S smyckad, som en brud.

    En fjril flg att gillja
    Densamma morgonstund,
    Kom s till fager lilja
    Allt i den grna lund;
    Af hennes fgring tjusad
    Han fll i stoftet ner
    Och sade till den skna:
    "Ack, hr den bn jag ber!

    "Lt mig med dig f lefva,
    Du hulda, vna vif!
    Jag sknker dig mitt hjerta,
    Min krlek, och mitt lif,
    Nr andra fjrlar svrma
    I yra blommors lag,
    Skall jag invid din sida
    Frnja dig hvar dag.

    "Ditt ansprkslsa vsen,
    Din oskuldsfulla sjl
    Har fngslat hg och sinne!
    Jag svr att bli din trl,
    Och dig fr evigt lska
    I gldje, lust och nd,
    S lnge som jag andas,
    Intill min bleka dd!"

    Och spda liljan trodde
    Den sockersta skalk,
    Och ppnade fr honom
    Sin ljufva honungskalk;
    Han flg deri berusad,
    Och lifvets balsam sg,
    Men till en ros i dalen
    Han straxt frn henne flg.

    Den arma liljan srjde
    Sin fjril bitterlig,
    Och fllde mnga trar
    Upp sin lefnadsstig.
    Hon fre middagsstunden
    Stod blek, och sorgligt log;
    D kom en vnlig dufva.
    Och henne med sig tog.

    Men fjrilen, som listigt
    Frn liljan flg sin kos,
    Och tnkte gldje finna
    I kalken hos sin ros,
    Han fann sig grymt bedragen;
    Ty bladen fllo ner,
    Och endast hvassa trnen
    I stllet han nu ser. --

    Den liljan var en flicka,
    Som i sin oskuld log;
    Och fjriln var en gosse,
    Som henne grymt bedrog;
    Och dufvan, det var dden
    Som kysste flickans mund.
    Och hennes ande snde
    I englarnes frbund.

    Men rosen var en enka
    Rik upp gods och guld,
    Som nu den gossen plgar
    Allt fr sin otro skuld.
    Han smrtans trne knner,
    Och ger ingen ro --
    S hnder det med alla,
    Som bryta _ed_ och _tro_.




Den Fattiges Rikedom.


    En morgonstund, nr solen sken
         P lfvad gren,
    Och orren flg i topp,
    Stod Blenda uti skogen grn,
         En lilja skn,
    Nyss vecklad ur sin knopp.

    Allt var s herrligt, ljuft och friskt,
         P bjrkens qvist
    Sjng siskan fr sin vn,
    Och trasten slog i lummig gran,
         Mot blnad ban
    Flg lrkan gladligen.

    Men Blenda stod i sorg frsnkt,
         S tredrnkt
    Som ros i qvllens stund;
    Ur brstet mngen suck sig smg,
         Som vingad flg
    Till himlens stjernerund.

    Ack stackars Blenda hon var kr,
         Och krlek r
    Ibland frunderlig,
    Den knnes samma gonblick,
         I vexladt skick.
    Bd' glad och sorgelig.

    Hon lskade ung Olof mt,
         Och hade drmt
    I natt en drm, s grann;
    Han henne lskade igen,
         Dock icke n
    De sagt det fr hvarann.

    Ett hinder mellan dem det var,
         Ty Blendas far
    Ftt guldet p sin lott,
    Men Olof egde ingenting
         P jordens ring,
    Mer n en hydda blott.

    Hon ville gerna dela den
         Med hjertats vn,
    En ren omjlighet!
    Ty hennes far, med gods och grd,
         Var strng och hrd.
    Och derfr nu hon gret.

    Men bst hon gret, smg Olof fram
         Bak ekens stam,
    Der han sig hade gmt;
    Kring hennes midja, blyg och varm,
         Han slt sin arm.
    Alldeles som han drmt.

    Han sade ej ett enda ord,
         Men genast gjord
    Var hjertats bigt likvl,
    Tv smultron sttte en sekund
         P perlegrund,
    Och sjl frsjnk i sjl.

    Hvad denna stund var gudaskn!
         P englars bn
    En salighet den gt
    I tvenne oskuldsfulla brst.
         Som utan rst
    Ett himmelrike njt.

    Hur kort blef icke gldjen dock,
         En fjderflock
    Den flg i blinken bort;
    Ty Blendas far var stadd p jagt
         I samma trakt,
    Och kom mot dem helt fort.

    Att f sin Olof Blenda bad,
         Men gubben qvad:
    "r du frryckt, mitt barn,
    Du skall dig ha en mktig man,
         Som lysa kan,
    Och ej ett fattigt skarn.

    Ung Olof blef helt lingonrd,
         Hans blod det sjd
    S hett i modfull barm;
    Det lade sig dock hastigt nog,
         Och nu med fog
    Han svarte utan harm.

    "Nyss var jag arm, nu r jag rik,
         En konung lik,
    Ty Blendas hjerta r
    En grufva, utaf krlek full,
         Och mer n gull
    Den skatten r mig kr."

    "Jag fven tvenne hnder har,
         Som alla dar
    Jag flitigt bruka plr,
    Dertill ett sinne, friskt och gladt,
         En dyrbar skatt
    Och rikedom det r."

    Den gamle t det talet log,
         En suck han drog
    Och sade: "Svrmare!
    Vill flickan ha en narr, fr g,
         Men hr nu p:
    Jag vill er aldrig se!"

    Med dessa ord han vnde sig
         Till skogens stig
    Och vred mot hemmet dref.
    Till lilla hyddan Blenda gick
         Med gldjeblick,
    Och Olofs maka blef.

    Nu njda med sin ringa lott
         De lefva godt
    Och sjunga der med frjd.
    Men Blendas fader lider nd
         Bland fverfld,
    Ty han r aldrig njd.




Ung Erik och skn Karin.


    Ung Erik mtte Karin sin
    P skogens destig
    Och sade: "Vill du blifva min,
    S skall jag lska dig
    Som maka uti nd och lust
    Allt intill lifvets sista pust."

    Skn Karin rodnade och log
    Och svarade: "Vlan --
    Jag lskar dig, det vet du nog,
    S mt som lskas kan;
    Men om du skulle svika mig
    Den hgste Guden lne dig."

    "Frr skola stjernor falla ner
    Som perlor till vr jord,
    n jag dig nn'sin fverger --
    Gud hrer mina ord
    Och straffe mig till evig tid
    Om jag ej trofast blir dervid."

    S talte Erik mt, och slt
    Skn Karin till sin barm
    Och frn dess rosenlppar njt
    En kyss s lng och varm.
    Ack, slla voro begge tv...
    Till julen skulle brllop st.

    Ur Eriks famn sig Karin slet
    Och hem mot hyddan lopp;
    P munnen brnde kyssen het,
    Och pulsen i galopp
    Vl hundra slag i hjertat slog
    Fr hvarje vingadt steg hon tog.

    Dock mera lugn hon blef, nr som
    Hon allt fr modern sagt
    Och denna med ett _men_ och _om_
    Sitt bifall dertill lagt,
    Samt fven ngra varnings-ord
    Hur falskheten r stor p jord.

    Att Erik ej otrogen var
    Det visste Karin vl,
    Och derfr alla scknedar
    Med lifvad hg och sjl
    Hon snllt frn rock till vfstol gick,
    Att allt till julen ha i skick.

    Nr veckan ndtligt var frbi
    Och sndagssolen sken,
    Flg hon s gldtigt som ett bi
    Till tppans ker-ren
    Och blommor plockade i hast
    Och band en frgrik blomsterqvast.

    Med denna p sin psalmbok gick
    Hon sedan till Guds hus,
    Och skert var, att Erik fick
    Den innan solens ljus
    Hann sjunka bakom bergen ner,
    Och han fick kanske nd mer.

    S flydde mnader och dar;
    Snart sommarn vek sin kos,
    Och hsten kom och Karin var
    Nu mer den enda ros
    Som blommade i lundens snr
    S yppigt som en blomrik vr.

    En sndag satt hon hemma sjelf
    I ljufva drmmar sll
    Och speglade sig i den elf,
    Som rann frbi dess tjll;
    Hon satt der n nr modern kom
    Helt rrd frn Herrans helgedom.

    "Min dotter", sade modern mt,
    "Jag sorger till dig br:
    Ung Erik hafver dig frglmt,
    Han har en annan kr.
    Det lystes frsta gng i dag --
    Att det r sannt frskrar jag."

    Med trad blick och bleknad kind
    Steg Karin hastigt opp.
    Och, ltt som skogens unga hind,
    Hon tog ett rysligt hopp
    Djupt ner i elfvens kalla vg,
    Der hon likt vattenliljan lg.

           *     *     *

    Om trenne veckor Erik for
    Till kyrkan med sin brud
    Och infr altarrunden svor
    Vid alla verldars Gud
    Att henne uti lust och nd
    Med trohet lska till sin dd.

    Ur templet brllops-skaran skred
    Med frjdefull musik
    Allt efter ortens bruk och sed,
    Men mtte der ett _lik_
    Vid kyrkogrdens grna port --
    Det bars till grafvens stilla ort.

    "Hvem r den dda, som man br?"
    Ung Erik sporde nu.
    "Du skert henne minnas lr:
    Skn Karin r det ju,
    Som dden i frtviflan fann."
    S svarade en gammal man.

    Blek ssom dden till att se
    Och mrk som stjernls natt,
    Med hemska gon stirrande,
    Hof Erik upp ett skratt
    S vildt som ufvens hesa skrn.
    Och lopp frn brllopsskaran hn.

    Nu irrar han bd' natt och dag
    I vanvett bygden kring
    Med dystert vridna anletsdrag.
    Ej ro p jordens ring
    Han fr i sina lefnads dar,
    Ty falskt han krlek svurit har.

    Men djupt i jordens hulda skt
    Skn Karin njuter ro,
    Och sofver der en smn s st
    I grafvens lugna bo --
    Och dit gr mngen msint m
    Att trar flla, blommor str.




Ett lyckligt gonblick.


    Det var en vacker Juninatt
    Som jag vid Blendas sida satt,
    Och hennes mjella hand s fin
    Lg darrande i min.

    Allt var s tyst, blott d och d
    Vi hrde tvenne dufvor sm,
    Som hviskade i lindens bo
    Om krlek, hopp och tro.

    "Ack, Blenda!" sad' jag, "i mitt brst
    Der hviskar samma ljufva rst,
    Lt oss tillsammans lefva s
    Som dessa dufvor sm."

    Hon gaf mig ej ett ord till svar;
    Men frn dess bla gonpar
    Fick jag en vnlig bifallsnick --
    Ett lyckligt gonblick!




Till Blenda.


    Du fagraste bland trnor,
    Du vnehulda m,
    Min lilja i det grna,
    Min ros bland vinterns sn,
    Med dig hur ljuft att lefva,
    Hur sllt en gng att d
    Och hn p toner svfva
    Till salighetens !

    Den brud jag lnge lskat,
    I dig jag funnit har,
    Ty innan jag dig knde,
    Mitt ideal du var.
    Som nu -- i drmmen ofta
    Du hvilat p min arm;
    Som nu -- jag mnga gnger
    Har tryckt dig till min barm.

    Den knsla, som lg domnad
    P djupet af mitt brst,
    Fick lif af dina kyssar
    Och vrma af din rst.
    Hvad sknt jag sedan diktat,
    Hvad delt som jag tnkt,
    Det har ditt rena hjerta
    t mina uttryck sknkt.

    Och derfr, hulda Blenda,
    I bde ve och vl
    Jag skall dig troget lska
    Af all min hg och sjl.
    Med dig hur ljuft att lefva,
    Hur sllt en gng att d,
    Och hn p toner svfva
    Till salighetens !




Du r mig nr.


    Fast jag r hr, och du r der,
    S tro ej att du fjerrran r,
    Ty fverallt upp min stig
    Jag ser och hr blott dig.

    I vrens prakt, i solens ljus,
    I vindens spel och bckens brus,
    Ja i allt sknt naturen ter,
    Blott dig jag hr och ser.

    I hvarje tanke, hvarje drm,
    I hvarje knsla, mild och m,
    I allt jag tnker eller gr,
    Blott dig jag ser och hr.

    Det gifs i himmel och p jord
    Ej bild, ej freml, ej ord,
    Som skulle kunna hindra mig
    Att se och hra dig.

    Som tvenne droppar, fllda i
    En liljekalk, en perla bli;
    S vra vsen ro ett
    I bde ljuft och ledt.

    Tro derfr ej du fjerran r,
    Fast jag r hr och du r der,
    Ty hvart min frd i verlden br,
    Du r och blir mig nr.




Vid hennes graf.


    Engel i det fjerran hga,
    Som en stund emot mig log,
    Inga trar vill jag flla
    Vid din graf -- jag grtit nog --
    Men fr verlden vill jag sjunga.
    Hur du _lefde_, hur du _dog_.

    Blyg som vrens frsta sippa,
    Mild som nyfdd ros i lund,
    Ren som svanen, nr han badar
    Sig i hafvets djupbl grund,
    Hlften engel, hlften qvinna
    Lefde du p jordens rund.

    Ljuft, som liten fjril somnar
    I en doftrik rosenknopp,
    Och en harpoton frklingar,
    Dog du hn i saligt hopp,
    Och p hvita dufvovingar
    Svfvade till himlen opp.

    Nu p rosenmoln du sitter
    Ibland ljusets sngarhr,
    Och min sngm hr p jorden
    Har ocks en stmma der;
    Derfr srjer jag dig icke,
    Fast du var mig hjertans kr.




Den Frskjutne.


    Missknd af verlden,
    Fraktad och ringa,
    Har jag p frden
    I lifvet nu inga
    Som dela min smrta,
    Som knna mitt hjerta,
    Ty jag r frskjuten.

    Hnad af vnner,
    Som stulit min lycka,
    Dubbelt jag knner
    Hur smrtorna trycka;
    S ntter som dagar
    Jag suckar och klagar,
    Ty jag r frskjuten.

    Hon, hvilkens krlek
    Jag aldrig kan glmma,
    Lnat med smlek
    Min knsla, den mma.
    O, qvalfulla minne,
    Du plgar mitt sinne,
    Ty jag r frskjuten.

    Brder, jag ger
    En trst dock i striden,
    Som rikt fvervger
    Allt annat i tiden:
    Fast menskor mig svrtat,
    "Ty Gud ser till hjertat",
    Jag r ej frskjuten!




Den blinde sngaren.

(Visa, tillegnad H. Ohlin.)


    Det var en tid jag klagade, en tid jag sorgsen var
      Fr det jag icke kunde skda verlden;
    Men nu jag tackar Herran, som af sin godhet har
      Mig gifvit sngens trst till ljus p frden.
    Ty r det mrkt fr gat, s r det klart likvl
    P botten af mitt hjerta, p djupet af min sjl,
      Der tonerna som fjrilar ljuft slumra.

    De fjrilar jag vcker, nr smrtan ngon gng
      Vill lgra sig utfver sjl och sinne,
    Och ssom lrkor flyga de upp uti min sng,
      Och ljust och gladt blir ter snart derinne;
    P bnens dufvovingar de fly till himmelen,
    Och fljda af sm englar de vnda om igen
      Med trst till hjertat, som var nyss bedrfvadt.

    S skn ej ngon tafla naturen freter,
      Hur blndande och grann hon n m vara,
    Som den jag ofta vaken i mina drmmar ser.
      Nr sngens svanor sjlen genomfara;
    En verld af rosenlunder och liljekullar full,
    Der milda Alfer leka p skyarna af gull,
      Str leende fr mina slutna blickar.

    Haf tack o gode Fader i himlens ljusa sal
      Fr denna outsgligt dyra gfva!
    Med foglarna i luften, med lundens nktergal
      Min rst skall stdse dig af hjertat lofva.
    Haf fven tack, du allmnhet, som skonsamt lyssnat till
    Min ansprkslsa visa, min enkla sngardrill;
      Den _blinde_ skall din godhet aldrig glmma.




Den dende Skalden.


    Jag trifs ej hr nere i skuggornas dal,
    I lifvets frvillande cken,
    Der dygden frsmgtar i sorger och qval
    Och sanningen svepes i tcken.
    Ifrn denna onda och rnkfulla verld,
    Som nrer inom sig blott oro och flrd,
    Jag lngtar till himmelens salar.

    Nr lossas de fjettrande bojor och band,
    Som hlla i stoftet mig fngen?
    Nr kommer jag till det frlofvade land,
    Som ofta jag drmt om i sngen?
    Nr blifver det verklighet utaf mitt hopp,
    Och nr fr jag flytta dit opp, dit opp
    Till himmelens stjernstrdda salar?

    Min ande, hvi lngtar, hvi sprjer du s?
    Var stilla och tlig i striden!
    Snart skall din befrielsetimma vl sl
    Och du svfva renad ur tiden.
    Dig kld uti oskuldens snhvita skrud --
    Der kommer bevingad en engel frn Gud,
    Som manar till himmelens salar.




Hvi suckar du!


    Hvi suckar du, som p din bana
    Knappt frsta steget tagit ut?
    Var glad -- se lifvets blomsterfana
    Str leende och bjuder: njut!
    Ja, njut och drick ur njets klla,
    Men drick dig vis derur likvl!
    Hvad se'n i framtiden m glla,
    Du mta kan med ppen sjl.

    Hvi suckar du som stark och frodig
    Str i din fulla middagsglans?
    Trd upp mot tidens villor modig,
    Och vinn dig rans lagerkrans!
    Vik ej, fast ondskan hotfull vinkar
    Med bleka, vridna anletsdrag!
    Den r ej man, som hugg-rdd blinkar
    Fr vldets tunga hammarslag.

    Hvi suckar du, som stdd mot stafven
    Af lder krkt med krmpor gr?
    Var lugn -- snart i den djupa grafven
    Du dina lemmar hvila fr.
    Hvi blickar du alltjemt i gruset,
    En slaf inunder korset bjd,
    Se upp till rtta fadershuset,
    Som strlar klart i himmels hjd!

    Hvi suckar du, som har af det
    Ftt gods och guld i fverfld?
    Med villigt hjerta dela brdet
    t nstan, som r stadd i nd!
    Det goda, som du gr din like
    P vandringen i lifvets dal,
    Skall bli belnt i himmelrike,
    S lyder evangelii tal.

    Hvi suckar du, som arm och ringa
    Fr hvarje dag bekymmer har?
    Ack, dina qval de ro ringa
    Mot Hans, som verldens synder bar.
    Arbeta trget, bedja, vaka
    Och vara tlig, from och njd
    Och lska, lida och frsaka,
    r summan utaf lifvets frjd.




Gud ser till mig.


    Jag fruktar ej, hur n m g
    Hur ringa ock min lott m blifva,
    Jag vet jag skall min utkomst f
    Af _Honom_, som blott godt kan gifva;
    Och derfr gr jag trygg min stig
    I denna tro: _Gud ser till mig_.

    Gud ser till mig. Det ger mig mod
    Att emot verldens villor strida.
    Jag vet att Han r vis och god,
    Och skulle jag i kampen lida,
    S styrker, stdjer Han mig visst
    Och hjelper bde frst och sist.

    Gud ser till mig. Det r min trst
    I motgngens och sorgens timma.
    Han gjuter lugn i upprrdt brst
    Och lter gldjens facklor glimma;
    Han sorgekalken vnder om,
    Blott jag r tlig, njd och from.

    Gud ser till mig. Det r mitt hopp;
    I alla dunkla lefnadsskiften
    Han styrer s mitt vandringslopp,
    Att jag till sist fr ro i griften,
    Och evig frjd i himmelen,
    Dit anden stdse lngtar hn.

    Ja, Gud mig ser. Hvad gr vl d
    Att menskor klandra och frdmma,
    De se blott hvad r utanp,
    Men icke hjertats tysta gmma;
    Ack, sge de en gng dit ner,
    De skulle ej fordmma mer.




Nyrsbn.


    Du tidens nya genius, som svingar,
    Ur sterns port p morgonrodnans vingar,
    En ljusets engel, strlande och skn,
    Tag mot mitt hjertas enkla morgonbn!

    Ser du en enka, suckande i nd,
    Och barn, som ropa, klagande, p brd,
    Och sjuklingar, som qvida under smrtan;
    Gjut trstens arladagg i deras hjertan.

    Ser du en ung och oerfaren m,
    Som hvilar kindens ros i handens sn,
    Och drmmer svrmande om dar som komma;
    Lt ingen frostvind hrja hoppets blomma.

    Ser du en yngling, stadd p villovg,
    Ett kraftigt varningsord i rat sg;
    Men ser du en fr ljus och frihet strida,
    Blif d en trogen ledsven vid hans sida.

    Ser du en man, som redligt kmpar fr
    Det rtta och det sanna, som sig br,
    Lt honom icke under kampen digna,
    Hans goda engel var, hans verk vlsigna.

    Trd upp, en sanningens och fridens tolk,
    Med lugn och allvar ibland nordens folk
    Och vck till handling alla dufna sinnen,
    I kraft af _nutids rst_ och fderns minnen.

    Lt en och hvar sig knna fri och sll
    I stad och land, i hydda, slott och tjll,
    Men, frst och sist, vr gode Kung bevara
    Fr onda rd och smickrets falska snara.




En blick p kyrkogrden.


    Hvi bfvar man fr grafvens gmma
    Hvi rdes man fr hennes frid?
    Hr r ju ljufligt till att drmma,
    Ej strd af verldens sorl och strid.

    Hr r s tyst. -- I sommarqvll
    Ett saligt lugn p platsen rr,
    Och hgrar kring de grna tjllen,
    Dem aftondaggen perlbesr.

    Hr r s sknt! -- Som stjernor
    Bland spridda moln p fstet bl,
    S lysmaskar i grset glindra
    Bland korsen, som i mullen st.

    Hr r s sllt. -- I rolig hvila
    De dde sofva lugnt i fred.
    Och goda andar glade ila
    P gstbesk till jorden ned.

    Hr nskar jag mitt stoft m gmmas,
    Nr sjlen flyger ur sitt bo,
    Och m det rummet gerna glmmas,
    Blott _hon_ fr evig frjd och ro.

    Men skulle ngon vnlig trna
    En blomma str p kullens sand,
    Min ande skall frn strlrik stjerna
    I drmmen trycka hennes hand.




Lifvets Engel.


    Vid Lycksalighetens Eden
    Engeln stod med draget svrd.
    Men p tckenhljda heden,
    Af frtviflans Furier trd,
    Menskan gick i mrka tankar
    Med ett skuldbelastadt brst,
    Hoppet egde intet ankar,
    Minnet egde ingen trst.

    Hvart hon skygga blicken slungar,
    Hvilken syn och hvilka ljud!
    Blixt p blixt frn Fstet ljungar
    Genom molnets svarta skrud.
    Vreda skor hgljudt knalla,
    Som det vore domens dag,
    Strida hagelskurar falla
    Ssom tta hammarslag.

    Stormens starke ande ryter
    P mng tusen tungoml,
    Genom pelarskogen bryter
    Han s skarpt som slipadt stl;
    Hur han hviner, hur han tjuter,
    Rysligt r att lyssna till,
    Af frstrelse han njuter,
    Och frstra blott han vill.

    Hafvet svallar hgt och larmar
    Under fasligt skri och knot,
    Hrdt i sina kalla armar
    Vill det famna jordens klot.
    Bckarne som floder svlla
    Med ett grsligt dn och gny,
    Och den aldraminsta klla
    Sprutar bubblor hgt i sky.

    Jorden, frr s grn och herrlig
    I den slla Edens tid,
    Ligger, gulnad och frfrlig,
    Utan inre ro och frid;
    Ty frn Skaparen i hjden
    Har frbannelsen gtt ut,
    Och med gldjen, friden, frjden
    Tyckes evigt vara slut.

    Ingen fogelchr hrs klinga
    I den dystra skogens natt.
    Sngens vnner rdde svinga,
    Jagade af ufvens skratt;
    Ormen som en masugn hvser,
    Bjrnen brummar der han gr.
    Lejonet af mordlust jser,
    Tigern sker menskospr.

    Ingen klargd mne lyser,
    Ingen stjerna blickar ner,
    Lifvets klla bottenfryser,
    Rymden mrknar mer och mer.
    Ingen vnlig engel svnger
    Ljusets fackla, klar och mild,
    Himlen som en likduk hnger
    Dyster, hotande och vild.

    "O! hvad hr r hemskt och de",
    Suckar menskan djupt och tungt.
    "Vore jag ibland de dde,
    Fick jag kanske sofva lugnt;
    Dden, dden vill jag famna,
    Intet lif jag mer begr,
    Skall jag ock fr evigt hamna
    Ibland mrksens andehr."

    S i afgrundslika tankar,
    Med ett skuldbelastadt brst,
    Och ett hopp frutan ankar
    Och ett minne utan trst,
    Dignar menskan slutligt neder
    I en trnbevuxen dal,
    Genomtrngd till alla leder
    Utaf bittra samvetsqval.

    Pltsligt flammar det kring rymden,
      Himmel, hvilken gudasyn!
    P ett rosenmoln sig svingar
      ltt en Engel ner frn skyn.

    skan tystnar, himlen klarnar,
      solen gr i ster opp,
    Och naturens hjerta klappar,
      sprittande af lif och hopp.

    Vilda stormen sig frbyter
      i en luftig vestanvind,
    Spelar gladt i trdens kronor,
      smeker fallna blommans kind.

    Hafvet ligger sltt och stilla
      som ett genomskinligt glas,
    Bcken silfverperlor rullar,
      kllans bubblor g i kras.

    Jorden grnskar, blomsterslgten
      st p nytt ur dvalans stoft.
    Rosor nga, blommor fylla
      luften med sitt balsamdoft.

    Skogens sngarskara svingar
      jublande mot blnad hjd,
    Berg och dalar, fjell och lunder
      skalla utaf idel frjd.

    Skn r verlden, ack, men sknast
      Engeln str i snhvit glans,
    Smyckad med en purpurmantel
      och en strlrik stjernekrans.

    Ssom smycke fver barmen
      han en strngad harpa har,
    Och till armband tvenne lyror,
      klara som ett stjernepar.

    Fr den minsta vindflgt harpan
      klingar ljuft en melodi,
    Och de bda lyror stmma
      in i salig harmoni.

    Mildt och leende han helsar
      jorden med en vnlig nick,
    Lyfter sedan upp mot hjden
      rrd en obeskriflig blick.

    Svanehvita handen lgger
      han p menskans brst till slut,
    Hviskar med en himmelsk fljtton:
     "Blicka upp och lifvet njut!"

    Menskan, nyss i qvalen domnad,
      vid frtviflans mrka ort,
    Slr sitt ga upp och vaknar
      vid det ljusa hoppets port.

    Hnryckt af den ljufva fgring,
      som sin glans kring henne spred,
    Faller hon med knppta hnder
      framfr Engelns fotter ned.

    Stum hon ligger der och vgar
    Ej fr Engelns blick, som lgar,
    Skda upp mot dagens sken,
    Ljufva knslor genomfara
    Hennes sjl, hon tror sig vara
    P besk i elysn.

    Barmen hfves ltt fr vinden,
    Friska rosor smycka kinden,
    Skiftande i liljeskrud,
    Fr den hoppets eld, som brnner,
    Och den salighet, hon knner,
    ger hon dock intet ljud.

    ntligen hon lyfter sakta
    Blicken upp, fr att betrakta
    Engeln, strlande och skn;
    Faller sedan ter neder,
    Och med rrda knslor beder
    Hjertligt denna enkla bn:

    "O! hvem r du, gudasnde?
    Det r likasom jag knde
    Dig frn paradisets tid,
    Denna tid, som, hur jag grter,
    Aldrig mera kommer ter
    Med sin herrlighet och frid.

    "Der p sammetslena ngen,
    Knppande p harpostrngen,
    Sjng du hvarje aftonstund;
    Alla frjdades och tego,
    Blommorna p marken nego,
    Djuren nickade i lund.

    "Silfverflodens perlesusning
    Stannade i rrd frtjusning
    Vid din himlaburna sng,
    Och den lilla spegelbcken,
    Gmd af tcka rosenhcken,
    Glmde sina ystra sprng,

    "Edens sngarfglar logo,
    Och blott bifallsdrillar slogo
    D och d i skogens sal.
    Vinden, hnryckt vingen snkte
    I en blomkalk. Mnen stnkte
    Perlor fver hvarje dal.

    "Allt du visste att berusa,
    Och med sngens magt frtjusa,
    Mig dock aldramest likvl.
    Nr jag dina toner hrde,
    Underbara knslor rrde
    Sig p djupet af min sjl.

    "Sg d, hvem du r, ty lifvet
    Blef af dig mig tergifvet
    Och en verld att lefva i.
    Jag vill tacka dig, du gode.
    Och om i min makt det stode
    Din -- ja din fr evigt bli."

    Menskan s. Men Engeln svingar
    Upp p skra liljevingar,
    Och ur hennes syn far;
    Ljufligt dock hans stmma klingar
    Frn en purpursky och bringar
    Henne dessa ord till svar:

    "Treenig, som den Gud mig snde,
    Jag till mitt andevsen r,
    Med blott min ankomst nyss jag tnde
    Nytt lif i hvad som jorden br,
    Ty lif och frjd i allt jag gjuter,
    Och Lifvets Engel r mitt namn.
    I Dikt, Musik och Sng jag sluter
    Trefaldigt verlden i min famn.

    "Den sanna dikten r och blifver
    En skapelse i krlek gjord,
    Musiken ordnar den och gifver
    Frklaringsglans t hvarje ord;
    Och sngen smlter dem tillsamman,
    Hugsvalande i milda ljud.
    De ro tre, men _ett_, likt flamman
    Och vsendet hos verldars Gud.

    "Frutan dessa _tre_ en cken
    O! menniska dig verlden blef,
    Der famlande i tviflets tcken,
    Du liksom nyss i mrker dref,
    Med qvalets ormar i ditt hjerta,
    Med afgrunds marter i din sjl,
    I namnls sorg, i namnls smrta,
    En syndens slaf, en ddens trl.

    "Men genom dem du redan finner
    Dig sll i lifvets lga dal,
    Och genom dem du en gng hinner
    Till himlens ljusa frjdesal.

    "Der fr du tydligt se och hra
    Bland englarne i ljusets sfer,
    Hvad sjlens inre blick och ra
    Blott dunkelt kunnat ana hr.

    "Tro icke att jag mig frdljer,
    Fast du ej mera skdar mig;
    Ty som osynlig jemt jag fljer
    Och sprider frid och frjd till dig;
    Nr smrtans skuggor vilja lgra
    Sig fver dina gonbryn,
    Jag lter gldjens solsken hgra
    I granna frger fr din syn.

    "Nr orgelns brus med sngen svingar
    I bn och andakt upp till Gud,
    Jag frid t qvalda hjertat bringar
    I psalmens hgtidsfulla ljud;
    Nr glada jubelhymner skalla
    Uti naturens blomstersal,
    Du hrer mina knslor svalla
    I bck och flod, i lund och dal.

    "Vid vaggan mina toner mma
    Dig vyssa in i drmmen blid.
    Vid grafvens bdd de nnu strmma
    Till dig med hopp och trst och frid.
    Ja, fverallt bland lifvets den
    Jag sprider idel ljus och frjd,
    Och lyfter anden sist i dden
    Ur stoftets band till himlens hjd.

    "Ack, lr dig d att evigt lska
    _Allt delt, snillrikt, sknt och godt_,
    Och jag skall ssom engel gsta
    Din hydda eller ock ditt slott.
    Men frst och sist se upp mot hjden
    Och tacka endast Herran Gud,
    Som ndigt sknkt dig denna frjden,
    Ty jag r blott -- Hans _sndebud_."

    Den sista tonen dog. Nu menniskan sig bjde
    I hjertats djup infr all krleks Gud,
    Och sedan "fallets stund" hon frsta gngen hjde
    Sin rst till lof i sngens helga ljud.




Polacken.


    En stormig qvll, fr icke lngesedan,
    Satt jag p stranden invid stersjn,
    Och sg hur bljan tumlade sig nedan
    Mot klippans fot, bd' hvit och gr och grn.
    Den klara solen hade sjunkit redan
    I vester ned bakom den grna n --
    Och svarta skmoln skymde himlapellen,
    Der ingen stjerna lyste fram i qvllen.

    Men stormen lade sig. P fstets bana
    Gick mnen fram uti en stjernekrans,
    Och spred sin klarhet. Som en segerfana
    Lg hafvet skimrande i strlfull glans.
    Och Elffruns stmma hrdes vnligt mana
    De glada elfvorna till lek och dans.
    Strax, lydige sin herrskarinnas vilja,
    De svngde kring p bonad silfvertilja.

    Allt var s ljuft och gladt. Som i en spegel,
    Jag blickade utt den bla ban,
    D blef jag varse fjerran frn ett segel,
    Som flt p ytan fram, liksom en svan;
    Framt det svfvade i afmtt regel
    Delfinen likt, som r vid hafvet van.
    Snart stod ett litet vingadt skepp vid randen
    Utaf den lugna, skogbevxta stranden.

    Ur skeppet reste sig en manlig hjelte,
    Kldd som han kommit ifrn hrnadstg,
    Ett svrd, till hlften draget fram ur blte,
    Vid sidan hang och sken som sol-lyst vg.
    Men blickens vilda eld i trar smlte
    Och sorgligt leende han kring sig sg.
    En bleknad qvinna hll han mt i famnen
    Lik vattenliljan, gungande i hamnen.

    "Vlkommen" -- sade jag -- "till svenska jorden,
    Hvem n du r och hvart du kommer frn!
    En sker fristad bjudes dig i Norden
    Bland bla fjll och strida strmmars dn,
    Du vnskap finna skall, ej blott i orden,
    Hos mig och hvarje redlig vikings-son!
    Vlkommen derfr hvem du n m vara!"
    Han steg i land och hrdes vnligt svara:

    "Vlkommen!... Ack! det ordet ljufligt klingar
    I mina ron som en segersng,
    Och frid till stormuppfyllda hjertat bringar:
    Upprepa det, o yngling, n en gng!
    Kanske min brud, som hr p armen hvilar,
    Slr gat opp dervid, och ler och smilar.

    O, nej! O, nej! Hon slumrar lugnt och stilla,
    Som barnet i sin hulda moders famn.
    Det r forbi, hon fick sitt hjertblod spilla;
    Frgfves nmner jag den huldas namn;
    Ty hon r dd och kan ej mera svara...
    Hur det gick till, skall jag fr dig frklara:

    I Sdern, nrmare den varma solen
    Der lg i fordna dar ett mktigt land
    Som kallades och kallas nnu Polen
    Fast derutfver har gtt eld och brand.
    Ett fritt och hjeltemodigt folk der bodde
    Som blott p Gud och tapperheten trodde.

    Men krigets ska gick med storm kring verlden
    Och svepte himlens ljus i moln och damm.
    Allt stort och delt skflades p frden,
    I Polen strk den som en stormvind fram.
    En svrm af getingar kan dda bjrnen,
    En svrm af vildar togo Polska rnen.

    All frihet var frlorad p minuten;
    Polonia, mitt arma fosterland,
    Blef snart i vldets grymma armar sluten,
    Och hrdt belagdt med centnertunga band,
    Och fver fria mnners hvlfda grafvar
    Fram vandrade en mngd af sorgsna slafvar.

    Fr friheten, den hga, himlaburna,
    Vi kmpat se'n i mnga herrans r,
    Och lagrar skurit, som vid tidens urna
    St grnskande, hur vred n stormen gr.
    I Hfdens helgedomar br du leta,
    Om du vill vra bragders den veta.

    Men hvad ej Hfden nnu hunnit teckna
    Fr dig, jag tolka skall, s godt jag kan,
    Och om af harm dervid du skulle blekna,
    Bevisar det att du nnu r man...
    Frst vill jag dock p vnlig blomstertufva
    Nedlgga dig min hulda, hvita dufva.

    Nu suckar Polska folket, smidt i bojor,
    Behandladt som en nedrig rfvarhop:
    Frn hgaste palats till lgsta kojor
    Hrs endast jemmer, sorg och klagorop.
    Ljus, frihet, sanning, dessa gudaorden
    Har vldet bannlyst ifrn fosterjorden.

    Bort till Siberiens hemska, de trakter
    Nu slpas den, som yrkar rtt och vl,
    Och sedan djupt i grufvans dolda schakter
    Han vandra fr, en hnad lifstidstrl.
    Mng tusen sjlar uti qvalfull mda
    Der, under slafveriets ok, frblda.

    Barn ryckas ifrn fder, systrar, brder,
    Och makar mste genast skiljas t.
    En vink af herrskaren, -- som allt frder --
    Och strax r det frbi. Ej hjelper grt
    Och bner, ifrn snderslitna hjertan;
    Tyranner endast le t bittra smrtan.

    Hmnd! ropar derfr spda barnets hjerta,
    Hmnd lgar i hvarenda ynglings brst,
    Hmnd suckar modern under namnls smrta,
    Hmnd fordra gngna fders klagorst,
    Och dubbel hmnd bor hr inom mitt sinne,
    Ett sjudhett Hekla brinner jemt derinne.

    Nyss reste sig en hop af dla mnner:
    Fr Polens frihet reste de sig opp,
    Och ssom fosterlandets sanne vnner
    De vpnade sig i det glada hopp
    Att hmndens timma redan hade slagit
    Och verldens jtte sista steget tagit.

    Framt! det skallade och svrden hveno
    S skarpt som nordanvindens friska sus
    Och gyllne rustningar i mnglans skeno
    Som klara stjernor i Allfadrens hus.
    Frliden natt var det i striden herrligt
    Att st, fast blodet strmmade frfrligt.

    Vi kmpade, men fr att mera lida,
    Vrt olycksmtt det var ej rgadt n.
    Frn striden flg jag till min flickas sida
    Att finna trst hos henne: hjertats vn.
    Det r s ljuft sig veta lskad vara,
    Fr krleken frsvinner hvarje fara.

    Glad satt jag i en paradisisk villa
    Och tryckte hennes mjella, hvita hand.
    Hon log mot mig s vnligt mt och stilla
    Som englar le i ljusets fosterland;
    Vi njto hvad ej sprket kan uttrycka
    Tv krleksdruckna sjlars sanna lycka.

    Det var fr mycket. Pltsligt ljuda rster
    Och blanka sablar blixtra rundtomkring;
    Kosacker nio, vilddjur ifrn ster
    Omgfvo oss, som ulfvar i en ring.
    'I ren fngna!' hrs en stmma dundra.
    Nej! sade jag, vi tagas ej af hundra.

    Jag drog mitt goda svrd med lust och gamman
    Och raskt min flicka drog en klinga med,
    Det blef en strid. Till slut dock allesamman
    Jag nederhgg, -- som lian mjar sd;
    Men ve! Min brud hon nedsjnk, matt och srad,
    Utaf ett giftigt dolkstygn genombrad.

    Blek ligger hon nu hr. Se ddens engel
    Har hrjat hennes friska rosenkind.
    Hon liknar liljan, bruten frn sin stngel
    I frtid ned af ngon stormig vind.
    Blod droppar n frn svandunshvita barmen
    Och sargad r den runda skna armen.

    Hit har jag henne frt, till Svenska jorden,
    Och beder om en stilla graf deri,
    Lugn skall hon slumra i den fria norden;
    Sjelf var hon till sitt vsen stolt och fri;
    Derfr skall hon ej i den jorden hvila,
    Utfver hvilken endast slafvar ila.

    Till hemmets strnder vill jag sedan tga
    Och krfva blodig hmnd fr lskad m.
    Fr Polens frihet vill jag lifvet vga
    Och kan jag icke segra, kan jag d.
    Friskt mod inom mitt varma brst jag hyser
    P himlen nnu hoppets stjerna lyser."

    S sagt. Han redde nu en graf och snkte
    Sin bleka lilja djupt i mullen ner, --
    Hvad han dervid inom sin hjerna tnkte,
    Vet endast Gud som hjertats kamrar ser.
    Men morgonsolen klart p fstet blnkte --
    P hennes strlar kom en andehamn
    Till grafven ned och spred en himmelsk fgring,
    Svann sedan ter bort, liksom en hgring.

    Tyst frmlingen till skeppet tervnde,
    Se'n han med blommor sirat kullens sand;
    Det hvita seglet hgt i topp han spnde
    Och flg som hafvets rn mot hemmets strand.
    Till afsked dessa ord jag honom snde:
    "Strid tappert n en gng fr fdrens land!...
    Det rtta, sanna, segra skall med tiden!...
    Hell dig och hell det svrd du br i striden!"




Blekinge.


    Hr fins ett landskap i vr nord,
    Som Blekinge vi kalla,
    Det alldra sknaste p jord,
    Hur prisets dom m falla.
    Tror du det ej, kom hit och se
    Hur allt i sommarns drgt syns le.

    S lngt som gat sknja kan
    Hvad rgring prakt och under;
    Som p en tafla om hvarann
    Se kullar, dalar, lunder
    I blndande frtrollning st
    Omfamnade af sjar bl.

    Se dessa tcka blomsterflt,
    Der klara bckar dansa,
    Och bokeskogens grna tlt,
    Som bergens toppar kransa.
    Der sitta fglar p hvar gren
    Och bada sig i solens sken.

    Hr vattenfallets glada brus
    Och luftens sngarskara
    Och kllans sorl och vindens sus,
    Dem qvllens ekon svara...
    Det hela r ett eden likt,
    P sng och vackra flickor rikt.




Skandinavisk Frbundssng.


    Vid ljusets helga fana
    Vi svra denna stund
    All Svea, Nore, Dana
    I broderligt frbund
    Utgra _ett_ tillsamman
    I med- och motgngstid!
    "Den drabbe Thor med flamman",
    Som bryter edens frid!

    Vi trenne Gudar dyrka,
    Men blott i _en_ person:
    Vi tre till lif och kyrka
    Vi ro _en_ nation
    Och skola det frblifva,
    S lnge solens bloss
    Och mnens silfverskifva
    Ses lysa fver oss.

    M verldens skor bullra
    Helt nra d och d,
    Och "sterns jtte" mullra,
    Vi frukta ej nd,
    Ty slutna ttt tillhopa,
    En bergfast kmpakrets,
    Vi trotsa fritt Europa
    Med runesvrdets spets.

    Hr fdrens klingor slamra
    Hgt jublande i Nord
    Och bergens dvergar hamra
    Sitt bifall under jord.
    Fr frihet, ljus och gamman
    Framt i djupa led!
    "Den drabbe Thor med flamman",
    Som bryter denna ed!




Till Svenska Bondestndet.


    Du fordna bondehr, du landets friska krna,
    Som gick frn hus och hem att folkets frihet vrna,
    Som enkel var i drgt och trofast uti ord,
    Sg, lever ej din kraft som frr i hgan nord?
    Ack jo, jag hr hur n, bland vra berg och dalar,
    I stormens friska gng och flodens brus du talar
    Om mannamod och tro och hugstor kmpastrid,
    Och bragder utan tal frn en frsvunnen tid,
    Om mnner, som med kraft sin egen bana rjde
    Och ej fr annan gud n himmelens sig bjde.
    I brder, om i arv frn fordom odalmn
    I gen i behll en frihets gnista n,
    Som kan ge lif och mod t edra tryckta sinnen,
    Och om I vrden n de tappre fders minnen,
    O, lggen d strax bort allt tomt och uselt prl,
    Som tr likt rost och mal p Sveas blanka stl,
    Ja, lggen bort allt prl, allt utlndskt uti seder,
    Och varen svenske mn!... Min sngm manar eder --
    Vid allt hvad heligt r, vid bergens runeskrift
    Och ekarna, som st p murad kmpagrift,
    Vid Carlavagnens bloss, vid nordens hga minnen,
    Ja, vid allt delt, stort som lifvar edra sinnen --
    Till tarflighet och dygd och dla tnkestt.
    Vi ha' en Kung, som vill att frihet, sanning, rtt,
    Skall glla nu som frr i hga nordanlanden;
    O trden derfr fram med allvar uti anden,
    Mot mrker och frtryck, med vett och styrka strid!
    Det stundar innan kort kanske en stormig tid,
    Som fordrar mannakraft s vl i ord som handling;
    Ty skall vrt land best, behfs en snar frvandling -- --
    Frn reskutans spets till mrkbltt resund
    Finns ingen rlig svensk som ej af hjertans grund
    Hrs ropa: "Genast bort med allt det murkna gamla,
    Oss lyster lngre ej att bland ruiner famla."
    Nu tiden inne r ett frihetstempel bygga,
    Inom hvars pelarhvalf vi kunna vandra trygga.
    Och dertill fordras frmst upplysning, vett och mod;
    Ty visdom r den lots, som fver tidens flod
    Fr statens skepp i hamn emellan skr och ar,
    Hur vildt n hafvet gr och kastar sina sjar...
    Upp derfr, brder! Nu med djerfva steg framt
    P ljusets, bildningens och hoppets glada strt!
    Mot vld och barbari, i broderlig forening,
    M gladt vi trda fram och sga ut vr mening
    Som mnner hfves! Ja, m bondens fria tal
    Sig gra gllande kring fjllar, flt och dal.
    Vl kunna n som frr, nr Svea lg i bojor,
    Befriare g fram ur lga bondekojor.




En Vinterqvll.


    Hr, hur nordanvinden susar
    Friskt omkring dig hvar du str;
    Se, hvad prakt, som sinnet tjusar,
    Hvart du n i Svitjod gr;
    Och du skall ej lngre prisa
    Sderns qvalmuppfyllda jord,
    Ty hvad har du vl att visa
    Mot en vinterkvll i Nord.

    Himlens runda fste skiner
    Som kristall, en kupa, full
    Af de dlaste rubiner
    Och det mest utskta gull;
    Bleka ro vl dess stjrnor,
    Men de se hit ner s klart,
    Som de unga bygdens trnor
    Se p ngot underbart.

    Svrmiskt drmmande och stilla
    Vandrar mnen, nattens sol,
    Men hvad glans och tjusningsvilla
    Rder ej vid nordanpol!
    Norrskenet i tusen strlar
    Flammar upp vid skogens bryn.

    Och i regnbgsfrger mlar
    Halva himmelen och skyn.
    Jorden, i snhvita drgten,
    Ligger som en somnad brud,
    Medan friska nordanflgten
    Rimfrost strr i hennes skrud,
    Som likt kta prlor blnker
    Emot mnens klara ljus;
    Sknare du dig ej tnker
    Smycken i Allfaders hus.

    P det hga fjellets kanter
    Kmpevlnader ses g,
    Kldda rikt i briljanter,
    Silfverskgg och rockar bl;
    Tunga svrden skarpt de svinga,
    Likasom i hrnadsfrd,
    Gnistor fram ur stlet springa
    Ttt som ur en smideshrd.

    Men i dalen, hvart du blickar
    r blott lif och rrelse;
    Furuskogen str och nickar,
    Majesttlig till att se
    Hr och der en koleld sprakar
    Fram ur djupa gruvschakt,
    Och ett blekrdt eldregn skakar
    Vidt omkring den hela trakt.

    Insjn, lik en silfverbrygga,
    Ligger genomskinligt klar,
    Och med sinnen, friska, trygga,
    fver bljans sal man far,
    Ltt som fraggbestnkta vgen
    Hfves fr en stanvind,
    Fort som pilen ifrn bgen
    Lper emot vrnls hind.

    Strmmen jemt mot klden strider,
    Blir besegrad allt ibland,
    Men han bryter dock omsider
    Snder alla isens band,
    Och mot hafvets skte rusar
    Ofrvgen, glad och fri;
    Vattenfallet klangfullt brusar
    Som en orgel melodi.

    Ur hvart hus och koja glimmar
    Klart ett sken frn spishll,
    Gladt frflyga qvllens timmar
    Inom nordens lga tjll;
    Gubben framfr brasan qvder
    Hjeltevisor fr de sm,
    Gumman sig i vvstol glder,
    Flickan lustigt spinner tr'.

    Hr, hur tunga hammarn klingar
    Som en klocka i hvar by!
    Se, hur rken lodrtt svingar
    Gnistrande mot blnad sky!
    Inom smedjan frie mnner
    Smida svrd till fejd och strid;
    Hur de bita verlden knner
    nda ifrn Odens tid.

    Allt r sknt och stort och herrligt,
    Hvad du skdar eller hr;
    Folket, modigt, fritt och rligt,
    Ingen ovn fruktar fr.
    Det r klang i strmmens toner,
    Det r kraft i nordans ord;
    Glad frsmr jag Sderns zoner
    Herrligare r i Nord!




Fatta Mod.


    Det r sannt, att lifvet ger
    Mnga sorger och besvr,
    Men om rtt man vervger,
    Det ej ngon sorg beskr,
    Som man ej i tid kan dmpa
    Genom bn och tlamod,
    Blott man vet att kraftigt kmpa,
    Blott man vet att fatta mod.

    Tro ej alla, som predika
    Om vr verlds elndighet;
    Mnga blott af vana skrika,
    Andra uttal pjunkighet.
    Verlden r, hvad den har varit,
    msom bde ond och god,
    Ingen nnu vilsefarit,
    Som har vetat fatta mod.

    Hvarfr denna vecka klagan:
    "Jorden r af sorger full",
    Tag emot den gifna agan
    Fr din egen vlfrds skull;
    Men misstrsta ej i striden,
    Tro att Gud i allt r god,
    Snart r sorgens dag frliden,
    Blott du vet att fatta mod.

    r du ung, och lifvet dansar
    Lekande framfr din syn,
    Fullt af tcka blomsterkransar,
    Fallna likasom frn skyn,
    Och det skulle pltsligt hnda
    Att det trne blir af allt,
    Fatta mod, ty Gud kan vnda
    Trnet i en blomgestalt.

    Seglar du i hoppets julle
    Upp lyckans falska haf,
    Och din ltta farkost skulle
    Vilja g med dig i qvaf
    P frdolda skr och bankar,
    Pejla djupet med ditt lod,
    Refva seglen, kasta ankar,
    Vet att hurtigt fatta mod.

    Faller du frn rans hjder
    Ner i intets tomma famn,
    Och de flykta, jordens frjder,
    Som en bleknad andehamn:
    Fatta mod! -- den sol, som ilar
    Neder bakom fjellets topp,
    Endast ngra timmar hvilar,
    Innan hon gr ter opp.

    Om din ljusa stjerna slocknar,
    Eller gr i molnen ned,
    Och det rundtomkring dig tjocknar,
    Der du str p dslig hed;
    Fatta mod! -- ej foten slinter
    P din nattomhljda stig,
    Genom tidens labyrinther
    Fr ett hgre vsen dig.

    Ska hvassa tungor piska
    Dig med tadlets nsselblad,
    Bry dig ej om hvad de hviska,
    Utan modig var och glad;
    Vl de kunna etter spruta
    I din lefnads varma blod,
    Men de mste skamligt sluta,
    Blott du vet att fatta mod.

    Skulle dina vnner ila
    Fre dig p ddens stig,
    Str ej deras ro och hvila
    Med en klagan sorgelig.
    Du och jag och alla andra
    Skola samma vg derann;
    Fatta mod, men icke klandra
    Hvad som icke hjelpas kan.

    Om du r s fattig vorden,
    Att du verkligt lider nd,
    Trampa icke modls jorden,
    Fr att f en beta brd;
    Lyft din blick mot himlens salar
    Och fall ned i dmjuk bn,
    Grf se'n uti berg och dalar,
    Och du fr en riklig ln.

    Jorden nekar ingen fdan,
    Som med mod arbeta vill,
    Rikligt gifver hon i grdan
    Hvad din ndtorft hrer till;
    Sjelfva bergen kunna dgga,
    Kunna gifva mrg och must,
    Om du blott med flitens slgga
    Dundrar p af hjertans lust.

    Har du under vexelrika
    Lifvet ngon m dig fst,
    Och hon skulle vilja svika,
    Nr du lskar som mest,
    Fatta mod, och sucka icke,
    Som en narr, ditt krleksqval:
    fverallt, varhelst vi blicke,
    Flickor fins i tusental.

    Men om du en del maka
    Utaf himmelen har ftt,
    Modigt strid och lid och vaka,
    Att frljufva hennes lott.
    Qvinnan, Skaparns msterstycke,
    Om hon lskvrd r och god,
    Vrdig r att lskas mycke
    Fr sin krleks tlamod.

    Str du ensam och frskjuten,
    Och all verlden gr emot,
    Fatta mod, ty p minuten
    Tystnar ofta stormens knot;
    Tnk, fast morgonen r mulen,
    Och sin skugga kring dig drar,
    Och, fast middagen r kulen,
    Kan dock qvllen blifva klar.

    Nr som Engelbrekt utstrckte
    Armen mot frtryckets hr,
    I mng tusen brst han vckte
    Samma modiga begr;
    Modigt visste han att frlsa
    Svea ifrn slaveri,
    En den andra kunde helsa
    ter ssom Svensk och fri.

    Ingen konung Wasa blifvit,
    Nr bland Dala-folk han stod,
    Om han hade rdls drifvit
    Och ej vetat fatta mod.
    Modigt Carl den tolfte stllde
    Upp sin hr i Narva slag,
    Ingen enda modet fllde
    Derfr denna hedersdag.

    Den som modigt vill, kan timra
    Sjelf sin egen restod,
    Se hur hoppets stjrnor skimra
    Klart i verklighetens flod;
    Skapa sjelf sin egen lycka,
    Under mttliga begr,
    Och sin levnads afton smycka
    Med hvad Gud behagligt r.

    Derfr br du aldrig klaga
    Upp dets hrda lott,
    det r en gammal saga,
    Gjord fr barn och drar blott;
    En och hvar kan det dmpa
    Genom bn och tlamod,
    Blott man vet att kraftigt kmpa
    Blott man vet att fatta mod.




Minnessng fver Nils Mnsson i Skumparp.


    Bland frie odalbnder n
    Ditt namn p ryktets vingar
    Med vrdnad nmns af Svenske mn,
    Och ej s fort frklingar;
    Ty ibland Dannemn du str,
    Likt eken upp hllen,
    Som brottats mnga Herrans r
    Med stormarna p fjllen

    Med ppen blick du trdde fram
    Och talte, hvad du tnkte;
    Ett drag af fordna Gthers stam,
    Som ingens ra krnkte,
    Framlyste ur din dla sjl,
    Stod tecknadt p din panna;
    Din lsen var: "fr Allmnt Vl,
    Det Rtta och det Sanna."

    Ej blef du fram i dagens sken
    Af andras vishet buren;
    Sjelf rjde du dig vg allen,
    Okonstlad som naturen.
    Sjelf byggde du ditt Riddarhus,
    Och kmpade i tiden
    Fr frihet, ra, rtt och ljus,
    Och segrade i striden.

    Det lumpna dagens pris ditt brst
    Med vishet lugnt frsmdde,
    Ej smickrets gift bemngda rst
    Ditt mannahjerta ndde.
    S fast som klippan str i nord,
    Hur verldens skor ljunga,
    S fast stod du vid hvarje ord,
    Som gick ifrn din tunga.

    Vl hvste tadlets ormar kring
    Dig p din lefnadsbana;
    Men sluten i din brdraring
    Du hjde ljusets fana,
    Och ristade med djerfva drag
    I folkets brst de orden,
    Som st med guldskrift i vr lag:
    "Sann _Tryckfrihet_ i Norden!"

    Se hr, du stolta riddarhop,
    Som yfs i dina sinnen,
    Och grundar dina frihetsrop
    P fdrens stora minnen:
    Hvad hjrtats adel verka kan
    Till fosterlandets ra,
    Det visar denna rans man,
    Som stred fr ljusets lra.

    Se hr, I brder! Lefver n
    Bland oss hans stora minne;
    S ltom oss som Svenske mn,
    Med allvar i vrt sinne,
    Upp den grundval, han oss lagt,
    Ett frihetstempel bygga,
    Och s med enighet och magt
    Vrt framtids-vl betrygga.




Soldaten Stng.


(Se Fryxells Berttelser ur Svenska Historien del. 4, sid 299,
samt del 6, sid. 115.)

    Du manliga, du Svenska sng
    Ljud hgt som forsens larm,
    Och vck med dnet af din gng
    Friskt mod i hvarje barm!
    Flyt ltt som vattenfallets sprng,
    Men stlstt dina ord
    Och tala om Soldaten Stng,
    Frgten snart i nord.

    Han var en stor och sttlig man
    Med alnslngt skgg och hr;
    I blicken hjeltemodet brann,
    Liksom nr skan slr.
    Hg stod han som ett skogvext berg
    Bland Sveas krigare,
    En vanlig karl var blott en dverg
    Mot honom till att se.

    Ett drpligt svrd han rft af far,
    Blankt som en solskens-dag;
    Detsamma frst hans stamfar bar
    Uti Brvalla slag.
    Skarpt var det som ett vinterny
    Och lyste likas,
    Som strlen af en ljungeldssky
    P himlarunden bl.

    S rustad fr sin rfda tro
    Och fr "kong Gsta", gick
    Han som helt ung ur hyddans bo
    Med trottsig min och blick.
    Frutan skld och hjelm han drog
    I striden med besked,
    Och med sin blotta handkraft slog
    Rtt mngen kmpe ned.

    Men blef det hett i hrnadsfrd,
    Drog han sin trja af,
    Och svngde se'n sitt goda svrd
    Som en frtrollad staf.
    Der haglade ttt om hvarann
    Stridt tunga slag p slag;
    Han nidhgg fem och sjutti man
    Vid Stangebro en dag.

    S hurtig knekt bar intet land
    I verlden frr vl sett:
    Tretusen man med egen hand
    I krig han dden gett.
    Och tiotusen Ryssar jemt --
    Ett rtt ansenligt tal
    Han med sin bistra uppsyn skrmt
    P flykt t skog och dal.

    Frn far till son en sgen har
    I Ryssland gtt alltse'n
    Om denna kmpe, som dem var
    Till fasa, skrck och mehn.
    Nr nordanvindens friska flkt
    Frbyts i storm och gny,
    Tro de det r hans andedrkt
    Och korsa sig och fly.

    Dock icke blott i stridens larm
    Han fktade s kckt;
    Ty, fr det rtta stndigt varm,
    I fred han ofrskrckt
    Sin mening ppet sade ut
    Mot svek och barbari,
    Och var frn brjan intill slut
    Till sjlen svensk och fri.

    nnu i lderns sena dar,
    Se'n hjessan blivit gr,
    Den allra sknsta man han var,
    Der han p post sgs st
    I Stockholms slott vid Kungens drr
    Ett lefvande bevis,
    Att nordens hjelteslgt var frr
    Bd' del, stark och vis.

    Ty ofta, sger "krnikan",
    Sgs Gustav Adolf st
    Vid sidan utav denne man
    Och lyssnade upp
    Hans tal om flydda lefnadsr,
    Om bragdrik kmpastrid;
    Och hgt, som stormig blja slr,
    Slog Kungens brst dervid.

    Nr sist han somnade utaf
    Och gick till annan verld,
    I testamente han d gaf
    t Konungen sitt svrd,
    Som tacksamt resknken tog
    Till lidandets frsvar...
    Hur han det se'n i striden drog,
    Det vet nu en och hvar.

    Du krigare, som nu s spnd
    Bland buller gny och bng,
    Gr styf och stolt med svrd vid lnd,
    Lr af Soldaten Stng
    Att slss fr kung och fosterland,
    Nr pligten manar dig
    Att tga ut med svrd i hand
    P stanfrd i krig!




resknken.


    Lyft hatten af fr gubben der
    Med lderns sn i hret!
    Ett svrd han vid sin sida br,
    Fast han r bra till ren.
    Han dragit det med hjertans lust,
    Och sttt med mod och ra
    I mngen blodig fejd och dust
    Fr fosterlandet kra.

    Det svrdet r hans allt, men tnk,
    Fr guld han ej det slpper,
    Ty som en kunglig resknk
    Han det vid lnden knpper;
    Dess bragders mngd med liflig blick
    Han tljer, glad till sinnes.
    Hur det gick till, nr han det fick,
    Min sngm noga minnes.

    Vid tredje Gustafs sida stod
    Han stolt vid Walkiala,
    Och utan bssa eller lod
    Han sjng sin krigarskala.
    Med blotta svrdet fram han drog
    Mot fiendernas leder,
    Och ssom lf i gulnad skog
    Han mnner fllde neder.

    Vl femtio och fler nd
    Han mejade med svrdet,
    Som mogna ax och vissna str
    Ses falla upp grdet.
    S fllo Ryssar, der han gick
    Och mnga sgos springa
    Fr blotta elden af hans blick
    Och suset af hans klinga.

    Det icke frsta gngen var
    Som skggig Ryss fick falla
    Fr Sveriges bsta tvillingpar,
    Dem jern och stl vi kalla;
    Men ej se'n mnga Herrans dar
    Han bldt fr sdan glafven,
    De flesta trodde att det var
    Kung Carl, som gtt ur grafven.

    Alltsedan hedendomens tid
    I hela Svea rike
    Man knappt i ngon enda strid
    Sett denne kmpens like,
    Ty Thore Storm, s heter han,
    Var i de unga ren
    En jttelik och sttlig man,
    Och lefnadsfrisk som vren.

    Vid stridens slut Kung Gustaf tog
    Den tappre varmt i nfven,
    Och sade hgt, i det han log
    Och drog sin klinga fven:
    "Tag, kcke stridskamrat, mitt svrd
    Till minne utaf striden,
    Du r den resknken vrd!
    Mer skall du f med tiden."

    Med vrdnad Storm nu svrdet tog;
    I fiendens leder
    Han dragit det med hjelte fog
    Och br det n med heder;
    Men ngot mera fr sitt mod --
    Och det gr honom lika --
    Han aldrig ftt, den kmpe god,
    Ty fven kungsord svika.

    Lyft drfr hatten af min vn
    Fr silfverhrig gubbe,
    Du ser ej mnga slika mn,
    Ty, som en krnfrisk stubbe,
    Han nu bland idel smskog str
    I Svears krigartempel.
    O, yngling, nr i strid du gr,
    Flj gamle Storms exempel.




Sngaren.


    Med harpan i handen jag brjar min frd
    Och finner p vandringen hela Guds verld
    S innerligt rolig och fager.
    Allt herrligt och stort frtjusar min syn
    Frn molnet, som seglar deruppe i skyn,
    Till sippan i solljusets dager.

    Vid framtida minnen, ruiner och grus,
    Vid sttliga borgar och halmtckta hus
    Min klangfulla harpa jag strngar,
    Ej sorgligt som klagande fgeln i bur,
    Nej, gldtigt som fjriln i Herrans natur
    Far fram fver blommande ngar.

    Helst drjer jag dock uti skogarnes sus;
    Mig glder de larmande flodernas brus
    Och vinden, som spelar i trden;
    Mig glder de ljungande skans skrll
    Och lundernas lfrika grottor och tjll
    Och fglarnas himmelska qvden.

    Mig glder de speglande sjarnes glans
    Och bljornas sorgfria, lekande dans
    Och dimmornas praktfulla hgring;
    Mig glder de sorlande bckarnes gny
    Och liljornas skra, frsmktande hy
    Och rosornas gldande fgring.

    Mig glder de lifliga hjordarnes sprng
    Och herdarnes enkla, okonstlade sng
    Och lvornas ringdans i parken;
    Mig glder de landtliga trnornas frjd
    Och oskuldens lekar i dal och p hjd
    Och vilddjurens frihet i marken.

    S vill jag d sjunga -- dig ppna mitt brst --
    Om allt, som mig glder, med jublande rst
    Och prisa Gud Fader, som gifvit
    Mig sngens frmga i stllet fr gull,
    Ty silfver och gull r ej annat n mull,
    S str det i bibeln ju skrifvet.




Arbetarens Sng.


    Vl somliga sucka och klaga sin tid
    Fr stenar och trd upp marken,
    Men jag tycker lifvet r gldje och frid,
    Mot mig ler hvar blomma i parken;
    Och drfr s sjunger jag gladt alla dar,
    Har klder och fda -- ingen mer har upp marken.

    Frrn solen gr opp, jag vid arbetet r,
    En ltting r smre n djuren.
    Min brda, fast tung, jag med tlamod br,
    Och glds t den fria naturen;
    Och derfr s sjunger jag gladt alla dar,
    Har klder och fda -- ingen mer har.

    Nr svetten den lackar frn panna och kind
    Och solen i "synen" mig brnner,
    D helsar jag gldtigt den svalkande vind,
    Och frisk omkring hjertat mig knner;
    Och drfr s sjunger jag gladt alla dar,
    Har klder och fda -- ingen mer har.

    Glad blickar jag ut de odlade flt,
    Och ser p den vexande grda,
    Och tackar vr Herre, som s har bestllt,
    Att tusenfallt lnas min mda.
    Och derfr s sjunger jag gladt alla dar,
    Har klder och fda -- ingen mer har.

    Nr aftonen kommer, s gr jag frnjd
    Mot trefliga hyddan tillbaka;
    Der mts jag i drren med gldje och frjd
    Af barn och krlskelig maka,
    Och drfr s sjunger jag gladt alla dar,
    Har klder och foda -- ingen mer har.




Den gamle knekten.


    "Friskt mod, framt, min fot, g p,
    Hll takten nu som frr,
    Till hger vnd! Hurrah... se s
    Trd inom bondens drr!

    Guds frid, bd' far och mor! I qvll
    En gammal krigsman ber
    Om hvila i ert lugna tjll --
    Jag orkar knappast mer."

    "Sitt ned, min vn! Du r vl matt?
    Lyft psen frn din rygg --
    Du skall f ligga hr i natt
    Och sova lugn och trygg!"

    "Stor tack! Visst r jag trtt och tung,
    Se'n hjessan blifvit gr...
    Frr var jag liflig, rask och ung,
    Helt annat var det d.

    Som pilt jag afsked bjd t mot
    Och tog mitt svrd i hand;
    Vid Gud jag utan tvekan stor
    Att tjena kung och land.

    I ledet stod jag stolt och grann
    Och skyldrade gevr;
    Mitt gamla tempo n jag kan --
    Se det gick till s hr...

    Men ej ett svrd till lek jag bar,
    Som krigaren gr nu,
    Ty utan skryt jag varit har
    Och stridt i slagen sju.

    I Finland miste jag ett ben --
    Nu har jag ett af trd.
    En kula kom, som pep och hven,
    Och vips s strk det med.

    P kn jag fktade nd
    Ha, det gick lustigt nog...
    Der fllo ryssar ned som str
    Och lf i gulnad skog.

    Vid Leipzig fick jag femton sr,
    Som blda n ibland --
    0, det r tungt vid sjutti r
    Att g med staf i hand!

    Men nnu tyngre r den lott
    Att lida nd och brist
    Och skrda hn och smlek blott
    Af verlden frst och sist.

    Dock ingen klagan, arma brst!
    Snart har du kmpat ut --
    Det lider emot livets hst:
    Den lnga dag tar slut."

    S sjunger gammal knekt och gr.
    Frn drr till drr och ber
    Om brd, till dess han sist af sr
    Och hunger dignar ner.

    O, fosterland, din son han var,
    Fr dig han stridt och bldt --
    Ett ansvar stort hos Gud du har:
    Af brist p _vrd_ han dtt.




Vallgossen.


    M andra klandra lyckan sin
    Och p sitt de klaga,
    Jag r frnjd med lotten min
    Lyss till min lefnads saga!
    Med getter, bockar, fr och lamm
    Jag stryker som en stormvind fram
                 I skogen.

    Jag glder mig t Guds natur
    Och friskt min visa trallar.
    Men stundom blser jag i lur
    Att det i bergen skallar,
    Och brdskande med fasligt gny
    Strax alla markens rovdjur fly
                 I skogen.

    Nr som jag matt och trstig r,
    S godt r kllans vatten,
    Och blir jag hungrig, mogna br
    Jag plockar uti hatten
    Och ter se'n af denna rtt
    Och litet brd mig njd och mtt
                I skogen.

    Nog vet jag hvarje fgelbo,
    Hur hgt de n m bygga,
    Men aldrig str jag deras ro:
    Fr mig de leva trygga
    Och sjunga hela dagen lng
    Om tidens frjdefulla gng
                I skogen.

    Vid middag solens heta brand
    Min hjord i skuggan svalkas,
    Men p den tcka flodens strand
    Jag leker d och skalkas,
    Och bygger qvarnar i hvar bck
    Och hus i hvarje lfrik hck
                I skogen.

    Nr himlen blifver mrk och gr
    Och vreda skor knalla,
    Och blixtar efter trollen sl
    Och strida skurar svalla,
    D lser jag blott fader vr,
    Och sedan trygg min bana gr
                I skogen.

    Sist nr som solen sjunker ner,
    Jag driver hjorden samman,
    Och under sng mig hem beger
    Med hjrtlig frjd och gamman;
    Sm blommor br jag fven hem
    Till henne -- tyst, jag vet vl hvem
                I skogen.

    S gr min tid med lustig fart
    Frutan sorg och oro,
    Och stor och stark jag blifver snart;
    Ack, om jag nu det vore,
    Jag byggde mig ett litet hus
    Bland bjrkarna vid bckens sus
                I skogen.

    En hydda fr min trogna vn,
    Som dela vill min lefnad,
    Jag nskar mig -- nog fr jag den!
    Se'n har jag ro och trefnad,
    Och bryr mig ej om ngonting
    P hela vida jordens ring
                I skogen.




Tiggaregossen.


    Jag stackare lille fr vandra omkring
    Och svlta och frysa och tigga;
    Jag har ingen gldje p jordenes ring;
    Hvar natt jag p golfvet fr ligga;
    Dock somnar jag lugn och lugn jag uppstr,
    Ty ofta jag lser mitt: _Fader vr!_

    Min fader han vill icke knnas vid mig,
    Min moder allredan r dden;
    Ej ngon i verlden sig vrdar om mig,
    Ej ngon mig hjelper och stder;
    Dock vandrar jag trygg; hvarthn som jag gr,
    Ty ofta jag lser mitt: _Fader vr!_

    Ack, lycklig r sparfven, som ger ett bo,
    Som ger en vn och en maka;
    Nr aftonen kommer, s kan han f ro --
    Men jag fr i stllet d vaka,
    Och bedja och klaga frrn husrum jag fr,
    Dock ofta jag lser mitt: _Fader vr!_

    S tungt r att leva i nd och i tvng,
    Till std ha blott tiggarestafven;
    Dock hoppas jag lifvet vl slutas en gng,
    Jag derfre lngtar till grafven;
    Ty ljufvelig slummer och hvila jag fr
    I grafven, nr sist jag har lst _Fader vr!_




Herdinnan.


    Tiden stndar aldrig still,
    Timmarna som svalor fara.
    Srja m hvem helst som vill,
    Jag vill glad och lustig vara.
    Fglar, blommor och trd
    Gldjas och frjdas med --
    Hvi skulle jag sucka och klaga?

    Trasten sjunger gladeligen
    I naturens stora kyrka:
    Han, som jag, vl har en vn
    Att i ro och tysthet dyrka.
    Dufvan kuttrar p qvist,
    Kllan porlar s friskt
    Och bcken hrs susa i dalen.

    Lilla lrkan ljufligt slr
    Hgt i rymdens bla salar,
    Hennes sng jag vl frstr:
    Hvarje ton till hjrtat talar.
    Tjdern spelar i topp,
    Orren leker... Hopp, hopp!
    Se rlorna trippa p ngen.

    Gken gal i lfrik ek,
    Mygg och bi i stora flockar
    Svrma lustigt om i lek,
    Skatan skrattar, anden lockar
    Sina kresta sm
    Ut bland bljorna bl,
    Der snhvita svanorna segla.

    fverallt r frid och frjd:
    Endast muntra, glada vsen
    Svfva kring frn dal till hjd
    Ibland blommorna och grsen --
    Ingen klagande rst,
    Intet suckande brst
    Mitt ra frnimmer i skogen.

    Sorla lifligt, muntra bck!
    Klla, porla friskt i dalen!
    Dofta rikligt, rosenhck!
    Duva, kuttra mt i alen!
    Min lskling kommer snart,
    Kysser mig -- det r klart --
    Och se'n str vrt brllop till hsten.




Sjmansflickan.


    Med vta gon ser jag p bljorna de bl
    Som hotande och villda mot klippevggen sl,
            Ty lngt i fjerran r
            Den som jag hller kr.
    Men jag, hans bleka lilja, p stranden vntar hr.

    "Till hsten r jag ter hos dig mitt unga vif",
    S sade han, och slt mig frtroligt till sitt lif,
            Men dagarna de g
            Och bljorna de sl
    Och intet kommer vnnen hur n jag vnta m.

    Emellan oss r skog och sj och fven berg och dal,
    Emellan oss r frid och frjd och fven sorg och qval;
            Ty lngt i fjerran r
            Den som jag hller kr
    Och jag, hans bleka lilja, p stranden vntar hr.

    Jag suckar och jag klagar jag tras och jag ber
    Och spejande som falken utefter hafvet ser.
            Och dagarna de g
            Och liljorna de sl
    Men intet kommer vnnen hur n jag vnta m.

    Ack, om jag hade vingar som fgeln hgt i sky,
    I denna qvll jag skulle till andra lnder fly,
            Ty lngt i fjerran r
            Den som jag hller kr
    Och jag, hans bleka lilja, p stranden vntar hr.

    Ja lnge har jag vntat, nu r min enda trst
    Att nr ej hjertat mera kan klappa i mitt brst,
            Och inga dagar g
            Och inga bljor sl
    S fr jag rka vnnen i himmelen den bl.




Barnhus-Barnet.


    Sjung, arma hjerta, sjung!
    Med stmma, spd och ung
    Din sorgsna lefnads-gng
    Uti en enkel sng.

    Vid ingen moders brst
    Kan jag f hemta trst,
    Och slumra, blott en stund,
    En enda ljuflig blund.

    Vid ingen faders hand
    Jag vandra fr ibland,
    Att hemta kraft och std
    Mot ofrrtt och nd.

    Med inga syskon sm
    Fr jag i lunden g,
    Och svrma om i lek
    Vid ltta vindars smek.

    Jag vet ej far och mor,
    Ej syster eller bror;
    Och hur jag grubbla m,
    Jag vet det ej nd.

    Likt fgeln inom bur,
    Som skdar Guds natur,
    Men den ej njuta fr;
    S ock min tid frgr.

    Inom den trnga cell,
    Frn morgon intill qvll,
    Frsmktar jag hvar dag,
    Blir lidande och svag.

    Jag tnker ofta s:
    Hvi sg jag lifvet d,
    Ej ngon menska vill
    Mitt hjerta hra till?

    Hvart djur, p marken r,
    Det vrd och omsorg br
    Om sina ungars hop,
    Och knns vid deras rop.

    Men menskan ensam blott
    t dets grymma lott
    Kan lemna sina sm;
    Hur skall jag det frst?

    Uti en farlig verld,
    Bland drskap, synd och flrd,
    Och laster och begr,
    Jag ensam lmnad r.

    Ty icke far och mor,
    Ej syster eller bror
    Jag nnsin veta fr
    Hur grubblande jag gr.

    Men ett jag vet och tror:
    Hgt fver molnen bor
    En Gud i Himmelen,
    Som r de spdas vn.




Spelmannen.


    Bsta lifvet under solen
    r att vandra med fiolen
    fver bde land och stad,
    Strken drilla, spela, stampa,
    Takten trampa
    Stdse lustelig och glad.

    Hvar jag p min vandring lnder
    r jag utaf alla knder;
    Spelar jag en "visstump" blott
    Brja genast gamla, unga
    Gldtigt sjunga,
    Alla njde med sin lott.

    Gnider jag en polska ter
    Som p "nya viset" lter,
    Hej och hoppsan, hvad det gr!
    Gubben nickar gladt i sngen.
    Pigan, drngen
    Svnga kring i alla vrr.

    I den fattigaste koja
    Hres glada rster stoja,
    Nr jag stryker upp en vals.
    Barnen bli af frjd besatta,
    Hoppa, skratta,
    Knna icke hungern alls.

    Sjelfva tiggaren, som fryser,
    Sprrar munnen upp och myser
    Nr jag stundom "klinkar" till.
    Liten, som i vaggan grter,
    Slumrar ter
    Vid en ljufvelig "kadrill".

    S i lekstugan som salen,
    Vid en majstng och p balen,
    Hvar jag stmmer min fiol,
    Gldjen far p lsa vingar,
    Jublar, svingar,
    Lrkan lik, mot dagens sol.

    Drfr vill hvar fager trna
    Ha en speleman s gerna
    Till sin enda, sta vn.
    Men jag knner deras snara;
    Hvarje fara
    Har jag lyckats undly n.




Den Liknjde.


    Glada sng, ljud fritt i skogen,
    Att det skallar rundt omkring!
    Fast min flicka ej r trogen,
    Gr det mig dock ingenting:
    Nog det finns vl flickor flera --
    Hvad behver jag "krusera"!
    Fastn hon var ntt och grann,
    Hoppsan, snart tar jag en an!

    Hoppsan, snart tar jag en annan!
    Om hon ock mig fverger,
    Skjuter jag mig ej fr pannan,
    Liksom det ej funnes fler.
    Flickor finns s ttt som blommor:
    En bortgr, en annan kommer.
    En till slut skall jag vl f,
    Hoppsan, fast jag mistat tv!

    Fast af tv jag sviken blifvit,
    kan den tredje vl bli min.
    Men om det s har skrivit,
    Att _hon_ ocks ger mig hin,
    D jag svr att aldrig mera
    Fr en flicka kurtisera,
    Utan heldre all min tid
    Lefva sjelf i ro och frid!




Torparens Morgonsng.


    Ur havet stiger solen s rosenrd och blid,
    Och alla fglar sjunga i det grna.
    Haf tack, o milde Fader, fr nattens stilla frid
    Och fr den ro jag i mitt bo ftt rna.
    Af smnen styrkt jag ter med helsa, kraft och frjd
    Mitt arbete begynner -- s hjertans glad och njd --
               Fr maka, barn och hydda.

    Jag knner mig s lycklig. Hvad det r gladt och ljuft
    Att lefva ibland skogar, berg och dalar,
    Att dricka kllans vatten och andas himlens luft
    Uti naturens friska blomstersalar.
    Allt under vindens vexling g timmarna med hast,
    Och yxa, plog och spade jag skter utan rast
               Fr maka, barn och hydda.

    Hvad det r sllt att ga en egen kerlapp
    Och derp lgga ner sin flit och mda,
    Vl kan det stundom hnda att grdan blifver knapp,
    Men aldrig har jag nnu saknat fda.
    Ty _Han_, som matar sparfven och klder jorden grn,
    Har rikligen vlsignad bd' arbete och bn
               Fr maka, barn och hydda.

    Se rgen str i blomma och kornet skjuter ax
    Och glada hjordar beta upp marken
    Och bien dra ihopa till honung och till vax
    Och prontrd och apel st i parken...
    Allt detta jag planterat s glad i hg och sinn
    Och skall, om Gud behagar, till hsten brja in
               Fr maka, barn och hydda.

    O, Herre Gud i hjden, som vext och nring ger
    t allt, som finns p hela vida jorden,
    Till dig i dag och stdse jag utaf hjrtat ber:
    Lt ymnighet och frid sl ut i Norden,
    Men skulle ovn komma och gsta Svea land,
    Lt mig i striden draga med farfars svrd i hand
               Fr maka barn och hydda.




Sng vid Majstngen.


    Livets gldje r s kort
    Som midsommars-natten,
    Flyger som en vrvind bort
    fver land och vatten.

    Lt oss derfor njuta den,
    Medan blodet svallar!
    lska, dansa, sjung, min vn!
    S natur'n oss kallar.

    Skogen, kldd i hoppets frg,
    Fr ditt ga lyser.
    Solen drmmer bakom berg,
    Rodnar, ler och myser.

    Se, nu slr hon gat opp,
    Likt en blygsam flicka.
    Strlande af frjd och hopp,
    Dalens blommor nicka.

    Fjriln svrmar, gken gal
    Med en sorgfri tunga;
    Och i rymdens bla sal
    Tusen lrkor sjunga.

    Bcken, sorlande och fri,
    Slingrar mellan stenar.
    Allt i frjd och harmoni
    Sig med oss frenar.

    Sker sorgen ngon gng
    Att ditt hjerta vinna,
    Fll en tr och sjung en sng,
    Och den skall frsvinna.

    Hoppsan, gosse, lustigt svng
    Med din unga trna!
    Lt det g i fullan flng --
    Flickan fljer gerna.

    Som en blek och tynad ros
    Fr den kalla vinden,
    Flyger gldjen snart sin kos
    Ltt som snabba hinden.

    Lt oss derfr njuta den,
    Medan blodet svallar!
    lska, dansa, sjung, min vn!
    S natur'n oss kallar.




Till Vrens frsta Lrka.


    Vlkommen lilla lrka till min fredliga dal,
    Bygg p tufvan ditt bo,
    Ingen str der din ro,
    Bland de leende blommornas tal.

    Med lngtan har jag blickat efter dig mngen gng
    I det svindlande bl,
    Men du kom ej nd;
    Denna vintern har varit s lng.

    Sjung ut fr mig din gldje bde morgon och qvll,
    Och lr mig att nu
    Lefva lycklig som du
    I Naturens uppfriskande tjell.

    Str toner omkring dig som vintern strtt sn
    Och gjut i mitt brst
    Sngens himmelska trst,
    Ty i sng vill jag lefva och d.

    Nr se'n du svingar ter utfver land och sj
    Lt sngarens sjl
    Gra sllskap jemvl
    Till den eviga krlekens .




Liten Visa.


    Aldrig nnsin jag frglmmer
    Lilla sta vnnen min;
    Om jag vakar eller drmmer
    Str hon stndigt fr mitt sinn.

    Vandrar jag i grna lunder,
    Skdar jag blott fverallt
    Bland naturens mnga under
    Hennes smidiga gestalt.

    Lyssnar jag till lrkans qvitter
    Eller ock p bckens sprng.
    Som af lif och gldje spritter,
    Mins jag hennes glada sng.

    Lockar skogens hulda dufva
    Makan till sitt varma bo,
    Hr jag i den stmman ljufva
    Hennes ord om evig tro.

    Susar vinden fr mitt ra
    Som en salig harpoton,
    Tycker jag mig endast hra
    Henne, ty _s_ hviskar hon.

    Blickar jag i mnskensqvllen
    Upp mot himlens stjernekrans,
    Ser jag der p bla pellen
    Hennes milda gons glans.

    Derfr kan jag aldrig glmma
    Lilla sta vnnen min,
    Jag m vaka eller drmma:
    Stndigt str hon fr mitt sinn.




Till Henne


    Farvl -- jag fr ej mer dig trycka
    Som frr intill mitt varma brst.
    Du var min lefnads sknsta lycka,
    Du var mitt enda hopp och trst.

    Nu fr jag aldrig mer i qvllen
    Frtroligt vid din sida g
    Ut till de kra barndomsstllen,
    Att hra nktergalen sl.

    Nu fr ej mer min lyra klinga
    Fr dig i dalens blomsterfamn,
    Och skogens echo skall ej bringa
    I terljud ditt kra namn.

    Frflutna ro nu de stunder,
    Som jag med dig upplefvat har,
    D timmar gingo som sekunder,
    Och blotta minnet r mig qvar.

    Hvad r som skall oss s tskilja?
    Jag vet du troget lskar mig.
    Jag lser tydligt hjrtats vilja:
    I blicken den frrder sig.

    Du r den rika verldens dotter;
    Derfr kan jag dig aldrig f.
    Hvi gaf oss det skilda lotter,
    D lika hjrtan i oss sl?

    En gng du sanna skall de orden
    I dina framtida levnads dar:
    Att ingen lskat dig p jorden
    S mt och troget som jag har.

    Farvl -- lef lycklig dina dagar
    Och glm mig evigt, om du kan!
    P dets vilja jag ej klagar,
    Men lider tligt som en man.




Qvinnotrohet.


    En herreman, s stolt och bld,
    Som gde tunnar guld
    Och flera hemman i sitt vld,
    Fick se en flicka huld,
    Bland parkens stammar ensam g
    Och talade till henne s:

    "Mitt vackra barn, hvad heter du?
    Sg mig ditt ljufva namn,
    Och stt dig vid min sida nu
    I skogens blomsterfamn!
    Vi vilja sprkas vid en stund
    Frtroligt hr i enslig lund."

    "Mitt namn r Elin... men jag fr
    Ej lngre drja hr,
    Ty dagens sol snart nedergr,
    Och jag skall plocka br.
    I korgen, som jag har t mor --
    Hon vntande i hyddan bor."

    "Ack, Elin, ingen flicka st
    Och skn som du jag sett.
    Kom, hvila i mitt ppna skt!
    Jag beder blott om ett:
    Gif mig en enda liten kyss...
    Var icke rdd -- ej ngon lyss."

    "Nej, nej, jag lofvat har vid Gud
    Att ingen kyss ge bort
    Frrn den dag jag skall st brud --
    Ack, det blir innan kort,
    Och d skall Gustaf hafva den;
    Frn barndomen han r min vn."

    "Hvad du r barnslig, blyg och from,
    Som sdant pjollra kan!
    Din Gustaf vet ju ej derom,
    Ej heller ngon ann.
    Du skall f penningar... se hr...
    Lt mig nu f hvad jag begr!"

    "O nej, o nej, jag r ej fal
    Fr penningar och guld:
    De hjelpa ej fr samvetsqval
    Och spe och evig skuld!
    Ett fredadt brst r mera vrdt,
    Har jag i katechesen lrt."

    "Bedraga vill jag icke dig --
    Tro hvad jag sger nu:
    Till slottet skall du flja mig
    Och blifva der min fru!
    Af prlor, silfver skall du f,
    Lngt mera n du kan frst."

    "Nej, nej, mig lockar ingenting;
    Af silfver nog jag har,
    Ty vet att en frlofningsring
    Jag fick se'n ngra dar
    Af Gustaf som jag lskar mt,
    Och den har jag vid hjrtat gmt."

    "Hr, Elin -- Gustaf fattig r,
    Ett torp jag honom sknkt;
    Men heligt infr Gud jag svr,
    Du har min ra krnkt,
    Och torpet tager jag igen --
    Lef se'n i sorger med din vn!"

    "Gr som du vill! Jag lefver sll,
    Om n bland sn och is;
    I demarken i ett tjll
    Jag leta skall min spis,
    Blott jag vid Gustafs sida fr
    Framlefva mina lefnadsr."

    "Ej hjelper smicker eller hot --
    Men vet i alla fall,
    Att, om det ocks sker med knot,
    En kyss jag taga skall
    Och till mitt hjrta trycka dig,
    Frrn du slipper ifrn mig."

    "Jo, pyttsan!" Med en sidoblick
    Gaf Elin sklmskt till svar
    Och kastade sin _korg_ och gick.
    Med den stod herren qvar
    Och suckade: "En narr r den,
    Som gckar qvinnotroheten!"




Ett Guldbrllop.


    I en liten halmtckt hydda
    Mellan gra, dystra fjll,
    Som mot kld och stormar skydda,
    Satt ett ldrigt par, en qvll,

    Krya voro n de gamla,
    Som i deras lefnads vr;
    Ingen kunde se dem "famla",
    Fast de rknat sjutti r.

    Gubben tlgde p en skopa
    Framfr brasans muntra sken,
    Sopte spnorna tillhopa,
    Lade dem i spiseln sen.

    Slog ett slag p messings-dosan,
    Tog derur en kraftig pris,
    Frde lngsamt den till nsan,
    Nyste se'n p karlavis.

    Gumman flitig satt vid slndan,
    Nickade alltjmt och spann,
    Misste d och d tr-ndan,
    Men p nytt den ter fann.

    "Kors! hvad tiden fort frsvinner" --
    Sade gumman -- "vet du, far,
    Ngot jag mig nu pminner,
    Som du skert bortglmt har."

    Gubben fick ej tid att svara,
    Frrn drren gngar opp
    Och der kom en liten skara
    Glada barn med lek och hopp.

    "Goda mormor, mamma snde
    Mig till er med mjlk och gryn."
    Sad' en flicka, och sig knde
    Glad som fogeln i skyn.

    "Kra morfar", vnligt sade
    Nu en gosse spd och fin,
    Och i gubbens hnder lade
    Ned en flaska utlndskt vin.

    "Pappa, mamma komma sedan",
    Sade bda p en gng,
    "Vi ska sjunga, vi ha redan
    Lrt en liten brllopssng."

    "Hvad kan detta vl betyda",
    Sade gubben, "skynda dig,
    Kra mor, att hyddan pryda,
    Jag skall genast raka mig."

    Gumman brjade att pyssla
    Flitigt med bd' fot och band,
    Hade mycket till att syssla,
    Log i mjugg t far ibland.

    Torkade af skp och fnster,
    Bredde ut en duk p bord --
    Vfven efter gammalt mnster --
    Hvit som nyflld sn p jord.

    Satte blanka kopparpannan
    fver elden i sin spis,
    Hllde mjlk och gryn ur kannan,
    Dubbelt mer n vanligtvis.

    Tog den stora ljusastaken,
    Som blott nyttjades om Jul,
    Frn den blanka messingshaken --
    Han var grannt frkyld och gul.

    Tnde tvenne stora, skna
    Vrmeljus i den mrka qvll,
    Strdde litet korn till hna,
    Smekte kisse, som var snll.

    Medlertid satt gubben glader
    Inom barnens muntra lag,
    Talte stolt om sin farfader,
    Som var med i _Narva_ slag:

    "Tjugo Ryssar slog han neder
    Med sin vrja, som bet hvasst;
    Kungen sjelf slog djupa leder,
    For p fltet fram med hast.

    Farfars svrd i arf jag ger --
    fver sngen hnger det;
    Fem och tjugo mark det vger
    Skert, om jag minnes rtt.

    Rostigt var det till den dagen
    Finland blef frn Sverige skildt,
    D blef det s blankt som dagen,
    Ljungande s skarpt och vildt.

    Jag var redan gammal vorden,
    gde icke kraft, som mod,
    Annars skulle det i norden
    ter druckit Ryssars blod.

    n vid midnattstimman slamrar
    Det p vggen med stor makt,
    Liksom dvergen d han hamrar
    Vredgad inom grufvans schakt.

    Det vill skert ut att strida,
    Och en aning sger mig,
    Att det en gng vid din sida
    Gosse, skall p nytt i krig.

    Derfor skall du rva svrdet
    Efter mig du unga rn,
    Lt mig se du knner vrdet;
    Strid och fkta, som en bjrn!"

    Pilten log och tacksamt tryckte
    Gamla morfars varma hand,
    Som en kung han re'n sig tyckte,
    Hjrtats fackla stod i brand.

    Nu steg mg och dotter, bda
    P en gng, i hyddan in;
    Det var rrande att skda.
    Gubben blef s glad i sinn.

    Bad dem vnligt sitta neder
    Frmst p hyddans bsta bnk,
    Sade: "Er ske pris och heder
    Fr er gfva och er sknk!"

    Mycket sprkade tillsamman,
    Om besynnerliga ting,
    Mg och svrfar med hvarannan,
    Medan barnen "gmde ring".

    Men i kket mor och dotter
    Hjelptes t att laga mat;
    Som der icke fanns karotter,
    Lades fisk och grt p fat.

    ndtligen var maten frdig,
    Hvar och en vid bordet satt;
    Nu steg mgen opp helt vrdig,
    Tog i silfverbgarn fatt;

    Hjde den helt hgt, och sade:
    "Femti r ha gjort sin rund
    Se'n J bda, unga, glade,
    Knto krlekens frbund.

    Mnga sorger med hvarandra
    Ha'n J delat denna tid;
    dets lag br ingen klandra,
    Alla f den knnas vid;

    Men lngt mera frjd och lycka
    Himlen Er gifvit har:
    Helsans rosor kinden smycka,
    Gldjen bor i blicken qvar.

    O, mn J, med frjd och gamman,
    nnu lefva mnga r,
    Som ett lyckligt par tillsamman,
    Frrn sista timman slr!

    Skl, fr hvad J hafven varit,
    Skl, fr _edra_ framtids dar,
    Hjertlig skl fr Brudeparet!
    Gud vlsigne Mor och Far!" --

    Gladt instmde allesammen
    I en bn fr deras vl.
    Och de gamle sade: "Amen!"
    Af allt hjerta, hg och sjl.

    S tillsammans, krt frtroligt,
    Lefdes hela natten om...
    Man med litet kan ha roligt,
    Nr man blott r njd och from.




Den Fattiges Ode.

(Sann hndelse.)


        Barmhertighetens ndeport i trng.

                             Nicander.

    Som ett fridsbud rundt kring nejden,
    Klingade i qvllens tystnad
    Klockans malm frn herregrden,
    Och frkunnade arbetarn
    Att hans frihets timma slagit.
    Knappt hann skogens echo ter
    Ifrn bergets grottor svara
    P dess sista ljud, frrn Ola,
    Som p kern grvde diken,
    Kastade sin tunga spade
    Lngt ifrn sig -- lyfte sedan
    Litet p den slitna hatten,
    Och med grofva lintygsrmen
    Torkade sin vta panna.
    Tog derp sin lder-rnsel.
    Fyllde den med bark och syra
    Och gick vacklande mot hemmet,
    Sorgsen uti hg och hjerta.
    Sorgsen, ty han tnkte skert
    P de fordna glada dagar,
    D han nnu stark och frodig
    Vxte upp bland bygdens drngar,
    Hade helsa, klder, fda
    Och en fstm p kpet,
    Rosig som en sommarmorgon.
    "D var roligt till att lefva;
    Men nu r det annorlunda."
    S han tnkte. Strk ur gat
    Litet vatten, och omsider
    Trdde inom ppna drren
    I sin lilla, lga koja,
    Vnligt helsande: "godafton."

    "Ack vlkommen", ljd en stmma,
    Och ifrn sin strbdd reste
    Sig hans bleka, sjuka maka,
    Med ett litet barn vid barmen;
    Och frn golfvet sprungo fyra
    Nakna ungar upp och strckte
    Sina hnder jemmerfulla.
    Bedjande om blott en beta
    Brd att stilla hungerns smrta.
    "Mnga dagar ha vi fastat
    Och det svider s i brstet...
    Kre, gif oss endast ngot"...
    Stum tog Ola fram en knippa
    Syra och bland barnen delte.
    Gick till sngen fram och sade:
    "Anna, Anna, hela dagen
    Har jag grft p kern diken,
    Utan att det minsta smaka,
    Endast fr att kunna spara
    Detta lilla hem t eder,
    Som jag har s hjertligt kra.
    Tag och t, och om du sedan
    Orkar stiga upp frn bdden,
    Skola vi af bark och syra
    Litet brd t barnen baka."
    Honom svarade hans hustru:
    "Kre Ola, t allena!
    Sjelf frmr jag icke mera
    Af det svarta brd frtra;
    Ty det gifver ingen fda
    t den _lilla_, som jag nrer
    Vid mitt brst, jag arma moder.
    Gif mig blott en droppe vatten,
    Frr'n jag dr; ty icke lngre
    Vill jag qvar p jorden leva." --

    "Nej, vid Gud", sad' Ola sorgligt,
    "D, det fr du ej, af hunger.
    Jag skall ut och skaffa fda,
    Menniskor om hjelp anropa,
    Och om n de voro hrda
    Som den kala, gra klippan,
    Kunna de vl icke neka,
    D jag tiggande dem beder. --
    Om en timma r jag ter. --
    Trsta dig till dess, mitt hjerta;
    Efter stormen, regn och sorger,
    Lter Gud ju solen skina...
    Gldje kommer efter smrta,
    Trsta dig dermed, mitt hjerta."

    Nu tog Ola vangringsstafven,
    Mtte skogens smala gngstig
    Fort, som krafterna tillto.
    Kom s fram till herregrden,
    Mtte straxt vid porten Grefven;
    Rckte ut sin hand och sade:

    "Ack, ers nd, der hemma ligga
    Barn och maka, sjuka, svaga,
    Frdige att d af hunger.
    fver dem er mildt forbarma."
    "Usling", ropte Greven harmfullt;
    "Har jag icke hela ret
    Hulpit dig och likvl kommer
    Du med slika klagovisor.
    G och kom ej mera ter."
    "Aldrig skall jag terkomma",
    Suckade den arme Ola;
    Gick s fram till kyrkobyen,
    Kom till rike Nmdemannen,
    Bad om blott ett enda qvarter
    Mjlk, till lindring uti nden.
    Vredgad svarar Nmdemannen:
    "Tiggare, s ttt som flugor,
    St hr hela da'n och skrika,
    Veta icke hut om qvllen.
    Likvl hafva vi beslutit:
    _Hvarje by skall fda sina._
    G och kom ej mera ter!"
    "Aldrig skall jag terkomma",
    Suckade den arme Ola;
    Gick s vidare till Prosten,
    Satte sig lngst ned vid drren,
    Talte om sitt hrda de.
    Prosten reste sig frn bordet,
    Gspade helt tungt och sade:
    "Jag kan icke hjelpa alla!
    G till Grefven, som du tjenar.
    Han har lofvat att frsrja
    Sina fattiga fr sommarn.
    G och kom ej mera ter."
    "Aldrig skall jag terkomma",
    Suckade den arme Ola,
    Och gick stapplande p grden.
    Pltsligt kallade en stmma,
    Mild som fljtens ljud i kvllen,
    Honom till att tervnda,
    Och med lttadt hjerta stllde
    Han sin kosa in i kket.
    Der fick han utaf Prostinnan
    Tvenne kannor mjlk och tvenne
    Stora kakor brd, som gfva.
    Med ett: "Gud vlsigne eder!"
    Tog han afsked af Prostinnan,
    Och gick frjdefull mot hemmet.

    "Anna, Anna", ropte Ola,
    "D, det skall du ej, af hunger!
    Barnen skola det ej heller;
    Ty, ifrn Prostinnan bringar
    Jag bd' mjlk och brd tillrckligt
    Att oss allesamman mtta...
    Nu r tid att vara glade..."
    Glade blevo ocks alla.
    Barnens matta blickar lyste
    Klart, som morgondaggens droppar
    Lysa i sm blomstrens gon,
    Och s fort som sdesrlor,
    Trippande p kern plocka
    Kornet upp ur svarta mullen,
    Plockade sm barnen hvarje
    Smula brd, som fll p golfvet
    Upp och stoppade i munnen.
    Men den stackars Anna kunde
    Ej det minsta brd frtra.
    Endast litet mjlk hon hllde
    Upp sin frbrnda tunge,
    Prisande derjemte alla
    Goda mnniskor och Ola.
    Mest fr det hon ej fick hra
    Barnens jemmerrop i natten.

    Redan hade smnens engel
    Stnkt sitt valmodoft i hyddan,
    Och frsnkt i ljuvlig slummer
    Barn och maka, -- nr som Ola
    Smg ifrn sin hustrus sida
    Och gick ut i vilda skogen.
    Hr fll han p kn och sade:
    "Fader! Du, som ser till hjrtat,
    Styrk mig uti denna stunden,
    Och frlt mig, om jag syndar,
    Ty jag har fr morgondagen
    Ingen hjelp i vida vrlden,
    Och jag kan omjligt lngre
    Se hur barn och maka svlta.
    Styrk mig derfor, milde Fader!
    Och frlt mig, om jag syndar"...
    S han bad. Steg upp frn marken
    Tog en knippa furugrenar,
    Lade dem vid stuguvggen,
    Lockade ur stl och flinta
    Eld, och blste sedan varligt
    Tills det brjade att brinna. --
    Sorgligt glad i sjl och hjrta
    Gick han nu intill sin maka,
    Slingrade kring henne armen,
    Sjnk s neder invid barmen,
    gonen tillsamman lyckte,
    Och en kyss p kinden tryckte.

    Medlertid flg stormens ande
    Fram och hrjade derute,
    Blsande alltjmt p elden,
    Som i alla fyra hrnen
    P den sommartorra hyddan
    Spridde hungrande sin flamma...
    Taket fll uti detsamma,
    Och de blefvo alla -- dde...
    Grt med mig vid deras de
    Du, som har ett menskohjerta;
    Men g bort, med blod och smrta,
    Du, som i ditt verfld
    Nekar uslingen f brd.




Lngtan frn Staden.

(1842.)


    Jag lngtar h'n frn stadens qvalm
    Till skog och dal och sj.
    P landet under bjrk och alm
    Jag lefva vill och d.

    Hr r vl roligt ngra da'r
    Att g och se upp
    Hur herrar, damer, par om par,
    Med stolta steg framg.

    Hr finnas mnga stora hus,
    Och granna fvens;
    Men lefva jemt i sus och dus,
    r vdligt nd.

    Hvar menska glmmer att hon r
    En menska, tror jag visst;
    Man pratar, ljuger, skrattar, svr
    Och bugar frst och sist.

    Farvl, o stad, med all din prakt
    Och all din herrlighet!
    I fjrran dal, i oknd trakt
    Ett bttre hem jag vet.

    Der r s ljuft att lyssna till
    Den glada lrkans sng
    Och orrens lek och trastens drill
    Och bckens muntra sprng.

    Der hemtar jag vid kllans brdd
    Min dryck ur hennes skt,
    Och njuter se'n p blommors bdd
    En smn s god och st.

    Der spelar vinden nu som frr
    I skogens tta snr --
    Och vid den lilla hyddans drr
    Min vna flicka str.

    Hos henne, skild frn stadens qvalm,
    Jag lefva vill och d
    P landet under bjrk och alm
    Bland skog och dal och sj.




En Mulen Stund.


    Hemskt hviner stormen genom de lunden,
    Och sopar marken ren i kulen hst,
    Men nnu hemskare p hjertegrunden
    En storm hrs hvina i mitt eget brst,
    Der lidelsernas hvirvelvindar hejdlst rasa
    Och svepa allt i mrker, natt och fasa.

    Det var likvl en tid fr mig d lifvet
    Lg skimrande i hoppets ljusa glans,
    D det p hvarje blad deraf stod skrifvet,
    Att tro och vnskap uti verlden fans;
    Den tiden flytt, jag tror ej sdant mera,
    Ty menskligheten knner ingendera.

    Nej, stolta mnsklighet, du r och blifver
    En rosa sminkad hycklerska som gr,
    Och under svekets helgonmantel drifver
    Ditt frcka gyckelspel frn r till r,
    Du sger dig frn sjlva himlen stamma,
    Men jag tror frr du r en afgrundsflamma.

    Det visar du fullkomligt i din vandel,
    Som r en vfnad af bedrgeri
    Med Dygd och Samvete du driver handel
    Och smider nstan lmskt i slaveri,
    Du smdar oskulden, du ler t smrtan
    Och droppar sorgens gift i dla hjrtan.

    Fr dig finns intet heligt hr p jorden,
    Och ingen himmel lr du tro upp,
    Vl r du englamild och st i orden
    Men djefvulsdragen skymta fram nd
    Inunder masken af den lnta drgten
    Frstelnande, som bistra nordanflgten.

    Jag knner dig... du skall ej mer mig dra
    Med fagra lften och med sirligt tal,
    Vl kan du nnu lnge hjrtat sra
    Och frssa sniket af dess bittra qval.
    Men -- aldrig kan du fngsla detta sinne,
    Och sngarfglarna, som bo derinne.

    S diktade jag vildt i feberyra
    Till trst fr hjrtats sjuka fantasi,
    Men sngens engel rrde vid min lyra,
    Och allt blev ter frid och harmoni.
    Frlt mig mnsklighet de djerfva orden,
    Ty mulna stunder gifvas ock p jorden.

    Men dessa fly, och ack, de ljusa komma
    Som lrkor qvittrande i grnkldd vr
    Och hoppets rosor spricka ut och blomma
    Och gldjens nktergal i barmen slr
    Och bttre toner ifrn lyran klinga,
    Ty, "Skaldens sorger ro nd inga".



***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK SAMLADE SKALDEFRSK***


******* This file should be named 61835-8.txt or 61835-8.zip *******


This and all associated files of various formats will be found in:
http://www.gutenberg.org/dirs/6/1/8/3/61835


Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org 

Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary 
Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

