The Project Gutenberg EBook of Reseanteckningar frn Orienten ren
1843-1849 I, by Georg August Wallin

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms
of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll
have to check the laws of the country where you are located before using
this ebook.



Title: Reseanteckningar frn Orienten ren 1843-1849 I

Author: Georg August Wallin

Editor: S. G. Elmgren

Release Date: June 1, 2019 [EBook #59646]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK RESEANTECKNINGAR FRN ***




Produced by Jari Koivisto








RESEANTECKNINGAR FRN ORIENTEN REN 1843-1849 I

Af

Georg August Wallin


Dagbok och bref, efter resandens dd utgifna af S.G. Elmgren





Helsingfors,
J.C. Frenckell & Son,
1864.






      Imprimatur: Carl von Schoultz.



FRSTA BANDETS INNEHLL:

Frord.
G.A. Wallin, lefnadsteckning.

  I. Afdelningen: Lbeck--Konstantinopel.
     Hamburg.
     Havre.
     Paris.
     Lyon.
     Marseille.
     Frd fver Medelhafvet.
     Dardanellerna.
     Konstantinopel.

 II. Afdelningen: Alexandria.
     Smyrna.
     Syra.
     Alexandria.
     Offerfesten, lilla Bairam.
     Frd lngs Nilen.

III. Afdelningen: Kairo 1844.
     Pilgrimers terkomst.
     Profetens fest, molid ennebi.
     Bref af den 13 april 1844.
     Frd till pyramiderna.
     Nil-festen, lelet ennokta.




Frord.


En rikt begfvad, men genom dden i sin verksamhet alltfr hastigt
afbruten sprkforskares litterra qvarltenskap lemnas hrmed i
allmnhetens hnder. Frnmsta synpunkten vid dennas utgifvande har
derfre varit stillsgandes biografisk: nemligen att undan glmska
och frstring rdda s mycket som mjligt af Wallins, fven under
brydsamma frhllanden ganska flitiga, pennas alster, samt dymedelst
fr all framtid bevara minnet af honom och hans i mnga afseenden
mrkvrdiga frd. Undertecknad, som af Wallins anfrvandter och hans
frtrogne prof. Geitlin ftt det hedrande uppdraget att redigera och
offentliggra dessa dyrbara reseminnen, har derfre ansett sig bra ur
i behll varande anteckningar upptaga allt, som mjligen kunde egna
sig fr offentligheten, fven om derigenom ngon omsgning eller ngot
jemfrelsevis obetydligt privatminne komme att flja med. fven ngra
frut i tskilliga tidningar tryckta bref af Wallins hand mste hr
upptagas fr fullstndighetens skull, emedan eljest frtretliga luckor
hade uppsttt; i frhllande till det hela upptaga de ocks ganska
obetydligt rum. Men det fragment af en utfrlig resebeskrifning, som
redan 1853 hr utgafs med titeln: _G.A. Wallins frsta resa frn Cairo
till Arabiska knen i april 1845_, kommer deremot icke att ing i dessa
_Reseanteckningar_, emedan det icke kan inpassas i dessas sammanhang,
ej heller innehller ngra under resan gjorda anteckningar, utan r
ett hr i Helsingfors redigeradt arbete, vid hvilket den nu i dagen
trdande dagboken samt frfattarens utmrkt skra och omfattande minne
tjenat till ledning. Det var Wallins sista arbete; ddens hastiga
mellankomst gjorde det till blott en ringa brjan af ett tillmnadt
stort verk. Men fragmentets vrde r dock nog gediget, fr att frsvara
sin egna plats bredvid dessa voluminsa anteckningar, som frfattaren
sjelf icke hann bereda till tryckning.

De utgras, ssom titeln antyder, frnmligast af resandens ganska
vidlyftiga _dagbok_, som dock slutar under frsta kenresan den 21
september 1845, samt 24 stycken bref till professor _Gabr. Geitlin_;
dertill komma ngra f och jemfrelsevis obetydliga bref till
resandens mor, kammarrdinnan _Wallin_, privatlraren _Frans Edvard
Conradi_, sjkapten _A. Wiklund_, och konsul _B. Borgstrm_. Dagboken
upptager det strsta arktalet i hela verket, men fr strre delen af
resetiden utgra brefven till prof. Geitlin enda materialet. Detta
_frsta_ band innehller blott tv af dessa rikhaltiga bref, jemte
dagboksanteckningar till den 6 juli 1844; _andra_ bandet kommer att
innehlla fortsttning af dagboken, jemte ngra f bref; det _tredje_
dagbokens slut och flere bref; det _fjerde_ deremot uteslutande
bref. Fr bttre fversigts skull blir hvarje band indeladt i 3 
4 afdelningar, efter resans olika stationer. Frsta afdelningen
skildrar Wallins resa till Konstantinopel, den andra: hans vistelse
i Alexandria, den tredje: vistelsen i Kairo (frsta sejouren), den
fjerde: frden till Tanta i nedra Egypten m.m., den femte: resan till
fra Egypten, den sjette: vistelsen i Kairo (andra sejouren), den
sjunde: frsta kenresan o.s.v. I frsta afdelningen hafva ett par bref
blifvit frdelade i mindre stycken efter orterna som beskrifvas, men i
det fljande, d brefvens innehll r mer concentreradt, infres ett
bref helt och hllet vid det datum i dagboken d det blifvit afsndt.

Stiliseringen i dagboken och till ngon del fven i brefven har
undergtt s mycken frndring och stdning som ndvndigt behfts,
men i allmnhet har utgifvaren fljt den grundsatsen, att bibehlla s
mycket som mjligt af Wallins egendomliga skrifstt. Svl i dagboken
som isynnerhet i brefven skref Wallin den allrafinaste perlstil och
iakttog den strsta mjliga hushllning med papper, s att ofta nog
frstoringsglas kunde behfvas fr deras lsning; hvarfre fven hela
denna frsta del upptar allenast 13 sm ark i originalhandskriften.
Denna omstndighet har frorsakat mycken svrighet vid fversigten af
det hela, samt ett ganska drygt afskrifnlngsarbete; ty alltsammans
mste afskrifvas och derefter korrigeras, innan det kunde lemnas till
tryckeriet. Handskriftens beredning till tryck erfordrar derfre sin
runda tid, och ehuru utgifvarens afsigt r att s mycket som mjligt
pskynda tryckningen, kan likvl ingen viss tidpunkt fr verkets
fullndning utsttas.

I Wallinska dagboken rder mycken ojemnhet och inconseqvens betrffande
Arabiska ords och benmningars ortografi, emedan frfattaren tid efter
annan ombytt skrifstt och i allmnhet gtt mycket sjelfstndigt
tillvga. Samma inconseqvens har utgifvaren ansett sig bra bibehlla,
emedan den i sjelfva verket r upplysande i frgan om benmningarnes
rtta uttal, och emedan den ofta nog tyckes bero af dialektolikhet
p de orter der frfattaren vistades. P de allraflesta stllen ro
Arabiska ord och fraser infrda efter Wallins egen transscription till
Latinsk skrift; endast under sin vistelse i Alexandria och ngongng
eljest p spridda stllen begagnade resanden i dagboken Arabisk skrift,
hvilken blifvit transscriberad med prof. Geitlins bengna hjelp. I
detta afseende rder mycken olikhet emellan olika frfattare, ty hvar
och en uttalar orden p sitt egna vis; och det system "zur Umschreibung
der arabischen Buchstaben", som Tyska orientaliska sllskapet frskt
infra bland filologer, kunde Wallin icke flja, emedan det d nnu
icke var uppfunnet.

Genom lfte att ur universitetets fonder i frskott utbetala
tryckningskostnaden, har consistorium academicum velat betrygga mig fr
mjliga frluster p detta omfngsrika verk, med frelagdt vilkor att
sagda frskott terbetalas s snart den erforderliga summan influtit
genom bckernas frsljning. Denna garanti gr att jag utan tvekan
och afbrott kan fortstta utgifvandet af dessa evrdeliga reseminnen.
Helsingfors i april 1864.

S.G. Elmgren.




Georg Aug. Wallins lefnad.


Dessa reseanteckningars frfattare frunnades icke ngon lng lifstid
och hans korta bana erbjuder ej heller ngot annat af synnerligt
intresse, n just denna resa och hans ovanligt goda frberedelse till
den. Ty den stora orientaliska resan, som freliggande verk noggrant
beskrifver, frblef hela hans lefnads ml och krna, den kommer
att bestmma Wallins plats i litteratur-historien. Hans utmrkta
sprkforskning i allmnhet har nemligen till stor del gtt frlorad fr
efterverlden, emedan dden fverraskade honom innan han hunnit gra den
fruktbrande fr vetenskapen genom utarbetade afhandlingar.

_Georg August Wallin_ var fdd den 24 oktober 1811 p land i
Sunds socken, hvarfrc han, enligt gammal akademisk sed, kallade
sig _Sundensis_ i Borealiska studentafdelningens matrikel. Likvl
tillbragte han endast sin frsta barndom i denna stora och vackra
skrgrd, hvilken sannolikt ingaf honom den frkrlek fr haf och
sjlif som han alltid hyste; ty redan 1818, d gossen sledes var blott
7 r gammal, fverflyttade hans far, kronofogden Israel Wallin, ifrn
land till bo, der han en tid innehade landskamrerare-befattningen.
Sedermera beskte dock den unge _Georg_ sin fdelseort land flere
gnger p segelfrder, till och med nda ifrn Helsingfors, der han
tillbragte mesta delen af sin lefnad. I dvarande universitetsstaden
bo frflt Wallins senare barndom, der han fven bivistade
katedral-skolan, redan d tnjutande sina sm kamraters synnerliga
aktning fr modighet och starkt utprgladt rttsinne, hvarom ngra
frn glmskan bevarade anekdoter bra vittne. Nr sedan efter branden
1827 skolan frflyttades till Raumo, begaf sig ynglingen Wallin dit,
ansg sig hafva blifvit orttvist frbigngen vid ngon klassflyttning
och skiljde sig frn skolan, men vistades dock i Raumo om hsten
1828. Redan derfrinnan lrer hans hem hafva blifvit flyttadt ifrn
bo, emedan fadren, ssom befordrad till ordfrande i allmnna
revisionsrtten med kammarrds titel, omkring 1827 bosatte sig i
Helsingfors. Hr blef han vid 18 rs lder med privatbetyg student,
just p den tid d universitetet, nyss flyttadt frn det i aska
liggande bo, nnu icke rtt vl hade hunnit fsta sina boplar eller
bli hemmastadt i Helsingfors; ty den nuvarande universitetsbyggnaden
fanns icke d nnu och staden var ganska trng samt i alla afseenden
obetydlig. Den 22 juni 1829 inskref Wallin sitt namn i Borealiska
afdelningens matrikel, och torde ngra dagar frut hafva undergtt
studentexamen, som p den tiden vl icke var synnerligen strng.

Han sktte derefter sina studier, vl grundligt, men fritt och
ingalunda brdskande, ej heller med hufvudsakligt afseende p stundande
examen, som all tid tyckes hafva varit honom en pina; tvrtom synes han
denna tid hafva sysselsatt sig mest med modern poetisk litteratur, i
hvilken han fven gde en temligen rik och dyrbar boksamling. Engelska,
Tyska och Franska poeters verk, ssom _Walter Scotts, Shakespeares,
Rousseaus, Gthes, Schillers_ m.fl., hvilkas lsning d var till och
med mera p modet n nufrtiden, studerade han ifrigt i original och
svrmade med sina tankar i dessa secular-snillens ideala verld. Ty
det var ej blott sprkligt, utan fven poetiskt intresse, som lnge
fngslade honom vid nyssnmnda moderna litteratur, i hvilken han gde
fr sin tid ovanliga insigter. Derunder fick han vl ock den synnerliga
frkrlek fr Engelska sprket och litteraturen, som fljde honom
genom hela lifvet och som gjorde att han, ehuru blifvande professor i
Arabiskan och nyss hemkommen frn sina resor, nnu 1850 om hsten och
1851 om vren gaf enskilda kollegier i Engelskan fr studenter. Vid
mognare lder fann han dock mer njutning i sprkstudier, n i poesi,
allt eftersom hans afgjorda och medfdda fallenhet fr de frstnmnda
utvecklade sig till klarhet.

Dessa poetiska studier alstrade mhnda det djupa natursinne, som
alltid var ett utmrkande drag i hans lynne och som strktes af hans
stndiga vistelse ute i den fria naturen. Dagboken lemnar derp otaliga
bevis och hela sin lefnad igenom trifdes han mycket bttre ute, n i
studerkammaren, hvarfre fven fretrdesvis knen och hafvet voro
hans frtjusning under resan. Svl i hemlandet, som i Egypten och
Arabien, yttrade sig Wallins ofvervinneliga bjelse fr ett tankfullt
strfvande omkring i skogar och parker, p berg och grnskande flt,
merendels helt allena eller p sin hjd i sllskap med ngon enda god
vn; under sdana ensliga vandringar, som derjemte erbjdo en fr
hans kroppsliga helsa ndig motion, njt hans uppmrksamt betraktande
ga af naturens mngfaldigt vexlande sknheter, jemte det hans tankar
ordnade sig till mogna och djupa reflexioner. Likas gjorde Wallin,
isynnerhet i yngre ren, tta segelfrder i slup p ppna hafvet och
utstrckte seglingen stundom till mnga dygns resa genom lngt aflgsna
skrgrdar, ngon gng till och med alldeles ensam. Deri uttalade
sig en lust fr fventyr, som var honom medfdd och som lngre fram
oemotstndligt drog hans hg till Orientens underfulla trakter samt
Arabiens bljande sandknar. Med sjlifvet var han derfre fullt
frtrogen redan som gosse, och derjemte en lika flitig, som ofrvgen
simmare; ty vid de nstan alldagliga sjbaden gaf han sig stundom
lnga strckor utt hafvet, tflande med de starkaste i simkonsten.
Wallin var fven ssom simmare vida bermd bland jemnriga kamrater;
likaledes ssom sjlen i mnga lustiga studentupptg. Ty under sin
studentatid, till och med nnu lnge derefter, var Wallin emellant
fverdrifvet munter och lefnadslustig, deltagande med fverddigt nje
i upptg, som visserligen icke alltid hrde till det fina slaget, men
nnu den tiden tolererades af studentopinionen. I glada berttelser
om lustiga fventyr fann man ofta Wallin spela mstarens roll; hans
egendomliga trygghet och orubbliga lugn, frenade med rdighet i
kritiska fall, fvensom isynnerhet hans trofasta kamratlighet och
godmodiga humor, prisades allmnt af hans d lefvande mngtaliga vnner
vid universitetet. Det var ogeneradt kamratlif bland jemnriga och
studenter, som han fretrdesvis skte och fann trefnad uti, dervid
en bl ocks merendels hrde till saken ssom freningspunkt; annat
mer cirkladt sllskap kunde han aldrig rtt vl finna sig i, ja som
knappast ens frdraga utan frargelse.

Under studii-tiden egnade Wallin fven mycken tid t musiken, den han
alltid lskade, och kunde konstmessigt traktera flere instrumenter,
srdeles fljt; vid musikaliska sllskapets fningar och offentliga
konserter spelade han de sednare ren mest kontrabas. Till virtuositet
hann han dock icke i musikalisk vg, men gde i alla fall nog insigt
i musiken fr att fven i detta mne, s vl som i mnga andra, kunna
bilda sig ett sjelfstndigt omdme, hvarom dagboken p mnga stllen
vittnar. Af hans musikfningar kom det sig att han en tid valde sitt
sllskap fretrdesvis bland hr i Helsingfors vistande Tyska musici,
exempelvis Grdener m.fl. nnu i Kairo fortsatte han sina fningar,
fr att vinna ngon frdighet i behandlingen af Arabernas egendomliga
fljt; och i knen upptecknade han ngra melodier p Beduinsnger,
bland hvilka en finnes tryckt i Tyska orientaliska sllskapets
tidskrift, femte bandet; de friga, 5 till antalet och ganska enkla,
hade han kort fre sin dd p begran meddelat t doktor H.A. Reinholm,
och detta musikaliska ken-minne frtjenar utan tvifvel att bevaras
frn glmskan, fven om melodiernas vrde i sig sjelft icke fr ansls
synnerligen hgt. De bifogas hrhos.

Allt det anfrda utvisar tydligt att Wallins hg lg mera t studium
af lifvet och naturen, n af bcker, ehuru icke heller dessa af honom
frsummades. Ty oaktadt de strngare, mer metodiska studierna fr
examen i brjan af hans studentatid lades  sido, hade han redan
d frvrfvat sig temmeligen vidstrckt sprkkunskap, och lngre
fram arbetade han sig in fven i andra mnen med den honom egna
grundligheten. Efter ungefr 7-rig kurs genomgick han filosofie
kandidat-examen den 12 april 1836, vl icke med synnerligen hga
vitsord, men med det vlfrtjenta rykte inom kamraternas krets,
att han bland alla d till Parnassen strfvande ynglingar vore den
mest lofvande capaciteten. I de klassiska sprken och orientaliska
litteraturen hade han d redan ovanliga kunskaper, vida fverskridande
det vanliga mttet fr _laudatur_. Lagerkransen erhll han vid
promotionen den 21 juni 1836, d professor F.W. Pipping var promotor;
bland hans promotionskamrater funnos fven sedermera vordne
professorerne Castrn, Ingman och Trnegren, hvilka dden likaledes
skrdade i brjan af deras bana, till stor frlust fr universitetet,
som rknar den frstnmnde bland sina strsta ryktbarheter.

Ssom magister begynte Wallin hsten 1836 tjenstgra som extraordinarie
amanuens vid bibliotheket, och efter det han disputerat _om skilnaden
emellan den lrda Arabiskan och Arabiska folksprket_, utnmndes han
den 29 juli 1839 till _docent_ i orientaliska litteraturen. Dermed var
ocks riktningen gifven fr hans framtida studier och hans lefnadsml
i viss mn bestmdt, ehuru d nnu ingen ordentlig tjenst med ln
tycktes st honom till buds att ska. Docentur var nemligen den tiden
en helt och hllet lnls tjenst, egentligen blott en titel. Hans hela
lynne var ocks afgjordt emot fikandet efter ngon tjenst; utan hans
syfteml var nu blott att grundligt genomforska Orientens sprk och
seder. Man vet icke att han ngonsin tvekat i valet af lefnadsbana;
redan fre sin utnmning till docent sysselsatte han sig ifrigt med
_praktiska_ fningar i orientaliska sprk, frnmligast fversttningar
frn modersmlet till Arabiskan och Persiskan under prof. Geitlins
vnskapliga handledning. Han begaf sig till Petersburg fr att bivista
dervarande orientaliska institut, och drjde i nyssnmnda lysande
hufvudstad nra tv rs tid, nemligen ren 1841 och 1842; derunder
begagnade han sig fga af frelsningarne i sjelfva institutet, men
s mycket flitigare af ngra dess lrares enskilda handledning i
frnmligast Arabiska och Persiska sprkens talande och skrifvande,
ty Turkiskan synes jemfrelsevis mindre hafva anslagit honom. Dessa
hans lrare voro en infdd Arab frn Egypten sheikh _Tantavi_ (eller
_Muhammed Aijad Attantavi_) och en likaledes infdd Perser _Mirza
Ismail_. Der vaknade nyo med frdubblad styrka Wallins nda ifrn
barndomen hysta lngtan efter personlig bekantskap med Orienten, och
alla hans tankar vnde sig nu kring mjligheten att gra en resa till
Arabien och Egypten, hans barndomsdrmmars hemland. Ifrn hans vistelse
i Petersburg finnes qvar ett odateradt bref, ur hvilket fljande
mrkeliga yttranden m anfras:

"Jag besker flitigt en Perser _Ismail_, af hvilken jag mycket
profiterat och fr hvarje dag kan draga allt strre nytta, men han
mste f g sin egen vg och kan p intet vis krnglas in i ngon
annans method. Han r alldeles frdomsfri, tar sig gerna en sup d och
d, knner sitt sprk och muhammedanismen bttre n ngon hr, men
kan ej fs till annat n att prata, i hvilken konst han r fullkomlig
mstare. Ty jag sitter ofta hos honom 3  4 timmar  rad hela veckan
igenom, utan att behfva annat n hra p honom; ganska sllan intrffa
omsgningar eller upprepande, men fr hvart ord och hvar tanke har
han alltid en vers i beredskap. Fr frigt har jag 3 gnger i veckan
arbetat hemma hos _Tantavi_ och fversatt mest hlften af den Tolk, du
i sommars sg hos mig, och dessutom nstan slutat en fversttning af
Schillers _Der Neffe als Onkel_. fven hafva vi nu brjat konversera om
aftnarne; ena aftonen tala vi blott Tyska, deri han smningom brjar
gra framsteg, den fljande tala vi blott Arabiska, begagnande oss af
hvarandras knnedom af litteraturen. Hans godsinta och nstan barnsliga
karakter, samt hans sinnrikhet och uppriktighet, vinner allt mera min
aktning; vi st numera ej i det trnga frhllandet af lrare och
lrjunge, utan p en fullkomligt vnskaplig fot. Vi dricka frst th
tillsammans och vrka oss i hans stora divan; hans ondliga berttelser
om sitt lskade Egypten, dess sagoberttare, sngerskor, danserskor och
alla dess andra frjder, hafva, om mjligt, nnu mera vckt min lust
att komma dit, och jag vet sannerligen icke huru jag skall kunna bra
underrttelsen om utslaget p min anskning angende resestipendium,
som i alla fall endera dagen mste komma. Blir det ett nej, r jag rdd
att sjunka neder af sorg och harm, blir det ett ja, r jag rdd att
hjertat hoppar ur brstet p mig. Hvad institutet betrffar, var jag
der i brjan ngra gnger, men kunde omjligen frm mig att fortfara;
ehuru jag sedan ofta ngrat mig, d jag funnit att jag kunnat draga
mycken nytta af den nu frn Persien terkomna _De Maison_. Tantavi r
en man, som till stor del fvervunnit den muhammedanska indolensen, han
gr numera ingen hemlighet af sitt pund, utan svarar p allt, fven
sdant som skert fr strnge musulmn vore mtligt. Sdan r fven
Ismail; en man som jag oftast mste hgakta, ehuru han nu p stt och
vis r i stor decadence och mycket missknd af sina landsmn. Jag har
denna tid fven sysselsatt mig med att lsa de bref, som kommit till
Tantavi frn hans vnner i Egypten, och ssom en frukt hraf tnkte jag
skrifva detta bref p Arabiska; men dertill skulle dock fordrats mera
tid och en lugnare sinnesstmning n jag nu har."

Universitetets lediga resestipendium, som han anskt, gafs ocks t
honom och kunde icke gerna hafva gifvits t ngon vrdigare; det fll
nu p en mans lott, som derigenom sg sin lefnadsuppgift lsas och
sina kraste frhoppningar g i fullbordan, men som ndock i gldjen
ingalunda glmde bort att grundligen frbereda sig till frden. Icke
heller nu, mer n eljest i sitt lif, brdskade han med att bege sig 
vg, utan drjde nnu ungefr ett r i fderneslandet, allt ifrigare
sysselsatt med frberedelser. Hsten 1842 och vren 1843 gjorde Wallin
i hrvarande _Clinicum_ en kurs i praktisk medicin, fr att med
ngorlunda framgng kunna passera fr lkare ibland Arabstammarne i
knen och i Egypten, slunda gande en lmplig frevnning att vistas
ibland dem. Planen att agera lkare fr att ostrd f frdas bland
vilda nomader, var utan tvifvel vl uttnkt och skulle hafva befordrat
Wallins ndaml nd bttre, om icke hans stora samvetsgranhet
emellant frbjudit honom att spela rolen komplett, om han kunnat frm
sig att helt ogeneradt qvacksalva alla sjuka Araber, som anlitade honom
om bot fr hvarjehanda krmpor. Men han synes oftare, n nskligt
varit, hafva tvekat om han borde freskrifva lkemedel fr sjukdomar
som han ej begrep, och derigenom frminskat sitt lkare-anseende ibland
Araberna.

Slutligen begaf han sig, s vl frberedd som ngon Finne kunde vara
det, sommaren 1843  vg p den resa, som skulle afgra hans rykte och
bestmma hans plats inom vetenskapen. Fljd till stranden af Araben
_Tantavi_, som jemte orientalisten _De Maison_ ifrn Petersburg rest
hit fr att bese Finland, gick Wallin den 28 juli 1843 i Helsingfors
hamn om bord p ett till Lbeck gende skepp, fr att icke terse
fderneslandet frn 1850, efter 7 rs bortavaro. Om hans resas
mngfaldiga skiften upplysa dessa reseanteckningar tillrckligt, och
ngon annan klla fr dess beskrifning finnes icke att tillg. Lsaren
har hr tillflle att dag fr dag flja resandens alla steg, se hans
frjder och sorger, till och med hans hemliga tankar om folk, freml
och frhllanden. Endast de allraallmnnaste konturer af resans gng
m hr uppdragas, tjenande till en slags kronologisk fversigt.
Den som p frhand, innan alla delarne af detta verk utkommit,
skulle vilja inhemta en fversigt af Wallins resa, hnvisa vi till
_Litteraturbladet_ 1850 pag. 19-32, samt till _Lnnetr, album utgifvet
af Vestfinnar_, hft. I, pag. 17-25.

Wallin reste genom Lbeck, Hamburg, Havre till Paris, dit han ankom den
24 augusti 1843 och der han den 2 eller 3 september trffades af ett
svrt olycksfall, som hotade att genast i brjan af resan tillintetgra
hans egna och vrt fderneslands frhoppningar om densamma. Efter
denna olycka, som djupt grep hans knsliga sjl och som dessutom torde
hafva fr alltid qvarlemnat ett sjukdomsfr i hans kropp, ansattes
Wallin emellant af en djup melankoli, ett sjlen frlamande svrmod,
som qvarhll honom vissa tider i overksamtet och gjorde honom bitter
eller orttvis mot menskligheten och mngen enskild. Ifrn den stunden
begynte han misstro sina krafter och tidtals tryckas af den bittra
tanken att hans lif frfelat sitt ml, att han icke gjort hvad han
bordt och i yngre dagar fresatt sig att gra. Den 14 oktober lemnade
han Paris, ankom den 19 okt. till Marseille, gick den 23 om bord p ett
Finskt fartyg, seglande fver Medelhafvet med fverhufvudtaget gynnande
vind, beskte den 17 november stllet der Troja sttt, passerade
Dardanellerna den 18 nov., ankom till Konstantinopel den 25 nov. och
qvardrjde i dess hamn till den 7 dec. Sedan besg han _Smyrna_ den 9
dec., staden _Syra_ den 11, och ankom den 14 till _Alexandria_, der
han qvardrjde till den 22 jan. 1844. Vidare ankom Wallin den 29 jan.
till _Kairo_, der han ordentligen bosatte sig fr flere r och det han
kallade sitt sterlndska hem. I juli 1844 gjorde han en utflygt till
byn _Baranijeh_ och kort derp till staden _Tanta_ i nedra Egypten
emellan Nilmynningarne; terkommen derifrn och nyo bosatt i Kairo,
begynte han den 31 okt. en hgst intressant frd lngs Nilen till
fra Egypten, p hvilken han drjde till den 14 jan. 1845. Vistades
s nyo i Kairo, sysselsatt med de grundligaste frberedelser, till
den 10 april, d han ndteligen den 12 april 1845 antrdde den _frsta
kenfrden_, som gick genom Gebel Shammor, inre Arabien, Mekka, Medina
och Gidda, samt fver Rda hafvet tillbaka till Kairo; den rckte
ungefr ett rs tid, till den 14 mars 1846.

Under densamma slutar dagboken den 21 sept. 1845, och underrttelserna
om Wallins frder och reseintryck bli derefter sparsammare. Sin
_zijaret_ (offentliga andakt) vid profetens graf i Mekka gjorde han
i slutet af nov. 1845. En lngvarig sjukdom hll honom sedan lnge i
Kairo. Den _andra resan_ gllde _Jerusalem_, och frsiggick i slutet af
1846 och brjan af 1847; under densamma uppsteg han den 22 dec. 1846 p
berget _Sinai_, fortsatte frden genom knen Nakhil och Abrahams gamla
stad _Hebron_, ankom till Jerusalem den 15 febr. 1847, gjorde derifrn
en utflygt till Nazaret, Kapernaum och Jeriko, samt tervnde i april
till sitt sterlndska hem, der han nyo mste dragas med lngvarig
sjuklighet. Nr Wallin sledes ofta angreps af sjukdom i den stora
frvekligade staden, men ter alltid i knen tnjt den fullkomligaste
helsa, kan man icke undra p att han oafltligt lngtade efter knens
friska luft och rrliga lif. Den _tredje kenfrden_, som antrddes i
brjan af 1848 och slutade den 26 maj 1849, blef bde lngvarig och
vidt utstrckt, men ocks rikare p missden n ngon fregende. Den
gick genom _Hajil_ i distriktet Gebel Shammor, och _Sedeir_, en annan
stor oas i knen, till _Rijad_, ett i Arabien bermdt lrdomsste,
samt _Bahrein_ vid Persiska viken; Wallin fick s om sommaren 1848 i
_Bagdad_ tillbringa en lng tid under de strngaste frsakelser fr
total brist p respenningar, emedan en prknad vexel uteblifvit, och
plgades dessutom nnu af sjuklighet och en tryckande hetta. Frn
nden i Bagdad rddades han af en der antrffad Engelsman, begaf
sig derifrn den 13 sept. 1848 till Persien, d frden gick genom
_Kirmanshahan_ och _Hamadan_ till _Isfahan_, den fordom s lysande
verldsstaden, dit han framkom den 9 nov., samt vidare genom _Shiraz_
till sjstaden _Abu Shir_ vid Persiska viken, derifrn den 7 jan.
1849 sjvgen till _Basra_, och fver _Aleppo, Damaskus, Beirut_ till
_Alexandria och Kairo_, der han ndteligen med i hg grad nedstmdt
lynne sade orienten farvl i medlet af juni 1849. I knen utanfr
Damaskus rkade han ut fr rfvare, som frntogo honom allt, till
och med klderna, men tergfvo dock sedermera det mesta af rofvet;
dervid gingo dock hans under resan gjorda anteckningar frlorade, till
oersttlig skada fr vetenskapen. Sedan nu hans vrf i orienten var
fullbordadt, reste Wallin hastigt tillbaka genom Europa, fver Triest,
norra Italien, Gotthardsberget i Alperna, Schweitz, Rheinlnderna
och Belgien till London, der han lyckligen hamnade den 1 okt. 1849,
och qvardrjde fver hela vintern, fr att i Londons rika samlingar
ytterligare frkofra sitt kunskapsfrrd angende orienten. Der
fick han ocks rikligt erknnande af de lrda fr sina litterra
frtjenster. Slutligen hamnade Wallin i juni 1850 vid hemlandets
kust, just d promotionshgtiden firades i Helsingfors och sledes en
stor mngd landsmn frn alla trakter hade samlats hit, alla nyfiket
vlkomnande den bermda resanden. Ty Wallins resor voro ingalunda
obekanta fr allmnheten under hans bortavaro, ej heller blott af lrda
uppmrksammade; tvrtom hade nstan hvar och en lskunnig med det
strsta intresse genomlst de ufdrag ur hans bref, som flere tidningar
meddelat, och Araben Wallin var p den tiden i hg grad populr.

Under hans bortavaro hade professionen i orientaliska litteraturen
blifvit ledig, derigenom att prof. Geitlin ftt transport till
professionen i biblisk exegetik; Wallin anskte sledes denna tjenst,
utarbetade till strre delen redan i London sitt specimen, och utgaf
det om hsten 1850. Han var enda skanden och utan jemfrelse den mest
meriterade inom hela norden till en sdan befattning; han utnmndes
till professor den 1 jan. 1851 och hans befordran blef hr kunnig
just de dagar, d universitetet firade en fest till minne af H.K.H.
dvarande thronfljarens 25-riga kansleriat. Han tilltrdde genast sin
tjenst och hll frelsningar i Arabiska grammatiken, fr hvilket behof
han fven utgaf en liten lrobok p Arabiska af _Ibn-Malik_; men af
hans verksamhet ssom frelsare finnas fga minnen qvar, dels emedan
den fortfor alltfr kort tid, dels emedan hrarnes antal fr mnets
skull var ganska ringa och deras frkunskaper alltfr elementra.
S mycket fann man dock, att han mnade infra en dittills ovanlig
praktisk undervisnings-method i sterlndska sprken, den hvilken
han sjelf med s mycken frdel begagnat. Han begynte ock nu utarbeta
vetenskapliga afhandlingar i sitt mne p Tyska, fr Orientaliska
sllskapets i Leipzig tidskrift, hvilket vidt utgrenade sllskap
genast hade inkallat honom till ledamot. fven begynte han redigera
en i stor skala tilltagen berttelse om sin frsta kenresa, hvilken
fullndad skulle hafva belyst Arabernas seder och lefnadsstt p det
mest tillfredsstllande stt; men endast en liten brjan hade hunnit
bli frdig, nr berttarens rst pltsligt frstummades och pennan fll
frn den flitiga handen.

Wallins fdernesland frjdades fver att ifrn sterlandets faror
och strapatser hafva terftt honom vlbebllen och kunskapsrik,
men han sjelf tycktes njuta ingen frjd och ingen ro, hans fordna
lefnadslust var till det mesta frstrd. Orsaken dertill var utan
tvifvel, tminstone frnmligast, ett sedan lng tid groende kroppsligt
sjukdomsfr, som endast tidtals ngongng yttrade sig med smrta i
brstet, men hade fortfarande svrmod till fljd. Svl utlndskt,
som inhemskt pris och berm trstade honom fga, hans nu vunna trygga
samhllsstllning och passande verksamhetskrets tillfredsstllde
honom ej, ssom det tycktes; i ett bref frn London uttalade han sitt
nedslagna lynne med fljande hgst mrkliga ord, som ro hllna i den
kta orientaliska Beduinstilen: "I lifvets dagsresa hade jag ett ml:
att fre solens nedgng komma fram till kllan i fjerran ken; men mitt
k var uthungradt, dess puckel tom p fett, _seraben_ (sandfrande
vderhvirfvel) p vgen frde mig vilse; hvarfre jag hungrig och
trstig, med en Beduins lugn och tacksamma _al hamdo lillah_, lgger
mig der natten kommit fver mig, i den grop jag skrapat i sanden, fr
att afbida hvad Herren skall snda med den randande morgonen: _lif
eller dd_." Han lngtade nyo till orienten fr att fullborda hvad
han alltnnu ville anse fr blott halfgjordt arbete; men fga mer n
tv solhvarf efter hans terkomst till hemlandet, kom den "randande
morgonen", om hvilken han talat, och medfrde: _dden_.

Wallin gjorde anskan om reseunderstd fr en ny frd till Arabien --
i stor skala tilltagen, att dmma af den betydliga summa penningar han
begrde -- svl af Geografiska sllskapet i London, hvilket i hg grad
hade intresserat sig fr hans frra resa, som af Ryska geografiska
sllskapet i Petersburg, men fick afslag p sin anhllan frn bda
hllen, mhnda blott af ekonomiska skl. Dessa afslag lra hafva
gtt honom mycket till sinnes, ty med sin numera vunna erfarenhet i
kenresor, strre n ngon d lefvande Europs, ville han ytterligare i
grund genomforska Arabien, fven sdra delen af den stora halfn. Med
anledning af sagda anskan inbjd det senare sllskapets ordfrande,
H.K.H. storfursten Konstantin, om sommaren 1852, Wallin till sitt
amiralskepp, liggande i hamnen vid Sveaborg, och emottog der artigt
den bermda resanden, samtalande om orienten, som icke heller fr
storfursten var obekant.

Nstan utan fregende sjukdom, sedan Wallin nnu samma afton i ro
sutit vid thbordet med sin mor och syster, brast pltsligen en der
i hjertat och han afled om natten den 23 okt. 1852. Sorgebudet om
detta ofrmodade ddsfall flg ssom en lpeld kring hela Finland och
vckte allmn bestrtning; de stora frhoppningar man fstat vid den
nya professorns i orientaliska litteraturen verksamhet, voro med ens
tillintetgjorda. Vid begrafningen den 29 okt. bars den aflidnes stoft
genom staden af deputerade frn Vestfinska studentafdelningen, hela den
friga studentcorpsen slt sig sjelfmant till processionen, fr att
dymedelst hedra den namnkunnige lraren, och professor Geitlin hll vid
jordfstningen ett varmt minnestal, som r tryckt i Litteraturbladet
fr 1852 pag. 248-51. Ngra r derefter subscriberades bland lrare och
studenter, som hrt till Vestfinska afdelningen, en liten summa, fr
hvilken anskaffades en enkel grafvrd, bestende af en stor, ohuggen,
mrk sten med Wallins namn p, fr att utmrka stllet der hans stoft
hvilar  Helsingfors Lutherska begrafningsplats; denna minnesvrd,
flrdls och oprydd som Wallin sjelf, invigdes hgtidligen med tal,
sng och verser, fr tillfllet frfattade af Jul. Weksell.

Dessutom har den akademiska krets, som bildas af studenter frn Vestra
Finland, beslutit hlla sin sedvanliga rsfest p Wallins ddsdag den
28 okt., d sledes anledning gifves att rligen upplifva hans minne.
Redan i dec. 1852 fattade Vestfinska studentafdelningen, hvilken just
d stod i begrepp att jemte andra afdelningar upplsas, ssom sitt
sista beslut det, att p sin bekostnad lta mla Wallins portrtt och
sknka detsamma t universitetet till ett evrdligt minne. Utfrd
af R.W. Ekman med vanlig raskhet och skicklighet, str taflan sedan
dess i en af universitetets lrosalar, freteende en liflig bild
af en snillrik Finne i Arabisk kostym, vid knens djerfva klippor
blickande ut fver fltet, med uppslagna tlt i bakgrunden. Efter samma
tafla, som ter grundar sig p en konturteckning gjord af fru Lagus
omedelbart efter Wallins dd, r det lithografierade portrtt utfrdt,
som tfljer Lnnetr 7, Helsingfors 1860, fvensom de fotografiska
portrtter i visitkorts format, hvilka finnas till salu i Frenckellska
bokhandeln. Emedan sledes Wallins portrtt fven eljest r ltt
tillgngligt fr allmnheten, hafva vi icke ansett ndigt att hr
bifoga detsamma.

Wallin var en flrdls, allvarlig man, med de upphjdaste tnkestt
och ett enkelt yttre, samvetsgrann och besluten att s grundligt
som mjligt genomfra hvarje uppgjord plan. Men hans arbetsmethod
var berknad fr en lng lifstid; ty den slags raskhet, som griper
tillfllet i de flygande lockarne och lter verket g hastigt af
stapeln, frdigt eller halffrdigt allt efter omstndigheterna, den
hade han icke, gillade den icke heller, utan ville helst fra den
under rubriken fjesk. Tvrtom synes af hela hans lif att han lskade
lnga och grundliga frberedelser, som trngde till botten af en sak
och icke medgfvo ngot, ens det oskyldigaste charlataneri; ehuru
sdant i mnen, s fga allmnt knda som de orientaliska sprken,
r mycket mera vanligt n mngen oinvigd kan frmoda. Derjemte lg i
hela hans karaktr en redbarhet och samvetsgranhet, som frbjd honom
uttala sin mening i ngot mne, det han icke hunnit genomforska i
grund och genomtnka p alla sidor. Deraf hans lngvariga vistelse
och beredelsetid i Kairo. Dermed sammanhngde ock hans fullkomliga
oberoende af, ja nstan frakt fr alla litterra auktoriteter; ty hans
skarpa kritik mrkte snart nog, att fven de anseddaste frfattares
yrkanden ingalunda alltid hlla profvet vid allvarlig granskning.
Han ville st helt och hllet p egen grund, och stod det fven i de
flesta fall; han ansg vetenskapen vid hvarje steg framt erfordra en
ny prfning, anstlld med ett frn alla frutfattade meningar fritt
sinne. Derfre citerar han nstan aldrig ngon frfattare, kunde det
ej heller med fog, emedan allt hvad han skref framgick ur hans egen
tanke och forskning, om han ocks derfrinnan hade gjort sig bekant med
andras tankar i mnet. Originalitet var hos Wallin ett utmrkande drag,
det man observerar i alla hans pennas alster; originaliteten var ocks
en ibland de egenskaper, han mest vrderade hos andra, medan deremot
den flacka konvenansens virtuoser och det traditionella vetandets
kolportrer voro honom leda. Men ett hrdt de ville att han i rikt
mtt skulle f erfara sanningen af det gamla ordsprket: _ars longa,
vita brevis_; ej blott bokstafligen fattadt, svida dden tidigt afbrt
hans vetenskapliga bana, utan fven i s mtto, att han under sin
korta lefnad esomoftast plgades af tanken att ndgas lemna alla sina
fretag halfgjorda i brist p tillrcklig tid. "Hela mitt lif r blott
ett lappverk", klagade han vemodigt, ehuru mngen annan skulle funnit
sig belten med hlften af hvad han utrttade. Det r en naturlag att
efterfljande generationer mste klifva upp p de fregendes axlar,
fr att kunna skda vidt omkring; ingens lifstid eller frmga hinner
till att sjelf genomforska en vetenskap frn brjan. Bermligt r i
alla fall sjelfva strfvandet -- och det var hos Wallin alltid synbart
-- att ska skaffa sig en egen tanke och sjelfstndig fvertygelse
i hvarje mne, det man fretagit till behandling. Just derigenom f
hans yttranden synnerlig vigt fr vetenskapen, emedan de aldrig ro
uppkok p andras yttranden, utan alltigenom egna; ocks ser man Europas
orientalister och geografer med hvarje r fsta allt strre och strre
uppmrksamhet vid Wallins tyvrr alltfr fragmentariska arbeten.
Hans verk blefvo blott fragmenter, men de dagalgga mstarehanden
i det lilla som blifvit utfrdt. Isynnerhet ro hans etnografiska
iakttagelser och reflexioner verkliga msterstycken af originell
frdomsfrihet, djupsinne och naturtrohet. Menniskors egendomlighet var
ocks ett mne, det han alltid med synnerlig frkrlek studerade.

I sllskaper satt Wallin icke sllan tyst och till utseendet kall eller
likgiltig; men under den strfva ytan gmde sig ett knslofullt hjerta,
som gerna ville dlja sina rrelser fr andras blickar. Att mycket
fra sina knslor till torgs, betraktade han ssom en svaghet och
qvinlighet, den mannen icke borde lta komma sig till last. Han leddes
dock hela sin lefnad igenom hufvudsakligen af knslan, hade antipatier
mot eller sympatier fr folkslag, sprk och annat. Nst Beduinerna,
dem han omfattade med synnerlig frkrlek, vrderade han t.ex.
Engelsmnnen, troligen fr deras lugn och gedigenhet, deras i mycket
med hans eget fverensstmmande lynne. Mrkligt r hans frakt fr den
vesterlndska civilisationens inflytande p folken; tminstone fllo
hans uttryck ofta s, som skulle han ansett den hafva alstrat blott
flrd och lslighet i karaktren. Kanske var detta en reminiscens frn
Rousseaus skrifter, eller en frukt af bemdandet att rtt grundligt
stta sig in i orientalernas skdningsstt; kanske voro hans yttranden
icke heller s allvarsamt menade. Till grund fr bermmet fver de
halfvilda Beduinerna lg utan tvifvel Wallins obevekliga hat mot all
flrd. Och dermed sammanhngde fven hans stillsgandes fullkomligt
demokratiska tnkestt; ty menniskors olikhet i samhllsstllning
var honom alldeles likgiltig, ssom fverhufvudtaget allt yttre, och
han trifdes ganska vl fven med personer af den lgre folkklassen,
knens redlige son i trasor var fr Wallin fullt lika mycket vrd, som
ngon maktgande excellens, emedan allena mannens rena menniskovrde,
utan afseende p yttre frhllanden, bestmde graden af hans aktning.
Att efter frmga utforska detta blef derfre hans favoritstudium.
Den okonstlade redbarheten, som uttalade sig i hela hans vsende,
frvrfvade honom tillgifna vnner hvarthelst han kom, vare sig hr
hemma eller borta, vare sig bland verldsbermda lrda i London eller
bland de fattiga shekherna i Kairo. Praktisk alltigenom, fraktade
han i grund lngslpiga teorier, emedan under dem vanligen gmmer
sig mycket charlataneri, och rekommenderade praktisk lromethod
tminstone i sprk; icke dess mindre har han efterlemnat djupsinniga
grammatikaliska underskningar, till hvilka han ledt sig p praktisk
vg.

t Wallin tilldelades, under hans vistelse i London, det s.k. "Kungliga
priset fr litterra frtjenster", och ett pris af Ostindiska
kompaniet, fvensom sedermera af Geografiska sllskapet i Paris en stor
medalj i silfver, allt utmrkande de strsta orientalisters erknnande
af hans ovanliga frtjenst.

Wallins _skrifter_, dels af honom sjelf utgifna, dels efter hans dd
utkomna, ro, utom dessa reseanteckningar, fljande:

De praecipua inter hodiernam Arabum linguam & antiquam differentia.
Helsingfors 1839.

_Kasidetu-l-haijet min eschari-l-faridhiet_, carmen elegiacum
_Ibnu-l-faridi_ cum commentario _Abdu-l-Ghanyi_ e duobus codicibus
Londinensi & Petropolitano in lucem editum. Helsingfors 1850.
Litografierad.

_Lamiatu-l-efal_ (eller afhandling om verberna p vers af Ibn Malik,
med Bedr-eddins kommentar). Helsingfors 1851. Litografierad.

Notes taken during a journey through part of northern Arabia in 1848
(Read before the Royal Geographical Society of London on the 22-nd of
April 1850). I "Journal of the Royal Geographical Society of London"
Vol. 20, London 1851. Med en karta fver Wallins resa i qvartformat.
Samtidigt utgafs samma karta srskildt i mycket stor skala.

Probe aus einer Anthologie neuarabischer Gesnge, in der Wste
gesammelt. I Zeitschrift der Deutschen morgenlndiscben Gesellschaft,
Band. 5, 6, Leipzig 1851, 1852.

Georg Aug. Wallins frsta resa frn Cairo till Arabiska knen i April
1845. Fragment. Helsingfors 1853.

Narrative of a Journey from Cairo to Medina and Mecca, by Suez, Araba
&c. in 1845. (Read 26 April 1852) I "Journal of the R. Geogr. Society,"
Vol. 24, London 1854. Likaledes med en karta.

Narrative of a Joumey from Cairo to Jerusalem, via Mount Sinai.
Translated by D:r Shaw. (Read 12 July 1854) I "Journal of the R. Geogr.
Society", Vol. 25, London 1855.

ber die Laute des Arabischen und ihre Bezeichnung. I Zeitschrift der
Deut. morg. Ges. Band. 9, 12. Leipzig 1855, 1858. r Wallins strsta
vetenskapliga afhandling.

Bemerkungen ber die Sprache der Beduinen. I Zeitschrift d. Deut. morg.
Ges. Band. 12. Leipzig 1858.

S. E.






Georg August Wallins rese-anteckningar.




I. Afdelningen.

Lbeck--Konstantinepel 1843.


Lngt in p sommaren ndgades jag ligga hemma och vnta p lgenhet
till Tyskland. S stor ock min frjd var att trffa min scheikh Tantavi
och med honom och hans reskamrat De Maison tillbringa de sista 10
dagarne af min lnga vntan, kunde dock allt detta ej stilla min oro
och otlighet att komma p vg. Denna otlighet minskade fven till
ngon del det nje och den nytta jag annars haft af scheikhens besk
hos oss. Han var glad och munter som vanligt och gjorde sig derigenom
hos oss, liksom annorstdes, omtyckt af alla. Sjelf tyckte han om vr
stad, vrt folk och vrt klimat, hvari han fann likhet med sitt eget
lands, och lofvade att det ej skulle bli sista gngen han beskte oss.
Ngra dagar fre min afresa begaf De Maison sig ut p en liten lustfrd
i Finland, under hvilken han tnkte beska Tammerfors, Tavastehus och
mjligen ngra andra stder och stllen. ndtligen den 28 juli, sedan
den alltid lnga skeppartimman en hel vecka blifvit frhalad frn ena
dagen till den andra, gick jag om aftonen om bord, fljd af de mina
och af scheikhen, som p Europeiskt vis med ett handslag och en kyss
frn sina skggbuskiga lppar, men med sin Arabiska helsning, var den
sista som frn vr strand nskade mig lycklig resa. Jag kan ej undg
att nmna, det min koran, som jag behllit framme till reslektyr, jemte
ngra andra lsa saker, bland dem min vl fullpackade snusburk, blefvo
glmda hemma, hvilket jag ansg som ett dligt omen. Den 14 dagar lnga
resans fver stersjn besvrligheter ersattes hos mig af njet att
vara p sjn, och det var sllan den frekom mig fr lng.

Fredagen den 11 augusti kommo vi ndtligen fram till Travemnde, ett
fridfullt vackert badstlle med fri utsigt uppt stersjn och t de
vackra brdiga Mecklenburgska och Holsteinska strnderna. Efter intagen
dugtig frukost, vid hvilken jag af mina reskamrater i champagne blef
helsad vlkommen fr frsta gngen till Tysklands jord, begfvo vi
oss alla 6, kapten Lange inberknad, uti en vagn till Lbeck, der
vi intrffade i god tid p frmiddagen. Frmmande var fr mitt vid
Finlands torftighet och kala berg samt dess folks trumpna anleten vana
ga, anblicken af Tysklands rikedom och yppiga glada flt samt dess
folks glada sjelfbeltna ansigten. Men tillika har jag ock alldrig
frr knnt huru krt Finland r mig. Lbeck frekom ungefr sdant jag
p frhand tnkt mig det -- blott alla menniskor frefllo mig der
alldeles lika, liksom stpta i en och samma form -- mnnerne flitiga,
ordentliga och prosaiska, "treuberzig und bieder"; qvinnorna, de
vackra, alla med ett visst Judetycke, liknande mer eller mindre Julia
Schffer eller hennes systrar, hos hvilka man snart sagdt finner alla
nyanceringar af den Tyska qvinno-sknheten jag hittills sett -- de
vanliga och fula hr mest som fverallt, dock med en viss kroppslig
friskhet och kttfullhet mera n hos oss, fr frigt fryntliga och
frdiga med insinuanta miner. Men jag fruktar att med Tyskarnes
"biederkeit" och "treuherzigkeit" str s till som med Svenskarnes
nordiska kraft. Jag gjorde blott en kort rund omkring Lbeck och
frundrade mig fver de trnga gatorna och det gamla Gthiska
byggnadssttet. P aftonen beskte jag med Staudinger Tivoli-teatern,
som hgeligen behagade mig, icke fr sjelfva spektaklets skull, ty det
var alldeles mkligt, men fr sjelfva inrttningens skull. Jag fann
ett innerligt nje i att i det fria sitta och rka sin cigarr, dricka
sitt l eller hvad som behagades, i stort sllskap och derunder se
spektakel. Fruntimren sutto 3 till 4 vid sm aflnga bord, stickade
sin strumpa, to  la glace eller frtrde ngot annat, och under allt
detta antingen spelades p scenen eller i orkestern mellan akterna; den
som ej ville hra musiken, som ehuru ej ngot utmrkt dock ganska gerna
kunde hras, gick omkring och spatserade i en liten, men ganska vacker
trdgrd vid Trave. Fr frigt var man alldeles ogenerad, hvar och en
gjorde och lt hvad han ville. S hade jag en verkligen rolig afton fr
omkring 1 Rub. B:co ass.

Aug. 12.

Kommo med deligence till Hamburg, 6 Finnar i samma vagn. Trakten
var likas rik och glad, vl odlad och planterad, med vackra, stora
skogar och brdiga, yppiga kerflt; hr och der ngon bck och arm af
Traven, men inga berg. S intagen jag n var af anblicken hraf och s
oupphrligt jag n frst hade gonen fstade p de flt vi foro fver,
blef det mig dock slutligen trttsamt, och jag skt gerna upp mina
glasgon p pannan och lt dem falla ned blott fr ngon af de mnga
ntta bondgrdar vi foro frbi, eller fr ngot bo af de i Tyskland
s hgt lskade och aktade storkarne, hvilka af folket anses nstan
ssom skyddsandar fr den grd de behaga bygga sitt bo p. Framkomne
till Hamburg uttrttade af den blott 6 timmar lnga, men dock hgst
utmattande frden i deligencen, begaf jag mig ut att gra en tur i
staden, som jag genast fann vara annat slag n Lbeck. P sina stllen
var den storartad och praktfull som Petersburg, men hr saknades den
stolta Nevan; Alster och Elben ro mkliga sm floder med smutsigt och
brunt vatten, och kanalerna hr kunna ej heller p lngt nr jemfras
med dem i Petersburg. Fr frigt r Hamburg till sitt utseende mycket
mera omvexlande, ej s enformigt och trttande som Petersburg. Den
beprisade Jungfernstieg fann jag ej vara ngot srdeles, mer n de
vackra och eleganta husen p sidan om den. Men det frnmsta fretrde
som Hamburg och troligen alla stder i Tyskland ha framfr kanske alla
andra, ro de vackra promenader och grna flt som finnas till s stor
mngd. Bodarne lngs Jungfernstieg voro vl eleganta, men till ringa
antal. Den frsta man jag hr kpslagade med, var en gammal antiqvar,
som fr Reiskes fversttning af _Abulfeda_ begrde frst 2 mark 8,
men sedan straxt gick af fr 1 mark 12, s att man kan bli uppdragen
af de rliga Tyskarne lika vl som af Ryssen. Jag vandrade hela dagen
upp och ner, hufvudsakligen p Jungfernstieg och p vallen, och sg
mycket folk, men alla, s karlar som qvinnor, frekommo mig lika
hvarandra, "recht knotig", som Tysken sger. Hr trffade jag fven
tvenne Armenier, hvilka jag tilltalte p Persiska och fann vara de
intressantaste bland dem jag sg.

Aug. 13.

Kom Staudinger upp till mig bittida p morgonen; vi drucko kaffe
tillsammans och betraktade folket, som i stor mngd begaf sig, som det
tycktes, ut p landet, mest med familj fr att tillbringa sndagen.
Var med Pacius i Jakobi kyrkan fver en gudstjenst, hvarvid frst
frargade mig en gumma, som med sin vackraste sndagsmin bestllsamt
sprang omkring i folkhopen och skaffade dem sittplatser, frsts fr
pengar. Under predikan gingo fven till stor frargelse hfvar ikring,
som hos oss. Predikan, hllen af Schmalz, en af Tysklands bermdaste
predikanter, om en kristens sanna lif i den heliga anda, frekom mig
alltfr mycket Hamburgisk med sina tirader om penningefrakt, men
utfrdes ej med den hos oss vanliga enformiga prestdeklamationen, utan
mera i en nstan vanlig samtalston, dock d och d med Tysk pathos,
gonvridningar och handvndningar. Tysken kan ej inse att den sanna
andakten, liksom den sanna konsten, ej behfver ngra vridna tbrder
och choser. I sanning _Fader vr_ behfver inga handupplyftningar eller
vnda gon! Den Tyska choralen smakar mig fven fr fet och lrd. Hvad
mest behagade mig var predikantens drgt, som liknade fullkomligt den
Luther bar, nemligen svart kappa, hvit corset och svart mssa. Fr
frigt var intet i hela kyrkan som ingaf mig andakt. Ifrn kyrkan gick
jag med Staudinger och en hans bekant, till en billard p Bellevue, och
t sedan middag med dem i hans hus. Man finner sig genast hemmastadd
i en Tysk familj; frun r liksom en gammal bekant och hjertans glad
om man ter med god aptit. Men p lngden mste lifvet med dem bli
trkigt; ty i frsta momenten visa de allt, och hvarken kan man d ana
ngot bakom, eller fr man framdeles se ngot annat, n hvad man som
vildfrmmande genast sg. Derefter foro vi alla i ett stort sllskap
andra handtverkare af hans bekanta p jernbanan ut till Bergenhof,
och beskte der alla pavillons, af hvilka Eisenbahn-Pavillon mest
roade mig; der dansade sjmn vid en skrlande musik, slunda att
karlarne mest dansade med karlar och qvinnorna med qvinnor. Sjelfva
trakten frekom mig ej s vacker som t andra hll utom Hamburg. En
grslig mngd folk var frsamlad hr, och nr vi kommo till staden voro
fven alla gator fulla, och af andra hrde jag att fven alla andra
lnststllen varit fulla af folk. Senare voro vi hos Peter Ahrens, der
man sade mig att de gamla goda och roliga tiderna nu till det mesta
voro frbi. Ssom det nu var, var det hgst uselt, hvarken nobelt eller
burleskt. Der trffades Ingman och s tillbragte vi, 6 Finnar och en
Norrman, hans reskamrat frn Berlin, en treflig stund vid 2 flaskor
champagne. Sent kommo vi uttrttade hem.

Aug. 14.

Ingman kom bittida hit och vi drucko kaffe tillsammans. Sedan gingo
vi ut till Pacius, sedan med honom p bokldor och till antiqvarier,
der man ofta finner mycket goda bcker; s lyckades jag ock nu f
_Desguignes_ Histoire des Huns i Tysk fversttning. P eftermiddagen
voro Ingman och jag till Hamburger Berg, der p en folktheater den
bsta platsen kostade 4 skilling och _Hvita frun_ spelades med
instrdda spridda sngstycken, hvartill orkestern utgjordes af en harpa
och en fljt. Qvinnan som spelte harpan tuggade sin brdbit under det
hon spelade, och var omringad af en hel hop sm barn. Fljten hvste
frfrligt. Dock var det hela ej s burleskt och uselt jag trodde
och nskade. Sedan betraktade vi Polichinelli Kasten, som roade mig
utomordentligt, s att jag med full hals ofta mste skratta ut. Sedan
trffade vi Staudinger och gingo alla 3 p Offen Teater, som var hgst
trkig. Derefter kommo vi smningom p omvgar hem.

Aug. 15.

Bittida p morgonen begaf jag mig ensam till hamnen, vandrade
den hel och hllen utt och frjdade rtt mina gon t den mngd
af fartyg och den mastskog, den rrelse och det lif jag der sg
fverallt; genomvandrade sedan frstaden S:t Pauli och hela Altona
och Ottensen, den vackraste anlggning jag n sett hr, och troligen
bland de sknaste man kan se ngorstdes. Sedan trffade jag enligt
fverenskommelse tillsammans med Pacius, Ingman och en Judedoktor
hrifrn, p Alster pavillon, derifrn vi alla 4 begfvo oss i en s
kallad droschka till det nya Jude-hospitalet i S:t Pauli, som tycktes
vara eller bli ett mycket vl och beqvmt inrttadt sjukhus. Doktorn
som vi hade med oss var en treflig pratsam Jude. Sjukhuset r bygdt p
Salomon Heines egen bekostnad, som dertill gifvit ungefr 100,000 mark
banko. Derefter to vi middag hos Pacius, hvars mor frekom mig som
en den bsta gumma jag sett, och cousinen, hvilken fven var der, som
en kta Tysk flicka, glad och treflig; fven hr fann jag mig genast
hemma. P aftonen voro vi i Stadt Theatern och sgo _Zampa_, som gafs
verkligen miserabelt fr Hamburg. Hr _Stritt_, Zampa, var en usel bde
sngare och spelare, likas M:r _Cornet_, Camilla, hvilka bda gfvo
Gastrollen hr. Theatern var ringa beskt och de flesta tycktes vara
utlnningar. Sjelfva scen och salongen voro ntta, likvl intet i
jemfrelse med Petersburgska stora teatern, men ungefr jemfrbar med
den Alexandrinska.

Aug. 16.

Besg brsen, som bde ut och invndigt behagade mig utomordentligt.
Trffade p vrt vrdshus en ung resande Spanior, som kommit hit fr
att lra sig Tyska. En ung vacker man, liknande Wasilieff. Emedan
jag var den enda han nnu trffat hr, som talade Franska, var vr
bekantskap snart gjord. Han frekom mig ock genast lika lskvrd, som
jag frut funnit Wasilieff vara.

Aug. 17.

P aftonen var jag med Staudinger p Tivoli-theatern hr, hvars
inrttning var densamma som i Lbeck, blott i strre skala tilltagen
och bttre. Trdgrden var strre och vackrare, dessutom var hr fven
en Rutschbahn, nedfr hvilken man for i sm vagnar. Sjelfva theatern
och orchestern voro ojemfrligt bttre, fvens aktrerna. Man gaf
hr _Die Papiere des Teufels_ jemte en annan piece, som vi ej sgo,
emedan vi kommo fr sent, till recett fr Hr Wilde, hvilken tycktes
vara publikens lskling, men ocks tog sitt anseende hos den fr mycket
i ansprk och anbragte sin Witz fverallt, om det passade eller ej.
Han var en af de vanliga Tyska komikerna, utan ngon djupare humor och
komik, n man vanligen finner den hos alla Tyskar. Tysken ger blott
hvad han kallar Witz. Roligheten i den ligger blott i dess dumhet och
ju dummare Witzen r, desto bttre.

Aug. 18.

Reste i en omnibus ut till Ottensen och besg Klopstocks graf, som ej
det minsta behagade mig. Sjelfva inscriptionen talte nstan endast om
den krlek hans hustru hyst till honom, och var affattad i en tjock
och tung vanlig Tysk stil; jag tnkte skrifva af den, blott ssom ett
bevis p Tysk platthet, men hade ej hjerta dertill fr skaldens skull.
Fr frigt var stenen fullskrifven med namn, hvarmed beskande Tyskars
skrifklda nedsmutsat den hvita marmorn. Derefter gjorde jag ett
litet kort besk hos Graedeners syster, en fru Andresen, som alldeles
icke behagade mig. Men Ottensen blir nd det vackraste jag sett i
Hamburg och dess omgifning. Sedan begaf jag mig ter i en omnibus till
staden och steg af p Steinweg, der jag vandrade mycket omkring och
betraktade Judarne. Sedan besteg jag Michaelis kyrkotorn, nda till
yttersta spetsen, der i en liten kupol man hade den yppersta utsigt
fver staden och den kringliggande nejden. Mrkvrdig var hrifrn
anblicken af staden med de rda tegelstenstaken, de trnga och krokiga
gatorna, slingrande sig i alla riktningar mellan de hoptrngda hga och
smala husen, invid hvilka man dock hr och der alltid sg en trdgrd
eller ngon flck grna trd, och rundtomkring hela staden den vackra
vallen med sina stora lummiga aller; allt detta i medelpunkten af ett
vidt, rikt grnskande flt, till ngon del genomflutet af den breda,
men smutsiga Elben. Anblicken var herrlig, dock saknades helt och
hllet berg och sj. Underlig var illusionen af de frgade fenstren,
isynnerhet af det rda glaset, som visade hela staden nstan ssom i
brand. Trappstegens antal dit upp var 563. Jag trffade hr i sllskap
med 6 Engelsmn och ngra Tyskar, och hade tillflle att se huru de
frre roade sig fver det Tyska _ja wohl_, som man ock verkligen hr,
hr i Hamburg tminstone, lika ofta och med lika varierad accent som
hos oss _ja s_. Jag sg att Engelsmnnen togo mig fr en landsman,
och aktade mig noga att ge mig in i lnga samtal fr att ej frrda
mig; svarade blott i de vanligaste och kortaste ordalag och hade min
stora frjd att se huru vl vi frstodo hvarandras miner och vinkar att
skmta fver Tyskarne. Beseendet af kyrkan och tornet kostade 1 mark,
rigtigt p taflor anslaget af ngon direktion fr kyrkan, och fann jag
detta drygt tilltaget. P eftermiddagen gjorde jag en liten promenad
med min Spanior och kpte billet till ngfartyget _Havre_, packade mina
saker och skref bref till Graedener och de mina, s att jag p hela
natten ej sof det minsta.

Aug. 19.

Gick om bord p ngfartyget _Havre_ kl 5, fljd dit af Staudinger,
den sista Finne jag troligen p lnge fr se -- och grten stod mig
verkligen i halsen d vi togo afsked. Kommen om bord valde jag mig
genast en sng, dit jag lade alla mina saker, och sg mig fr frigt
litet omkring. Jag fann fartyget vara ganska medelmttigt; andra
kajuten, hvaruti jag olyckligtvis tagit min plats, var smutsig och
ngot sluskig och jag ngrade storligen att jag sparat p 25 francs,
d jag sg mig ej ha frihet att vandra omkring fverallt och ej f g
p akterdcket. Kl. 6 gick det af och kostade mycket krngel frrn
vi rtt kommo oss ut p Elben, ty det var just nu flodtid och den
kom snedt emot oss. Elbens strnder ro vackra, p den hgra frst
sandhjder, planterade med trd, den venstra slt och lg, men grn och
brdig. Blankenese r en utomordentligt vacker by och s fven mnga
andra dem vi foro frbi; men som jag fregende natten icke sofvit och
dessutom fven var vid hgst dligt humr, (svl vid besinnandet att
jag nu var alldeles ensam, som ock att jag tagit den andra platsen
p ngfartyget och kommit som det tycktes i hgst trkigt sllskap,)
lade jag mig snart att sofva och vaknade ej frr n vi voro ute p
hafvet utanfr Helgoland. S gick resan nu oafbrutet dag och natt mest
med motvind, utom en dag d vi hade den yppersta NO med god kultje.
Sjmnnen voro alla hyggliga och artiga Fransoser, hvilkas vlvilja
jag tycktes vinna genom frikostigt utdelande af cigarrer, hvaraf jag i
Hamburg frsett mig med mer n jag kunde fra in i Havre. Isynnerhet
behagade mig en liten gosse om 13 r, en liflig och rolig byting, som
sprang omkring och gjorde puts t alla andra, isynnerhet t en gammal
matros, som en afton helt frtroligt beklagade sig fr mig fver sin
olycka att i 20 rs tid ha frdats till sjss utan att ha vunnit ngot,
alltid frfljd af det, och slutligen att fr 3 mnader sedan ha
kommit p den olyckliga tanken att gifta sig, och nu ha ingenting att
fda sin hustru med. Hrvid stod allt den lilla matrosen och gjorde
grimaser och pekade horn i pannan t den gamle. Sedan berttade han
mig att den gamle matrosen var gift med en fille publique. Ngot
som isynnerhet roade alla matroser att tala om, var deras frgudade
Napoleon och det Franska geniet, huru egentligen det uppfunnit allt,
hvad Engelsmnnen sedermera utfrt. Hos Fransmnnen hade funnits allt
frr n ngonsin ngon annan nation hunnit tnka derp, och frn dem
vore ursprungligen iden till allting utgngen, ehuru de ej gifvit
sig mda att utfra den. S vore ock allt i Frankrike det yppersta
som funnes. S vore deras ngfartyg och deras machiner, fven det
hvarp vi nu voro, nemligen _Havre_, det exactaste machineri; och
det tycktes verkligen kosta p machinisten att, nr jag frgade i
hvilken stad af Frankrike det vore gjordt, tillst att det var frn
Liverpool. Fr frigt voro matroserna alla hgst artiga och verkligen
lskvrda, alltid frdiga till raisonnement, anstndiga i hgsta grad
och dock med all den Franska lttheten frivola och muntra, stllde sig
alldrig liksom p tjenare fot med passagerarne, men ock alldrig p
ngon fr nrgende. Deras utseende var alldeles ej sydlndskt, utan
jag igenknde dem p deras ansigte fr fullkomliga nordboer. Ocks
voro de alla mest frn Normandiet. Mndagsmiddagen voro vi utanfr
Calais och jag stod sent om natten p dck och betraktade till hger
det hga Storbritannien, med tvenne stende fyrar i Dover, skdande
fver till tvenne fyrar p Frankrikes kust, den ena en blinkfyr i
Calais, den andra en stende (som jag vill minnas) i Boulogne, och
derutfver den klaraste med stjernor rikt bestrdda himmel, och
nedantill i framstfven af fartyget en silfverhvit glimmande skumfra,
som uppkastade glittrande diamantperlor, -- ett skdespel s sknt och
s lockande att jag vl haft lust att kasta mig i Neckens armar. Men s
lyste ter p venstra sidan sderns stjerna s smktande ljuft och dock
s klart, emot nordens matta p min hgra sida, att jag, nu verkligen
sliten mellan sder och nord, gick ner i kajutan och lade mig.

Aug. 22.

Frdades hela dagen med den skarpaste motvind lngs Normandies kust,
som utgr en hg sandvall, tvrbrant nedstupande i hafvet, skiftande i
alla sorts frger, dels rdt, dels gult och hvitt, med ingrpningar,
liknande gluggar och skotthl och upptills tillspetsade i form af torn,
s att det hela hade den strsta likhet med en gammal fstningsmur, med
sina torn och embrasurer, sin grundval och vallar. P somliga stllen
stodo ensamna sandpelare liksom vakter eller observationstorn, p andra
strk vallen med ngon utskjutande kant ut i hafvet och deremellan
hade vattnet undertills bildat en port. t landet snkte sig vallen i
dlder, der dels fiskarkojor stodo, dels ngon liten stad eller by.
Anblicken hraf var verkligen, som en machinist sade, pittoresk, och
jag kunde hela dagen ej upphra att st och betrakta detta Frankrikes
fstningsverk emot England. Lngre upp tycktes vara skog och kerflt;
men som vi gingo s nra landet och det fverhufvud var s hgt, kunde
man ej se dit upp. fverhufvud var mig detta det intressantaste jag
nnu sett; men det gjorde mig i sjlen ondt att fara frbi England.
Redan p Elben d jag sg de tvenne stora Engelska ngfartygen, ett
frn London och ett frn Hull, g frbi oss, ngrade jag mig storligen
att ha slagit frden till London ur hgen, men nnu mer d jag sg p
lngt hll Dovers gamla slott hja sig ur hafvet, liksom hafvets kung,
och frn sin hjd skda ut fver dess hvitbla sltter samt fver till
Frankrikes lgre strnder vid Calais, der, enligt hvad en af vra
muntraste matroser berttade, Napoleon hade uppbyggt ett torn fr att
se hvad Engelsmnnen hade fr sig; dervid gjorde han en illistig min
och slug knyck p sina gon. Resan var utom lifvet i kajutan ganska
rolig, isynnerhet derfre att jag fick se Fransmnnen till sjss.
Sjmn ro de egentligen icke, lngsamma i sina manvrer och utan
egentlig krlek till hafvet, ssom det tycktes mig. F eftermiddagen
i god tid voro vi framme utanfr Havre, men kunde ej g in, emedan
det just nu var ebbtiden och intet vatten i floden, hvarfre vi mste
frdas omkring till kl. 1/2 7, d floden hade intrdt och vi lupo in
i hamnen, som var fullproppad med fartyg af alla mjliga slag. I det
fulaste vder och starkt regn lupo vi in och gingo upp i vrt vrdshus
_Hotel de la Neustrie_. Det fortfarande fula vdret hindrade oss att
vidare g ut. Jag kom att bo i samma rum med en af mitt ressllskap,
som jag tror en handskmakare frn Wien, en ung 19 rig godmodig gosse.

Aug. 23.

Temmeligen vackert vder, hvarfre vi ock genast gingo ut att besrja
vra pass och vra sakers afhemtande frn tullen. Visitationen gick
ganska strngt till, dock fr mig srdeles ltt och allt med den
Franska hyggligheten och artigheten. Derefter sedan vra saker, som
tillsammans utgjorde en ringa last fr en vanlig liten handkrra,
blifvit af en karl p en sdan transporterade till vrt, ungefr
ett stenkast frn tullen belgna hotel, begfvo vi oss ut i staden,
besgo den prktiga hamnen och de sttliga skeppen frn alla orter,
som der lgo och klarerade ut till alla verldsdelar. Derefter gjorde
vi en liten tour i staden, som r utomordentligt ntt och vacker, med
reguliera raka gator, temmeligen breda och till strsta delen vl
stenlagda; husen vackra, icke i den gamla Tyska smaken med gaflarne
t gatan, utan med faader, alla rappade och snygga, men med lika
trnga gngar och hl p sina stllen som i Hamburg, blott att dessa
fr de bredare gatornas och den bttre inrttningens skull ro renare
och proprare. Derefter badade vi i ppna sjn med hela Atlantiska
oceanen framfr oss, som nu hfde stora mktiga bljor mot stranden.
Vattnet var bittert saltigt, s att jag nnu en lng stund derefter
hade en skarp bitter smak i munnen. Badet var ondligt strkande. Det
roligaste dervid var att fruntimmer och herrar badade nstan alldeles
tillsamman, utan ngon sorts skjul, en hop karlar midt emellan tvenne
skaror qvinnor, hvilka dock alla hade sina kompletta simkostymer s
att intet alls af deras retande behag kunde sknjas, utom ansigtet,
ftter och armar. Deras kostymer voro mest alldeles svarta, dock
sg man ngra deribland som liknade Turkisk drgt och voro ondligt
behagliga och ntta. fven karlarne hade sm simbyxor, en tricot
som betckte midjan. Badanlggningen var vacker med en promenad p
taket, hvarifrn man hade utsigt fver hafvet och en del af staden.
Trdgrden, utgrande en af hela badhuset omsluten borggrd, var
liten och nyss anlaggd med allehanda gymnastiska redskap. Det allt
fortfarande fula vdret med regn och tjock luft dref oss hem, der vi
omkring kl. 1 intogo vr frukost. Kort derp begfvo vi oss ter ut p
promenad, oaktadt det fula vdret, och gingo ut genom tullen till en
frstad p sluttningen af sandhjden, som terasslikt snker sig ned t
staden. Hr ro uppfrda vackra hus, skert ngot slags villor, omgifna
af trdgrdar, och deremellan ha fleurister sina rundtomkring p lngt
hll vldoft spridande blomsterparterrer och orangerier; emellan alla
dessa anlggningar, till strsta delen omgifna af murar, slingra sig
sm gator, ej rakt uppgende utan krokiga, upp till sjelfva hjden,
derifrn man nu ser sig om och har den praktfullaste utsigt t ena
sidan af ppna hafvet, fverkryssadt af fartyg (hvaraf i dag, som jag
sg p skeppslistan, 84 frn denna hamn utgtt), t andra sidan af den
mot Seinens breda och hafslika utlopp sluttande sltten, p hvilken
den vackra staden ligger, med sina mastskogar t alla hll. Men tar
sig utsigten af staden hrifrn vl ut, s r utsigten frn staden af
dessa p terassen uppfrda villor ej heller smre, och man har svrt
att ge den ena fretrde framfr den andra. Dock mig behagade den p
hjden; ty ej allenast hafvet och staden, utan fven fruktbara odlade
flt och skogar syntes der. fverhufvud vet jag ingen plats som s
behagat mig som Havre, och jag tnkte: kan jag ngongng disponera
fver tid och pengar, ville jag hr frlefva en sommar och bada; men d
skall jag bo p hjden. Folket frekommer mig hr gladt och prktigt,
qvinnorna frtjusande och gentila; hvilken kontrast emot de plumpa
Tyskorna! Sjelfva vr bonne, en gammal skert 40 rig qvinna, nr hon
frsta aftonen bddade t oss och parlerade sin fina Franska med en
gentilesse, som man hos oss knappt finner i de finaste sllskaper, hll
p att rfva mitt hjerta. I Hamburg var min Stubenmagd en kanske 18
rig och ganska vacker flicka, men s flunsig och smutsig att jag sg
bort nr jag sg henne. friga qvinnor jag hr sett p gatorna hade
alla samma finhet och ltthet, samma retande behag, ehuru ej det minsta
skna eller grant kldda, tvrtom helt simpla och vanliga, trippande p
de nerregnade gatorna och lyftande helt ogeneradt upp kjortlarne nda
till knet. Man ser dem fven mycket ssom sljerskor i magazinerna,
som ro splendida och granna, fvertrffande de Petersburgska; der
frekomma de mig ofta s frfrande att jag ej tordes g dit fr att
handla, ty jag hade visst ej kunnat neka att kpa hvad helst sljerskan
bjudit ut t mig. Vid hemkomsten hade jag tillflle att se huru
gatpojkarne hr behandlade en drucken gammal qvinna, som helt oskyldigt
tycktes g fram och njuta af sitt rus, men hastigt blef omringad af en
hop tjufpojkar som kastade p henne all mjlig smuts frn gatorna och
rnnstenarne; detta fann jag vara alldeles icke vackert gjordt af de
annars s artiga Fransmnnen. Bttre r d gatpojkarnes i Hamburg stt
att gckas med de druckna, att nemligen illistigt under en oupphrlig
sng af: "bringet dat svine to svinemark hin", fra dem omkring tills
de slutligen f dem nda fram till svintorget och der lemna dem i fred.
Men fylla och rus lr i fransmnnens gon vara ngot ansenligt fulare
n i Tyskarnes.

(Ur bref till enkefru Wallin.)

Onsdagen den 23 upptogs af visitation af vra saker, som hr r mycket
strng, och viserandet af vra pass, och nr vi voro frdiga dermed var
det fr sent att tnka p affrd denna dag. Ehuru vdret var fult gick
jag dock ut med en Wienare, som varit min reskamrat hit p ngfartyget
och hndelsevis kom att bo i samma rum med mig p vrdshuset der vi
togo in i Havre, emedan der d ej funnos flera rum lediga. Staden
har det vackraste lge man kan tnka sig: p ena sidan det stora
ppna vida hafvet, p den andra en vik deraf i hvilken Seine-floden
faller med en stor, vid mynning, strnderna rundtomkring med mycket
hga sluttningar, ofvantill betckta med skog eller annan grnska, s
smningom snkande sig till nrmare vattnet, hvari de slutligen brant
stups ner och visa en sandmur, som skert af vattnets och stormens ras
deremot erhllit ett fullkomligt utseende af fstningsmur. Sdan var
fven hela den lnga stranden af Normandiet, lngs hvilken vi seglade,
och tycktes vara en af naturen bildad fstning mot England, som syntes
p andra sidan; men det sednare med sitt Dover frekom mig dock hgre.
Isynnerhet gladde jag mig tisdagsaftonen, d jag midnattstid stod p
dcket och i det vackraste vder under en stjernklar himmel betraktade
det i klvattnet af vrt fartyg perlgnistrande hafvet, till hger
tvenne bkar som lyste frn England, till venster tvenne blinkfyrar
frn Frankrike och ofvanom mig de tindrande stjernorna, bland hvilka
tvenne lyste framfr de andra, nemligen nordens och sderns stjernor.
Men till Havre igen -- sjelfva den egentliga staden, som ej r srdeles
stor, ligger i djupet af en sdan sluttande Normandisk strand,
genomskuren af kanaler fulla med skepp och fartyg frn alla verldens
ndar, hvilka man hr har det sllsamma njet att se ligga n i fullt
vatten, n p torra landet. Hr r nemligen stark ebb och flod, s att
vattnet hvarje sjette timma faller ut och fyller sig igen. Ehuru jag
var beredd derp och redan i Hamburg sett dylikt, ehuru i ringa grad,
var jag dock hgeligen frundrad d jag om morgonen steg upp och genom
fnstret, som vette utt hamnen, tittade ut och sg fartygen ligga i
gyttjan s att klen syntes; men hvad n mer roade mig voro pojkarne
och gubbarne och gummorna, som stego och trampade omkring till kns
i den djupa gyttjan fr att ska skatter som mjligen frlorats i
den. Derunder hemtade den hr s kallade _la bonne_, det vill sga
qvinnan som stdar rummen, in mitt kaffe, som hr och fverhufvud
fverallt i Frankrike smakar helt annorlunda och tusendefalt bttre n
annorstdes, der jag haft tillflle att smaka det; jag har redan hr
ftt en frsmak af det kta Mokka-kaffet och blifvit en stor lskare
af detsamma. Th, som hemma var min lsklingsdryck och hvarfrutan jag
nstan tyckte mig ej en enda afton kunna somna lugnt, har jag sedan
jag lemnat Hamburg, der man fick ett utmrkt godt th, druckit blott
tvenne gnger i Frankrike; den ena gngen frsta aftonen i Havre,
emedan vdret var s ruskigt och regnigt, den andra just nu i Lyon der
vdret r fullkomligen lika fult och emedan jag just skrifver till er
p en stund, d j troligen sitten vid ert trefliga thbord. Jag sitter
nu i en liten kammare, hvars enda fnster vetter utt en grd, jemt
s stor och bred att jag med utstrckta armar rcker frn ena ndan
till den andra. Fnstret, s stort det ock i sjelfva rummet ser ut att
vara, r slunda nra omslutet af trenne 4 vningar hgt sig strckande
vggar, och som det r i andra vningen fr jag titta hgt upp, fr att
f se en liten fyrkantig bit af den tjockt molnbetckta och regnande,
men dock litet ljusgifvande himmelen. Den friga delen af rummet
r upptagen af en stor sng med gardiner, som kunde rymma minst 4
personer. Med strsta nd har jag kunnat hala ett litet bord fram, fr
att skrifva detta bref p och ta min middag kl. 6. Derefter ville jag
smaka p thet hr och bestllde mig det. S hemtades mig en kanna och
en skl, ty hr dricker man thet, svl som oftast kaffet, ur en skl
eller spilkum, just sdan ungefr som vi bruka hemma till ssskl, och
dertill fr man en stor matsked fr att rra om sockret. Men i ordning
med frgorna -- jag var vid Havre. S fult och smttregnande vdret n
var den dag jag lg der fver, kunde jag ej hlla mig frn att g och
simma i Nordsjn. Vdret var frn hafvet och vgorna vrkte in hga mot
stranden, der badinrttningen var, och vattnet hade en bitter stark
slta, hvars make jag alldrig n knnt och hvarmed vrt vatten p lngt
nr ej kan jemfras, och som jag sedan mest hela dagen eftert tyckte
mig knna i kroppen. Men hvad som mest frundrade mig och skert fven
mest skall frundra och kanske skrmma er, var att i detta ondliga tal
af badare, som der voro, fruntimmer och herrar badade i ppna sjn om
hvarannan. Hvar och en kldde sig uti ett litet numreradt, fr hvar och
en enskilt bestmdt skjul p stranden, ett godt stycke frn vattnet,
emedan floden annars skulle fra bort det, och derifrn spatserade man
helt tranqvilt ut p smala plankbroar i hafvet, slunda att lngs den
lnga stranden frst en viss terrain r bestmd fr herrar, omedelbart
derintill en fr fruntimmer, nrmast derinvid ter en fr herrar och
derbredvid en ter fr damer, s att de rkas ple mle uti vattnet om
de vilja. Dock br hrvid mrkas att fruntimren ro uti en fullstndig
badekostym, tckta frn hufvud till fot s att blott ansigtet synes.
Det frsts att med denna kostym coquetteras lika mycket om ej mera
n vanligt, och jag sg ett nrmast mig badande fruntimmer, som var
kostymeradt  la Turque och s intagande vackert, som ngonsin en najad
eller sjnymf kunnat vara. fven forsts af sig sjelft att herrarne ha
simbyxor, som fs vid ingngen till badinrttningen. Efter badet gick
jag och spatserade omkring. Den sluttning, i hvars slut den egentliga
staden och hamnen ro belgna, r upptagen af en frstad eller villor
eller hvad det mnde vara, nog af den r fullbyggd med vackra stenhus,
hvart och ett omgifvet af en trdgrd; deremellan g gator slingrande
sig uppt, emedan de blefve fr branta om de gingo rakt upp nda
till den hgsta toppen, som utgr en stor vidstrckt flacka med den
hrligaste utsigt fver hela trakten. Hvarthelst man hrifrn ser, r
allt sknt: hafvet utan land framfre, sluttningen med sina vackra
villor och trdgrdar nedanfr, samt staden med sina kanaler fulla med
skepp; lngre bort p samma sida den stora djupt in i landet gende
hafsviken, p hvars ena sida Seinen faller ut, medan den p de andra r
omgifven af fstningslika strnder; p fastlandssidan utsigten fver
Normandies rika flt med der kringstrdda hjordar. Detta var tminstone
fr mig bland det vackraste jag sett. Men anblicken frn staden af den
terasslikt sig hjande sluttningen var ej heller smre, fverhufvud
var Havre i alla afseenden en stad som behagade mig nstan mer n alla
andra dem jag hittills sett. Jag tyckte mig alltfr gerna vilja hr
tillbringa ngra veckor af en vacker sommar; men dertill kan framdeles
bli tid, nu var det ej. Den 24 sledes om morgonen gingo vi om bord
p ett litet ngfartyg allt nnu under mulet vder och stark blst,
som hfde hga vgor in i hamnen derifrn vi gingo ut. Roligt var det
isynnerhet att se nr vi just hunnit ur hamnen, der vgorna dock brto
sig ngot i sin styrka, ut p flackan der hela Nordsjn lg p och gaf
fartyget en knuff, s att alla passagerare som tagit sina stolar och
satt sig i ordning, hvar och en i sin krets att njuta af frden och
sllskapet, blefvo kastade huller om buller frn sina platser, under
skrik af barnen och stort tumult bland alla. Dock voro vi snart inne p
Seine-floden, der gick ingen sj och ehuru stormen brusade kring dess
hga strnder hann den dock ej dess vatten. Smningom hade nu fven
blsten jagat bort molnen och klarat himmeln, s att vi i det vackraste
vder gjorde den vackra frden Seine uppfre. Strnderna bibehllo i
brjan och lngt uppt sin hafsnatur, sdana de voro lngs Normandies
kust, hga och med brant sluttning stupande ner i floden, men derunder
till strsta delen grna och antingen skogbevuxna eller odlade till
kerflt och afdelade med sm aller eller rader af trn, som bildade
grdesgrdar och gingo nda ut i flodvattnet. Den andra sidan af floden
var deremot jemnare, dock fven den hr och der afbruten af hjder, och
det vanligen s, att der den ena stranden var hg var den andra ngot
lgre och tvrtom. Dessa hjder voro inga egentliga berg, utan tror
jag, hrdnad och liksom sten blifven sand. Floden afdelades som oftast
af sm holmar med lngt ut i vattnet utskjutande rik grnska med trd
och buskar, som hngde ut fver vattnet. Ju hgre upp vi kommo aftogo
smningom hjderna och trakten blef mera landtlig, men fven nu allt
lika intagande. Passagerare funnos om bord till ett stort tal kanske
fver 100, deribland flera Engelska familjer, hvaraf isynnerhet tvenne
sm barn, kanske om 10 r, en gosse och en flicka, isynnerhet roade
mig. Nr alla andra barn skreko och fllo omkull vid den frsta skarpa
stten vi fingo i hamnen, och flera gamla personer lgo sjsjuka och
mkliga, gingo de raskt omkring och sjngo en Engelsk sjmansvisa.
Mngen rolig och munter scen sg man hr bland den stora folkhopen. Men
det bsta var att ingen generade sig, hvar och en tog fram sitt lilla
matknyte eller sitt Franska brd eller ostbit eller hvad helst han
tagit med sig och sparade s in hvad kosthllaren annars hade frtjent
fverhufvud gjorde den vackra trakten, (hvilken ssom jag sedan hrde
af vidtberesta Fransoser, skall vara nstan obestridligt den vackraste
i deras land) det roliga och mngblandade sllskapet och det vackra
vdret, denna frd fr mig bland de angenmaste jag gjort. Hvad jag
saknade och isynnerhet hr saknade, var ngon god vn och reskamrat
af mina landsmn. Men alltid skall ngot fattas. Middagstiden efter
omkring 8 timmars frd framkommo vi till Rouen, der tiden ej medgaf oss
annat n att ta en hastig middag och i frbigende betrakta den ssom
sknast i hela Frankrike ansedda gamla kathedralkyrkan.

Dagb. Aug. 24.

Bittida om morgonen kl. 6 gingo vi om bord p ngpakettbten _La
Seine_. Vdret var vl ej numera regnigt, men luften var tjock och
blsten stark. I stort sllskap af minst 100 personer gingo vi af.
I kanalen var nnu temmeligen lugnt, s att hvar och en sg nyter
ut och lagade sin stol i ordning och satte sig; men vi hade knappt
hunnit ur hamnen frrn en stor sj kom vrkandes p oss frn sidan
och rutsch! alla stolar vrktes omkull med dem som s behagligt tagit
sin plats p dem, och barnen brjade skrika och fruntimren visade
frskrckta miner. Emellertid gick kaptenen, som sg barsk ut, och
skrek och kommenderade och vi gingo s smningom framt till Seinens
stora sttliga mynning, som dock r omkring en half eller hel timmas
vg ifrn Havre. Unden denna frd, som verkligen gick i hg sj, blefvo
mnga sjuka, bde karlar och qvinnor, och spydde rtt hjertligt fver
bord samt p dck, och lgo bleka glmmande all etikett i egna och
andras spyor. Spektaklet var ljligt, isynnerhet frsta stten, d
alla rullade omkull. Snart kommo vi in i Seinen: hr gick lugnare sj
och alla repade mod och drucko ett glas sockervatten, fr att sklja
ner den bska smaken och stllde sig i ordning att betrakta landet,
som fven nu lngs floden bibehll lynnet af Normandies strand emot
hafvet, blott att det hr var mera odladt och sandhjdens sluttningar
bevexta med buskar och smskog. Samma karakter behllo strnderna
nda fram till Rouen. De voro i allmnhet de vackraste jag sett och
jag vet intet, som mer kunde fordras, om ej verkliga granitberg; ty
sdana voro alldeles ej att finnas hr. Fr frigt ansenliga hjder,
som snkte sig n brantare, n mera sluttande till de rikaste och mest
odlade dlder, i hvilka ofta lg en by eller liten stad, hr och der
p hjderna ruiner efter gamla slott; floden var fullsatt med holmar,
dels mindre, dels strre, som ter af sm kanaler voro afdelade i sm
holmar, alla med den yppigaste vegetation, som gick nda ner i vattnet.
Det egna tyckte jag mig bemrka med strnderna att de turvis omvexlade
i karakter, n var den ena hg och den andra deremot stende lg, n
ter tvrtom. Ocks skall Seine-floden, ssom jag sedermera hrde
af en vidtberest Fransos, vara den vackraste och i allmnhet denna
trakt den sknaste i Frankrike. Men det var svrt att veta hvart man
hellre skulle se, p den skna naturen omkring oss, eller den skna
naturen om bord. Mina gon hade genast i brjan fallit p ett sllskap
fruntimmer, bland hvilka en var en verklig sknhet. De voro fyra, af
hvilka hvar och en hade sitt barn och hela sllskapet blott en man,
som sg ovanligt human ut. Jag kunde ej begripa att de skulle vara
Fransyskor, ty dertill voro de mig nd fr fina och eteriska. Jag gick
nrmare och hrde verkligen till min gldje att tvenne af barnen, en
gosse och en flicka af kanske 4 r (de tvenne andra barnen lgo nnu i
sina mdrars famnar), glada gingo omkring p det temmeligen ostadiga
dcket och sjngo: "merrily of the waves we go", under det att ngra
Franska barn, deribland en fr frigt den raskaste 4 rige gosse, lg
i pappas famn och halfgret; ty ehuru vdret hade klarnat upp till en
skn och vacker dag, kommo dock ideligen starka och hftiga byar frn
hjderna, som ofta vrkte vr ngbt t sidan. Flere andra grupper af
muntra och glammande, halft skrlande Fransoser och Fransyskor och af
lugna, tysta Engelsmn och Engelskor suto omkring p dcket och togo
fram sina matpsar helt ogenerade fr dem som mjligen hade lust att
gapa p dem. Bland passagerarne voro mest Engelsmn, bland hvilka af
akter-passagerarne en familj med 2 gossar och 2 flickor, det ena paret
skarpt brunett, det andra fullkomligen blondt, som utomordentligt
behagade mig och hade skarpt markerade Engelska eller Skottska ansigten
af omkring 15 r. I jemfrelse med de Engelskor jag hr sg, frlorade
sig dock mycket Fransyskorna. Allt detta gaf anledning till mycket
gapande fr mig och jag visste ofta ej hvart jag skulle titta och vnda
mig, s att de 6 timmar, vi voro p vg, frgingo nstan utan att jag
pratade eller meddelade mig med ngon, ssom en kort stund. Fartyget
var i allo elegant och vl inredt, besttningen hygglig och artig; men
kosthllaren, hos hvilken jag tog en beefstek fr en franc, var dyr.
Hela farten var i det hela taget den angenmaste jag gjort i min tid,
blott jag hade haft ngon menniska som jag kunnat prata med; men mina
tvenne reskamrater, en handsk makare frn Wien och en paraply makare
frn Kpenhamn, till brden en Fransos eller ssom jag hellre tror en
Jude, voro mig alltfr heterogena. Dock Wienaren var en godmodig Tysk
och treflig nog, men passade mig ej. Middagstiden kommo vi till Rouen,
bestyrde genast om vra sakers framskaffande till jernvgen och gingo
s att bese den stora kathedralen, hvilken vi nu hunno blott utvndigt
beskda. Den r, ssom jag hrt, en af de bermdaste i Frankrike.
Det frunderligaste och genast mest i gonen fallande r det hga, i
konstfullt genombrutet arbete af metall gjorda tornet, och sedan det
fverallt p utsidan anbragta fina arbetet af samma slag, allt s
luftigt och s fint att man tycker minsta vderflkt skulle bryta det.
Hruti fann jag en stor kontrast emot de kyrkor jag sett i Hamburg
och Lbeck, hvilka alla frekommo mig ngot fr tunga och plumpa. Kl.
3 reste vi af p jernvgen. Sjelfva pavillonen i Rouen tycktes nnu
vara blott provisorisk; men fr frigt var allt nobelt och godt. Vi
dels fljde Seinens strand dels foro fver den, och trakten var allt
nnu lika: omvexlande sandhjder och dlder, rikt odlade och fullsatta
med byar och kpingar. Hr tycktes floden, som ju hgre man kommer
uppt aftager i bredd, dock frlora mer och mer af sin hafsnatur och
antaga ett mildare och upplandslikare utseende; fverallt afdelad af
de busk- och fltrikaste holmar i flera och mngfaldigt sig grenande
armar, hvari sm hamnar fr btar bildades genom uthuggningar af i
floden utvexande smskog och buskar. Husen hr i byarne voro alla
hvitlimmade, icke ssom i Tyskland tegelstensrda med hvita kalkrnder,
icke heller s tunga och tjocka som der. Men hvad jag hr saknade var
grdesgrdarne af sm tta buskar, sdana man har fverallt i Tyskland.
Vl voro hr p ngra stllen ker- och ngsflten skilda genom aller
af hga trd, hvilket visserligen gaf landet ett pompsare utseende;
men det var endast p f stllen. Hvad som mest frundrade mig p
sjelfva banan, var farten i de genom stora sandvallar grfda hvalf,
hvaraf det lngsta rckte 7 1/2 minut att genomfara i kolsvart mrker,
och i hvilket vi fven mtte en annan ngvagn som med hiskelig fart
ljungade frbi och med elden frn sin machin half-upplyste den smala
och mrka vgen. Det var verkligen hiskligt och jag kom ovillkorligen
ihg Sindbad d han begaf sig p mf in p den underjordiska floden.
Kl. omkring 9 kommo vi till Paris, der genast efter utstigandet
ur vaggonerna alla saker bragtes tillsammans i ett stort rum och
sorterades efter den plats deras gare innehaft. Vi fingo lyckligtvis
snart och hastigt reda p vra, oaktadt den frfrliga trngseln,
hojtandet och fjskandet; men knappt hade jag ftt min lilla kappsck
och nattsck i handen, s kom en karl som med vld ryckte kappscken
ur min hand och likaledes min reskamrats, bad oss packa dem p hans
rygg och d jag frgade hvad han hade att gra med oss och vra saker,
helt simplement brjade beskrma sig fver att ha att gra med folk
som ingenting frstod, och mir nichts dir nichts frde bort dem sedan
de tskilliga gnger vid uppackningen p ryggen fallit ner och en
gng fven gfvo en dugtig knuff t en bredvid stende tullbetjent.
Jag fljde med och nr vi ndtligen kommit ut, frgade jag nnu helt
uppbragt hvad han var fr en karl och hvad han ville; men intet
hjelpte, han bara skrattade och beklagade sig fver mitt ofrstnd,
frde vra saker in i en vagn och oss efter, och nr vi vl voro inne
bad han oss vara goda och betala en franc, som gjordes; derefter en
annan karl som skulle ha ngra sous; och s frgades hvart det skulle
bra af, och d jag uppgifvit det af Ingman mig rekommenderade _Hotel
du Luxembourg_, hrdes "allez", och s bar det af genom Paris' gator
och rckte nstan en half timma innan vi kommo fram. Redan p denna
vg foro vi genom rader af de finaste och gentilaste boutiquer och
intrycket var i allmnhet stort och pompst.

Aug. 25.

Efter intaget kaffe begfvo vi oss genast ut p vandring kl. omkring 8,
vandrade lngs vr _Rue de la Harpe_ fver Mikaels bron in i la cit,
der lngs kajen till kyrkan _Notre dame_, besgo den ut- och invndigt,
bestego sedan tornet och hade hr den fullkomligaste fverblick fver
Paris' ondliga massa af hus och monumenter, hvilka tillsammans frst
sgo ut som ett chaos. Sedan gingo vi omkring p gallerierna och orgeln
och ngra andra sm kryphl, der vi slutligen alltid stannade vid
ngon lst drr, som jag inbillade mig skulle leda in i ngon slingrig
gng. Gerna hade jag vandrat hr omkring en hel veckas tid fr att
f reda p alla Qvasimodos snr och hvalf, men nu var jag hr blott
fr att se och hade ej mera tid n ngra timmar. Allestdes spejade
mina gon efter Qvasimodo, men de kunde ej upptcka annat n artiga
och vackra Fransoser, som fr en liten pour le garon slppte oss
in i tornet. Hvad som fll mig i gonen var att under gudstjensten,
som nu pstod, se mlaren g omkring och copiera basreliefer hvarmed
vggarne voro fullsatta. Sedan gjorde vi en tour till palatset _les
Tuileries_ och dess trdgrd, vandrade fver _Place de la Concorde_,
der det ryste i mig vid hgkomsten att Ludvig XVI med sin geml hr
blifvit halshuggen, och der nu den sttliga stora Egyptiska obelisken
str. Sedermera, lockad mera af Almqvists Gabriele Mimanso n ngot
annat, gick jag att se en representation af Kavaloraman, som verkligen
r frunderlig, men dock snart blir trttande. Mig lyckades ej att hr
f se ngon obekant sknhet, hvars bekantskap kunnat vara vrd att
efterstrfva; hela auditorium (ty taflan frklarades fven punkligt
af en osedd person) bestod af mig och min fljeslagare, tvenne andra
mn och en gammal Engelsman med sin lika gamla fru, hvilka sistnmnda
dessutom hela spektaklet fga tycktes behaga. Derefter vandrade vi nnu
litet omkring, gingo s in i Nya Magdalena kyrkan, den praktfullaste
och pompsaste jag sett, men i en nymodig stil, med trenne stora
nstan helt och hllet frgyllda kupoler, ifrn hvilka allena ljuset
faller in i kyrkan; fr frigt p vggarne och pelarne fullsatt med
taflor och statyer, alla ssom de frekommo mig i en nyare stil. Skall
och kan en kyrka i vra tider byggas, berknad p att genom prakt
imponera, s blir denna skert ofvertrfflig. Sedan gingo vi fver
_Vendme_-platsen och bestego den ofantliga Napoleons-kolonnen, frn
hvars galleri i toppen man hade nstan samma utsigt som frn tornet
p Notre dame. Ngot husligt var att st der uppe, likas upp- och
nergngen p den smala trappan. Vi gingo derefter in i kyrkan _S:t
Roche_, i hvars yttersta bakgrund man utfver tvenne andra chor ser
Kristus p korset med Magdalena knbjande bredvid i sculptur, hvilket
p det lnga afstndet tar sig ondligt vl ut. Der invid r Kristi
graflggning i basrelief, fvens hgst naturlig, och lngs vggarne
Kristi passions-historia, framstlld tror jag i 12 stationer. Derefter
voro vi i nnu en kyrka _S:t Germain l'auxerrois_, hvilken jag ej fann
vara ngot srdeles; men jag var ock nu alldeles uttrttad af det
myckna jag sett. Efter middagen, som intogs kl. 5 hemma i vrt hotel,
gjorde jag ensam en tour nyo genom Tuileries-trdgrden och _Champs
elyses_, der nu var mycket folk, musik och andra lustbarheter. Jag
hrde hr p en militr-musik, som var sammansatt af 7 olika sorts
horn, 2 klarinetter och 1 piccolofljt, som allt tog sig ganska bra
ut, ehuru jag tyckte hornisterna ingalunda voro bttre n vra Finnar
och ej hade den vackra ton i sina instrumenter som de. Hr och under
hemvgen sg jag intet ansttligt af gldjeflickor eller annat, allt
var anstndigt ehuru folkmassan var stor.

Aug. 26.

Besg museum i _Louvre_, den stora samlingen af sculptur, hvaraf
naturligtvis det Egyptiska upp- och intog mig mest, ehuru jag hade
tnkt mig samlingen strre, och det stora praktfulla mlningsgalleriet,
hvaraf den Italienska skolan mest sysselsatte mig. Men hvad r det att
p 4 timmar vidpass vandra igenom dessa stora och rika konstskatter?
Man blir blott vimlig i hufvudet och till slut vet man ej hvad man
ser och sett. Jag hoppas en annan gng kunna gra om denna tour med
mera tid och mera lugn. P aftonen spatserade vi p boulevarderna och
vid Palais royal, fverallt var folk till otalig mngd, fverallt
anstndighet och artighet.

Aug. 27.

Var strre delen af frmiddagen inne hos min granne, en mlare frn
Berlin. Middagstiden i _Jardin des plantes_ och Botaniska trdgrden.
Den otaliga mngd af djur frn alla verldens delar som hr ro
hopsamlade, alla i sina beqvma och fr dem vl inrttade boningar, var
mig ondligt rolig, isynnerhet aporna, som jemte bjrnarne frekommo
mig ssom de mest humoristiska bland djuren. Det var fven de som
mest upptogo folkets nyfikenhet. Isynnerhet roade mig mina landsmn
bjrnarne, som hr vl hade lrt sig att frst litet Franska och dansa
Franaise, men dock allt bibehllo sin trumpenhet. Fransoserna roade
sig mycket med dem och blefvo ej trtta att kasta t dem brd, fr att
f dem att dansa och helsa. fven begapades mycket 2 elefanter, hvilka
dock voro mindre n den i Zarskoe Selo. Botaniska trdgrden r stor
och vacker och skerligen frsedd med allt som kan nskas. Jag gjorde
blott en kort promenad derigenom. P en kulle, derifrn man hade en
vidstrckt utsigt fver staden, satt en gubbe med en stor kikare, genom
hvilken man fick se fr betalning. Hr fanns mycket folk ehuru det
nnu var bittida p dagen, och nr jag gick tillbaka var det proppande
fullt p den stora breda trottoiren af menniskor som strmmade dit. P
eftermiddagen gingo vi med vra tvenne nya bekanta, (den ena en mlare,
den andra, som isynnerhet utomordentligt intog mig, en farmaceut eller
ngot dylikt frn Mnchen), till och utom _Barrire du mont Parnasse_,
svarande ungefr emot Hamburger Berg, der en otalig skara af folk, mest
af arbetsklassen, var frsamlad i trdgrdar, theatrar och allehanda
frlustelse-platser. Isynnerhet tycktes dans vara det som mest roade
dem; en ondlig mngd salonger och trdgrdsplatser, der man dansade,
voro fverfyllda, ehuru vra fljeslagare sade att i dag var ovanligt
litet folk ute. Ingenting kan frliknas med den frjd som hr glnste
p allas ansigten, man dansade af hjertans grund, ej trgt och lalligt
som hos oss, utan med lif och qvickhet i ftter, armar och alla lemmar.
Hr dansas nstan intet annat n den af Fransoserne s hgt lskade
_Cancan_, liknande den hos oss brukliga Franska quadrillen, men mycket
frivol: hr ordentligt omfamnar man nr vi blott ta damen i hand,
och gr alla mjliga frivola och eqvivoca rrelser med sina hnder,
hvarunder benen snurra i de putslustigaste pas. Men allt r gldje,
allt r frjd. Sedermera voro vi i den bermda _grande chaumire de
Prado d't_, hvartill entren kostade 50 cent.; men det frargeliga
hnde mig att jag mste aflemna min mssa och g barhufvad, ty med
hatt kan man g allestdes bde inne och ute, men ej s med mssa.
Jag lt det mig dock ej bekomma, utan vandrade modigt in. Detta r
ett stlle fr studenterne med sina _grisetter_; hr lefva nemligen
studenterne s att hvar och en har sin grisette, med hvilken han
lefver fullkomligen som med en hustru. Hon skter hushllet, kokar och
lagar maten, tvttar och gr annat som behfves, kallas ocks hans
fru, tilltalas hans madame, ej mademoiselle; han visar sig fverallt
ute med henne arm i arm, och om sndag, mndag, thorsdag gr han i
chaumire och dansar med henne. Ehuru ferierna nu voro inne, voro dock
ganska mnga dylika par hr och roade sig. Ingenting har jag nnu
sett s gladt och gldjefullt, s fritt och nonchalant som en sdan
student med sin grisette, nr de dansa sin lskade cancan. De omfamna
hvarandra, kyssas, klappas och gra de frivolaste gester, men allt dock
med sdant sken af anstndighet och en nonchalance  deras sida, som
om det vore intet alls. Detta r ock, tror jag, endast hr mjligt.
Hr ibland dessa grisetter ser man ock de vackraste qvinnor jag nnu
sett i Paris; de ro icke snrda, men ha dock en taille som tflar med
och fvertrffar det bsta snrlif. Allt gick fr frigt stilla och
hyggligt till; man hrde intet skrik eller stoj och, hvad isynnerhet
frundrade mig, hr s vl som p andra offentliga stllen, r man
ovanligt tyst, pratar ganska litet, tminstone mycket tyst, s att
i de strsta samlingar hres fga sorl. Ngot egentligen roligt och
ljligt, ngot Bellmaniskt putslustigt sg man ej hr, allt var mig
nstan fr mycket anstndigt och vanligt, jag hade gerna sett ngot
original, som haft liten mn lust att stta emot convenansens lagar.
Det enda njet var att se huru folket s rtt af hjertans grund var
gladt. Frunderligt frekommer det mig att hr i sjelfva grisetternas
och loretternas hufvudstad finna filles publiques s anstndiga. Hr
har man ej att frukta fr att af dem bli fverfallen p gatorna, ssom
i Hamburg och Petersburg.

Aug. 28.

Gjorde p morgonen promenad fr att finna ngra bcker som jag behfde;
fick reda p ett manuscript af _Gulistan_, som jag kpte fr 8 frcs.
Sedan med min prktiga och lskvrda Mnchare till _Hospital des
invalides_, der det mest roade mig att betrakta de gamla invaliderna
frn Napoleons och Algiers krig, hvilka p alla mjliga olika stt
voro tilltygade med blessurer. Vl sgo de ej ut som de gamla Franska
hjeltar jag p frhand hade tnkt mig, jag tyckte mig hr ej finna
de egentliga Fransyska ansigtena utan fastmera Tyska; men alla,
till strsta delen tminstone, voro de gamla revrdiga gubbar, den
ena hade frlorat sin arm, den andra sitt ben, eller bda, somliga
blinda, somliga rrande sig i sm vagnar som de framskto med kppar,
och i allmnhet sg man hr ett museum af alla mjliga blessurer.
Inrttningen var ofantligt stor med trdgrdar, promenader, bibliotek,
portrtter och statyer af Napoleon och hans generaler, samt taflor
af srskilda slagtningar; bland andra rariteter fann man fven i en
liten inhgnad en liten pil, som var tagen frn det trd som vext p
den lskade kejsarens graf p Helena och blifvit hit omplanterad. En
gammal invalid, som med trdsnitt och med snckor inlagda i en sand-
och stenblandad jord hr utarbetat ett slagtflt, vaktade inhgnaden
och dref en liten handel med bladen frn pilbusken, hvilka han slde
t sm pojkar som gfvo honom en mussla fr hvart blad. fven har man
hr en egen kyrka, der en stor mngd tagna fanor ro upphngda. Kket
var kolossalt och all kokning gr med nga. Maten skall vara ypperlig
och hvar och en man, s officeraren som den gemena soldaten, har till
frukost sin halfbutelj vin och likas till middagen. S lefva de gamle
krigarne hr omgifna af sina stridsminnen och sina rade generaler,
ett lif skert s lyckligt som fr sdane r mjligt, i lugn och ro,
strda kanske blott af den otaliga mngd beskande som dagligen gr
hr. P ditvgen besgo vi fven den vackra kyrkan S:t Sulpice, der
just nu var en likbegngelse med ett otaligt antal af prester, hvilka
alla hr ssom annorstdes i katolska lnder utmrka sig genom sina
Jesuit-ansigten. P tervgen badade vi i den stora badanstalten _Ecole
royale de natation_, en stor och praktfull anlggning.

F aftonen i _l'Acadmie royale de musique_ eller stora Franska operan.
Sjelfva salongen och scenen voro fvermttan splendida och praktfulla,
dock som mig tycktes fvertrffade af stora theatern i Petersburg, just
genom denna senares strre enkelhet och noblesse. Den i Petersburg r
ock strre. Hr speltes i dag fr frsta gngen _les Martyrs_, opera
fversatt af Scribe med musik af Donizetti. Sngare och sngerskor
voro hgst medelmttiga, nemligen herrarne Bouch, Duprez, Massol,
Bremond, Octave och m:me Dones Gros, som hade hufvudrolerna. Dansserna
utmrkta, ehuru dock vida fvertrffade af Taglioni, balletterna i
jemfrelse ej s bra, sngkrerna goda och likas grupperingarne.
Dekorationerna voro frtrffliga och fullkomligt jemfrliga med de
Petersburgska. Orchestern ypperlig och stor. Allt hade dock hr, liksom
i Petersburg, utseendet af att genom grannlt och pomp erstta bristen
p sann konst; hufvudsaken tycktes vara att packa scenen full med
folk, hvilkas massa nnu till ondlighet kades med p dekorationerna
anbragta folkskaror. Men ej nog hrmed, en stor mngd af sttliga
och grannt rustade hstar skulle fram fr att visa sig, slutligen
skulle fven lejon-rytningar hras i bakgrunden och sluta detta skna
virrvarr. Virrvarr tycktes mig ock musiken vara, till hvilken hrde
alla mjliga instrumenter, pukor, trummor och basetthorn, ibland annat
fven 6 harpor; hela vgen igenom var den berknad p knall-effekter
i ordets egentligaste betydelse, ty bst det var knallade alltid en
trumma eller en trumpet till p det frfrligaste, fverhufvud kan jag
sga att jag hela tiden blef kall och ingen egentlig konstnjutning
alls hade. Publiken var fverhufvud icke hgljudd och p det hela ej
fr mycket frikostig p applaudissements. Hvad som frekom mig litet
underligt var, att man helt ogenerad p parterren vandrade med sina
smutsiga ftter fver de med rdt sammet fverkldda bnkarne och klef
fver deras ryggstd.

Aug. 29.

Var i museum i Louvre och gick nu igenom de rum som frra gngen
ej blifvit medhunna, nemligen de stora samlingarne af Romerska och
gammal-kristna antiqviteter, som hr funnos i stor mngd i den
prktigaste ordning uppstllda, och sedan de stora Egyptiska salarne,
som jag frra gngen alldeles ej vetat af och som voro fulla af alla
mjliga gammal-Egyptiska saker, fvermttan kurisa att bese. Hrtill
finnes nnu ingen katalog och ganska f pieser ro nnu med namn
beteknade, hvarfre det blef mig svrt och omjligt att f reda p
dem; men hr liksom lefver man i dessa aflgsna sekler och nr man
tittar sig om och ser menniskor frn vr tid, tycker man nstan dem
vara mumier mot de Egyptiska statyerna. Sedan var jag i de friga
mlargalleriets salar, som innehlla srdeles fullstndigt den Spanska
skolan, hvilken tminstone nu i en hast ej srdeles anslog mig; deremot
upptogo mig desto mera de i Standishska samlingen befintliga taflorna
af Nederlndska skolan, hvilka jag aldrig blef mtt p att betrakta,
nu sedan jag kommit underfund med att f dem i deras rtta perspektiv.
Allt har i denna skola en viss frodighet och vlmga, till och med
sjelfva tiggarpojkarne och djuren, hvilka sednare ej gerna kunna vara
borta frn ngon tafla. Jag hade i dag en sann konstnjutning, sdan
jag sllan och bestmdt nnu aldrig af ngra taflor haft den, och kom
verkligen glad i sjlen hem. P aftonen i _Theatre des variets_, der
fyra sm pieser uppfrdes, bland hvilka en hofscen frn Richelieus
tid, som uppfrdes med den i dylika scener Fransoserna alldeles egna
och af inga andra nnu upphunna takt och finhet -- likas en annan
liten enaktspiese frn medelklassens sllskapskrets. Men deremellan
gafs ett feri i 6 skallade taflor, der alla mjliga orimligheter
och galenskaper rrdes tillsammans och alla sorts fiskar, fglar,
apor och andra djur kommo fram och en bjrn till och med sjng -- det
var ett frskrckligt sammelsurium och publiken, som tycktes vara
af medelklassen, skrattade godt dert. Allt var liksom en parodi p
theater och spektakel, och kanske r fven i sjelfva verket den tid
inne d theatern skall brja parodieras och det verkliga spektaklet bli
spektakel i sjelfva spektaklet. Vl tyckas Tyskarne nnu med hnder
och tnder arbeta deremot, men de f vl lof att flja med. Tyskarne
ro allvarsamma och vilja att man skall ta allt allvarsamt, s att
nr en bjrn dansar skall man tycka att dansen "an und fr sich" r
vacker. Till slut gaf man en mimisk representation _les Contrebandiers
de Sierra Nevada_, der isynnerhet de Spanska nationaldanserna med
castagnetter, som ock vl utfrdes, behagade mig mycket. Men blott
mimik, utfrd af icke alldeles utomordentliga sujetter, tvingar dem
att alltfr ofta visa samma sta eller samma sura ansigte, och blir
derigenom trttande. Theatern var ntt och vacker, publiken hr
hgljuddare med rop och hvisslingar, frikostigare p bifallsyttringar
n annorstdes, men fven hr blott vid bons mots och equivoca uttryck;
ocks kan det ej vara annorlunda, ty deri blott och bart bestr hela
Franska humorn, liksom Tyskarnes i Witzen. Ngon egentlig komik hafva
Fransoserne lika litet som Tyskarne, och den lr ej kunna finnas
annorstdes n hos nordens folk, hos Engelsmn som Sterne och hos
Svenskarne som Bellman, hvilken tror jag fretrdesvis kan kallas
verldens strste humorist. Hos nordbon ligger humorn ej i Witzen och
ordleken, som hos dessa folk, utan i hela deras vsende och uppfrande.

Aug. 30.

Hos _Quatremre_, en gammal lskvrd man med ngot tycke af Frhn.
Han emottog mig med all vrdighet men tillika vnlighet och vrma,
visade stort intresse fr min resa och samtalade med mig derfver,
men olyckligtvis blefvo vi af brutna af en ankommande frmmande. S
frskrckligt genant och plgande det r fr mig att g och gra
uppvaktningar, s frekom mig dock denna lttare n vanligt: det gjorde
vl den Fransyska hyggligheten, som man hr finner fverallt hos den
hge s vl som den lge. Ngra egentliga upplysningar och ngon
ledtrd fr min resa fick jag dock ej hr, och vntade det ej heller.
Sedan var jag i tskilliga bokldor och fann tskilliga manuscripter
och kpte slutligen _Jauberts_ Turkiska grammatik. Kort fre middagen
var jag inne hos en i vrt hotell boende medicine studerande, Fransos,
och hade det njet att f se en grisette med hvilken en hans kamrat,
som fven tit hr vid table d'hote, fr ngra dagar sedan _gift
sig_. Hon var en ntt vacker brunett med fritt och ogeneradt vsende,
kallade sin _man_ "tu" och "mon" eller "bon ami" och blygdes ej det
allraminsta fver det frhllande hon stod i. Hon hade kommit hit fr
att dinera med sin man, som p sin kamrats kammare lt upphemta maten.
Denne Esculapii son, en hgst munter gosse, berttade tskilligt ur
studentlifvet, som mycket roade mig att hra. P aftonen med mina
Tyskar i en Bierhalle i Luxembourgska trdgrden, der mycket folk var
samladt att hra en militr-musikcorps, som spelade ganska medelmttigt
och ingalunda kunde jemfras med vr Finska gardes-musik.

Aug. 31.

Bittida ute, besg frst Pantheon, i mitt tycke det sttligaste
monument. Frn hgsta toppen var utsigten vidstrcktare n frn Notre
dame, den r ock hgsta punkten i Paris; var fven nere i hvalfven och
besg grafvarne fr Frankrikes store mn och hrde det starka ekot i
ett af hvalfven. Sedan i kabinettet fr komparativ anatomi, hvarest
liksom fverallt var alltfr mycket att se fr att p en kort stund
kunna f reda p ngonting. Sedermera var jag i _Muse Dupuytren_,
en samling af dels i vax afbildade, dels naturliga exemplar af
intressanta sjukdomsfall, isynnerhet kirurgiska. Detta tycktes vara
en samlingsplats fr Fransoserna, som hr rtt kunde beskda alla
de rysligaste arter och frstringar af Syfilis, hgst naturenligt
afbildade p i vax gjorda genitalia och anus och i allmnhet alla
mjliga sjukdomar. Man sg hr till och med ngra qvinnor, som gingo
omkring och helt ogeneradt beskdade samlingen. Hr ssom fverallt
hade jag ter tillflle att frundra mig fver den hygglighet och
liberalitet, hvarmed alla publika samlingar och andra mrkvrdigheter
st ppna fr folket och isynnerhet fr resande utlnningar, som blott
behfva visa upp sitt pass fr att f tilltrde hvart som helst. P
de flesta stllen ro _les gardiens_ frbjudna att emottaga ngra
drickspenningar och p de f stllen der man kan ge ngot, r det
ej vanligt att ge mycket; det hgsta jag gifvit r 1/2 franc och de
ha dermed varit ondligen njda, och d har man vanligen med sig en
gammal Fransman, som det r hgst roligt att hra prata. Dessutom br
nnu mrkas att man hr p alla stllen kan g kldd huru som helst,
d man t.ex. i Petersburg ej slipper in i Eremitaget om man ej r
kldd i frack och vanligen har 1 Rb. s. att ge i drickspenning. Men
hr r den egenheten att man ej fr ha kpp med sig; hvarthelst man
kommer mste den lemnas bort frrn man slipper in och derfr har man
sedan att betala 1, 2 eller 3 sous. Likas gr man ej gerna med mssa,
ehuru det blott r p baler man ej fr ta den in med sig. P aftonen
var jag i _Theatre Franais_ i Palais royal, der jag sg en komedi,
som visserligen uppfrdes bst af hvad jag n i theatervg hr sett,
men dock ej var ngot utomordentligt och den Franska trupp jag sett i
Petersburg fann jag fullkomligen jemngod med denna. Detta var fven en
hofscen med amours och galanteri och courtoisie, mhet och frlskning,
krleksfrklaringar och divorcer, och ehuru allt uppfrdes s att man
ej behfde vid ngon scen vnda anblicken frn de spelande, hade jag
dock vntat mera. Komedin hette _Les demoiselles de S:t Cyr_ och var
ganska underhllande, men fven hr tycktes calembourer och ordlekar
vara hufvudsaken, och det som bst behagade publicum och skaffade
applaudissementer. fverhufvud var det dock det bsta i theatervg
jag hr sett och ehuru jag ej frstod allt, roade jag mig hgeligen.
fven tyckte jag mig hr hra Franskan bst och tydligast uttalad.
Fruntimren, ehuru ej fverfldigt vackra, voro srdeles behagliga,
isynnerhet en lng, hgvext flicka och m:me Plessy; bda hade den egna
Franska finheten och gentilessen och bda voro rikt costumerade i 3
till 5, tror jag, gnger olika drgter. Theatern var medelstor med, som
det tycktes, stort antal platser hgt uppe i taket. Under mellanakterna
spatserade jag p Rue Richelieu och i Palais royal.

Sept. 1.

Begaf mig bittida ut, besg _Place de juillet_, der jag fven var
upp nda till toppen och fann trappan beqvmare och hela det inre
ljusare och vackrare n i Napoleons colonn. Derefter var jag p
begrafnings-platsen _du pre Lachaise_, der jag trffade ihop med
en Fransos frn Bordeaux, hvilken liksom jag gick omkring och besg
grafvrdarne och frgade mig efter en Rysk grefvinnas monument,
som skulle vara det sknaste af alla. S blefvo vi tillsammans,
frukosterade i ett nrbelget vrdshus och foro sedan i en liten
hyrvagn den ofantliga vgen frn denna kyrkogrd till _Triomphe de
l'etoile_, allt utanfr barriererna, fr 30 sous. Han var en munter
garon som sade sig ha besett Italien, Spanien och Algier, hvilket
fven tycktes vara sannt, emedan han frstod och talade ngot Arabiska
och de andra sprken fven. Vi blefvo goda vnner, drucko nnu
sockervatten med eau de cologne (en ypperlig dryck) tillsammans hos en
conditor, voro naturligtvis charmerade fver att ha gjort hvarandras
bekantskap och gjorde upp parti fr morgondagen. Nu lyster mig att se
hvad han r fr en man. Jag har hrt och lst s mycket om bedragare,
som skola finnas isynnerhet hr, och skulle finna det hgst roligt att
ha kommit ihop med en sdan. Dock denna frekom mig ej just s. Sjelfva
begrafningsplatsen blef dock mindre noga besedd fr hans skull, blott
det hufvudsakligaste. Den r den strsta och vackraste hr, med ett
utomordentligt vackert lge p en kulle, derifrn man har en vidstrckt
utsigt fver staden och omkringliggande nejder. Grafvrdarne voro
tallsa och vackra, men den art sandsten, som hr anvndes till allt
dylikt, behagar mig ej just och kan vida vgnar ej jemfras med vr
granit. Dock finnes hr ock mycket marmor-monumenter i alla mjliga
former och fasoner fver personer, hvilkas namn och minne mste vara
alla krt och intressant; fga nog torde man finna en annan grafplats
s skn och beskvrd som denna. D jag sedan skildes frn min nya vn,
som beklagade att groml ej tillto honom passera den friga dagen
tillsammans med mig, vandrade jag genom Champs elyses, stannade och
betraktade en gammal konstmakare, som t blr och sedan lt det ta eld
i magen och spottade ut askan. Hans konster voro ej mycket vrda, men
hans ldriga vackra ansigte, der godhet och fridsinthet lyste fram ur
ett bestndigt smleende, hll mig lnge qvar vid honom. Hans costym,
ehuru fga rik, var ngot fantastisk och magisk, mycket bttre n jag
ofta sett den p theatrar; i ifvern att utfva sin konst, hvartill
han alltid utvalde en af de sm kringstende gossarne, smspottade
han alltsom oftast och underhll derunder allt publicum med bonmots
och andra roligheter. Af alla de mnga konstmakare och sagoberttare
eller improvisatrer jag hr sett, har ingen behagat mig s som denne,
ehuru kanske underlgsen i konsten. Ingenting kan frliknas med den
ondliga tacksamhet, hvarmed han emottog de 2 sous jag kastade t honom
p den lilla duk, han hade utbredt midt p sin arena, fr att emottaga
de skrfvor hans auditorium ville ge honom och p hvilken hittills
fallit blott f en soustycken. Det r roligt och ljuft att ibland alla
de ondliga nya obekanta ansigten, som hvarje minut stryka frbi en,
finna ett som man tycker sig frst och vid hvilket man med krlek och
hngifvenhet kan stanna. Jag tyckte mig i denna gubbe se Almqvists
gamla sockenmlare lifslefvande framfr mig. P aftonen spatserade jag
litet i Palais royal, sg der ssom den vackraste ansedda flicka i
Paris, en sljerska i en handskmakarebod, utanfr hvilken bestndigt r
en frskrcklig trngsel af menniskor fr att begapa flickan. Jag fann
henne visserligen skn, dock ej med det genomskinliga och etheriska man
finner hos den nordiska sknheten; denna var fven mer sydlndska n
man oftast finner flickorna hr vara. Kpte mig biljett fr deligensen
till Chalons i nsta onsdag; var i Tyska bokhandeln och fick den
underrttelsen att _Burkhards_ resor ej stode att fs i Paris, s att
jag nu alldeles utan ngon ledsagare mste tnka p min frd int knen.

Sept. 2.

Var i _S:t Denis_ ett stycke utanfr staden, besg der alla Franska
konungars grafvrdar och den vackraste kyrka jag n sett. Intet kan
frliknas med det magiska sken, som faller in genom de konstrikt i alla
mjliga sorts frger utarbetade fnstren, alltigenom de mnga slingriga
hvalfven.

(Bref till enkefru Wallin).

Frden p jernvgen frn Rouen till Paris gick mest hela vgen lngs
Seine-floden, som smningom hade frlorat allt mer af sin bredd, s att
den i trakten af Rouen och hgre upp ej r bredare n vr gamla bo ,
med fullkomligen lika grtt och smutsigt vatten, men med ngot starkare
strm. Strnderna ro allt lika vackra, omkransade och fverhngda af
samma grnska, och hvarthelst man ser r hela landet rikt och kuperadt.
Detta har gjort att man ndgats genomgrfva och hvalfbelgga de hjder
man mtt vid anlggandet af denna jernvg, och man far som oftast
genom ngot sdant kolmrkt hvalf. Ett minnes jag der genomfarten
rckte 8 minuter, under hvilken tid man sg rakt ingenting; och just i
detta hvalf mtte vi en annan ngvagn, som kom ifrn Paris. En sdan
genomfart r verkligen buslig; den blir s mycket oangenmare, som
luften derinne r instngd och fuktig, samt dmpas nnu mer genom rken
som gr ur maskinen och slr mot hvalfvet, utan att ha ngon utgng.
Frfrligt i hgsta grad var att i detta trnga hvalf mta den andra
ngvagnen, af hvilken man ej kunde se mer n den lgande ugnen och
de uppsprakande gnistorna. Dock gick allt lyckligt och det var med
verklig frjd jag ter i friska luften drog ett rent andetag. Kl. omkr.
1/2 till 9 ankommo vi till Paris, der efter nnu en kort visitation
af vra saker (hvarvid hvar och en i denna ofantliga trngsel hade
att ta vara p sitt och allt gick till i strsta oordning), en karl
af de hr engagerade brarne fick tag p mina effekter och p den
unga mannens frn Wien, som kommit fverens att flja med mig, och
oaktadt allt mitt grl och kbbel mot honom helt simplement tog dem och
frde dem ut, bestllde en vagn och fste bde dem och oss dit in och
frgade sedan till hvilket vrdshus vi behagade lta fra oss. Till
all lycka hade jag redan i Hamburg trffat min gode vn Ingman, som d
var p terresan, och han hade gifvit adress p ett godt och hyggligt
hotel, som jag nu uppgaf fr vr kusk, och s bar det af genom Paris'
gasupplysta gator. Fljande morgonen brjade Wienaren och jag vr tour
i staden och besgo allehanda kyrkor och monumenter, som fllo oss
nrmast i sigte, ssom den stora i koppar gjutna Napoleons kolonn, der
han str sjelf p toppen i kroppsstorlek gjuten i malm. I den stego vi
upp genom en lng mrk trappa, s smal att tvenne personer ej kunna
komma frbi hvarandra, nda upp till honom sjelf, der han str och
skdar fver hela sin stad, detta ofantliga och nstan ofverskdliga
chaos af hus och byggnader. Men nr skulle jag sluta, om jag brjade
tala om allt hvad jag besg? Hvad kanske skulle roa mamma mer n allt
annat, hade troligen varit att flja mig uti den stora byggnad, som
r bestmd fr invalider, och der jag sg en stor mngd af Napoleons
gamla krigare, tilltygade af blessyrer p alla mjliga stt. Det r
hr som den frn S:t Helena hemtade Napoleons graf skall placeras uti
ett chor; men som det nnu ej r frdigt, r tilltrde dertill nnu ej
ppet fr beskande. fven i det stora kket var jag, der allt kokades
med nga fr hundradetals personer. Fr frigt ser man hr tminstone
portrtter af alla stora generaler under Napoleon, och s lefva dessa
krympliga terstoder frn hans krig hr i sina krigiska minnen ett
s lyckligt lif, som fr sdana r mjligt. I den vackra kyrkan, som
denna stora inrttning har, ses fanor frn alla mjliga nationer.
Sjelfva Tuileries-palatset behagade mig ej srdeles. Det r stort och
vidstrckt, men ser ut som det vore hoplappadt af skilda och olika
stycken. Den dertill hrande trdgrden behagade mig desto mera och den
var min vanliga tillflyktsort under hettan, som de frsta tiderna af
min vistelse i Paris var ganska stark. Likas fann jag platsen de la
Concorde, der Ludvig XVI och hans geml halshggos, och de Elyseiska
flten vackra, och tusen andra saker, som vore omjligt att upprkna.
Staden sjelf r ej srdeles vacker, p lngt nr ej jemfrbar med
Petersburg. Gatorna ro trnga, trottoirerna nnu trngre, och nr p
en sdan gata tvenne vagnar skola frbi hvarandra, ro fotgngarne i
lifsfara att blifva klmda mellan hjulen och husens vggar, isynnerhet
om, ssom alltid hnder efter den minsta regnskur, gatorna ro af
smuts s hala att man har all mda att kunna st stadigt p sina ben.
Husen ro hga, nda till 6 och 7 vningar, och stanken frfrlig
p gatorna, dit man utkastar alla sopor och all smuts som rensas ur
husen. Dock finnas fven breda reguliera gator, ssom Boulevarderna och
Kerna lngs Seinefloden, som dock ingenting r att skryta med. Den r
hr s bred ungefr som bo , kanske litet bredare, och dess vatten
smutsigt och grtt med ej srdeles stark strm, och r en dvergflod i
jemfrelse med Nevan. S har jag nu vandrat omkring fver en veckas
tid och oupphrligen sett och gapat, beskt en stor del af Paris 20
theatrar, men isynnerhet det ondligt rika mlningsgalleriet i palatset
Louvre, varit i det herrliga kungliga lustslottet Versailles och besett
dess taflor och skna trdgrd med dess tallsa vattenkonster i alla
mjliga former, varit i S:t Denis och sett grafvrdarne fver alla
Franska konungar frn de allra ldsta tider till vra, o.s.v. Mitt lif
hr var annorlunda n ngonsin frut och jag kan ej undg att skrifva
er ngot derom. Jag steg upp om morgonen kl. omkring 5 eller 6 (ngot
som hr r alldeles ovanligt, der man vanligtvis frst kl. 8 kommer
upp), drack mitt kaffe omkring kl. 8 med ett Franskt brd, gick sedan
ut och arbetade till kl. 4, d jag kom hem och t kl. 5 middag vid vrt
table d'hote, som var besatt mest af Tyska mlare. Vl gjorde min mage
frst i brjan uppror mot en sdan ovanlig diet, men jag bragte den d
middagstiden kl. mellan 12 och 2 till tystnad med ngra frukter, bland
hvilka isynnerhet aprikoserna vunnit mitt tycke framfr andra, eller
ett franskt brd, hvarp jag drack sockervatten med eau de cologne
eller hvad nnu bttre r med eau d'orange, eller med smultron och
mjlk, som man hr kan ha hela ret igenom, eller ngot annat dylikt,
och s vande jag den slutligen vl vid denna diet och fann den srdeles
god. Table d'hoten rckte en hel timma och var ganska trkig; jag satt,
nr jag slutat min portion och vntade p de andra, och tuggade brd
oupphrligen och drack vin och vatten derp. Hr i sjelfva vinlandet
dricker man alltid vin, hvaraf bouteillen kostar omkring 50 till 80
kopek, men blandar alltid mer n hlften vatten dertill. Efter mltiden
gr man hr vanligen ingenting, behfver det ock ej, nr man med
ofverfylld mage arbetat hela den friga dagen. Jag gick vanligen med
ngon af dem som bodde i vrt hotel ut, antingen i Tuileries-trdgrden
eller Luxembourg trdgrden och tillbragte aftonen der, ibland stora
hopar spatserande och frisk luft skande personer. fven hade jag kort
fre min afresa den sllsamma lyckan att f se konungen Louis Philippe
och hans geml jemte en liten del hoffolk. Han sjelf r en ngot
ldrig, starkt byggd man, med redan mycket grttblandadt svart hr
och skgg, samt en askgr, ngot i Mulattbrunt sttande ansigtsfrg,
mycket lik de portrtter man ser af honom. Drottningen var en gammal
hopskrumpen gumma, mera ful n vacker. Prakten var ringa eller nstan
ingen, hvarken i deras klder eller i deras equipager. Han var helt
civil kldd i svarta klder utan ngra ornamenter, hon likaledes helt
enkelt, fverhufvud bedrar man sig storligen om man, ssom vanligt r,
tror att allt hr skall vara s fint och putsadt och praktfullt och
grannt. Det frundrade mig storligen d jag kom frn Hamburg, der alla
g s fina, att hr se menskorna g s enkelt och flrdlst. Man kan
ingenstdes, tror jag, i verlden vara s ogenerad som hr, blott man
r anstndig. Jag kan hr g i skjortrmarne utan mssa och huru helst
jag vill, utan att ngon frundrar sig eller gapar p mig derfre;
r jag trtt, stter jag mig att hvila p trottoiren eller p ngon
trappa eller hvar helst jag vill p en gata, och ingen observerar mig,
om jag r ingen i vgen. Hr har jag sett betydande mn och anstndiga
fruntimmer g ganska simpelt kldda, utan puts och grannlt, och jag
sjelf har under hela tiden jag var i Paris sllan haft vst p mig.
Men hvad som r ndvndigt fr, och hr anses hra till en anstndig
kldnad r hatt, frutan hvilken man ej kan komma in p vissa stllen.
S hnde mig de frsta dagarne att jag i sllskap med ngra andra gick
en afton p en studentbal, men vid ingngen mste lemna min mssa och
kpp i frvar hos en gammal fru vid ingngen och derfre betala 20
kop. Detsamma hnde mig sedermera nnu p ngra andra stllen, dock
ganska f, och p trots kunde jag ej frm mig att lgga mig till
hatt. Men a propos af den studentbal p hvilken jag var, s hlls den
i en trdgrd under bar himmel och p en slt plan p marken, upplyst
af lampor som hngde rundt omkring i trden. Maken till munterhet och
frjd har jag nstan aldrig sett. Ssom bekant, r dansen Parisarnes
och Fransosernas hufvudnje, hvarje sndag, mndag och lrdag ro hr
p otaliga stllen och fr alla stnd baler. De frnmas assembler
skola hr, liksom fverallt i verlden, vara trkiga och stela; men de
danser jag hr sett, dels i trdgrdar, dels i danslokaler uti staden,
af studenter, handtverkare, handelsbokhllare och arbetskarlar, ro de
muntraste och gladaste jag i dansvg kan tnka mig. Den vanliga och
nstan enda dans som hr dansas, r den af Fransoserna s hgt lskade
vidtbermda Cancan, fullkomligen densamma som hos oss ftt namn af
Fransk qvadrill, blott att den dansas ngot friare. Det r lif och
frjd uti allt och man ser att det r en innerlig inre danslust som
stter ftterna och kroppen i rrelse, under det man flitigt aftorkar
den ymniga svetten. Det r omjligt nr man ser hrp, att ej sjelf
vara glad och tycka, tminstone fr momenten, att lifvet blott r en
dans. Hrtill den mest dundrande musik, bestende isynnerhet af pukor
och trumpeter och piccolofljter. S inbjudande allt detta var, kom jag
mig dock aldrig till att dansa sjelf och bst var det; ty min dans hr
bland Fransoser skulle skert ej sett annorlunda ut n en bjrndans.
Samma lif och samma frjd finner man fven i de lgsta klassernas dans,
och dagakarlen, som kanske dansar upp hvad han frtjent under veckan,
glmmer hr i dansens frjd att en dag kommer efter denna afton. Ocks
kan gldjen hr urarta och g till fverdrift och oanstndighet --
derfre st alltid omkring danskretsen tskilliga poliser, som genast
vid ngot dylikt fall helt artigt leda de felande ut frn dansen.
Roligt r dessutom att se huru menniskorna hr ro kldda, ej ssom hos
oss spnda i frack, utan helt simplement som vanligt i sina surtouter
eller paleter, och om stflarna ej blnka s fasligt eller ha en
liten gr smutsrand lngs slan, s urskta Paris' smutsiga gator det,
dertill hatten p under dansen, dock ej cigarr i munnen, hvilket hr
r uttryckeligen frbjudet. Fruntimren ro oftast enkelt kldda men
med utskt smak, alldeles icke granna och tillspkade. Denna goda smak
hos fruntimren tycks hr vara allmn i alla klasser och jag har tyckt
mig se den fven hos noblessen, som jag ibland middagstiden gtt och
betraktat i Tuileries-trdgrden. Fr frigt finnes hr ssom fverallt
vackra och fula fruntimmer, men hvad som r gemensamt fr alla r en
utomordentligt vacker vext, hvars like jag ingenstdes sett och hvars
orsak skall vara att man hr aldrig nyttjar snrlif. De frst bttre
n andra att visa och frhja det vissa behag och tycke som hvar och
en har, hvilket jemte deras fina Fransyska artighet och lskvrda
vsende, gr dem mer intagande och retande n andra. De ro alla lika
och dock alla som det tyckes himmelsvidt olika, ej s enformiga som de
Tyska, hvilka alla frekomma mig som stpta i samma form. Fransyskorna
ro verkliga Sirener som ltt intaga och tjusa, men det frgr lika
snart. S frekommo de mig, ehuru jag ej hade lyckan gra ngon annan
bekantskap n med min vrdinna och en fru, som jag alla dagar handlade
en dosa snus af och ngra andra som jag handlade med. Ty hr ser
man nstan i alla bodar blott fruntimmer som slja, icke allenast i
snusbodar och nipperbodar, utan fven i apothek, i penningvexlingsbodar
och alla andra. Men ej nog hrmed, man ser dem sitta och arbeta i
bibliotheken, lsa och skrifva af manuscripter, med ett ord hr
finnes intet reserveradt for oss ensamt, allt r hr ppet fven fr
fruntimren, som mer och mer brja trnga in p vrt omrde. En srdeles
rolig historia passerade i Paris under tiden jag var der. Det bodde
nemligen tvenne handtverkare tillsammans och som de hade sitt arbete
t tvenne olika hll af staden och tillbragte hela dagen i verkstaden,
sgo de hvarandra blott om aftonen, d de kommo hem att sofva natten
fver. En natt blir den ena sjuk, klagar och jemrar sig frfrligt och
p den andras tillfrgan, hvad som vore att gras till hans hjelp,
ber den sjuka honom att hemta en barnmorska. S krp qvinnan fram,
som hon i lnga tider hade dolt i karlklder. Men hvad skall jag
skrifva om Fransyskorna och deras emancipation, hvarom stora och lnga
bcker blifvit frfattade? Blott det vet jag -- jag ville aldrig ha en
Fransyska till hustru. Jag lemnade Paris den 14 oktober, efter omkring
6 veckors sejour derstdes. Under denna tid hade nda till slutet af
september vdret varit vackert och varmt. D brjade det fula, det var
ruskigt, regnigt och kallare n hos oss denna tid. I brjan p oktober
och sedan lngre fram var vdret som hos oss i april, en timma vackert
och solsken, den andra regn och fult. Nu saknade jag mycket min glmda
schlafrock.

(Ur bref till professor Geitlin.)

Sedan jag ftt nog af det kringvandrande lifvet i Paris, tyckte jag
tiden var inne att g till ngon orientalist och gra min reverence.
Jag skte sledes upp Quatremre, gick till honom en dag kl. litet
efter 12, den vanliga tiden hr for uppvaktningar. Jag sade mig vara
stadd p en resa hufvudsakligen till Wahabiterne, och nu vara kommen
gra honom min uppvaktning ssom Europas kanske strsta orientalist,
fr att be honom lemna mig upplysningar om de vgar jag helst borde
ta och de freml jag hufvudsakligen borde egna min uppmrksamhet
t. Han frgade mig nu allehanda: om det var p egen eller statens
bekostnad jag reste, huru lnge jag tnkte bli borta, hvar jag gjort
mina studier etc.; rdde mig sedan att vl preparera mig i Egypten
och ej fr snart lemna mina frstudier der, och att sedan drja s
lnge som mjligt i knen. Det var med strsta tillfredsstllelse och
nje jag hrde honom uppmana mig underska just de saker jag fresatt
mig, de srskilda dialekter som tvifvelsutan der mste finnas och
isynnerhet Himjaritiskan, samt uppska de inskriptioner och monumenter
frn olika tider som kunde ptrffas. Han talade lnge och intressant
om dessa saker och frgade slutligen huru lnge jag tnkte drja i
Paris, och d han hrde att jag bestmt blott ngra dagar vidare fr
min vistelse hr, tyckte han det vara ganska kort tid och mente att de
skatter som hr funnos, frtjente att lngre tid bli begagnade. Jag
svarade just ingenting hrp, men bortgngen frn detta frsta hgst
intressanta besk hos honom, lgo hans ord bestndigt och grodde hos
mig och bragte mig slutligen till det beslut att nnu ngra veckor
stanna hr, fr att i de ondligt rika bibliotheken studera mig ngot
in i den orientaliska bibliografin eller rttare manuscriptologin,
s mycket mer som vrt consistorium hedrat mig med uppdraget att fr
bibliotheket handla upp sdana. Jag gick sledes ter efter ngra
dagar till Quatremre, sade honom mitt beslut och frgade honom om
inrttningen af bibliotheken hr. Han beklagade att just nu p denna
tid det betydligaste, nemligen "la bibliotheque royale" hade ferier
nda till den 1 oktober, men att det d skulle ppnas och att jag
under tiden kunde begagna "la bibliotheque de l'arsenal", der jag
fven skulle finna en i orientaliska litteraturen vl bevandrad man
M. _Desgranges_, till hvilken han recommenderade mig att vnda mig,
emedan han vl kunde ge mig de upplysningar jag nskade. Jag gick
ock genaste vgen dit och trffade en medelldrig man, som med den
strsta beredvillighet och artighet visade mig alla manuscripter som
der funnos, och hvad jag blott kunde nska. Af manuscripter hade man
hr dock ganska ringa -- flere exemplar af Koran och tskilligt annat
af fga vrde i Arabiskan, i Persiskan och Turkiskan ngot mer. Men
jag fick hr katalogen fver de i bibliotheque royale befintliga
handskrifter "de Tanden fond" och hrur antecknade jag mig de frnmsta
och vigtigaste, isynnerhet i historien, och kompletterade eller rttade
hvad jag frut deri hade samlat i Petersburg ur _Dorns_ frelsningar.
Detta var intet ltt arbete; en veckas tid och ngot mera hade jag
oafbrutet frn kl. 10 till 3 arbetat derp, utan att komma till slut
dermed. Nu tillslts fven detta bibliothek den 15 september, men i det
stllet ppnades Mazarinska bibliotheket och jag fortsatte nu der samma
arbete och slutade det i det nrmaste, hvarefter jag sysselsatte mig
med studium af tskilliga till Arabiska litteraturen hrande arbeten,
ssom Richardsons Arabiska dialekter etc. Den 2 oktober ppnades nu
det stora bibliotheque royale, der kanske de strsta skatter af all
slags litteratur finnas. Hr gfvos mig nu i hnderna handskrifna
kataloger fver de manuscripter, som ej finnas nnu i den tryckta
katalogen; dessa innehlla nstan lika mycket som den, frn srskilda
fonder. Man lemnar annars ej gerna fram dessa handskrifna kataloger
och dertill fordras srskilt tillstnd af den bibliotekarie, som enkom
frestr denna afdelning. Dock utan minsta svrighet erhll jag den af
honom. Hr hade jag nu ter omkring en veckas strng sysselsttning
fr att ur dessa kataloger komplettera mina utdrag frn den tryckta.
Derunder framhade jag n det ena, n det andra manuscriptet, betraktade
och blddrade igenom det fr att se dess innehll. S t.ex. gick jag
temligen ordentligt igenom _Asjothis_ historia om Egypten. Hvad jag
hufvudsakligen skte, hufvudverken fver Arabernas ldsta historia
af _Kalabi_ och _Abo Obajda_, fann jag vl ej; men den Arabiska
manuscriptologin har jag nu s temligen reda p, och tror det skall
komma mig vl till pass, i fall vrt universitet vill spendera ngot
mera p uppkp af handskrifter. Arbetandet i dessa bibliotheker r
hgst roligt, ej det minsta genant, ssom jag alltid tnkt mig det. Man
sitter hr bland Europas strste och bermdaste vetenskapsmn, hvar och
en med sina luntor framfr sig, utan att den ene det allraminsta frgar
efter eller bekymrar sig om hvad den andra gr. S suto vid samma bord
som jag trenne som ifrigt arbetade i Kinesiska bcker, bland dem en,
jag tror _Julien_, som satt och lste sin Kinesiska helt ogeneradt
som vi Svenska, samt tskilliga, att dmma af deras utseende, Kreoler
som arbetade i Gud vet hvad fr manuscript. F sg jag som arbetade i
Muhamedanska manuscripter utom, mirabile dictu! ett fruntimmer, som
lt framhemta t sig det ena Arabiska och Persiska manuscriptet efter
det andra och -- aftecknade de granna titelbladen. Hon var icke den
enda som sysselsatte sig dermed, en hel hop unga mlare, sdana hr
finnas fverallt till det strsta otal, aftecknade flitigt ornamenter
frn alla mjliga tidehvarfs och nationers codices. Den utomordentliga
beredvillighet, den verkligen obeskrifliga artighet, hvarmed man
bemtes hr af herrar bibliotekarier, mn som kanske ha stort namn
i den lrda verlden, den ltthet hvarmed tilltrde lemnas till allt
fven det raraste, gr att man med verkligt nje begagnar de ondliga
skatter som hr st en till buds. Fr frigt har jag ingenstdes sett
lrda, som s behagat mig som de Franska. Man finner hos dem hvarken
den Cyniska subbiga hgfrden eller den gunstjgtande granna ffngan
-- ej den lrda trumpna minen, ej heller den smiligt smleende -- de
ro glade, fryntlige som andra och deras lnga vakor tyckas ej ha frat
deras panna, ej ddat deras bonhommie. Mig har det varit en frjd af
det renaste slag att obekant och oknd, bland desse af mig oknde men
kanske i hela verlden vidtfrejdade mn, ha arbetat tminstone denna
korta tid; jag hoppas dock framdeles under andra frhllanden kunna
ngon lngre tid och med strre gagn fr mig sjelf och kanske fr
vetenskapen, f arbeta i denna utvalda krets. Men detta var ej min enda
sysselsttning. Jag hade genast de frsta dagarne af min sejour hr
beskt palatset Louvre och dess utmrkta mlningsgalleri och samling
af antika sculpturarbeten, samt det rika s kallade Egyptiska museum,
innehllande ovillkorligen den rikaste samling som finnes af Egyptiska
antiqviteter. Hr i detta senare tillbragte jag lnga och mnga
dagar och vande mina gon vid dessa besynnerliga figurer och denna
underfulla, sagolika konstsmak. Den antika sculpturen och mleriet frn
alla mjliga skolor, hvari jag frut hvarken sett ngot eller haft
ngot begrepp, har jag frst hr tminstone till ngon del lrt mig
knna. Detta lttades mig mycket af den bekantskap jag gjorde med ngra
Tyska mlare och en fvenledes Tysk sculptr, som bo jemte mig i samma
hotel. Jag r ondligen glad i min sjl att tminstone hafva lrt mig
kunna njuta af dessa konster, att jag lrt mig s till sgandes kunna
se i dem hvad jag frr icke kunde. Jag kan med fullt skl sga att jag
varit flitig hr, och det r man alltid i stora stder men arbetet har
varit mig nstan blott ett nje och recreation; s mycket det n kostat
p mig att hr tillbringa Ramadhan, har jag dock trstat mig med att
denna tid ej varit gagnls fr mig och att jag framdeles kan hoppas f
tillbringa flere sdana mnader bland dem, fr hvilka de ro heliga.

       *       *       *       *       *

Hr frekommer i resandens dagbok en lucka af ungefar 6 veckor,
hvartill anledningen var ganska sorglig. Wallin nmner om hndelsen
ingenting i sina bref, utan synes omsorgsfullt hafva velat frdlja
den, och sjelfva dagboken innehller derom blott ngra f och knappa
antydningar; men enligt muntlig sgen var frhllandet fljande. Om
natten den 2 eller 3 september blef han frstligt fverfallen af
densamma vlkldda skojaren, som han trffat p begrafningsplatsen
Pre Lachaise, och s hrdt slagen att han blef liggande p den
aflgsna frstadsgata, der de vandrat. Derp fljde naturligtvis
den fullstndigaste plundring, bde af penningar och klder, s att
Wallin, halfnaken och halfdd, befann sig i den hopplsaste belgenhet
fr tillfllet och mste ligga sjuk i flera veckor derefter, sktt
af frmmande menniskor. En tjensteman vid Svenska legationen i Paris
(kanske Blum?) lrer d hafva rckt den ndstllda resanden en hjelpsam
hand, och dragit frsorg om honom under hans lnga sjukdom. Frst efter
tillfrisknandet eller under convalescensen lra Wallins arbeten i
bibliothekerna hafva begynt, om hvilka ofvanintagna bref ordar.

_Utgifvarens anmrkning_.

Dagb. Okt. 12.

Gick bittida ut p bestyr, kpte tskilliga medicinska bcker och
instrumenter. Kom sedan hem middagstiden och gick med Seelig frst
att inta en frukost hos en traktr i boutiquerna i pelargngen
midtemot Tuileries-trdgrden och derifrn till Louvre, der vi
anvnde de terstende 3 till 4 timmarne p betraktande af antika
sculptur-arbeten, hvarvid han ssom egentlig sculptr ex professo
var mig en god ledare. Dock r mitt sinne ej plastiskt, ej rent nog
nnu fr att rtt kunna njuta af denna konst. Dertill fordras mer n
vid ngot annat befrielse frn alla band och bojor, som vr bildning
och vr tid laggt p oss. Jag tyckte mig ganska vl frst t.ex.
Apollo, Venus, isynnerhet den af Grekerna kallade Venus vulgaris, och
Polyhymnia, som behagade mig nstan mer n allt annat, vidare Bachus,
Fauner, Silener och Satyrer, hvilka alla jag anser fr humoren uti
Grekernas plastiska konst och som srdeles behaga mig; men sedan
frekom mngt och mycket som jag ej frstod, framfr allt Melpomene,
s ren och s kta plastisk som ett sorgespel af Sofokles. Jag som
blifvit van att se sorgen uttryckt, om ocks till min styggelse, af
handvridningar och gonvndningar, eller om detta fverdrifna saknats,
dock alltid af en i mitt tycke nobelt sorglig min eller i allmnhet
ngot intressant smrtsamt uttryck, kunde oaktadt allt mitt bemdande
ej frst denna i alla afseenden kolossala Melpomene-staty. Dock fann
jag att jag framdeles genom bemdande skulle kunna komma derhn. S
gick det fven med tskilliga andra statyer, isynnerhet af gudar; men
Polyhymnia tyckte jag mig kunna falla p kn fr. Gipsaftrycken af de
sculptur-arbeten, som anses, vara af Phidias, voro s stympade och
skadade att jag ej ansg det lna mdan fr mig att lnge betrakta
dem; samma var fven fallet med tskilliga andra af dessa gipsaftryck.
Hvad mig i synnerhet fll i gonen vid de gamla statyerna var den
mtta i alla lemmar, som man frgfves sker hos de nyare, hvilka
alltid fverdrifva, fven hr och der lta musklerna skina fr mycket
fram. Det r sannt, hos de nyare ser man sllan ngon ren staty; de
framstlla vanligen personen i handling och anse den derfre bra trda
fram uti ett visst fvermtt. Men utom det att det redan p stt och
vis gr utfver den renaste sculptur, s tycker jag fven hri mera
mtta kunnat hllas. Mig har det tminstone ofta varit vidrigt att
se tjocka muskelspnda ben och armar hos bilder af nyare sculptrer,
liksom sknheten skulle ligga deri. Men jag tror det gller i konst
som i allt annat, att nr konstens egentliga lif och blomningstid
r ute (nemligen efter den tid d _den lefver_ och tidens menniskor
_lefva i den_), s kommer en tid d studium, begripande och lrdom
r hufvudsaken och d allt som den tiden bildas och skapas i konst
r intet annat n ett uttryck af konstnrs-studium och lrdom. I
sculpturen vill han d visa att han studerat anatomi och vet huru
musklerna g, -- detta kan vara bra nog, men konstens tid r frbi.
P aftonen gingo Sachsarn, Gossman och jag p Montesquieu-balen,
och hade der tillflle att beundra Fransosernas dans och den stora
gldje de finna i den. Och hr r det ej allenast det unga folket som
dansar, gamla mn och qvinnor rra fttren lika qvickt som de unga
och tyckas finna lika stor frjd deri. Derefter gingo vi midtemot p
kllaren _Montesquieu_, der allehanda folk- och pbel-njen bests
utan ngon annan entre n frbindelsen att frtra ngot. I afton var
der hvarjehanda slags musik af guitarrer och flageoletter och violiner
etc. och pajazzon och allehanda roliga scener. Jag fann just ingenting
roligt i allt detta. Hr sg jag ter den Demon, som frstrt mitt lif
fr lnga tider. Nu satte han hela min kropp i skakning. Var det ett
irrsken eller en handrckning -- det gick frbi utan vidare verkan.
(Dessa rader syfta utan tvifvel fventyret i brjan af september. Utg.)

Okt. 13.

Gjorde n vidare tskilliga uppkp, och skte n en gng Blum fr att
rdgra med honom, men fick ej trffa honom. Derefter med Seelig frst
p ett simpelt vrdshus, der vi i sllskap med tvenne kolbrare (som
suto och spelade kort och sgo hgst trefliga ut) drucko litet vin och
to ost; sedan gingo vi till Louvre upp i mlningsgalleriet, der vi
frst gingo omkring i kopparsticks- och gamla tecknings-samlingarne,
hvilka fr mig ej kunde ga s srdeles stort intresse, och vidare
upp i Marinemuseum, hvarefter vi ngot besgo den Spanska skolan och
tskilligt af den Nederlndska.

Okt. 14.

Gick nnu litet ut, sedan jag med stort besvr ftt mina saker
inpackade. t en ambigue med Maron och Seelig, hvartill senare kom
den Hamburgermlare som vi i gr aftons trffat p cafet; men hela
mltiden var trkig. Sedan den blifvit slutad begfvo vi oss alla
till diligencehuset, derifrn det slutligen, efter ett litet grl i
vagnen med mina blifvande reskamrater om vra platser, bar af omkring
kl. 5. Jag var hgeligen glad att kunna vnda ryggen t Paris. Resan
gick oafbrutet hela natten, som var kall och fuktig, s att jag, ehuru
dugtigt och tjockt kldd, dock ej hade alls fr varmt; fga kunde jag
sofva, ty det var trngt och obeqvmt i vagnen.

Okt. 15.

Om morgonen kl. 9 frunnades oss omkring 10 minuter fr frukost, som
intogs och smakade godt. Hela dagen var fult vder och mera trkigt
var fven sllskapet i vagnen; dock min vis  vis, en handelsman
frn Paris, som skulle till Lyon fr att gra affrer, roade bst
sllskapet med historier om tjufstreck och bedrgerier som passera i
Paris. Vi foro mest hela dagen genom vinflt, der folk var sysselsatt
att samla drufvorna i stora tunnor. All den friga skrden af hvete
etc. tycktes redan vara gjord, s att flten sgo gra och fula ut,
der vin ej odlades. Mot aftonen kl. 7 gafs oss ungefr 20 minuter fr
middagsmltid, hvilken intogs lika begrligt som frukosten och betaltes
med 3 francs, ehuru den ingalunda var krslig. Sedan gick frden ter
hela natten under ruskigt vder till kl. 2, d en af vrt sllskap
lemnade oss i Beaune, hvilken stad i natten sg hgst besynnerlig ut
och tycktes ha mycket ruiner och qvarlemningar frn de gamla Gallernas
tider. Nu blef bttre rum i vagnen att strcka ut de hopsutna benen och
jag sof godt nog den terstende delen af natten.

Okt. 16.

Vi framkommo om morgonen kl. 8, i stllet fr den vanliga tiden
kl. 4, till Chalon och begfvo oss genast med stor skyndsamhet om
bord p ett ngfartyg, som vntade blott p oss fr att resa till
Lyon. Glad att slippa ur den frdmda vagnen, der jag s lnge sutit
instngd, skyndade jag mig att f mina saker och begaf mig ombord.
Jag hade nu ftt erfara hvad en resa vill sga i de s beprisade och
som beqvma ansedda diligencerna. Mig behagade tminstone denna alls
icke, och tusende gnger hellre nskade jag sitta p en hos oss vanlig
bondskjutskrra med sitt hrda brde, n p diligencens mjukt stoppade
dynor; skert r att om jag kommer att resa till lands i mitt lif,
skall jag framdeles s mycket som mjligt undvika ett sdant stt att
frdas. P tvenne ntter och en dag gafs oss ej mer n inalles omkring
en half timme att stiga ut, ty p den tid hstarne ombyttes hade man
knappt tid till sina allra ndvndigaste frrttningar. Vl tillts det
oss att i lnga backar, der hstarne alltid fingo g fot fr fot, stiga
ut och spatsera uppfre; men behagade de som suto framfr mig ej gra
det, s hade jag det strsta besvr att klifva ut mellan deras ben och
mste p det hgsta genera dem. D jag vid ett ombyte vgade ppna den
drr vid hvilken jag satt fr att stiga ut, ropade conducteuren ganska
groft t mig: que faites vous donc Monsieur? och tror jag ansg mig ej
fr rtt slug; men nr jag lika groft svarade: je ne fais que pisser
Monsieur, fllde han ton och underrttade mig att man p den sidan ej
finge stiga ut. fverhufvud var mig hela frden nstan den trkigaste
jag ngonsin haft, och derfre fann jag obeskrifligt nje i att komma
ombord p det lilla ngfartyget, der en stor mngd passagerare redan
var frsamlad. Genast nr vi kommit om bord sattes af. Jag gick ner
i fr-kajutan, der mina gon fllo p ett hgst roligt sllskap af
arbetskarlar, som suto omkring ett bord, spelte kort, drucko vin
och sjngo muntra visor. Hela sllskapet i denna kajuta bestod till
strsta delen af deras gelikar och var till stor del p samma stt
sysselsatt. Jag fann mig hr alltfr vl, fr att vilja utbyta denna
andra och smre plats emot den frsta kajutan, der priset for frigt
ej var mer n 2 francs dyrare. Vdret var under hela frden hgst
fult och regnigt, s att jag ej kunde se stort af landets utseende p
Saones strnder. Lifvet i kajutan var ganska roligt, man t och drack
oupphrligen, spelte och glammade, men rka var ej tilltet. Detta
tyckas Fransoserna i allmnhet anse fr srdeles ohfviskt och mer n
annorstdes blir man hr pmint om detta frbud. Det, ssom ock bruket
af hatt, tyckes nnu vara qvar af de gamla artighetslagarne i sllskap.
Navigationen p denna flod, ssom jag sedermera fven mrkte p Rhne,
har sina svrigheter och fordrar sin egen konst samt erfarenhet. Kl.
omkring 2 straxt efter middagen hunno vi fram till Lyon, der jag
gick in p det frsta vrdshus jag sg emot mig och det var _Hotel
de hirondelle_. Som vdret allt fortfarande var fult med temmeligen
starkt regn, tnkte jag blifva p kammaren; men kunde dock ej hlla
mig att g ut, dels fr att hra efter huru det var med ngfarten
hrifrn, dels ock fr att f en liten fversigt fver staden. Sedan
jag utrttat det frra, begaf jag mig sledes upp p den stora hjd,
som till hger om floden dominerar hela staden och p hvars sluttning
en del af den r byggd. Uppgngen hr liknade mycket den i Havre, men
var p lngt nr ej s vacker, ty hr saknades trdgrdarne i Havre.
P hjden fanns efter Franskt bruk ett kapell eller kloster, och vid
gatorna nrmast derintill bodar och frfriskningsstllen; de frra voro
fulla med vaxljus och gudabilder, de senare erbjdo kaffe och vin etc.
fr pilgrimer upp till kapellet, helgadt t, jag kan ej mera pminna
mig hvilket helgon. Frn toppen hade man utsigt fver hela staden och
nejden deromkring, som dock nu lg insvept i tjockt mrker, s att
jag ej kunde se mycket deraf. En del af staden, nemligen den som lg
nrmast under mig, r byggd p sluttningen af den hjd p hvars topp
jag stod. Den fvergr efter en mycket brant sluttning till en jemnare
plan lngs Saone, fver hvilken en srdeles stor mngd broar (mer n
hvad behfligt synes) gr till den andra delen af staden, som tycktes
mig byggd p ett spetsvinkligt triangulrt delta, bildadt af denna flod
och Rhne, som hr flyta tillsammans. Staden, att dmma efter den lilla
del jag genomgick, tycks vara regulier och vacker. Nejden deromkring
tycktes mig mycket likna den omkring Rouen: hjder och dlder och i
allmnhet mycket couperadt land. Floderna ro ganska starkt strmmande,
men vattnet grtt och fult. Novan blir mig nnu den sttligaste flod
jag sett; om ej just Kumo elf, p vissa stllen der jag sett den, kan
sgas fverg Nevan. Men numera r mig minnet af den s otydligt att
jag ej kan anstlla jemfrelse. I staden tycktes ligga mycket militr
och nr jag kom i mitt hotel sg jag nere i kllarsalen tskilliga
underofficerare, som suto i strsta frtrolighet med sina hustrur
eller _grisetter_ eller hvad det mnde ha varit fr qvinnor, och to
sin middag. Hr kpte jag mig slutligen ett par tofflor af ett mycket
vackert ungt fruntimmer. Hemkommen i mitt hotel intog jag kl. omkring 6
en dugtig middag och satte mig sedan att skrifva bref hem till min mor.

Okt. 17.

Begaf mig tillika med en annan ung man, som tycktes vara ngon
ouvrier och bodde p samma vrdshus som jag, kl. 5 om morgonen ner
till ngbten, p hvilken frut fanns en hel hop hornboskap som var
fastbunden i frn fr att fras till Avignon. Vrdshusgossen, som
p en liten handkrra frde vra saker, hade ej frt oss till det
ngfartygsbolags bt som egentligen framskaffar passagerare. Men jag
ansg det vara detsamma och blef qvar om bord, utom det att jag nu mera
ej gerna skulle hunnit till ngon annan bt. Morgonen var kall och
frisk, alldeles ej mildare n vanligt hstvder hos oss, och jag hll
mig mest hela dagen gerna omkring machinens skorsten, som p lngt hll
spridde omkring sig betydlig vrme. Men det blste frn Sevennerna,
hvars toppar lgo omhljda af tjock dimma, som knappt middagssolen
kunde skingra. Denna bergs fljde hela hgra Rhnestranden utfre
och lg oss bestndigt i sigte. Den frekom mig dylik som hjderna
lngs Seinefloden och kusten af Normandie, bestende hufvudsakligen af
sand. Ngot egentligt granitberg kunde jag ej upptcka, dock p ngra
f stllen ngot ditt. Det var en oafbruten vexling af hga kullar
och djupa dlder, ganska smala och utfrade i botten, vanligtvis af
ngon vr- och hstrnnils bdd, som dock nu var tom p vatten. Hela
trakten kunde ej i fruktbarhet och sknhet p lngt nr jemfras med
den vid Seinefloden; men hvad hr gjorde stopparne intressanta var den
stora mngd af gamla riddarslott, som nnu stodo i vackra ruiner p de
brantaste toppar och p afstnd tycktes mig nstan svfva i luften; s
spetsiga sgo ofta bergtopparne ut. De delar af sluttningen som tycktes
vara odlingsbara, upptogos fverallt och uteslutande, som det tycktes,
af vinflt, hvilka ofta gingo nda upp till toppen af sen. Den andra
stranden var jemfrelsevis sltare, dock fven mycket afbruten af
hjder, bekrnta med ruiner af slott och kloster. Ganska mnga vackra
smstder och kpingar passerades; bland hvilka Valence, s mycket jag
kunde i hast se, nr stan mest behagade mig. Det slott, som ligger p
en brant bergshll midtemot denna stad p andra sidan floden, frekom
mig isynnerhet underligt att skda, men kanske det lnga afstndet
mycket dertill bidrog, fverhufvud r hela trakten hgst intressant,
men saknar det hga och allvarsamma i den nordiska naturen, fvensom
det lskliga och trefliga i Tysklands eller Seinetraktens. Hvad jag
fverallt i Frankrike saknat, r skog. Vdret var, som sagdt, srdeles
kallt, ehuru solen sken ganska klart; s att vi 4 passagerare, som
kommit med frn Lyon, suto hela tiden p en liten bnk vid skorstenen.
I Valence fingo vi stor tillkning af passagerare, bland hvilka en ung
Fransos, som tjente vid armn i Afrika och hade en srdeles vacker
uniform i nstan fullkomlig orientalisk smak. Vi kommo oss litet i
samtal och han var en af de trefligaste om bord. De hvilka kommit frn
Lyon tycktes vara kta Franska landtpatroner och ingfvo mig en ganska
dlig tanke om bildningens tillstnd i allmnhet bland medelklassen
p landet i Frankrike. I Bourges, der vi hade att lossa mycket jern,
blefvo vi lnge liggande och hr kpte jag fr 2 sous vindrufvor och
fikon mer n jag orkade ta p en gng. Frden blef dock till slut
ngot trkig och frst kl. mellan 5 och 6 p aftonen hunno vi fram
till Avignon; ty dels hade jernlossningen, dels anhllande vid hvarje
smstad fr att afhemta passagerare, uppehllit oss; s att de andra
ngbtarne gtt frbi oss, ehuru vr fart p det hela var starkare
n deras. I anseende till vr sena framkomst fanns ingen billet mera
qvar i diligencen till Marseille; ty jag hade beslutit att i den
fortstta resan, emedan ngbtsfrden frn Arles r s obestmd och s
mycket beror af vder och vind p hafvet. Jag fann mig sledes ndgad
qvarstanna ett dygn fver i Avignon, men tog dock fr skerhets skull
redan nu billet fr fljande dagen. Knappt utkommen ur postbyrn, fingo
tvenne vrdshusgaroner tag p mig och inbjdo mig hvar till sitt hotel
med sina adresskort. Jag emottog af den ena hans kort, men beslt mig
dock att flja med den andra, emedan hans hotel var nrmare; derfver
blef den andra hgeligen frargad och fordrade med "Ungestm" sitt kort
tillbaka, hvilket han ock naturligtvis genast fick.

Okt. 18.

Sedan jag p morgonen frtrt litet brd med vin efter mitt kaffe,
vandrade jag ut fr att betrakta staden och vnde mig genast till det
gamla slott p ett hgt, hela trakten dominerande berg, som i gr
aftons d vi hit ankommo genast hade fstat min uppmrksamhet. Det var
nu till en stor del frfallet och man tycktes uppe p berget bland
dess ruiner brja anlgga ngon offentlig promenad, hvilken skert
kommer att ta sig srdeles vl ut. Ty utsigten r mycket vacker och
vidstrckt; p ena sidan staden, som dock ej r hvarken stor eller
vacker, p andra sidan floden genast derunder och bortom den en lng
strcka af Sevennerna, hvars toppar och hela s hr mer och mer aftaga
i hjd. P dessa synas hrifrn tskilliga ruiner. I slottet var en
gammal vl bibehllen kyrka; ej srdeles vacker, ej heller innehllande
ngra taflor af vrde, men tskilliga gamla sculptur-arbeten, som
fr deras lder och gamla smak frekommo mig roliga. P den stora
plan som ligger framfr kyrkan, hllo rekryter p att lras exercera.
Den trallen gick hr ungefr lika som hos oss, dock artigare och
hyggligare  lrarens sida. I frening med slottet tycktes st det
gamla, skert fven frut frfallna, men 1840 reparerade _Palais des
papes_, hvilket nu begagnades till kasern; s att _vr tids_ pfvevlde
hr ftt sitt ste i de gamla pfvarnes residence. Jag undrade fr mig
sjelf, nr jag intrdde p grden, om lifvet nu var bttre inom dessa
murar n frr, och om i allmnhet vr tids soldatvlde r bttre n
medeltidens prestvlde. Smuts var hr tminstone tillrckligt i alla
vinklar och vrr af den stora byggnaden. Sedan vandrade jag omkring
i staden, som fverallt tycktes mig frfallen och ruskig, en verklig
pfve- ooh prest-stad, icke utan litet syskontycke med vrt Borg.
Men trdgrdarne och promenaderna nrmast utom staden voro vackra och
fruktrika; der stodo nnu orangetrden ute, ehuru man redan lngesedan
i Paris flyttat in dem. Sidenvfverier och sidentryckerier gingo med
vatten frn en liten kanal, jag tror den hette Vauclusekanalen, och
de stora hjulen voro helt och hllet ute p gatan. Kyrkor finnas hr
till stor mngd, de flesta mycket gamla och prydda med gamla sculptur-
och trdsnitt-arbeten. Folket var redan ansenligt smstadsaktigt --
man mrkte dem hr vara angelgnare och mnare om granna och ntta
klder, hvarjemte en strre hjertlighet och godhet syntes rda n i
Paris. Hr hrde jag frst den Franska patois; den, liksom nstan alla
provinsdialekter, lter trefligare och ej s affekterad som vanligen
hgsprket. Men jag kunde ej frst mycket deraf d jag i en bod, der
jag kpte ett par skor, hrde tvenne fruntimmer sprka med hvarann. Hr
fanns fven ett Caf de mille colonnes, som jag beskte. Hr kpte jag
fven en fljt. Hvad som mest grmde mig var att jag fr sent brjade
tnka p en utfart till Vaucluse, dit jag vl hade hunnit i fall
jag genast om morgonen begifvit mig p vg. Mitt uppehll hr fver
ett dygn var p det hela mig ganska krt, ehuru jag frst storligen
frargade mig derfver. Staden har stort historiskt intresse och jag
nstan ngrar mig att jag ej kpte den bok, som innehll beskrifning
af pfve-slottet och staden, samt vid ingngen till det frra fanns
till salu. Sedan jag oupphrligen vandrat omkring frn kl. 8 till kl.
omkring 3  4, och derunder flera gnger korsat de gator som frekommo
mig roligast och isynnerhet det rikt frsedda frukttorget, begaf
jag mig till mitt _hotel du bras d'or_ och bestyrde om mina sakers
bringande till den ngra steg derifrn belgna diligence bureaun; intog
sedan en just dugtig mltid, hvarvid jag fven tyckte mig bra smaka
p champagnen hr och tog en half butelj. Den smakade mig ej just
annorlunda n hemma hos oss, men var jemnt hlften billigare. Angende
drickspenningar kom jag litet i delo med garonen, som dervid uppfrde
sig hgst putslustigt och tyckte sig vara hgeligen manquerad; men
allt kom dock snart till rtta. Kl. 6 satt jag i diligencen och var p
vgen till Marseille. I anseende till natten kunde jag ej se mycket
af landet, som dock till det mesta tycktes vara odladt med vinflt.
Vdret var vackert, mnen lyste liknande Turkiska vapnet, det var
mycket stjernklart men srdeles kallt. I Aix hllo vi stilla straxt
efter midnatten omkring 10 minuter. Staden tycktes vara vacker men
mycket liten, med stora reguliera gator planterade med trd. Kl. 7 p
morgonen kommo vi till Marseille och jag hade slunda frdats genom
hela Frankrike nstan i en halfbge; hela denna resa hade, oberknadt
uppehllet, ej kostat mer n frn Havre till Rouen 6 francs, derifrn
till Paris 10, derifrn till Chalon 40, vidare till Lyon 6, Avignon 15,
Marseille 6 1/2 fr., summa 83 1/2 francs. Den friga resan hade kostat:
frn Helsingfors till Travemunde 50, till Lbeck 2, till Hamburg 10,
till Havre 75, summa 137 francs.

(Bref till fru Wallin.)

Frden frn Paris i diligence var frfrligt trkig, jag var alldeles
rbrkad i hela min kropp d vi mndagsmorgonen den 16 okt. ankommo
till Chalon, och genast gingo om bord p ett litet ngfartyg, som med
god fart och mycket passagerare gick floden Sane utfre nda till
Lyon, dit vi ankommo middagstiden. Vdret var under resan alla dagar
fult, s att jag ej kunde se mycket af landet. I Lyon, hvars ena del
ligger p en hg sluttning nert floden Sane och den andra p en
trekant som bildas af denna flod och den der med den sammanflytande
Rhnefloden, steg jag upp p hjden och hade oaktadt den tjocka luften
en vidstrckt utsigt fver det rika och kuperade landet och staden.
Hr ndgades jag drja fver hela natten; den fljande morgonen,
som hemtade klar men kall luft med stark och vtkall blst frn
Sevennerbergen, for jag ter med en ngbt i ett litet sllskap den
starkt strmmande Rhne utfre och betraktade med stort nje dess hga
vinbesdda strnder, slutande sig i hga toppar, p hvilka i stor mngd
voro ruiner af gamla riddarslott. Passerade under vgen flera stder
och framkom kl. 5 till Avignon, der jag mste drja till fljande
dags afton samma tid. Derunder besg jag detta gamla pfvenste, som
tycktes vara mycket frfallet. Det gamla pfvepalatset, som blifvit
repareradt och kanske omlagadt, r nu en stor kasern, der troligen nu
gr ej mindre bullersamt till n fordom, fverhufvud var staden hgst
intressant, full med gamla kyrkor och trdgrdar med de herrligaste
drufvor och pomeranser, samt ett hgt brant berg med ett gammalt slott
upp, hrande till pfvarnes gamla palats. Den 18 om aftonen afreste
jag ter i den frhatliga diligencen och framkom den 19 om morgonen hit
till Marseille, denna troligen strsta hamn och handelstad i Frankrike,
der jag genast samma morgon, d jag gjorde min tour omkring hamnen,
hade den sllsamma lyckan att trffa 4 Finska sjkaptener och en hel
hop Svenskar, bland de frra en kapten Wiklund frn Gamlakarleby, som
i sndag gr hrifrn med sin dugtiga brigg till Konstantinopel. Jag
fljer med honom dit och derifrn gr jag efter ngra dagars uppehll
till Alexandria, der jag i december mnad vntar bref frn er. S
har jag nu nstan i en halfcirkel frdats igenom hela Frankrike. Men
med frjd vnder jag det ryggen, fr att fara fver det herrliga,
mngbeseglade Medelhafvet och komma till ett folk, kanske svartare i
synen, men hvitare i hjertat n jag tyckt mig finna folket hr vara.
Vl ville jag nnu skrifva mer och jag hade att prata om mer n hlften
till s mycket, men det redan digra brefvet frmr mig sluta.

Dagb. Okt. 19.

Vandrade genast ut och stllde min kosa mot hamnen, hvarest alltid i
stora sj- och handelsstder hela rrelsen concentrerar sig, under det
den friga delen af staden r nstan de och tom. Jag vandrade frst
lngs norra sidan af hamnen, som tycktes mig vara den vackrare och
strre, men sg just inga andra fartyg n Hollndska koffar, hvilka
urlastade en grselig mngd af sina lckra ostar uti rnnor, som
gingo frn aktern i land, och andra till strsta delen obetydligare
fartyg. Var sedan inne i fstningen, som ligger p yttersta ndan
af denna sida af hamnen, och fick kasta en blick utt det herrliga
Medelhafvet, men blef genast tillsagd af en postande soldat att det
ej var tilltet att g hr omkring. Anblicken af hafvet gjorde mig
ondligen godt och gaf mig ter mod och lefnadslust. Jag vandrade
tillbaka samma vg och stllde nu min kosa t andra sidan af hamnen,
der jag fann strre rrelse och strre fartyg, bland hvilkas flaggor
jag frgfves skte att finna ngon Svensk eller Finsk. Till min stora
frundran lste jag p en skylt: "Hr talas Svenska", bland alla de
andra sprk, t.ex. Ryska, som p skylten stodo anslagna, ssom talade i
den lilla butiken. Men nnu mer stegrades min frundran, d jag litet
lngre fram lste p en annan skylt prydligt mladt: "Svensk mlare"
och derunder nnu: "Suomalainen maalari". Jag gick dock nnu ej in,
hvarken p det ena eller andra stllet, tyckande mig kunna gra det
nr helst jag ville; utan gick ner t kajen och hrde tvenne mn som
talade Svenska. Jag gick genast till dem, tilltalade dem och den ena
var kapten And. Wiklund, frande briggen _Active_ frn Gamlakarleby,
nu efter ngra dagar frdig att afg hrifrn till Konstantinopel och
Odessa. Jag fljde med honom p en stund om bord p hans brigg, dit han
just mnade sig d jag hll honom an. Fljde honom sedan i land och
fann mig snart genom honom i sllskap med 4 Finska sjkaptener, alla
frn sterbotten, och 6 till 8 Svenska d:o, som alla lgo hr med sina
fartyg, dels nyss anlnda och lossande, dels vntande p att f last
och frdiga att afg, den ena hit den andra dit, ngra till Amerika,
men de flesta till hamnar vid Medelhafvet. Med desse mn blef jag nu
bestndigt tillsammans, t med dem p ett Svenskt vrdshus, hllet
af en hitflyttad Svensk enka, och drack med dem kaffe p "Caf du
commerce", fljde dem p brsen och strk omkring med dem hos mklare.
fven var jag denna dag hos Ryska konsuln Ebeling, en utmrkt hygglig
och human man, som med strsta beredvillighet tog sig att framskaffa
de saker jag mjligen kunde komma att skicka hem till universitetet
frn Egypten. P aftonen drucko vi toddy om bord p Active med kapten
Malm frn Jakobstad. I hamnen trffade jag denna dag en gammal Arab
frn Tunis, som gick omkring och bjd ut rosenolja. Jag talade Arabiska
med honom och han frstod mig, ehuru hans dialekt var helt olika och
svr att frsts af mig. Jag kpte af honom en flaska, sedan jag p
de 15 sous han begrde afprutat 5, men nr jag kom hem och ppnade
den, fann jag att han blott bestrukit det rda pappret, som omslt
korken och som han vid kpet ltit mig lukta p, med rosenolja, men
inuti sjelfva flaskan fanns blott lavendelolja. Jag trffade vl
honom sedermera alla dagar flere gnger, men pminte honom ej om hans
bedrgeri och vi blefvo goda vnner. fven ngra andra Araber och
sterlnningar sg jag, men gjorde ej deras bekantskap. Blott en mycket
gammal, af lder alldeles krkt Arab talade jag en gng med, men han
var alldeles lomhrd. Greker funnos hr till stort tal, nstan mer n
af andra frmmande nationer. De se hrdade och dugtiga ut, dock ej
alls vackra. Jag hade hela denna dag varit p benen och gtt omkring
oupphrligen, men dock ej kommit lngre n till hamnen och de nrmaste
gatorna deromkring.

Okt. 20.

Gick omkring i den friga staden. Den gamla delen deraf, som ligger
norr om hamnen, r trng och uppfylld med smuts mer n jag hittills
sett ngon annorstdes. Hr tycktes egentligen Judar eller deras
gelikar drifva handel med gammalt skrp, sm kldes- och linnelappar,
utslitna klder och skoplagg, frrostadt jern o.m.d. som ej kan
upprknas, knappt tnkas. Smuts lg omkring husen och smuts tycktes
vara inuti dem och smuts rann ner lngs de midt p gatan lagda
rnnstenarne, fverallt dunstade och luktade smuts och smutsiga voro
menniskorna och de fverallt lpande trasiga barnen. Den nyare delen
af staden ter har det storartade, nobla, propra och rika utseende som
man trffar fverallt der handeln drifves i stort och der kta kpmn
finnas. Denna del r byggd i ny smak med breda, stora gator och jemna,
goda trottoirer, fven p flera stllen planterade med aller; fr
frigt byggnadssttet nobelt. Men ett fint damm flg mycket omkring
och besvrade mig. Besg den protestantiska begrafningsplatsen, som
var vacker, rikt planterad med cypresser, hvilka gra sdana stllen
s vackra. Men jag har nu mer n frr en viss antipati emot alla
begrafningsplatser, och skyndade mig snart hrifrn. I staden, liksom i
alla jag sett i Frankrike, finnes backar och hjder; de ro ej byggda
p jemnslt mark, och detta gr dem fr mig tminstone trefligare. I
Marseille finnes i motsats mot Avignon f kyrkor, och de som finnas hr
ro ej s prydliga, ej s vrdade som i allmnhet annorstdes.

Okt. 21.

Beslt att flja med Wiklund till Konstantinopel, var hos Ebeling och
besrjde mitt pass. t middag med mina landsmn efter vanligheten
och satt med dem, liksom alla andra dagar, i Svenska mlarens butik,
resonnerade och drack vin och vatten. Gick upp till den lilla
fstningen och kapellet Notre dame de la garde, som ligger p den
hgsta bergstoppen vid Marseille och dominerar hela omgifningen.
Uppstigandet var verkligen mdande, men lttades mycket af den
trdgrds ntthet, genom hvilken man kan g en stor del af vgen.
Uppifrn hade man den herrligaste utsigt fver hafvet och hela trakten
omkring staden, som ligger i en dld, omgifven p alla sidor af hga
i kgelform sig spetsande berg. t alla hll ser man villor anlaggda
och uppodlingar gjorda p nakna hllar. Kapellet sg jag ej, emedan
man mste ha en kyrkotjenare med sig till gardien; men sedermera hrde
jag att man der mycket skall plga upphnga votivtaflor, frestllande
faror och mdor som den undgtt, hvilken af tacksamhet helgat dem t
den heliga jungfrun. Man var just nu sysselsatt med arbete fr att,
tror jag, frstrka murarne till denna lilla "fort." Senare var jag
ter med mina landsmn p Caf du commerce och drack ett glas toddy;
gick bittida hem och mdde ej just fullkomligen vl.

Okt. 22.

Packade mina saker och frde dem ner till Svenska mlaren. t sedan
frukost om bord p Sophia Maria, ett skepp frn Wasa, frdt af Ahlberg;
men jag mdde ovanligt illa och tordes ej just frtra mycket. Var
sedan jemte de andra om bord p vr brigg och skaffade mina saker dit.
Fljde sedan med mina landsmn till den Svenska mlarens villa uppe p
bergen, der vi frst suto en lng stund p 4 man hand Finnar, sprkade,
spelte kort och drucko vin eller grogg eller hvad oss behagade,
uppassade af tvenne vr vrds tjenare och tvenne deras sm dttrar,
af hvilka den ldre, omkring 12  14 r, var utomordentligt behaglig,
fdd i London, der hennes Spanska far i lng tid under krigen hade
uppehllit sig och gift sig med en Italienska. Hon talade vl Engelska
och intog mig srdeles genom sitt vackra ansigte och sin anstndighet.
Snart kom mlaren sjelf med Svenskarne efter, som tycktes ha blifvit
litet sttta d de under uppgngen mrkt att vi hissat ner den frst
upphngda Svenska flaggan och i dess stlle utspnt en standard med
mlarens namn p; dock lto de intet mrka. Nu satte vi oss alla kring
ett rundt bord och brjade grogga och hade ganska trefligt. Jag gick
som oftast ut till en liten pavillon och sg p hafvet, der solen
nu gick ned och spred den mest magiskt skinande aftonrodnad. Inne
glammades och sjngs, hvari isynnerhet min kapten utmrkte sig. Han
fresjng oss allehanda roliga Engelska visor, hvilket sprk han r
fullkomligen mktig, och tskilliga Bellmaniana, hvari han ock r vl
hemmastadd. Han var fr frigt i allt ovedersgligen den bsta och
humanaste af sllskapet, med stor treflighet och humor, och intog mig
fr sig allt mer fr hvarje dag och gng jag var tillsammas med honom.
Men roligast af allt voro mlarens tvenne tjenare eller medhjelpare;
ty de tycktes vara ngot bttre n vanliga tjenare, ehuru ssom sdana
kldda. De dansade och sjngo, och fven deras herre och husbonde
dansade och sjng med dem, utan att deraf finna sig humilierad. De
voro ej det minsta druckna, men s "ausgelassen" som man kan vara. Den
ena Spanioren, som lefvat lnge i London och talade msom Franska,
msom Engelska, var en stor kungahatare och ropade vid hvart glas han
drack: vive la libert, les rois en bas! och talade ifrigt och hftigt,
ehuru med synbart lugn i sitt ansigte. Den andre, som ngongng genom
en stor vinst p lotteri blifvit flyttad p lyckans hjder samt med
sina pengar begifvit sig till Paris, der rkat i bedragares hnder
och sedan tervndt hem fattigare n han farit, kunde hrma alla
lten och instrumenter, ungefar i samma smak som fordom vr roliga
kapellmstare Wikstrm p Sveaborg. Han roade oss isynnerhet med ett
fagott solo, hvari han fll in efter ett hrmadt tutti, och genom sitt
vrlande ssom en sna, och tusende andra choser. Hvad som fll mig
mest i gonen hos dessa mn var uttrycket af deras krlek till sina
bda dttrar, hvilka de allt som oftast under dessa farcer omfamnade,
kysste och lekte med. fverhufvud var det en treflig afton. Vi to
qvllsvard vl och drucko vl och hllos trefliga af vr gode vrd, en
man som vill gra alla till viljes och tyckes vara mycket anlitad hr
af alla Svenskar och Finnar. Srdeles frundrade det mig att han s
vl hade lrt sig tala Svenska och fven en hel hop fraser p Finska,
hvilka han alldeles rent talade ut och p hvilket sprk han i ndfall
kunde gra sig frstdd. Ibland sllskapet var fven en i dessa dagar
hit ankommen Tysk kapten, hvilken sedan 9 rs lder vistats i Sverige
och nu fven fr ett Svenskt skepp och tror jag helt och hllet r
Svensk underste. Han hade dock ej kunnat utplna sitt usla Tyska
vsende och af Svenskarne ej kunnat antaga annat n dliga sidor; s
att han i fullt mtt hade dessa bda nationers skrfliga och breda mun
och Tyskens tlpighet dertill. Ingen af sllskapet bar sig s dumt t
som han, och till slut skmde han riktigt ut sig. Sllskapet vandrade
tillsammans, allt under sng, dans och spektakel af de tvenne tjenarne,
lngs Marseilles gator, der fven otaliga andra skaror af hemvandrande
sndagsspatserare funnos.

Okt. 23.

Lyftade ankar kl. 4 p morgonen och gingo ut i det herrligaste,
varmaste sommarvder och god, ehuru mycket svag vind. Det gick ovanligt
bra att komma ut frn den trnga och instngda hamnen, s att kaptenen,
som otaliga gnger frdats hr, sade sig hgst sllan sluppit ut s
vl och lyckligt. Jag satt p akterhusdcket, glad i min sjl att ha
Frankrike i ryggen och svfva p det lskeliga haf, dit jag s lnge
lngtat. Vdret var det herrligaste man kan nska och den kld jag
haft under hela resan frn Paris och som med fuktig och kylig dimma
allt nnu till stor del fortfarit i Marseille, var nu frsvunnen och
vrmen ssom hos oss den vackraste sommardag. Landet, hamnen och
hafvet hade hrifrn, s vl som frn bergen p land, ngot tycke af
Helsingfors, men strnderna voro hgre och spetsigare, bestende tror
jag till strsta delen af samma sorts bergart, som jag sett fverallt
hr i landet. Ej heller voro skren s mnga eller s vackra som hos
oss, ty hr voro de alldeles kala och nakna; frgfves skte jag f
se ett enda trd, blott torniga, kantiga hjder och berg, formande
sig i de underligaste fasoner, ofta enstaka stende pelare, liknande
de frunderliga kusterna af Normandie. Men hvad som mest frundrade
och behagade mig var vattnets klara djupbla frg, hvars like jag
nnu aldrig sett. Ty i stersjn och Nordsjn r det alldeles grtt,
jemfrdt med detta. Hr hade det en klar, fullkomligen himmelskt
azurbl frg, s att bottnen p de upphngda btarne, deri afspeglade,
voro alldeles bla. Vi sgo p lngt hll Hires-arne och inloppet
till Toulon, seglade hela veckan fr god vind, som mest om dagen
mojnade ut, men om natten friskade mera i, tills vi om lrdagen den
28 oktober om morgonen lngt frut sgo Etna och andra hga spetsar
af Sicilien. Vi seglade hela dagen p dem och kommo smningom nrmare
till dem om aftonen; men om natten blste upp en frisk Sirocco, s att
vi fingo vnda bogen mot bljan och brja kryssa. Vi hade slunda med
god vind kommit framom Sardinien, som vi ock sgo, ehuru p srdeles
lngt afstnd, s att intet deraf kunde urskiljas annat n dess hga
bergstoppar. Vinden var oss hgst ogynsam och huru helst vi vnde oss
skralnade den mest s, att vi ej hunno mycket fram. Den 30 kommo vi
med lofven under Girgenti, som vi genom kikaren kunde se mycket vl,
s att till och med husen kunde srskiljas. Hr kommo vi helt nra en
annan brigg, hvilken ssom vi gick p kryss. Han hissade flagg och
d den var lik vr helsades mycket artigt med vra flaggor, och vi
seglade hvarandra s nra att kaptenerna talade med hvarandra genom
sprklurar. Han var hemma frn Kask och gick p Odessa med tjrlast.
Sedermera kommo vi fre honom och trffades ej mera. Fljande dagen
passerande vi Palma, som vi fven kunde se ganska vl genom kikaren,
och ngon dag derp Alicata; vi gingo fverhufvud hela veckan mellan
Sicilien och Malta, som vi fven kommo ganska nra, ssom ock den
dertill hrande och nstinvid liggande Goso. Denna sdra strand af
det prisade Sicilien kunde jag tminstone ej nu och p det hll jag
sg den, finna vara frtjent af det berm som allmnt ges t den. Vl
tycktes dalen vid Palma, som skall vara bland de vackraste p hela
n, fven fr mig vara vacker, men p det lnga afstndet kunde jag
ej just urskilja ngot. Strnderna nrmast hafvet voro fverhufvud
mycket hga, brant i vattnet nedstupande sandvggar, ofvantill betckta
af grs eller annan grda; denna var dock nu frtorkad, s att hela
landet sg ut som en kal hed. Men hgre uppt frn stranden hjde det
sig smningom mer och mer till hga kgelformiga toppar, hvaremellan
bildades lnga och djupa dalar; och dessa lr det egentligen vara som
ge landet dess rikedom. Ungefrligen dylikt frekom mig fven Malta,
som haft till herrar och gare, tror jag, nstan alla makter hvilka
ngonsin kommit till ngot anseende i Europa. Det r ett mycket hgt
land, lodrtt hjande sig ur hafvet med sina sandvggar, hvilka p
sina stllen i deras grund blifvit s frtta af vattnet att de tyckas
g i spetsig vinkel mot hafsytan. Hr och der syntes fven ngra trd.
Ifrn Gozo, som hr dit och ligger just invid sjelfva hufvudn, skall
mycket frukt bringas i barker fver till Valetta, der hufvudstationen
r fr Engelska rlogsmn, hvilka bestndigt g omkring i Medelhafvet
fr att hlla Greker, Turkar och Corsarer i styr. Af sjelfva staden
kunde jag ej se annat n fyren, emedan det var nattetid vi kommo den
nrmast. S vackert fverhufvud vdret var med frisk kultje, ehuru
ofta ngot hett och osundt med fuktig dimma under hela veckan, blef
det mig dock trkigt att oupphrligen komma tillbaka och p afstnd se
n Sicilien n Malta, utan att dock komma s nra att jag ngorlunda
kunnat urskilja landen. Min kapten, som lik alla andra sina kolleger,
r en stor vderspman, hade alla dagar och alla stunder sprungit
upp och "kejkat", som han alltid sade, p luften och solen i dess
upp- och nedgng, fvensom alla andra tider p dagen, och stod nstan
bestndigt och grinade emot den med sin roliga kikmin; han hade
stundeligen och p det noggrannaste rdfrgat barometern och alla andra
mjliga vdertecken, (hvarvid han hade ett alldeles otnkbart frrd
af gammal visdom i denna vderleks-spdomskonst, dels p Svenska dels
p Engelska); alla dagar hade han sptt annan vind och frstod, som
alltid spmn, anvnda de gamla ordsprken till sin frdel och efter
sin nskan; men d Siroccon, ofrndradt frisk, bestndigt fortfor,
stannade han slutligen dervid: att stanvind och qvinnotrta slutas
sllan utan vta. Slutligen kom en dag litet regn, men det var ej nog
att dmpa vinden. Redan flere dagar hade vi sett molnen g fr SV
och hoppades allt att de skulle medfra oss sin vind, men frgfves.
Slutligen kom starkare regn den 3 nov., men vinden blef ofrndrad.
Men denna natt omkring kl. 3 kom en hftig stormby med regn. Det blef
mycket vsen p dck s att jag vaknade, tog p mig och gick upp. Frst
uppkommen sg jag ingenting, ty det var det tjockaste mrker. Jag
krlade fram till relingen och tittade i hafvet och sg rundtomkring
fartyget en rand af blixtrande diamanter och p lsidan skummet af
vgorna, som brto sig mot klen med den klaraste silfverskinande glans
och sedan vrkte framt i allt smningom aftagande skummiga toppar.
Nu slog en lng blixt ur svarta moln och upplyste med ett bltt sken
den bla uppskakade hafsytan, fver hvilken vgorna reste sig med sina
glnsande toppar. I dess sken kunde jag nu fven se fver vrt fartyg,
hvars nstan alla segel voro bergade; i tacklen flgo matroserna fr
att refva de som nnu voro p, och hunden rdd fr ovdret flg omkring
i vra ben och skte vrt sllskap, hllande sig skert med en viss
instinkt nrmast kaptenen, af hvilken den bst kunde hoppas rddning,
ehuru den annars plgade frukta honom. Omedelbart efter blixten, som
rckte mycket lnge, fljde ett dugtigt skslag och jemte det en
hftig by med starkt slagregn. Det kom med ett frfrligt dn p oss
och vrkte briggen p sidan, ehuru hon nu ej bar mera segel n bda
mrsarne och klyfvaren. fver dnet hrdes kaptenens stmma: "tan tv
ref in i frmrs-seglet der", -- upprepadt af den p dcket stende
styrmannen och de i tacklet klifvande matroserna: "tan tv ref in i
frmrs-seglet der" -- det tjt i block och tgverk med ett frfrligt
hvisslande och hvinande och genom allt detta stoj hrdes tuppen gala
sin morgonvkt. Nu fljde blixt p blixt med skslag och stormbyar och
regnskurar, stormrsseglet gigades och vi gjorde nd 9 knops fart,
ty vinden hade kommit rund frn SV s att vi nu gingo med rtt frlig
vind. Ovdret rckte omkring 2 timmar. Det hade dock ej just ngot
frfrligt med sig och var ej heller af de svraste. Utan den minsta
fruktan eller oro stod jag och njt af den herrliga anblicken. Allt
liknade mera den uppflammande vreden af en blgd flicka, som blossar
upp utan att frfra och lika hastigt gr om igen. Dock har jag hrt
att fven hr skall kunna storma och vara ovder, ehuru ovdret sllan
str lnge p; isynnerhet skall det p vissa stllen i hafvet vara
vanligt och detta emellan Sicilien och Malta r just kndt ssom ett
sdant. Fljande dagen var ter en klar och vacker dag, men den goda
vind som kom med de hftiga byarne rckte ej lnge. Dock hade den nu
dragit sig mera t sder, s att vi, huru knapp den n var, strckte
ngot s nr fram vr kurs ut p en strcka, som blef den lngsta
under hela vr resa. Aftonen den 4 nov. var en af de vackraste jag
sett. Efter solnedgngen slogo oupphrligen blixtar fram p en lng
strcka frn ster till norr bakom mrka moln, som deraf gonblickligen
upplystes och antogo olika frgskiftningar, allt efter den olika
tjocklek och tthet de hade. Hela natten spelade blixtarne bakom dem
och hrunder var luften srdeles mild och tillika rensad frn den
qvafhet, som Siroccon merendels hade med sig.

S seglade vi nu sakta framt fr svag vind och i vackert vder till
den 8 nov., d vi om morgonen lngt frut sgo den frsta skymten af
Grekland, och det blef mig varmare om hjertat att veta mig nalkas
klassisk jord. Vi seglade hela dagen p den dunkla strimman vi sgo
framfr oss och frst om aftonen kommo vi den ngot nra -- det var
n Sapienza. Nu lg den omhljd af tjock dimma och disig luft, dock
skeno dess hga toppar klart fram fver dimman. Senare om aftonen voro
vi nra derunder, men vinden som hela dagen varit mycket svag lugnade
nu alldeles ut, s att vi ej kommo ur flcken. fven i afton var ett
oupphrligt spel af ljungeldar bakom mrka moln, som fven snde
smtt duggregn ner. Men smningom skingrade sig molnen och mnen sken
klar och bildade en mn-regnbge, hvars sken var ganska matt, liksom
trgdt. Hitt tycktes mig allt bli gstvnligare och gladare, ssom
fven jag sjelf blifvit gladare till mods och tyckt mig liksom hemma
hr. Seglare, sdana vi under hela resan sett ganska f, lgo hr i
stor mngd i alla bugter och under landen.

Nov. 9.

Om morgonen d vinden blste upp mste vi ter vnda till sjss, emedan
vi ej kunde g fver Cap Matapan, och kommo mot aftonen tillbaka ngot
fver Cabrera, s att vi sgo int viken Kalamata och Mainoternas land,
Cap Grosso och Matapan. Till natten vnde vi ter ut t hafvet och
kommo om morgonen den 10 nov. t Cerigo och den dervid liggande Ovo n,
hvilka ar vi p lngt afstnd sgo frut. Vinden var temmeligen styf
och dyningen nnu vrre, samt tilltog p dagen d den frra aftog, s
att vi p hela dagen ej just kommo ngon vart.

Nov. 11.

Seglade p _Cerigo_ och kommo denna  temmeligen nra. Den r lgre n
de andra landen deromkring, och jag kunde i den ingalunda igenknna
det gamla _Cythera_, krleksgudinnans hem och fdelseorten fr den
skna Helena. Stranden tminstone var ful och kal, utan ngot enda
trd eller buske. fven det inre af landet skall vara bergigt, men med
vackra dalar, som fverflda p villebrd, isynnerhet turtur-dufvor.
Den betydligaste byn heter Kapsali, och str nu under Englands beskydd.
Straxt p eftermiddagen hade vi hunnit n nrmast -- vinden friskade
i, men var s knapp att vi tvekade om vi med den skulle kunna komma
genom sundet. Dock ville vi vga och om ej annat hjelpte sl ngon lof
i sundet. Vi fllo sledes af lngs landet; men nu kom en hftig by som
sg mycket svr ut, s att kaptenen beslt g fver stag; men vi voro
redan s nra att det ej vl lt gra sig. Derfore lto vi det g och
Cytherea tycktes vara oss huld, s att med oss drog sig fven vinden
lngs stranden af hennes  och frde oss med god fart genom sundet. Men
lngt strckte sig ej gudinnans vlde, ty vi hade knappt hunnit igenom
porten till Greklands haf d vinden lugnade ut och vi blefvo liggande
hela natten utanfr n, under regn, ska och blixt.

Nov. 12.

Passerade _Belo poulo_ ant. _Kaimene_, gingo p Anti Milo och derifrn
p _Falconera_. Vdret var ondligen vackert och varmt. Under resan
hade min lektyr varit Koran och Arabiska, men alltsedan vi kommo nra
Grekland hade Arabiskan icke smakat mig.

Nov. 13.

Legat hela natten i stiltje, s att vi om morgonen nnu ej voro lngt
frn Falconera, blott drifna vestvart nrmare _Hydra_, hvars strnder
sgo klippiga och ofruktbara ut, liksom alla andra ars jag hr sett.
Till hger hade vi _Serpho_ antiqve _Seriphus_, stenig och ofruktbar,
_Thermia_ ant. _Cythnos_, bermd fr sina varma kllor, _Zea_ ant.
_Ceos_, till venster fasta landet som skt ut i Myrtoshafvet i tusende
uddar och uppt med lika mnga underligt formade spetsar. Vinden
blste smningom upp p den vackraste morgon och blef oss gynnande,
ehuru s knapp att vi ntt upp kunde hlla vr kurs. _Hydra_, obebodt
af de gamla, blef fre kriget en tillflygtsort fr frihetslskande
Greker, som genom landets ofruktbarhet utblottade p allt, fven det
ndvndigaste, lade sig p sjfart och handel och nu bragt sig upp till
rikedom och vlmga, ehuru deras  allt nnu r ouppodlad och ovgad.
Vi kommo middagstiden upp mot _Cap Colonna_, det gamla _Sunium_, der
nnu 16 pelare synas af ett Minerva tempel. Jag ville alldrig se mig
mtt derp genom kikaren, ehuru jag fga kunde urskilja de p en brant
och steril klippa stende kolonnerna, som skola vara srdeles stora och
tunga, ngra fven nervltade till stranden. Lngtande blickar snde
jag in i Eginska viken upp mot _Athen_. Nu gingo vi in i sundet mellan
_Zea_ och _Makronisi_ och betraktade den vackra hvitglnsande staden
p Zea, som amfiteatraliskt ligger i en sluttande dld, p hvars begge
sidor den r byggd. Sjelfva n r bland de betydligare och mest odlade;
fven syntes hr ngot trn eller buskar, som jag nnu ej sett p ngon
annan  hr, och jag tyckte mig fven se afdelta kerflt, ehuru jorden
hr hade samma utseende som p de andra arne: lerjord fverdragen af
rdaktig askmylla. Vinden lugnade alldeles ut fr oss hr i sundet, s
att knappt en krusa mrktes p vattnet, blott ngon liten lng sltytad
dyning, och solen gick ner fver ruinerna af Minervas tempel och jag
sg den sknaste sydlndska afton jag nnu fverlefvat. Hrunder
plaskade och rullade sig tumlaren i sundet och jag sg nu vl att
detta var rtta hemmet fr Greklands glada, milda gudar och gudinnor,
och att inga grymma, fula nordiska hafstroll hr kunnat trifvas. P
stra kusten af _Zea_ skola finnas lemningar efter ett gammalt tempel,
helgadt t Neptunus; men deraf kunde vi intet se. Efter en kort stund
skickade oss den gamle hafsguden en kultje, som dock var s trng
att den som knappast frde oss frbi _Inglesi_ eller _Karysto_, en
utanfr _Euboea_ liggande klippa. Det var kort fre midnatt vi hunno
frbi den och nu blef ter fullkomlig stiltje. Aftonen s vl som hela
natten voro de vackraste man kunde ha, och nu frst knde jag rtt det
Virgiliska: "summa placidum caput extulit unda."

Nov. 14.

Om morgonen d jag efter kaffet kom upp p dcket, lgo vi orrliga
med stfven vnd t vester mellan _Andre_ ant. _Androe_ och _Euboea_.
Andros r en af de strre arne hr, skall ha 18000 invnare, en stad
och flere byar, af hvilka vi fven sgo en. Luften var stilla och
orrlig, men himlen p alla sidor omdragen af tjocka moln, genom hvilka
solen en liten stund efter dess uppgng visade sig ngra minuter matt
och strlls. Allt fortfarande fullkomlig stiltje utan ngon krusning
p vattnet. Smningom blste upp en liten kra, liksom en puff frn
gubben Neptuni morgonpipa; den blste in frn fren. Men snart hrde
jag ner i kajutan, der jag lg och sg p min lnga Turkiska pipa
efter frukosten, huru styrmannen kommenderade att giga mesan. Ty nu
kom en hftig by frn SO, som allt friskade dugtigt i och frde oss
godt fram. Middagstiden brjade vinden svnga under frfrliga regnbyar
frn alla kanter, s att den n kom frn S, n SV, n NV, och Gud vet
frn hvilket hll. Dock snart stadgade den sig och blef stende p
SSO med stark dyning och frskrckliga strtregn. S kommo vi snart
frbi _Ipsara_ och gjorde till och med 9 knops fart, men mot natten
och aftonen, som voro ondligen mrka, hade vi blott bda mesanerna
uppe med dubbelref och nd gjorde vi 7 knops fart. Allt frekom som
om Neptunus hr i sitt hem ville visa att han nnu hade att befalla.
Ty i gr aftons nr jag stod och betraktade den herrliga solnedgngen
fver Minervas gamla tempel och svfvade invid Neptuni , fll mig
Schillers _die Gtter Griechenlands_ i hgen, och jag nstan srjde
fver deras fallna makt. Mitt dagliga studium under resan hade varit
hufvudsakligen Koran och andra Arabica; men alltsedan jag sett skymten
af Greklands klassiska jord har sdant ej smakat, utan jag har knt
ett ondligt behof och lust att hr lsa Homerus, och bittert ftt
ngra min njugghet att i Paris ej hafva skaffat mig ett exemplar af
honom. Det var dock egentligen ej af sparsamhet, utan fastmera af ifver
fr Muhamedanismen; men hr sg jag att den nnu ej vunnit fver det
gamla klassiska. Dock till all lycka hade jag i Marseille laggt mig
till Virgilius och honom tog jag nu fram och lste med stort nje.
Vi gingo hela natten med god fart, passerade _Mitylene_, lgo en 1/4
timma bi nra _Tenedos_; vinden lugnade alldeles ut, men blste ter
snart upp ehuru mycket svag frn NV, s att jag om morgonen den 15
nov., d jag i daggryningen kom upp p dck, hade Tenedos i l. Lngre
ned sgs _Cap Baba_ och hela kuststrckan uppt, i lofvart lg _Imbro_
och _Lemnos_. I anseende till vinden gingo vi nu ej den vanliga leden
mellan Tenedos och fasta landet, utan vestvart om denna . Redan hade
vi med svag vind kmpat oss emot strmmen fram fver denna  och den
hgsta af Raffitarne nra under Imbros, sinnade att g rakt in i gapet
till Dardanellerna, hvars bda fstningar redan klart kunde sknjas
med deras luftiga minareter, d vinden slog emot oss frn norden och
derjemte skralnade s mycket att vi ej orkade fram. Vi voro slunda
tvungna att vnda fr att ej drifva p Raffits-arnes grund; men
nu ter lugnade vinden s alldeles ut, att vi slutligen mste lta
strmmen fra oss tillbaka till Tenedos, der vi mste ankra p ett
ganska opassligt stlle emellan denna  och Imbros p 20 famnars djupt
vatten. Hr hade jag nu den herrligaste, mest klassiska utsigt. Akterut
i solens klara nedgng _Lesbos_, fver hvars lga land majesttiskt
hjde sig det i en trubbig kon sig spetsande berget _Athos_ och andra
hjder af fasta landet, allt p det vackraste belyst af den klart
nedgende solen; t styrbord Tenedos med dess kupol-lika bergstopp,
p den sltare delen bevext med lga, vackra trn, ehuru sparsamt;
t babord _Imbros_ klippiga ; frut ppningen till Dardanellerna,
med dess p hvardera sidan belgna kasteller; i ster udden _Sigeum_
eller _Cap Troja_ och den sltt af landet, som strcker sig frn sjn
och t landssidan slutas med det hga berget _Ida_, vidare hela den
kuststrcka t sder som jag dels sg fver Tenedos, dels tnkte mig,
med dess ruiner af _Alexandria Troas_. Vid betraktandet af alla dessa
klassiska, evigt minnesvrda stllen visade sig fr mitt sinne alla
Homeriska hjeltar, Achilles och Hektor, Aenaeas och Odysseus &c. och
jag knde mig betagen af en egen underlig lngtan. Hrunder rullade i
det lugna hafvet de pustande tumlarena ttt vid vr brigg, och roade
mig med sitt egna putslustiga och lugna vltrande. Dock var himlen,
utom i solnedgngen, icke klar, utan tjocka moln lgo skockade i nord
och ster. Vl intogs jag vid anblicken af de frsta minareter jag n
sett, af en viss Muhamedanism, men den frmdde dock ej tysta eller
undertrycka min klassiska krlek, synnerhet nu d den nrdes af s
mnga heliga stllen och minnen. Hvad jag nrmast nskade mig, var att
med 2 mina bsta vnner p egen hand och efter eget godtycke en hel
sommar f frdas omkring p egen slup frn  till  i detta Greklands
haf, och slunda lra mig knna alla dessa fr hela menskligheten s
kra stllen.

Nov. 16.

Lyftade ankar kl. 16 och gfvo oss ut att kryssa, gende mot Imbros.
Kultjen var frisk, men strmmen satte oss s ner, att vi dock ej vunno
just ngot. Nr vi vnde vid Imbros och ter gingo tillbaka, kommo vi
p ungefr samma stlle utanfr Tenedos derifrn vi utgtt, samt funno
fr godt att lta lnsa nert och kasta ankar mellan denna  och fasta
landet, ngot nerom _Basikia bay_. Hrunder passerade frbi oss omkring
30 till 40 fartyg, som alla fr god vind kommo ut ur Dardanellerna. P
Tenedos sg jag nu p nrmare hll vackra dlder med trn och buskar,
samt en fstning och en by som nstan skljas af hafvet. Fasta landet
sedt hrifrn r vackert, trdrikt och sltt p omkring en mil frn
hafvet. Hgre upp r denna sltt omkrnt med vackra medelmttigt hga
berg, bland hvilka Ida r det hgsta. Denna sltt sledes var det "_ubi
Troja fuit_" och der Grekerna hade sin flotta uppdragen. Nu st der
blott ngra Turkiska byar, men landet r nstan det vackraste jag nnu
sett hr. Vid ankarlyftningen arbetade jag mig ngot andtruten, hvilket
ej var underligt, d vi hade 45 famnar ketting ute och besttningen p
vr brigg var minskad med en karl, som i Marseille frkom just dagen
frrn vi gingo derifrn, och hvars partes jag nu var tvungen taga
mig. Det var rtt kallt hela dagen af den friska NV vinden, och jag
ville ej f rtt varmt, ehuru vi togo dugtigt varmt inombords och jag
fven var tjockt kldd i kaptens varma fultvdersrock. Jag var hela
dagen ej just vid godt lynne, dels emedan jag ngot frs, dels emedan
vi ingenting utrttat p hela dagen med allt vrt arbete, utan fastmer
frlorat; men gaf mig dock tillfreds med den frhoppning att jag i
morgon skulle f komma i land och betrda den heliga plats der Troja
stod. P aftonen vid vra toddyglas spelte vi tvenne partier schack,
med de nya pjeser, som vr kapten roat sig med att svarfva under resan,
och som han gifvit lika rolig faon som han sjelf r rolig.

Nov. 17.

Vi tnkte bli liggande fr ankar hela dagen och skulle skrubba sidan,
som blifvit mycket smutsig och oren; men d alla vra kamrater, hvilka
lgo i samma bay utanfr Grekiska byn Esnio, gingo till segels, kunde
vi ej bli de enda lata, utan hifvade ankar och gfvo oss ut med
ngorlunda god vind. Kommo litet i fl med ett Engelskt barkskepp, som
vi pratade med; men genast derp mojnade vinden ut, s att vi ter
mste lta ankaret g p det strmmen ej skulle stta oss fr lngt
ner. Men knappt hade vi ftt det ned, s blste vinden ter upp ngot
friskare, och vi gingo ter till segels samt hunno till Basikia bay,
der vi slutligen middagstiden kastade ankar, sedan vi med allt vrt
arbete p hela dagen ej hunnit mer n kanske ngon mil, och blifvit
de sista af hela vrt sllskap, ehuru vi om morgonen voro de frsta;
de andra hllo allt nnu p att krngla sig fram. S snart vi tit
middag begfvo vi oss i land, der vi p stranden trffade en hop
Engelska btsmn och skeppspojkar frn de 2 sm rlogsmnnen, som lgo
fr ankar i samma bay, och nu voro i land fr att slpa vatten och
slagta. De voro mycket roliga och ngot groggiga, grlade och togo
tag med hvarandra; isynnerhet var det ljligt att se tvenne af dem,
hvilka i den lilla bck, som hr flyter ut i viken, brottades och hfde
hvarandra omkull i gyttjan. Hr var en hel hop Greker, som handlade
och slde ktt och vin t Engelsmnnen. De voro samlade omkring en eld
och det hela sg ut som en liten marknad, hgst trefligt. Oss mtte
genast en Grek med de vanliga frgorna: hvarifrn vi kommo och hvart
vi gingo samt om vi ville handla ngot. Han, liksom de andra jag sg
hr, voro vackert och nobelt folk med stor vrdighet och urbanitet i
sitt stt och uppfrande. Men som de dels voro ngot dyra hr, dels
hade ganska litet, beslto vi att g upp till byn som ligger ungefr
1/2 Sv. mil frn denna strand, och brjade vr vandring lngs den lilla
bcken, som fven r en utgrening af _Scamander_. Marken var ganska
vt och rikt bevext med ngon sorts hgt strft starrgrs, och det
regnade temmeligen starkt, s att frden vl var besvrlig; men njet
att betrda den jord och troligen just det stlle der Grekerne hade sin
flotta uppdragen och der striderna stodo mellan dem och Trojanerna --
dessutom den blomsterdoft, som spred sig frn det herrliga, till ngon
del nnu grnskande fltet, kom oss att glmma alla besvrligheter.
Slutligen hittade vi en liten spng fver bcken, gingo fver och
brjade nu stiga upp emot hjderna, som t alla hll omgifva den stora
sltten. Hr trffade vi en ung Grek, som hade samma vg och som vi
gfvo oss i samtal med, hvilket dock gick temmeligen trgt, emedan han
frstod ganska litet Italienska, som hr tyckes vara det mest gngse
sprket och hvari min kapten fven r ganska mktig, och jag frgfves
skte pminna mig ngra Grekiska ord. Han var dock en munter och glad
gosse, kanske om 18 r, vacker med svartglnsande gon, skrattade s
godt nr vi ej frstodo hvarandra och var hgst treflig, men urban
och fin i alla miner och rrelser, ehuru simpelt och nstan trasigt
kldd med tvenne sm halfsmutsiga sckar p ryggen. Vi fljdes nu t
uppt hjderna, som nnu voro grna och vackra; men vgarne voro af
regnet blta och slippriga p den leriga marken. Vi gingo frbi en
liten hytta der ngra sm smutsiga Grekbarn stodo vid drren allena,
och kommo s till en hjd, der vi sgo byn _Ieni kiaj_, dit vi mnade
oss. Frsta byggningen vi sgo var, liksom alla andra hr, en af sten
uppfrd koja, der en gammal qvinna ropade t oss: gg. Vi gingo in
och brjade kpslaga, d en man kom och frgade p Italienska efter
vrt patenta d.v.s. sundhetspass och sade att vi ej fingo g in i byn
utan quarantaine, om vi ej hade det med oss. Men huru vi pratade och
d han fick hra att vi skulle handla vin och annat, blidkades hans
strnghet och han bad oss flja sig, s skulle han lta oss smaka det
som vore godt. Vi gingo med honom till hans nrbelgna hus och in uti
kllaren, som dock ej var byggd under jorden, utan utgjorde liksom
nedra vningen till de egentliga boningsrummen. Han begrde ner ett
ljus och det gafs honom uppifrn genom taket en liten lampa, som svagt
upplyste hans vinfat. Hr profvades nu ur en vacker glaskopp vinet,
som befanns godt och vi kpte en stor Damascener flaska full fr en
Spansk piaster. Hrunder frgade han till hvilken nation vi hrde,
och d han erfor att vi voro Ryssar, brjade han prisa dem hgeligen
och mente att det var ett godt folk, men Turkarne frdmde han mycket
och kallade dem diavoli och tycktes hgeligen uppbragt p dem. Han
skrt med att i hela den stora byn ej fanns en enda Turk, utan blott
Greker. Han hade fverhufvud i allt hvad han sade och gjorde, i hela
sitt vsende och utseende ett medfdt behag och en finhet, som man i
norden kanske sllan finner hos den bsta gentleman. Af allt hvad han
p Grekiska talte med en gammal gumma, som hjelpte honom i kllaren,
frstod jag intet, men nr han rknade p sitt sprk tyckte jag mig
fullkomligen knna igen de i skolan inprglade Grekiska cardinalia,
ehuru med ett litet annorlunda uttal. Fr frigt sgo alla krl och
redskaper fullkomligen antika ut, ssom fven han sjelf, men isynnerhet
en ung qvinna, kanske hans hustru; oaktadt det hftigaste regn stod
jag och betraktade henne utifrn, der hon satt p trappan eller ett
fverbygdt loft och arbetade med ngon hussyssla. Hon frekom mig s
vacker att jag omjligen kunde vnda gonen ifrn henne, kanske emedan
hon var den frsta vackra Grekinna jag sett; mycket nobel, med ngot
frnmt i sitt srdeles regelbundna och klassiska ansigte, ehuru hennes
kldedrgt, som visserligen var ltt och smakfull, dock ej tycktes
visa ngon bttre brd. Man visade oss fverhufvud mycken artighet och
vlvilja; jag blef varmare om hjertat och srdeles upprymd svl af
att ha varit hos Greker, som af deras vin, hvaraf vi vid bortgngen
drucko ngra glas med vr vrd. Under hela tiden vi varit hr hade
det fortfarande starkt regnat och det var nstan i tilltagande; fven
hade det nu blifvit mrkt, s att frden tillbaka till bten var hgst
besvrlig p de slippriga vgarne och i det mellan buskarne vexande
grset och trnen. Vi trffade tskilliga vallherdar som kommo hem med
boskapen, bland dem en gammal gubbe med halfkort svart grttblandadt
skgg, hvilken just frekom mig lik Odysseus gamla svinaherde. Allt
var hr s magiskt frvillande att jag tyckte mig vandra bland de
gamla fordna Grekerna, och den verkligen utomordenligt besvrliga
gngen, genombltta som vi voro, bekom mig alldeles intet. Min kapten
var fven alldeles i sitt esse och med en pojkes hela fventyrslust
och glada mod vandrade han frmst med dugtiga steg. Vi kommo om bord
igen omkring kl. 7, d vi spelte tvenne partier schack samt suto och
groggade senare n vanligt, dock ej fr mycket.

Nov. 18.

Sedan vi tit frukost och putsat oss litet, foro vi om bord p den
Engelska korvetten fr att gra bekantskap der. Kort derp kom om bord
till oss den Engelska lkaren derifrn, tillika med en ung midshipsman,
och voro en liten stund hos oss. De voro hgst trefliga och hyggliga,
ehuru p annat stt n Fransmn och Greker och andra sydlnningar; hos
dem fick man rtt se att fven nordbon kan ha sin egen hygglighet,
utan att som Svensken bli en apa af Fransosen. De hade knappt hunnit
lemna vr brigg, s blste smningom och sakta upp en sydlig vind,
som tycktes mer och mer vilja dra sig mot vester. Vi brjade ltta
vrt ankare och seglade af, lemnande slunda denna plats, hvilken jag
just i dag tnkte genomstrfva fr att komma till den sltt der Troja
fordom sttt vid Simois blja. Vi nrmade oss, under en smningom
alltmer tilltagande frisk frlig kultje, det farliga och med en
sandbank utskjutande _Cap Janitsjari_ ant. _Sigaeum_, och voro en
gng p 4 famnars vatten, men seglade lyckligt frbi hela den flotta,
som i gr varit flitigare n vi att krngla sig fram nda hit, der de
kastat ankar. Vi gingo in i Dardanellerna frbi de bda fstningar som
p mse sidor frsvara inloppet, strfvade fram och vunno slutligen
fver den mycket starka strmmen med den nu temmeligen styfva vinden.
Vdret var srdeles fult, hftiga byar med regn och tjocka, s att
landet ej kunde synas s vl; men s mycket man kunde sknja var det,
ssom allmnt bekant, herrligt och vackert. Vi passerade kort efter
middagen Dardanellerna och dess fstningar, derifrn jag fr frsta
gngen hrde en muazzin ropa; han skrek fult och gllt, nstan som en
tjutande hund frn sin hga minaret, och jag kunde nu icke finna ngot
vackert deri. Vi seglade nnu ett stycke, men ehuru vinden var god
fann vr kapten, liksom alla andra i vrt sllskap, fr godt att kasta
ankar utanfr _Abydos_, der ter p mse sidor finnas fstningar. Hr
skulle det ha varit som Xerxes byggde sin bro. Vl frekom mig sundet
smalare lgre ned vid Dardanell-fstningarne, men der r strmmen
frskrckligt stark och starkare n annorstdes i sundet, s att
Xerxes kanske derfre fredrog denna plats mellan Sestos och Abydos.
Vid hgra Dardanellfstningen Kilid Bahr blefvo vi anprejade af en bt
Turkar, bland hvilka en ganska vigtigt frgade kaptens och fartygets
namn, hvarifrn och hvart. Sedan vi ftt ankar i botten, foro vi i land
fr att se om vi kunde f ngot att kpa, och lade an vid en vacker
stenbrygga under ett hus som sg ganska prydligt ut. Hr var en stor
vattenbassin af marmor, dit vattnet flt frn en ofvanom stende brunn
fver en mindre marmorbassin, dit man ter tappade vattnet frn trenne
kranar, anbragta i vggen af en, som mig tycktes, mosk. Ofvanfr var
en Turkisk inscription i gyllene bokstfver, innehllande, ssom jag i
brdskan tyckte, namnet p den hvilken anlaggt fontnen, jemte ngra
verser fver kllan. Hr voro tskilliga Greker som tappade vatten och
en Grek kom brande en korg med friska frukter, apelsiner och omogna
alldeles grna citroner. Vi kpte hraf till 3 para stycket en stor
hop, och den apelsin jag genast t var ovanligt god och frisk, ehuru
ej rtt st. Bland andra var hr fven en ung vacker Turkisk effendi.
Men hr var fr frigt ingenting att f, ehuru vi entrget frgade
efter isynnerhet ngon sorts ktt, n p Italienska, n p Turkiska.
Nu spatserade vi uppfr stentrappan, som ledde till grden vid det hus
hvarunder vi stodo, och kommo upp p en vacker grd der allehanda stora
trn stodo, tittade oss omkring och gingo slutligen in i huset, der
timmermn voro sysselsatta med att gra ngra reparationer; de sgade
och hyflade cypressplankor, som spridde en alldeles herrlig vllukt
rundtomkring. Vi vandrade i rummen, som voro vackra och rikt mblerade,
samt hllo redan p att komma in i harem, d till vr olycka en af
timmermnnen mrkte hvartt vi syftade och mycket hfligt lt oss veta
att det ej var tilltet g der in. Nu kom sjelfva vrden och herren i
huset till oss i den sal der vi voro. Han var en gammal man med nstan
snhvitt skgg, var hgst vnlig emot oss och tog med srdeles nje en
pris snus ur min dosa; men bjd oss genast tillbaka en frn sin, som
han tog fram, frst mycket varsamt ppnande locket till foderalet af
lder och sedan locket till sjelfva dosan, som var af guld. Hrunder
hade fven tvenne unga mn, skert hans sner, kommit till, s att vi
voro ett stort sllskap hr, som roade oss mycket t huru jag ttade
till Turkiskan. Vi snusade flitigt och voro glada  mse sidor, han
frgade af hvad nation vi voro, observerade mycket och pratade mycket
om mitt skgg, som jag ej rtt frstod, men jag tror de togo mig fr
en Rysk munk. Nr vi slutligen gingo bort togs afsked med strsta
hjertlighet och vlmenande, med de vanliga sterlndska complimenterna.
Det hela var mig hgst intressant. Sedermera spatserade vi nnu frbi
harems fnster, men sgo ingen qvinna, utom en Negrinna som bar
vatten dit upp. Derofvanfre p backen var en liten begrafningsplats,
som vi besgo. Grafstenarne voro alla af marmor i form af ett
menniskohufvud, omlindadt af en turban. Men ansigtet var ej utarbetadt,
utan hufvudsaken tycktes vara turbanen. Detta hufvud var stldt p en
aflng, nstan rectangelformig marmorskifva, p baksidan af hvilken
grafskriften var ritad med uttstende, ej ingraverade bokstfver.
Arbetet var fverhufvud verkligen vl gjordt, s vl hufvudet och
isynnerhet turbanen som ock sjelfva inskriften. S mycket jag hade
tid att se, voro hr kapodaner begrafna. Ondligen belten med detta
frsta besk hos en Turk, begfvo vi oss nu om bord och spelte nnu
ett parti schack vid vrt grog-glas. Allt flere fartyg hade undertiden
samlat sig, s att vi nu lgo helt nra hvarandra en stor flotta af
alla mjliga nationer; fven ett Turkiskt skepp och en brigg, som sgo
ganska vackra ut. Och dock hade en stor del fartyg varit tvungna att
stadna nedanfr Dardanellerna, emedan den aftagande vinden ej orkade
fra dem genom den starka strmmen. Vi hade just brjat tnka p att g
till sngs om aftonen och sofva vr natt i fred p vr goda ankarplats,
d vinden brjade tilltaga allt mer och mer med byar och blixt. Den
tilltog ytterligare och vexte till en ordentlig storm, s att vi voro
tvungna lta styrbordsankaret g och lngre fram p morgonen taga ner
bramrstngerna. Natten blef slunda hgst orolig.

(Ur bref frn Alexandria). [Detta bref r frut tryckt i Helsingfors
Tidningar 1844 N:o 15, 17.]

Den 23 okt. gfvo vi oss ut frn Marseille i det vackraste vder
med svag vind, kommo lyckligen ut frn den trnga hamnen in p
det lskliga, azurbla Medelhafvet under en lika azurbl himmel,
och aflgsnade oss smningom frn Frankrikes tornlikt sig hjande
klippstrnder, tills vi den 27 p lngt afstnd sgo Sardiniens hga
land. Den 28 om morgonen varseblefs lngt fr-ut vid horisonten en
kgelformig molnstod; det var Etna. Smningom brjade nu fven andra
dylika spetsar synas frn Sicilien, men det rckte hela dagen att segla
p dem, och nr solen gick ned, tycktes de vara fga nrmare. Nu om
natten gick vinden om och en frisk Sirocco (SO) med ngot fuktig och
qvaf luft blste oss tvrt in fver frstfven, samt tvang oss lgga
bogen mot vinden och lofvera. En hel vecka kryssade vi nu emellan
Sicilien och Malta med temmeligen styf Sirocco. Hrunder passerade vi
Girgenti, hvilket, s mycket jag frn hafvet kunde se genom vr kikare,
tycktes ha fga qvar af sin fordna storhet och sina 200,000 innevnare,
som det skall hafva rknat under Romarnes tid. Nu sges staden i
stllet vara uppfylld af munkar och prester; kanske deras helighet
erstter antalet och idogheten. Vidare seglade vi frbi Palma, som frn
den sluttande hjd, hvarp det r bygdt, skall fverskda den vackraste
och fruktbaraste del af hela n. Nu var hela landet af den lnga
sommartorkan frbrndt, s att de annars rikt grnskande strnderna
frekommo kala och liksom hljda i gr aska. Dessa strnder ro hr,
liksom p Malta, hga, nstan lodrtt nedstupande i vattnet, hvilket
p somliga stllen s har frtit deras grund, att de bilda nstan en
spetsig vinkel mot hafsytan. fverhufvud saknas hr, liksom lngre fram
i arkipelagen, skog och egentliga berg. Hr och der bemrkas i dlderna
korta rader af trn, ingenstdes skog, ej heller granit.

Efter en veckas mda hade vi ndtligen arbetat oss fullt i nord om
Alicata p Sicilien. Tiden hade derunder blifvit mig ondligen lng,
om jag ej haft ett s godt och trefligt sllskap i min kapten Wiklund,
frande briggen Active frn Gamlakarlaby. Under hela denna vecka hade
vi oupphrligt sttt vid relingen och "kejkat" (kaptenens vanliga ord)
p vderlek, stjernor, moln och vexande mne, och otaliga gnger hade
han, en stor vderprofet som alla hans gelikar, sptt frndring i
vderleken och naturligtvis god vind, men intet ville hjelpa. Siroccon
blef ofrndradt stende med solsken och vackert vder, s att min
kapten slutligen stannade vid den gamla satsen: "att stanvind och
kringtrta slutas sllan utan vta." Regn fll verkligen och redan
hade molnen flere dagar gtt fr SV, men intet frmdde qvfva den
envisa Siroccon.

Den 3 nov. d vi om natten hade pejlat fyren i Valetta och voro, liksom
fordom Eneas, ehuru p annat stt, _vix e conspectu Siculae_, kom
kort efter midnatten en hftig stormby med regn. Vaknad af stormens
buller och ovsendet p dck, kldde jag mig och gick upp. Allt var
insvept i det tjockaste mrker, s att man ej kunde se ngot annat n
de silfverblankt glnsande vgorna, hvilka, brutna mot stfven, vrkte
sina hga toppar i l om oss och rundt kring vr brigg, likt ett blte
af gnistrande diamanter. Nu slog en blixt frn svarta moln och upplyste
med ett blankt sken den bla, upproriska hafsytan och vr brigg, af
hvars alla segel nu blott tvenne voro utspnda och fven dessa refvade.
I taklet klef folket, hunden smg sig med instinktlikt frtroende till
kapten vid rodret, tuppen galade gllt sin morgonvckt, skan knallade
hgt, men hgre n den dnade stormbyn, som fll in p oss frn sidan
med hftigt strtregn, och fver allt detta oljud hrdes kaptenens:
"giga stormrsseglet der!" upprepadt af styrmannen och folket med
samma: "giga stormrsseglet der." Emellertid drog sig vinden smningom
t sder och kom under sista stormbyn frn full SV samt frde oss med
9 knops fart, ehuru vi hade blott ett segel uppe. Men det rckte ej
lnge; inom tvenne timmar var stormen frbi och himmeln klar. Det hela
hade just ej ngot frskrckande, stormen var ej af de mest rasande,
och vr kapten, skert en af hemlandets dugligaste sjmn, hade redan
om aftonen ltit berga de grfsta seglen. Mig frekom alltsamman likt
vreden af en uppbrusande blgd m, och Medelhafvet frekom mig s
lskeligt, att jag knappt tror mig kunna frukta dess vrsta raseri,
ehuru min kapten, som redan 12 gnger frdats fver till Odessa, sger
det stundom vara nog ruskigt.

P den stormiga natten fljde en klar och vacker dag med rensad luft;
dock stodo nnu moln i ster och bakom dem spelade p en lng strcka
t norden flygande ljungeldar, som gonblickligen belyste de i tusende
frger skiftande skyarne -- ett herrligt skuggspel i skymningen, som
blott svagt upplystes af den framskymtande mnen. I det mildaste
sommarvder strckte vi nu rakt fram fver hafvet och varseblefvo den
8 nov. lngt frut en udde af Grekland, mot hvilken det rckte att
segla hela dagen. Det var n _Sapienza_, och lngre mot ster syntes de
snbetckta topparne af _Matapan_. Det blef mig varmt om hjertat; nu
lg vishetens land omhljdt af tjockt mrker och oklar luft, men klart
lyste dess hga toppar fver molnen, som laggt sig p dem. Samma natt
syntes en mnregnbge.

Hr kryssade vi ter af och an, fr att ligga fver Matapan, och frst
den 11 passerade vi _Cerigo_-kanalen, sedan vi hela dagen gjort slag
derutanfr och jag haft njet betrakta Afrodites fordna hem, det gamla
_Cythera_, den skna Helenas fdelseort. Intet spr syntes hr numera
af krlekens och sknhetens hem; det frekom mig kallt och torrt, utan
skog och grnska, och turturdufvo-lunderna lngre in i det lga landet
kunde jag ej se. Cytherea var oss huld och snde en frisk kultje,
som frde oss genom sundet; kort derefter skrmde hon oss med tvenne
vattenpelare, som hjde sig emot oss, men vi undgingo dem lyckligt,
liksom en gng frr vid Sicilien. Hela natten lgo vi under stiltje,
regn, ska och blixt utanfr Cythera. Hittills under hela resan hade
min enda lecture varit den i Muhamedanernas tanke i vishet outtmliga,
och alldrig nog studerade Koran. Nu, sedan vi ftt Grekland i sigte,
ville den ej mera smaka, och jag knde hr en innerlig lust att lsa
Homerus. D jag nu ej hade honom till hands, tog jag fram Virgilius,
som jag i sista stunden kpt i Marseille, och tyckte mig alldrig frr
ha lst honom med s stort nje som nu.

Den 12 nov. passerade vi ngra, mest obebodda ar, ssom _Kaimene_ och
_Falconera_, samt slogo slag t _Anti Milo_ och den grupp som ligger
deromkring. I varm sommarluft hade vi fljande dagen framskridit till
_Hydra_, emellan en stor flock af ar, ssom _Serpho, Thermia, Zea_
m.fl. till hger, och till venster skt fasta landet med ondligt
mnga uddar ut i Myrtoshafvet. Middagstiden kommo vi upp mot _Cap
Colonna_, de gamles _Sunium_. Hr st nnu 16 stora pelare af ett
gammalt Minervatempel. Mot aftonen kommo vi in i sundet vid Zea och
betraktade den hvitglnsande stad, som der amfitheatraliskt reser sig
p en sluttande hjd. I den vackraste sydlndska afton gick solen
ned fver ruinerna af Vishetens tempel. P stra kusten af Zea skola
finnas lemningar af ett gammalt Neptunstempel. fver hafvet, fver
hela naturen lg ett klassiskt lugn, en lsklighet, som vid tanken p
Schillers "Die Gtter Griechenlands" nstan kom mig att srja fver de
gamla gudarnes fallna vlde. Alldrig tyckte jag mig ha s vl frsttt
Virgilii: "_summa placidum caput extulit unda_." Hr i detta haf var
rtta platsen fr Greklands glada och milda gudar, hr kunde inga
hiskliga nordiska hafstroll trifvas, blott tusentals tumlare vltrade
sig muntert p den spegelblanka ytan. Efter en stund af det mest
klassiska lugn skickade oss den gamla hafsguden en liten kultje, som
frde oss till den invid Euboea liggande klippan _Karysto_, der stiltje
ter intrffade, och der jag nnu lngt efter midnatten betraktade mina
nordiska stjernor, Stora bjrn och Polstjernan, hvilka under Sicilien
gmt sig lngst ned i horizonten, men ter brjade stiga. S vacker
denna sydliga natthimmel var, fann jag i den ej det genomskinliga och
etheriska, som utmrker vra vinterntter, ej heller i stjernorna den
blick som hos oss.

Fljande dagen frde oss en styf SO frbi _Mitylene_ upp till
_Tenedos_, der vi ter fr motvind och stiltje mste ankra i Basikia
bay, derifrn man njuter af kanske den mest klassiska utsigt i verlden.
Akter om oss hade vi den stora sltt, p hvilken Grekerna under
Trojanska kriget uppdrogo sina fartyg och uppslogo sina tlt. Denna mot
stranden sluttande sltt begrnsas af en lng bergstrcka, deri _Ida_
reser sig hgst. Nedanfr detta berg lg fordom Troja. Sderut strcker
sig stranden frbi _Alexandria Troas_ och norrut till redden _Sigaeum_,
medan p ena sidan om viken en liten bcklik bigren af _Scamander_ och
_Simois_ flyter ut i hafvet. Fr-ut hade vi Tenedos, _notissima fama
insula_, fven nu fr sitt vin den mest bermda af Arkipelagens ar.
Derfver syntes det lga _Lemnos_, och fver detta det vldiga, hela
utsigten dominerande berget _Athos_, samt till venster inloppet till
Dardanellerna, med fstningarne p mse sidor och n _Imbros_. Hvem
skulle ej vid anblicken af alla dessa stllen erinra sig Hector och
Achilles, Eneas och Odysseus, trdhsten, det gyllene skinnet och annat
mera frn den klassiska frnldern? Och hvem, som lst Homerus eller
Virgilius, skulle hrvid frblifva kall?

Emellertid gjorde min kapten och jag, jemte 4 af besttningen, en
vandring upp till en Grekisk by, benmnd _Jeni Kiaj_, som ligger norrut
t udden Sigaeum. Vi vandrade fver den Trojanska sltten lngs den
lilla bcken; men vdret var fult, marken blt af regn och timman p
dagen s sen, att vi beslto spara besket p _locus ubi Troja fuit_
till fljande dagen. I byn, som var stor, men usel, handlade min kapten
ett ypperligt Tenedos vin fr omkring 30 kop. B.A. stopet. Folket hade
ett vackert utseende och nobel Grekisk hllning. P den slippriga och
villsamma terfrden i skymningen trffade vi gamla vrdiga Grekgubbar,
som kommo hem med sina vallhjordar, och tyckte jag mig i flere af dem
se Odysseus gamla svinaherde. Dagen derp gjorde vi ett kort besk
ombord p en nra liggande Engelsk rlogsman och emottogos ganska
vl; men derunder blste det upp god vind, hvarfre vi genast mste
tervnda till briggen och hissa segel, samt frsaka hela Trojafrden.

Nu seglade vi in genom Dardanellernas sund och kastade till natten
ankar vid det fordna Abydos. Hr nedanom mellan Sestos och Abydos skall
Xerxes hafva slagit sin brygga fver sundet, kanske fr det strmdraget
der var mindre starkt. D det nnu ej var lngt lidet p aftonen, foro
vi i land och rkade komma till en, som det tycktes, frnm Turks
hus, der timmermn hllo p att reparera ngot i rummen. Nr ingen
hindrade oss, gingo vi ofrskrckt omkring fverallt och hllo redan
p att komma in i harem, d en Turk motade oss och i stllet bjd
oss in i ett rum, der man sljdade cypressplankor, som spridde den
angenmaste vllukt rundtomkring. Rummen voro vackra och rikt mblerade
i orientalisk smak med divaner och mattor; Under det vi gingo hr
omkring, kom en gammal revrdig man med lngt hvitt skgg vnligt
ut emot oss, frgade om vr nation, om mitt skgg &c., dervid vi 
bda sidor hade tillflle att skratta t min brkade och tillttade
Turkiska. Jag behfde sannerligen en "prise de contenance" och bjd
fven t gubben, hvilken ej heller var sen att ta fram sin dosa, som
var af guld och vl frvarad i ett lder-foderal. Vi snusade, pratade
Turkiska, skrattade och skildes slutligen, under gubbens orientaliska
hflighetsbetygelser, hgst njda  mse sidor, srdeles jag, som nu
fr frsta gngen beskte en musulman och blef s vnligt bemtt.

Fljande morgon lyftade vi ankar och seglade frbi det fr sitt skna
lge i alla tider beprisade _Lampsacus_ och _Gallipoli_ ut i Marmora
sjn, fingo ter motvind och fllde den 20 ankar bakom Marmora n i
en hamn utanfr den lilla men vl odlade byn _Koutalai_. Vdret var
ruskigt och p den hga ns toppar lg sn. Hr lgo vi 3 dagar,
hvarunder vi som oftast voro uppe i byn och handlade t oss fr omkring
13 kop. B.A. stopet lika godt vin, som det vi p hemorten betala med 4
rub. buteljen. I hela byn bo endast Greker och de tycktes gra sig en
ra af att ingen Turk fanns der. Oss ssom Ryssar emottogo de srdeles
vl och kunde ej nog prisa denna nation. Man torde frga, hvad sprk vi
talade med dem? Skulle man tro det? hr funnos mnga som talade Ryska,
men de flesta kunde Italienska, i hvilket sprk, liksom i Engelskan och
Spanskan, min kapten var fullkomligen hemmastadd. Jag mste tillst att
Grekiskan -- hvaraf jag ej frstod mer n de i skolan inpluggade orden,
som voro sig temligen lika -- i mina ron klingade fult och alldeles ej
som jag vntat.

ndtligen den 25 om morgonen lgo vi nra utanfr _sultanens stad_.
Anblicken af den r verldsbermd; jag vill ej frska att beskrifva
dess intryck, det var ngot s olikt allt hvad jag hittills erfarit.
Det var ngot s eget i anblicken af dessa hundradetals smidiga
minareter, frn hvilka nu i morgongryningen muezzinerna ropade folket
till bn, och hvilka frn hjden af den amfitheatraliskt byggda
staden skdade ned fver tvenne verldsdelar. Men ju nrmare vi kommo
de frfallna, nu nstan ramlande murarne, hr och der med spr efter
Grekisk konst och rikedom, smutshgarne vid alla stadens portar samt
de usla kojor, hvaraf den stora staden bestr, desto mer frlorade sig
det "mahlerische" intrycket af dess anblick i fjerran. Men jag vill och
mste spara beskrifningen p hvad jag sett i Konstantinopel till ett
annat bref.

Dagb. Nov. 19.

Bittida om morgonen drucko vi kaffe och brjade sedan hifva vra bda
ankaren, som under det allt fortfarande starka vdret var ett tungt och
svrt arbete, hvarvid fven jag mdade ut mig alldeles. Efter lngt
arbete och sedan vi en gng till och med misslyckats, d vi skulle
till segels, kommo vi dock slutligen lyckligt ut frbi fstningarne
vid Abydos, genom det trnga strmhlet, och seglade framt med den
yppersta SV vind, men i anseende till de starka byarne med sm segel,
passerade _Lampsacos_, hvars lge tycktes vara utomordentligt vackert,
och den betydligare staden _Galipoli_ gent emot p Europeiska sidan.
Men fven i dag var luften s disig och tjock att jag ej kunde se
stort af de herrliga strnderna. Nu brjade vinden smningom mojna ut,
dock gingo vi allt med temmeligen god fart in t Marmora-sjn. S hade
jag nu ftt gra den lnge efterlngtade frden genom Dardanellerna,
skert den sknaste passage man i verlden kan gra. Strnderna, ehuru
numera p denna rstid ej spridande den doftande blomsternga, som
resande och min kapten s mycket prisat, voro nnu grna och vackra med
de herrligaste bckgenomflutna dlder mellan mildt sluttande hjder,
bekrnta hr och der, ehuru ej s mycket jag skulle nskat, af trn,
bland hvilka isynnerhet cypresserna mest behaga mig -- inskjutande
smalare vikar och mera ppna bayer -- fstningar, stder, byar,
uppodlade och nd mera ouppodlade flt -- till allt detta en ondlig
mngd af alla mjliga sorts fartyg, frn de strsta skepp och rlogsmn
till de minsta ntta Grek- och Turk-btarne, som g p sundets mrkbla
vatten. Detta sammanlagdt ger en mngfald och ett sceneri, hvars like
man skert ingen annorstdes har. Mig var vderleken ogynsam, i thy att
luften nstan alltid var tjock och mrk, dock tyckte jag detta vara det
sknaste jag sett, ehuru i smntthet och landtligt behag nstan ej att
jemfras med Seinens strnder. Nr vi kommit ett stycke in p Marmora
hafvet brjade vr goda vind alltmera mojna ut och frlora sig i regn,
tills slutligen kl. omkring 7 p aftonen en NV kultje kom med en regnby
och drog sig sedan allt nordligare och slutligen till NO, s att vi
ter mste i den tjockmrkaste natt under starka regnskurar brja med
vr gamla kryssning, som med sm segel under allt fortfarande styf vind
fortsattes hela natten mellan Marmora n och den motsatta nordliga
stranden. Som der ej var stort rum och man efter hvart 4:e glas mste
vnda, var ej mycken fred i kajutan.

Nov. 20.

Om morgonen voro vi p samma stlle som aftonen frut, om ej liten
mn lgre. Vinden var mycket styf, med regnbyar, ett srdeles kallt
och ruskigt vder, s att jag ingen lust hade att vara p dck, utan
svepte tcket omkring mig i min sng och lg der. Vi slogo ngra slag,
men i anseende till den starka blsten, som tvang oss att fra mycket
sm segel, och den starka motstrmmen, kommo vi mera tillbaka n fram
och kaptenen fann sledes fr godt att ska hamn, ssom fre oss alla
de andra af vrt sllskap gjort; han lnsade ner under Marmora, men
blef mycket hpen att ej finna ngon af de andra der, ssom han hade
vntat. Denna  r ett hgt land med brant och skrofligt i vattnet
nedstupande berg, som till strsta delen lra best af marmor. Ocks
tycktes de mig ha en grhvit frg genom den tjocka disiga luft, som
isynnerhet vid vr frbifart lade sig med en hftig regnby derfver.
Byn tycktes ej vara srdeles stor. Nu tvekade kaptenen mycket och var
ganska villrdig, ville redan g till Gallipoli och skickade utkik i
masten, d slutligen styrmannen varsnade de andra seglarena ett stycke
hrifrn, liggande fr ankar vid en annan  sydvart. Dit lnsade vi nu
af genom en trng och svr passage mellan arne _Koutalai_ och _Rabi_,
der vr kapten frr ej varit, och lyckligen genomkomna kastade vi
ankar vid den frra, der fre oss en stor hop af fartyg lg. Midtemot
oss p stranden af denna  lg en strre by, dit vi foro i land och
kpte tskilligt, bland annat Ryskt snus, emedan det vi hade med frn
Marseille nu var slut. I byn bodde endast Greker, s nr som p en
enda Turk. Folket tycktes fverhufvud vara vlmende, voro snyggt och
vackert kldda, ngra till och med grannt och andra fven p vrt vis,
ej i Grekisk nationalkostym. Vackra barn sg jag hr mycket och fven
ngra vackra qvinnor. Vi voro inne p ett litet kaffehus, drucko kaffe
ur sm koppar och rkte en kaljan. fverallt var stort fverfld p
marmor, s att golfven till stor del voro gjorda deraf och i sjelfva
murarne sg man marmorblock. Landet frekom mig mera odladt n vanligt
hr p trakten, och kerflt syntes nda upp till de hgsta topparne af
n. Folket var hyggligt, dock fann jag hr ngra sprttaktiga skrodrer
som ej behagade mig. Sjn svallade nda upp till stenfoten af somliga
hus och p den nrmaste sandstranden voro btarne uppdragna. Jag
trffade flere bland folket som frstodo och talade litet Ryska, fven
en som kunde litet Franska. Vin tycktes hr vara den hufvudsakligaste
handelsartikeln.

Nov. 21.

Hade under natten haft starka stormbyar med regn, s att vi mste lta
andra ankaret g. Om morgonen sgo vi sn, som laggt sig under natten
p Marmora ns spetsar, fvensom p de andra arnes af denna temmeligen
vidstrckta skrgrd. Efter frukosten begfvo vi oss i land, men togo
med oss kaptenen frn en liten Norsk skonert, som lg nrmast intill
oss och som om sndagsnatten genom frsumlighet frlorat sin bt. Vi
foro alla 3 upp till byn, sedan vi frst om bord p skonerten smakat
p kaptenens goda anisbrnvin och vin. I land kpte min kapten mycket
vin fr 24 para okan, som var ganska godt, hos en ldre hgst treflig
gubbe. Medan vinet mttes gingo vi omkring i rummen, som voro utmrkt
snygga och rena fverallt hvart vi snokade, ssom fven vrdinnan var
snygg och vacker, med det mest regelbundet skna ansigte man vill se.
Byggnadssttet svl utsom invndigt r alldeles eget. Mot kld r
man ej srdeles skyddad i rummen, och folket tycktes ej heller mycket
frukta den; ty ehuru det i dag enligt vrt tycke, som voro nordboer,
var srdeles kallt och vi derfre voro ganska tjockt kldda, suto
Grekerna hr med ppna fnster och hade ej mera klder p sig n
vanligt, de flesta med nakna ben utan strumpor. Sedan voro vi ter inne
p det kaffehus vi i gr beskt, och jag rkte ter min kaljan vid den
lilla kaffekoppen. Hr voro nu flere Turkar frsamlade frn de Turkiska
fartyg, som ligga hr i hamn. De sutto tysta och allvarliga och sgo p
sin tsjunbuk och drucko sitt kaffe, utan att srdeles tyckas bry sig om
verldens gng. Sedan handlades nnu tskilligt, fikon och russin fr
1 1/2 piaster okan hvardera, och vi foro derefter alla om bord till
oss, der vi to en dugtig middag, drucko kaffe och p aftonen toddy,
tills Norrmannen lemnade oss kl. omkring 7. Han, ssom tror jag alla
Norrmn, hade en viss naturlig barnslig enfald och var fverhufvud en
hgst harmls man. Samtalet vnde sig naturligtvis mest p sjsaker och
frakter &c., som mot slutet blef mig ngot enformigt. Han berttade
att han vid Hydra i tvenne dagar blifvit frfljd af en korsar ifrn
Tripoli, men utan fventyr kommit undan genom tvenne frligvindare, som
kommit ner frn Dardanellerna.

Nov. 22.

Kallt vder med fortfarande NO vind; thermometern str p 6 1/2 Cels.
Efter frukosten foro vi om bord p en Engelsk brigg, som lg nra
oss. Kaptenen tycktes vara en sekterisk man, frjdade sig storligen
att man nu i Odessa ftt en Engelsk kyrka, s att folket ej behfde
g och spela billard om sndagen, talte mycket om de dliga frakterna
i vra tider, och hoppades p en annan bttre verld, der man sluppe
allt trouble och besvrligheter och sorger fr dliga frakter &c.
Han var ganska trkig, ssom alla hvilka genast dra fram med dylika
saker och fra dem till torgs fr bekanta och obekanta och ej hlla
dem fr sig sjelfva. Han hade som det tycktes en passagerare, hvilken
var sysselsatt med "Essai sur les deux mondes", och de sutto hvar i
sin lnstol p mse sidor om en vacker kamin, i hvilken de hade en
stenkolsfyr och vrmde sig framfr den. Han bjd oss "spirits", men
tycktes vnta att vi skulle ej vara s ogudaktiga och fortra ngot
slikt, hvilket vi ock icke gjorde. Vi drjde blott en liten stund
der, hvarunder samtalet mellan bda kaptenerna vnde sig blott om
sjfart och dylikt. Hrvid hade jag tillflle frundra mig fver min
kaptens frdighet i Engelskan. Derifrn foro vi till vr Norrman, to
frst en liten tugga af den prktigaste fina Norrska sill till en god
elfva, och drucko derp ett glas porter, som smakade mig ovanligt vl,
emedan jag ej ftt smaka det sedan i Hamburg. Norrmannen blir allt
trefligare, ju vanare man blir med honom. Han hade i brjan en viss
haltlshet och komlighet i sitt stt att vara, och mycket hos honom
pminte mig om Fraenkel; men nr man litet vant sig vid hans, ssom det
tyckes i brjan, enfaldiga och phngsna vsende, finner man hos honom
en hgst lskvrd hjertlighet och uppriktighet. Sedan vi hos honom
intagit en dugtig middag af stockfisk, begfvo vi oss alla 3 i land,
der Norrmannen handlade vin af vr trefliga Grekgubbe, och sedan kommo
vi i fl med tvenne Italienska kaptener, som ock lgo hr fr ankar
och af hvilka den ena var dugtigt groggig. I kompani med dem handlade
Norrmannen och min kapten en liten fet oxe, som genast slagtades p
stranden och deltes. Sedan gingo vi hela sllskapet till ett kaffehus,
sutto der och drucko kaffe, rkte vr kaljan och pratade alla mjliga
sorts sprk, jag Ryska med 2 hr boende Greker. Vinet, som Grekgubben
slt oss, r ett utmrkt godt vin, liknande Bordeaux-vinet. Det kostade
ungefr 13 kop. koppar stopet, sledes billigare, tror jag, n hos oss
svagdricka. fverhufvud tycktes allt vara mycket billigt hr; kttet
kostade 10 kop. marken, p osten och brdet var likaledas, godt kp,
men fisk tycktes vara ondt om, tminstone sgo vi ej ngon sdan. Vi
voro i dag i land nda till skymningen, d alla begfvo sig till oss,
sutto der och drucko toddy och th. Jag var ovanligt smnig, s att jag
somnade in under de andras samtal. P eftermiddagen hade vdret klarnat
upp och vi hade en vacker afton.

Nov. 23.

Sydlig vind, hvarfre vi genast i dagbrckningen brjade hifva ankaret
upp och gingo till segels med de andra som legat hr i hamn. Vinden var
mycket svag och nr vi kommo litet ur hamn, lugnade den nstan alldeles
ut. Nu sgo vi fven en hel hop seglare, som kommo fram ur Pascha
Harbour, dit skerligen under den svra NO stormen de begifvit sig af
vrt sllskap frn Dardanellerna, som hunnit fver Marmora n. Sjn var
nu "_velivolum_" och vdret sommarvarmt och vackert, s att det efter
trenne dagars hamnliggning var verkeligen uppfriskande att ter komma
ut. Strnderna af Marmora och de andra arne hr ro ganska vackra,
och ehuru det mesta tyckes vara blott berg, synas dock mellan de
kullriga hjderna vackra, uppodlade sm dlder. Hela dagen var vdret
mycket stilla och lugnt, s att vi, ehuru med den bsta frliga vind,
p hela dagen hunno knappt frbi Marmora n. Aftonen var vacker och
aftonrodnaden rdare n jag ngonsin kan pminna mig ha sett den, men
frgblandningen var ej sdan den var lngre i sder. Senare speglade
sig stjernorna blnkande i vattnet och klart sken en liten stund den
smala strimman af nymnen. Allt var tyst och frn den stora mngd af
strre fartyg och mindre Grek- och Turkbtar, som lgo omkring oss,
hrdes ej knpp eller gny, ehuru man annars vanligen skall hra sng,
isynnerhet frn de Grekiska.

Nov. 24.

Hade seglat hela natten utan att komma just ngon vart, emedan det
varit s godt som fullkomlig lugna. Om morgonen blste upp en liten
kra, som sedan fortfor hela dagen, ehuru mycket svag, s att vi ej
hunno lngre n i bugten som gr int Konstantinopel. Dagen hade
varit varm och vacker med den klaraste himmel, dock kndes att fven
hr sommaren var frbi. Ty i skuggan var ej srdeles varmt och p
de hga bergstopparne lg mycket sn. Aftonen var ondligen vacker,
isynnerhet den mrkvrdiga magiska frgskiftning i ster midtemot
sjelfva solnedgngen, som jag fven frut betraktat med s stor
beundran. Nu omslt den med sitt trollsken minareterna, som syntes frn
sultan-staden och Skutari och till stort tal fverallt p strnderna,
och den var s blndande, att nr man sedan sg t annat hll hade
man svrt att urskilja fremlen. Solen sjnk alldeles klar ned i
hafvet och efter dess nedgng belystes hela denna del af horizonten af
ett starkt eldlikt sken, i hvilket de aflgsna landen och Marmora n
tycktes vara p ngra stenkast ifrn oss. Hela sjn t alla hll var
full af segel, som lgo stilla i lugnan, och mellan dem framgick ett
Turkiskt ngfartyg.

Nov. 25.

Hade om natten seglat fr svag vind och gjort ngra slag mellan landen.
Om morgonen nr det blef dager sgo vi framfr oss hela Konstantinopel
i all sin glans, belyst af den derfver uppgende solen. En herrligare
och sttligare anblick torde ej gifvas i verlden. Staden frekom
mig fullkomligen som en amfitheater, smningom hjande sig och i
slutkretsen slutande sig med de vackraste och strsta minareter, af
hvilka hr synes ett ondligt antal. Vinden var srdeles svag, s att
vi blott ganska lngsamt skredo framt. Lngre fram p frmiddagen
kom en man i en liten bt utroende till oss och erbjd sig att blifva
vr lots, och ehuru kaptenen uttryckligen frklarade sig ej behfva
ngon, kom han dock om bord, sedan efter tillfrgan om han ville ha en
nda, en sdan blifvit rckt t honom. Han var Malthesare, hade ett
eget utseende, mera liknande en Oriental n en Europ, men likvl ej
heller fullkomligen det frra; det var fverhufvud ngot vidrigt och
vildt. Han talade ngot Engelska. fven hrde jag honom med en annan
frbi oss farande landsman tala sin Malthesiska, som till uttalet
mycket liknade Arabiskan, men flera Italienska ord igenknde jag bland
de rent Arabiska. Nr han skulle bort, blef ngon ordvexling mellan
honom och kaptenen, emedan han ville anse sig antagen till lots och
fordrade betalning; hrvid isynnerhet tyckte jag han sg vild ut. Nu
hade vdret s lugnat ut att vi voro tvungna kasta ankar; men knappt
var det i botten, s blste ter upp frlig kultje fr oss, vi hifvade
ankaret och kommo smningom nrmare sultan-staden, och jag kunde blott
fr f mellanstunder taga bort kikaren frn mina gon. Till venster
hade vi det slta vackra landet frn Stefanoudden med sitt palats p
sjelfva udden, och lngre fram allehanda mest kronobyggnader lngs hela
stranden, som sakta hjde sig frn sjn till slta hjder, prydda fven
med byggnader och trn. Midt framfr oss den amfitheatraliska stora
staden med sina mycket olikfrgade och mngvinkligt byggda hus, och
fver dem de otaliga hvitglnsande svartspetsiga minareterna, bredvid
strre och mindre mosker med fordom frgyllda, nu urblekta kupoler.
Emellan allt detta en stor rikedom p trd, isynnerhet cypresser, som
fven slutade sig i spetsar liknande minareter. Allt detta r omslutet
af gamla ruinlika murar, p hvilka man nnu kunde sknja spr efter
gammal Grekisk skulptur. Till hger om oss vid inloppet till Bosforen
Skutari, fven nra nog byggd som en amfitheater, och derofvanom hga
berg, p ett af hvilka syntes ett stort kejserligt palats. Hrifrn
gick stranden ngot s nr rak med vackra strnder och hus samt en
strre by. Vidare en temmeligen vidstrckt skrgrd och de hga landen
af Asia minor, slutande sig i hga bergspetsar, tckta med sn. Bakom
oss hela Marmora hafvet, der lngst i vester nnu syntes n af samma
namn, och fverallt p vattnet segel. Emellertid kommo vi nrmare och
voro nra under bken, d muezzinerna frn de mnga minareterna kallade
till middagsbnen, accompagnerade i sin gnllande sng af tjutande
hundar; d brjade jag bttre urskilja husen frn hvarandra och fann
att de, minsta delen undantagen, alla voro af trd och fverhufvud
ganska mkliga och smutsiga kojor. S kommo vi upp under Seraljen,
och jag kunde p ganska nra hll betrakta tminstone en del af dess
mnga osammanhngande, srdeles finurligt fven af trd byggda hus. Men
nu mste vi g fver strmmen, emedan den hr gr s strngt att vi
omjligen med den sakta vinden kunnat komma fver Seralj-udden. Till
vr olycka lugnade vdret just nu fullkomligen ut, s att strmmen,
trots 4 dugtiga matroser som bogserade oss, fick makt fver vr brigg
och satte oss mycket ner. Men hrunder hade jag tillflle att se
staden skert frn den vackraste punkten, emedan, utom allt hvad jag
ofvanfre sagt, jag nu fven kunde se inloppet till Bosforen och hela
det herrliga land, som frn _Galata_ och _Tofana_ strcker sig lngs
vattnet, hvilket bildar liksom en liten sj mellan hamnen, Bosforen och
Konstantinopolitanska sundet. fven detta land bildar med det andra
p Skutari sidan liksom en amfitheater, med ett stort nytt kejserligt
palats i fonden, hvilket liksom i terassbyggnader tyckes g upp till
toppen af hjden. Rundtomkring sg jag framfr mig synkretsen slutas i
hga bergstoppar och vackra kullar, och sjelfva inloppet till Bosforen
frsvann alldeles emellan dem. Nu gick fven solen klart ner i hafvet
och smningom sjnk den praktfulla staden med sina minareter och
palats i den egna magiska aftonglans och frgskiftning, som bildas i
ster emot den flammrda vestern. Hrtill det ondliga tal af kaiker,
lnga smala Turkbtar, som fverallt svfvade omkring med hvit- och
grnturbanade mn -- strre Grekbtar som arbetade sig upp mot strmmen
-- strre fartyg som dels redan hunnit i hamnen, dels ssom vi lgo
fr ankar vid stranden, dels nnu seglade ute p hafvet, n nrmare n
fjermare, n hitt n ditt -- tumlarena som i stora flockar gjorde
sina kullerbyttor och pustade i vattenytan -- sng som hrdes n
frn btar, n frn stranden, -- allt detta gjorde denna afton till
den i sitt slag herrligaste jag haft. Vdret var hela dagen vackert
och varmt, ssom hos oss en mycket varm sommardag; om aftonen var
luften mera frisk, dock ej kall, och mnens fyra dagar fyllda horn
lyste ssom Turkiska vapnet fver Turkarnes stad, s klara att hela
det friga halfklotet kunde synas. D vi vid farten fver strmmen
blefvo s mycket satta nert, gick kaptenen och smsvor fr sig sjelf
och grinade, hgeligen frargad fver den misslyckade spekulation
han gjort, d han hellre hade kunnat lta ankaret g p andra sidan
under Seraljen. Det var nstan frsta gngen jag under hela resan sett
honom otlig fver vdret. Han grinade upp mot flaggan som oftast,
fr att se om ej ngon vindpust skulle komma, och gick ter omkring
och sg p vattenytan om den ej ville krusa sig fr ngon kultje, och
upprepade oupphrligt: "det skulle behfvas blott alldrig s litet" --
men frgfves, ingen kultje kom och vi sattes friskt ner med strmmen.
Fglar, som jag sett s litet p hela resan, svajade hr i stora
flockar fver oss t alla hll och gjorde det hela n lifligare.

Nov. 26.

Hifvade ankaret upp, nr en temmeligen frisk morgonkra blst upp,
och brjade segla frn de af Byron ssom ett jordiskt paradis prisade
Prinkipos arne, nra hvilka vi hela natten hade legat i lugn. Vi hade
just hunnit in i strmmen, hvarunder en Engelsk ship chandler hllit
vid sidan och pratat med oss och erbjudit kaptenen sin tjenst, d
vinden ter alldeles lugnade ut, och vi af strmmen drefvos ngot lgre
n stllet derifrn vi utgtt, och ndgades nu igen flla ankaret. Kort
hrp anlnde ter en kaik, i hvilken var en liten ung 14 rig gosse,
som kom upp fr att t kaptenen rekommendera sin herre, hvilken fven
var ship chandler. Han blef lnge om bord och lt slutligen sin kaik
fara, d en gammal lots kom lngs sidan och erbjd sin tjenst. Den
unga gossen var liksom den gamla gubben och tvenne andra lotsar, som
i detsamma kommo och erbjdo sig, Malthesare. Han talte vl Engelska,
Malthesiska och Italienska, hvilka 3 sprk jag hrde af honom; dessutom
kunde han gra sig frstdd p Turkiska och sade sig bst af alla sprk
tala Grekiska. Han var fr frigt en vacker och ganska artig gosse,
men i sitt uppfrande och tal klok och frnuftig, som en gammal man
och hade fga eller intet pojkaktigt i sig. Han t middag med oss,
sedan han afsndt gamla lotsen, som fven p en stund kommit om bord
och tittat omkring sig, till en inkommande Tysk skonert med sin herres
adresskort och hjelpt oss med sina ringa krafter vid ankarets lyftande
kort fre middagen, d ter en liten kultje blst upp. Vi kommo ett
litet stycke framt, d vinden ter alldeles lugnade ut och vi ter
mste kasta ankaret. Nu kom ter en kaik lngs sidan af oss, i hvilken
sutto en Turk som rodde och en gammal man som lg och sof p bottnet,
emellan dem bda tvenne Turkinnor. Hela sllskapet var rusigt, gubben
troligen mest, emedan han hll p att sofva oset af sig. Qvinnorna och
roddaren, som var en medelldrig kraftfull man, sjngo Turkiska snger
p en tom och enformig melodi, som hade ngot tycke af den Ryska, men
p lngt nr ej s sngfull. Hrunder vandrade en pipa frn mun till
mun emellan dessa 3, isynnerhet rkte den ldre qvinnan, som kunde
vara omkring 30 r, oupphrligen och blste vldiga rkar omkring
sllskapet. Dessutom frfriskade de sig med ett glas eller egentligen
en kopp som de fyllde ur en strre flaska med ngon sorts liquor,
liknande brnvin, allt under sng och skrl. De svajade allt omkring
vr brigg och ville ha vin. Slutligen gafs dem ett dricksglas cognac,
hvaraf den ldre qvinnan frst tog en liten klunk, sedermera drack
den yngre, kanske omkring 18 r gammal, ut mest hela glaset, lemnande
blott en liten sup qvar t roddaren, som tmde det. Nu uppstmde de
ter sin skrnande sng; men det rckte ej lnge frrn roddaren
lutade sig fver suden och brjade ge fver och sg hgst mklig ut.
Den yngre qvinnan, en flicka med det mest regelbundet skna ansigte
man vill se, med lngt i mnga fltor lngs ryggen hngande becksvart
hr, brjade sparka den p bottnet sofvande gubben med sina bara
ftter och visade dervid sina hvita fylliga ben nda upp till knet,
der hennes vidbyxor tycktes vara bundna. Men i gubben fick hon intet
lif. Deremot tycktes ruset f makt med henne sjelf och hon kastade sig
vrdslst, frst i famnen p den andra qvinnan, sedan lngst bak p
upphjningen i kaiken, och visade nu rtt sin skna vext och vackra
drgt. Jag har sllan sett ngot s retande och sllan en s skn
flicka. Men hon var rusig. Dock raglade hon ter upp i den rankiga
bten och ropade allt nnu efter vin, och plirade med sina stora svarta
gon, ssom om hon nu vore rtt sll i sitt rus. De tycktes vara ute
p en lustfrd, hvars hufvudsakliga nje syntes best i att ge sig ut
till sjss och sedan lta bten svfva fr sig sjelf p vattnet, och
ifrn den betrakta verlden eller roa sig inom bords p ett eller annat
stt. S gjorde tminstone detta sllskap, sedan det slutligen lemnat
oss, och s tycktes en stor del af de ondligt mnga kaiker gra, som
jag i dag mer n de andra dagarne frn lngt hll sg ligga alldeles
stilla p det spegelblankt lugna hafvet. Detta sllskap hade roat oss
omkring halfannan timma, hvarunder jag bestndigt sttt och betraktat
det, d ter straxt efter kaffet, som blott om sndagen bests p
eftermiddagen, en kultje blste upp, vi lyftade ankar och gingo till
segels, och ter kommo ett litet stycke framt nra under fyrbken,
som str p Konstantinopels murar nra inloppet till sundet. Allt
under seglingen sg jag efter kaiken med det rusiga sllskapet, och
s lnge jag kunde se ngot blefvo de liggande orrliga p vattnet,
frda kanske smtt framt af de sm vgkrusorna dit de drefvo dem; s
vl det stygga i de rusiga qvinnorna, som det vackra och retande hos
den skna flickan, ville mig lnge ej ur sinnet. Vi hade nu fr tredje
gngen i dag fllt ankar, och nu passerade oss ter kanske omkring 30
till 40 strre fartyg, som med den friska aftonkran frn NO kommo
ut frn Konstantinopel, utom de skert lika mnga som voro bakom oss
och arbetade sig upp, och de nnu flere sm fartyg af alla mjliga
utseenden, som dels rodde, dels seglade af och an. S kunde jag nnu
i den klart nedgende solens eldrda aftonglans beskda den kanske
sknaste anblick i verlden. Kaptenen hade under hela dagen varit mycket
otlig och gtt omkring och mumlat "satan" fr sig sjelf, och fven
jag, oaktadt allt det herrliga som ligger framfr mig, brjar bli ngot
otlig att komma i land.

Nov. 27.

Togo p oss litet och foro upp till Galata. Vdret var mulet och
luften tjock, s att vi ej kunde rtt njuta af den s hgt beprisade
anblicken af Konstantinopels hamn och utsigten uppt Bosforen. Voro hos
tskilliga ship chandlers och p Ryska kansliet. Det intryck Galata och
Pera gjorde p mig var hgst vidrigt: trnga, frskrckligt smutsiga
gator, bildade af snuskiga trdkojor som tycktes luta till sitt fall,
bland hvilka de hr och der synliga strre och vackrare husen togo sig
ganska dligt ut. Roligt var dock att se den starka rrelsen af alla
mjliga sorters folk och nationer, och de ganska simpla Turkbodarna,
mera liknande vra marknadsstnd n handelsbodar. Voro inne hos Hyrn,
to middag med honom p ett Tyskt vrdshus, voro i en oupphrlig disput
med honom och sade honom dugtigt sanning och ovett. Fr frigt slpade
mest hela tiden omkring i ship chandler shops och hade mera trkigt.
Hyrn lddes vara sjuk och genomg, kur under en Grekisk qvacksalvare,
bermd fr utomordentliga kurer i syfilis. Han hade nu legat trenne r
hr och glmt allt det ringa han hade lrt sig i orientalia; i dess
stlle hade han hr laggt sig p studium af vattenkuren och af bibeln,
men isynnerhet af Johannis uppenbarelsebok, till hvilken han hade ngon
Engelsk kommentar. Han var galnare nu n frr och torde vl alldrig bli
rtt som andra, utan att dock bli mer n andra.

Nov. 28.

Denna dag gick ungefr p samma stt som grdagen. Vi voro uppe i
Galata och Pera, suto hos ship chandlers och to middag med Hyrn hos
Dattelbaum, och foro sedan i god tid p aftonen tillbaka om bord.

Nov. 29.

Foro upp p Stambols sidan, nra invid fyrtornet, der folket tog
vatten; handlade hr en ypperlig ekved af Turkarne och begfvo oss
sedan upp. Hr var ojemfrligt mycket snyggare och renare n i Galata,
-- allt tyst, blott ondligt mycket hundar, som lgo fverallt omkring
i knutarne. Rrelsen af folk var ganska ringa, dels emedan det ej var
den egentliga handelsdelen af staden, dels emedan det nnu var nog
tidigt p dagen. Hr och der trffade vi ngra Turkar och Turkinnor
och ofta utanfr husen barn, som lekte och spelade med stenar. Vi
gingo uppfre hela vgen tills vi kommo till sultan Ahmeds mosk, som
r byggd alldeles efter S:t Sofia. Vandrade sedan fver den stora
ppna plats, som ligger utanfr densamma; der str en gammal fallande
pelare af Justinianus med p ena sidan en Latinsk och p andra sidan
en Grekisk inscription, vidare en stor vlbehllen Egyptisk obelisk.
Det frundrade mig utomordentligt att i en s trng stad, der allt r
sammanpackadt och hoprrdt finna ett s stort torg, vida betydligare n
vrt handelstorg i Helsingfors. Sedan gingo vi frbi Sofia kyrkan. Hvad
srdeles behagar mig vid dessa och andra mosker r deras stora ppna
med trn, isynnerhet cypresser, besdda grdar. Vidare sgo vi Mahmuds
graf, fven med sin trdgrd rundtorn. Allt hr p Stambolssidan
fverhufvud behagade mig ondligen mer n p den andra. Turkarne
voro hyggliga, de knappt sgo p oss d vi gingo frbi, n mindre
att jag skulle hrt ngot ondt uttryck emot oss, ssom man vanligen
hr fregifvas. fven barnen voro stilla och beskedliga, och inga
tjufpojkar syntes hr, hvilka frmlingen knappt i ngon annan Europeisk
stad lr kunna undg. Men fverallt sg jag blott usla hus af trd,
som nstan alla tycktes luta till sitt frfall, och deremellan ofta
ruiner kanske frn ldsta tider, halfkullfallna murar och annat. Sedan
vandrade vi ner till stranden och foro fver till andra sidan, der vi
to middag i en Grekisk kaback. Dessa vrdshus best hr vanligen,
liksom i Petersburg, af tvenne vningar; i den nedra r kket, der
man ser maten koka i sina krl och der man fven kan spisa; den fra
vningen tyckes vara reserverad fr mera aktade gster, till hvilkas
antal vi rknades. Hr uppe voro tvenne sllskaper Greker, hvardera
kanske af omkring 12 personer. Det ena satt vid ett bord och t och
drack vin, hade tvenne spelmn, en violin och en guitarre, hvilka
filade p frskrckligt. Hrtill instmde d och d sllskapet i
starka skrlande sngehrer. Guitarrespelaren knppte egentligen ej
p strngarne, utan drog derfver p en gng med hela handen, liksom
Ryssarne p sin balalajka; men denna senare tyckes mig nd ha nstan
mera klang, ty af den Grekiska, som dessutom hade senstrngar, hrdes
intet ljud utan blott skrll. Violisten strk och gned fven s att
jag ej, tminstone hgst sllan, kunde hra ut ngon melodie. Det
hela tycktes mig ej ha det minsta musik i sig, utan vara blott skrl
och skrn. Det andra sllskapet, som var ngot strre, var i andra
ndan af det stora rummet och roade sig med dans, likaledes vid musik
af en violin och en guitarre, hvilka gnedos och skrnade nstan nnu
mera n hos det frra sllskapet. Spelmnnen svettades dugtigt och s
fven dansarena. Dansen i sig sjelf var ganska vacker, med ngot tycke
af vr menuett; men ngra, som tycktes glla fr stordansare, gjorde
mngahanda underliga skutt och hjulningar, och dagalade verkligen
ofta en underbar vighet. Hos alla mrkte man behag och vrdighet och
hos ingen den klumpighet och plumphet, som man s ofta finner hos oss,
fven bland bttre mn. Sllskapet var blandadt af ldre och yngre,
men alla dansade och alla voro glada och drucko flitigt vin, fven
grhriga gubbar. De flesta tycktes vara arbetare och sjmn. Vi suto,
jemte 3  4 andra som voro placerade vid ett bord invid oss, emellan
bda dessa Greksllskaper, och mste rtt ordentligt skrika fr att
kunna hra hvarandra. Allt var p det hgsta intressant att se och
betrakta, dock hade jag nskat musiken bttre.

Nov. 30.

Foro ter upp om morgonen med Pisani, "Lillpojkin", ssom vr kajutvakt
kallade honom, till Stambolssidan och vandrade ungefr samma vg som
grdagen, frbi tvenne sultaners grafvar till slafmarknaden. Vktaren
ville frst ej slppa in oss, men fr en piaster frde han oss omkring
alltsammans. Platsen eller torget r rundtombyggdt af en rad hus,
framfr hvilka gr ett galleri, dit drrarne till rummen eller bodarne
ppna sig. I dessa bodar sitta nu slafvarne eller ute i galleriet eller
ock derunder, ty fven der finnas rum. De sitta eller ligga utbredda
p sina mattor, ej stort bttre n hundar eller andra djur, hljda
i trasor. Vanligen skola de om sommaren vara s godt som nakna, men
nu hade de vl fr kldens skull ftt ngra slarfvor p sig. Strsta
delen bestod af qvinnor; de roade sig mycket t Lillpojkin, talte
till honom och skrattade. Ganska f karlar sg jag. Det hela gjorde
p mig ett det mest vidriga intryck jag ngonsin erfarit, och det
var med strsta obehag och ckel jag vandrade genom dessa rader af
svarta medmenniskor -- hvilket jag verkligen tyckte mig ha svrt att
kunna medge. I ett kaffehus p grden suto ngra Turkgubbar, drucko
sitt kaffe, rkte sin nargil och voro troligen spekulanter. Men det
var nnu ngot fr bittida p dagen, s att vi ej sgo just ngot
kpslageri. Men jag fann mig lycklig att ter snart komma derifrn
bort. Derefter gingo vi genom Bazaren eller en del af den. Hr var allt
lif och rrelse och kta orientaliskt. Kaptenen handlade tskilligt,
och det var hgst roligt att se huru gubbarne skrattade t den ngot
nsvisa men qvicka Lillpojkin. Anblicken af Turkgubbarne, som suto
med benen korslaggda under sig, rkte sin nargil och sysslade vid
sitt arbete med den allvarsammaste min i verlden, var hgst rolig. S
liknjda och bekymmerslsa om verlden och de frbigende de n tycktes
vara, s funnos dock mnga, isynnerhet Armenianer, hvilka dels p
Italienska, dels p Turkiska ropade t oss och frgade hvad vi behfde
eller nskade. I allmnhet frekommer mig alltid en stor marknads- och
handelsplats, ssom den roligaste del af en stad och om ngorstdes
isynnerhet bazaren hr, der jag sg nstan blott mina lskade
Turkgubbar, sittande vid nstan hela orientens rikedomar. Dock syntes
hr fven ondligen mycket af Engelska kolonialvaror af alla sorter,
och i mina gon togo de sig ej vl ut bland de brokiga och egendomliga
orientalia. Sedermera gingo vi hrifrn ter till andra sidan och
drefvo der omkring till skymningen, d de kommo efter oss ifrn briggen.

Dec. 1.

Foro middagstiden i land p Stambolssidan, men nu p ett annat stlle
n det vanliga. Hr mtte oss en vktare, ssom vid alla andra portar
och landningsstllen, och frgade efter vr pratique billet. Den rkade
nu vara glmd om bord och Turkgubben slppte oss p intet stt upp,
med mindre vi skickade bten tillbaka till briggen och lto hemta den.
Gubben var ngot knottrig, men hygglig s snart han sett den hemtade
billeten. Sedan gingo vi upp och kommo till Ahmeds mosk, der vi p
grden sgo soldater och mycket folk. Vi gingo dit in utan minsta
hinder och kunde nu gissa att sultanen var i mosken och gjorde sin
fredagsbn. Det erforo vi fven genast derp af en svart polisman, som
talte Arabiska och med strsta artighet och vlvilja svarade p allt
hvad jag frgade, och visade oss den plats derifrn vi bst skulle
kunna se sultanen vid hans uttg. Vi vandrade nu utan minsta hinder af
soldater eller poliser fver grden till andra sidan, der vi i skuggan
af en stor lind kunde se fver det hela. Nrmast den drr, hvarifrn
sultanen skulle komma och som gick ut frn ena sidan af den stora
byggnaden samt tycktes vara senare tillbyggd, stod p mse sidor en rad
af unga mn, hvilka tycktes utgra ngon sorts pagecorps eller lifvakt,
enkelt kldda i bla surtouter och rda mssor, bevpnade blott med
dragna sablar. Lngre ned i rad med dessa stod militr, frst musiken,
sedan soldaterna i en rad nda ner till andra porten af moskgrden,
som gr ut t stora torget. Emellan dessa bda rader frdes sultanens
och de frnmsta embetsmnnens hstar omkring i en krets. De voro
vackra och smidiga, ej s stora och klumpiga som de Tyska, utan sm
och vid frsta pseendet utan ngonting annat utmrkt n deras rede,
sadel och schabrak, som voro rikt broderade med guld. Isynnerhet var
sultanens egen hst vacker, alldeles hvit med guldstickadt schabrak
och stigbglar af guld. P hufvudtrappan upp till moskn stod en stor
skara folk, p den ena blott mn, p den andra qvinnor, hvilka gfvo
en hgst egen anblick med sina hvita sljor fver ansigtet. Vi hade
ngot mer n en half timma haft tid att betrakta denna brokiga samling,
d slutligen sultanens hst frdes upp i den enkom derfre uppfrda
frstugan, och en ceremonimstare uppstllde den nrmast derintill
befintliga lifvakten man mot man, samt hgsta militrpaschan kom och
ordnade soldaterna. Kort derp utkom sultanen ridande p sin hingst
emellan de nu ordnade raderna, hvarvid musiken spelade upp en marsch,
men fr frigt just ingen ceremoni visades. Det samlade folket gaf ej
ngot tecken, intet hurra eller annan vrdnadsbetygelse. Sultanen,
ensam af alla till hst, red lngsamt fram steg fr steg, fljd i lika
lngsam marsch af militren och folket till fots. Sedan gick tget p
samma stt genom de frnmsta gator till seraljen. Hr var fven p
mse sidor militr uppstlld och p ngra stllen fven musikcorpser,
som stmde upp d sultanen nalkades. Men som gatorna, ehuru troligen
de frnmsta i staden, voro smala, var trngseln stor. Vakter voro
uppstllda vid ppningen till hvarje tvrgata och fverhufvud god
ordning iakttagen i allt. Fjesk och springande tltes ej och d vi
ngra gnger brjade fr mycket skynda, fr att hinna hufvudpunkten
af tget, var genast ngon officer tillhands som hyssjade t oss
och hejdade vr fart. Det hela var vackert och vrdigt, utan prl
och fjesk, men dock hgtidligt. Sultanen sjelf r en ung man med
srdeles milda drag, utan ngot markeradt Turkiskt eller sterlndskt
i sitt ansigte, med ngot blek och sjuklig frg. Hans kldedrgt
var utomordentligt enkel: en bl slngkappa med ngorlunda rikt
guldbroderad stndkrage och en vanlig rd Turk- eller Grekmssa, lik
den simplaste soldats. De klder han bar under kappan kunde jag ej se,
men jag tyckte det rar Europeisk drgt med vanliga lnga byxor. S
r fven militrens uniform hgst enkel, surtouter fr officerarne,
jackor fr soldaterna och rda mssor fr alla embetsmn, tror jag,
gemensamt samt utan ngon turban. Men tydligt synes att Turkarne nnu
ej hunnit vnja sig vid sina nya klder; man kan ej just se ngot
mkligare n en Turkisk soldat i snft tsittande byxor och sin lilla
trja, som slr tusende bucklor p ryggen, utan skgg och utan turban,
oftast med hasiga skor och slarfviga strumpor. fvens tyckas ej heller
officerarne nnu vara vana vid sin uniform, de se flata och tvungna ut,
som en hund den man huggit svansen af. Med strsta hygglighet bemtte
man oss och vi sluppo igenom till och med der Turkarne ej kommo fram.
Det hela behagade mig och oss bda srdeles. Sedermera besgo vi det
nya, under byggnad varande Ryska palatset, som obestridligt blir den
praktfullaste byggnad i hela Konstantinopel, och r byggdt p en plats
som fverskdar allt. En utomordentligt rolig och glad ung Grek frde
oss hr omkring, hvars harmlsa och barnsliga gldje jag aldrig sett
maken till.

Dec. 2.

Voro ter uppe i staden och trffade hos Pisani trenne andra
Finska kaptener, som ankommit frn Odessa. Desse voro: Hillstrm,
frande _Hesperus_ frn Gamla karleby, Nylund frande _John Bull_,
sjelf liknande ngot en John Bull, och Blanksvrd, frande briggen
_Victoria_. Vi to alla 5 Finnar tillsammans hos Dattelbaum, den
sjette, Hyrn, orkade ej ut fr sjukdom. Derefter begfvo vi oss alla,
s nr som p Blanksvrd, om bord, frst p en liten stund till John
Bull, sedan till Hesperus, der vi blefvo sittande, spelte trdkarl och
drucko toddy, blandadt med vin och champagne. Detta var skert sista
gngen p lng tid jag kommer att vara i s stort sllskap Finnar.
Hrvid hade jag vid frden det njet att se det nya palatset Dulma
Baghtje, som tycktes mig vara det vackraste af alla hrvarande Turkiska.

Dec. 3.

Mdde ej just vl efter grdagens kalas, hvarfre jag sof mest hela
frmiddagen. Straxt p eftermiddagen kom till oss den Preussiska
kaptenen, som lg med sin brigg straxt under oss. Han var ngot fnuskig
och pjunkig, som vanligen hans landsmn, och det var mera trkigt hela
aftonen. fven smakade mig hvarken toddyt eller theet eller ngonting.
Han for dock temmeligen bittida bort och vi lagade oss i god tid till
sngs.

Dec. 4.

Foro opp i fult vder p Skutarisidan; gingo genom denna stad, som var
nstan litet proprare och snyggare n Stambol, men fr frigt bestende
af dylika trdkojor. Hrifrn lto vi stta oss fver till Galata,
frda af en hgst rolig kaikschi, en medelldrig man med fint grtt
skgg, hvilken liksom alla Turkar var hgst frikostig p sitt _Eh_,
hvarmed Turkarne ofta tyckas fra hela samtal. Sedan vi kommit fver
gingo vi upp till kansliet, fr att hra efter posten, som skulle komma
med Ryska ngbten; men den var nnu ej kommen. Grlade sedan en stund
med Hyrn i religionssaker, hvari han tyckes vara ngot vriden; to
sedan middag p vrt vanliga hotel och foro derefter tillbaka om bord
efter en hgst trkigt tillbragt dag. D fingo vi ter en hgst rolig
roddare, med hvilken vi skrattade mycket. Det var godt att ter komma
om bord och f vrma sig framfr kaminen, ty jag hade frusit hela dagen
vrre n hemma hos oss.

Dec. 5.

Lgo hela dagen om bord i hgst fult vder, s att jag p hela tiden
nstan ej alls var uppe p dck. Jag brjade i dag ett bref hem till
_Conradi_. (Utdrag ur detsamma ofvan; Detta bref r frut tryckt i
Helsingfors Tidningar 1844 N:o 15, 17.)

Dec. 6.

Foro upp till staden p Stambolssidan igen och gingo fram nda till
bron, som gr fver hamnen; passerade den och hade nu den vackra
utsigten af rlogshamnen och det hga land som begrnsar den t NO.
Skeppen voro aftacklade till strsta delen, men sgo dock bttre ut n
jag vntat. Sedermera gingo vi upp och jag fick nu hra att ngfartygen
i morgon skulle g till Egypten. Som jag nu egentligen hade ingenting
att utrtta hr och fven vdret vaf s fult, att man fga kunde rra
sig ute p de smutsiga gatorna, beslt jag att resa af, hrde mig
derfre om hos ngbtsdirectionen, men uppskt dock afgrandet till
fljande dagen. Vi hade vid genomvandringen genom Stambol kommit frbi
ett bibliothek, der jag p Arabiska frgade om vi kunde komma in. Med
den strsta vlvilja bjd man oss in, men som jag hade hllor och ej
kunde f mina skor af mig, fick det bli om intet. Mannen frgade mig
dock p Turkiska, ty han tycktes ej kunna mycket Arabiska, hvad fr
bcker jag nskade, och d jag i hast frst kom p Beidavi och Hariri,
ropade han in t bibliothekarien, som sade att de funnos, men fordrade
ndvndigt att vi skulle ta af oss skorna fr att slippa in.

Dec. 7.

Vi hade aftonen frut knappt hunnit till sngs, s blste upp en liten
SV kultje. Ankaret lyftades och vi seglade ngra kabellngder fram, d
det ter lugnade af och vi mste lta ankaret g igen. Men om morgonen
blste upp en friskare NV, hvarfre vi ter gfvo oss till segels. Nu
var afskedets timma. Wiklund var s verkligen hygglig att han ej tog
ngonting af mig fr passagen. Honom, hans treflighet och ovanliga
karladuglighet torde jag lnge komma att sakna, och aldrig skall jag
glmma den. Han satte mig om bord i frbifarten p ett i vgen liggande
Svenskt fartyg, derifrn jag med en kaik gick i land. Denne roddare
var ter hgst treflig; d han hrde mig yttra ngra Arabiska ord, tog
han mig fr en Arab, var srdeles belten, och sade mig i frbifarten
namnen p alla hus och stllen fvensom de Turkiska namnen p allehanda
saker; nr jag gaf honom en half piaster mer n han begrde, blef
han srdeles glad och artig och fverhopade mig med sina Turkiska
artigheter, som han ondligt mnga gnger upprepade. Sedan gick jag
upp, kpte mig ett Turkiskt blte och en Turkisk vst och besrjde ett
och annat, tog billet till ngfartyget &c. t sedan middag med Hyrn,
som i dag kom ut, och begaf mig redan klockan 3 om bord. Hr vntade
jag nu, gick omkring och hade ondligen trkigt nda till kl. 6, d
slutligen ankaret lyftades.




II. Afdelningen.

Alexandria. 1843-1844.


Dagb. Dec. 7.

Med ngfartyget _Mentor_ lemnade jag nu Konstantinopel fr att afg
till Smyrna. Bland sllskapet p ngfartyget kom jag i samtal med en
Turkisk militr. De voro 3, nemligen en officer och 2 underofficerare
eller ngot dylikt. De tycktes frplga sig vl med ngonting ur en
flaska, och officeraren sg under hela tiden rd och uppblst ut;
den ena af de andra, som jag kom ihop med, tycktes fven vara ngot
uppspelt. Jag hade nemligen redan p denna korta tid brutit snder 3
Turkiska piphufvuden, som jag kpt fr resan, och brjade nu kpslaga
med honom att f ett af hans. Han slde mig fven ett och s formerades
frst vr bekantskap. Han brjade examinera mig i Arabiskan, den han
sjelf knde allsintet; men med sin orientaliska vishet kunde han ej
heller tla att jag skulle knna ngot af den, hvarfre han som oftast
lt mig hra sitt _Eh!_ och visade mig roliga miner. Slutligen gaf jag
mig till sngs. Men sngen var utomordentligt dlig och bestod af en
strre trdstol; ty jag hade, kan tnka fr att spara, tagit tredje
platsen. Jag frs och led frskrckligt hela natten, och det var en af
de vrsta jag haft.

Dec. 8.

Passerade om morgonen Gallipoli och Dardanellerna. Hr bytte jag om
plats och tog en af andra klassen samt mdde derefter vl p hela
resan. Franska sjmn, som jag nu ter haft tillflle att betrakta,
frekomma mig jemfrelsevis dliga och det r en frargelse att se huru
de med cigarren i mun st till stor mngd vid en nda och hala. Men
det r "la libert". Nu isynnerhet, sedan jag mera sett af vrt Finska
sjvsende och vra raska Finska sjmn, finner jag Fransoserna lama;
de hafva ej rtt allvare med sitt arbete till sjss, ty under det de
ro sysselsatta med ngot, kunna de ej lta bli att spela hvarandra
puts och streck; ej heller ro de trga att svara d kaptenen eller
ngon officer hutar t dem, och ofta kunna matroserna visa sig lika
arga och barska som han. S skola fven de Engelska sjmnnen vara och
kaptenen skall ofta vara illa hllen med sitt folk. Hos oss r ej alls
vrdt att mucka och derfre, jemte folkets duglighet, torde ingenstdes
sjvsendet vara s godt som hos oss. Det tycktes rda mycken huldhet
och ett enkelt godt frstnd mellan kapten och besttning p den lilla
Norrska skonert, som var i vrt sllskap; der var ej s strngt som hos
oss. Men af allt hvad jag sett var ordningen bst p vr brigg.

Dec. 9.

Kastade ankar om morgonen kl. 8 utanfr Smyrna. Anblicken af staden var
mig behaglig och vacker. P ngra af de hga vulkanlika berg, som p
alla sidor omge den, syntes sn och vdret var fverhufvud kallare n
jag hr vntat. fven denna stad har utseende af en amfitheater, dock
r hjningen ej srdeles betydlig, men bergen, som synas rundt omkring
t alla sidor och uppstiga i betydliga sluttningar, komplettera hvad
som brister. Fr frigt har staden ett snyggt och vackert utseende frn
hamnen, som i och fr sig nstan utgr en liten sj, p alla sidor
omsluten, af hga berg och ppnande sig i vester med ett helt smalt
sund, ssom det inifrn tycktes. Jag hade sofvit d vi kommo in, s att
jag gick frlustig anblicken af Mitylene och inloppet hit. S snart jag
tit frukost om bord och putsat mig s godt sig gra lt, for jag upp
i staden med en kaik och begaf mig genast till Ryska konsulatet. Hr
trffade jag p kansliet en Tysk, som i 14 r hade varit i orienten
i Rysk tjenst, sedan han gjort sin kurs vid orientaliska institutet
i Petersburg. D han af mitt pass sett att jag var orientalist, som
han behagade kalla mig, brjade han bertta allehanda saker om sig
sjelf, var ganska artig och bad mig flja sig hem fr att se hans
mynt- och manuscriptsamling, den han under dessa r hade samlat hr
och p andra stllen af Levanten. Bda hans samlingar frekommo mig
ock ganska vackra och frtjenstfulla; hans artighet och hygglighet var
utomordentlig. Bland annat visade han mig en Turkisk fversttning
af _Schah-Nameh_, som varit full af mlningar, men hvilka blifvit
bortklippta och ersatta af marmoreradt papper. Likaledes ett exemplar
af _Hariri_ med mlningar, som var kurist; men tiden var s kort att
jag blott i strsta hast fick tillflle att genomgna s vl det ena
som det andra. Han anmlde mig fven hos konsuln, en Rysse vid namn
Ivanoff, som fven talte Tyska och emottog mig med utskt artighet. Han
hade varit lnge i Brasilien och annorstdes, var nu general konsul hr
och gde, som hans sekreter Jaba sade, en utmrkt samling af Grekiska
mynt. Bda tv erbjdo sig att om mjligt p allt stt vara mig till
gagn i de transactioner och relationer jag mjligen hrigenom kunde
komma att ha med mitt hemland, och visade mig tminstone i orden all
vnlighet, mer n jag kunde begra och hoppas. Jaba och en hans kollega
gfvo mig fven bref till Alexandria och Kairo. Sedermera brjade jag
min tour i staden, vandrade frst genom Frankernas qvarter, som var
utomordentligt snyggt och vackert med trdgrdar mest vid hvart hus, i
hvilka vinrankor och orangetrd stodo nnu fulla med frukt, ehuru med
vissnade blad. Sjelfva byggnadssttet var hufvudsakligen Venetianskt:
marmorn icke sparad. Sedan vandrade jag genom Grekernas stadsdel,
som gaf fga efter den frra: gatorna ganska breda och snygga, husen
likaledes. Mer n ngorstdes sg jag hr vackra qvinnor, alla mrka
och med skarpa drag, som tminstone fr gonblicket intogo. S voro
fven barnen vackra och raska. Vandrade genom bazaren och Turkarnes
qvarter. Allt visade hr strre rikedom n i Stambol, folket var rikare
kldt och sg gladare och mera vlmende ut, fvensom i sjelfva bodarne
syntes strre frrder. Hr sg jag fven stora kamelkaravaner, som
vandrade genom bazaren. Likaledes betraktade jag ngra karavanserai
och ngra vackra mosker. Utanfr en af dem var en stor hop barn, som
under det jag lste inscriptionerna, sprungo omkring mig, gjorde gck
och kallade mig _jehodi_ samt slutligen brjade kasta stenar p mig.
Jag lddes om ingenting, utan gick i sakta mak bort. Vandrade hit
och dit omkring i staden och allt behagade mig utomordentligt. Allt
var renare och snyggare n man mjligen kan vnta i en orientalisk
stad. Strsta delen invnare tycktes nstan best af Greker, dock
syntes fven mycket Turkar och fvenledes Araber, hvilka torde hafva
varit resande. Turkiska qvinnorna tycktes hr hafva tagit sig nstan
strre frihet n i Stambol, s att de hr hade sitt ansigte mindre
betckt n der; ehuru ter de som voro besljade, hr buro en alldeles
tt slja nda ner fver nsan. Sedan jag vandrat mest hela dagen
och druckit tvenne gnger kaffe p Turkiska kaffehus, t jag middag
hos en Italienare, drack en butelj Cypervin fr omkring 2 rub. b:co
tillsammans, hvilket jag tyckte vara ngorlunda dyrt, och for sedan om
bord. Hr trffade jag bland nya passagerare en gammal Arabisk gubbe
frn Kairo, som d jag stannade och betraktade honom och hans kaljan,
med den strsta vlvilja och artighet bjd mig munstycket till sin
pipa. Sedan suto vi lnge p dcket der han hade sin plats och pratade,
och han intog mig p det hgsta genom sin vlvilja. Han var den frsta
egentliga Arabiska bekantskap jag gjort p min resa. I hamnen lgo 2
sterrikiska och ett Franskt rlogsfartyg. Frn ett af de frra hrdes
om morgon och afton musik som var god. Man hrde att det var Italienare
eller Tyskar. Roligt var det att efter all den dliga musik jag hrt
i Frankrike och Konstantinopel, ter f hra ngra rena ljud. Jaba,
hofrd och sekreterare hos konsuln br, som emottagit mig med s mycken
artighet, sade sig med stor krlek ha laggt sig p orientalia. Dock
tycktes det allt vara mera p Tyskt vis, mer fr att briljera n af
sann inre lust. S tycktes fven hans samlingar vara gjorda, dem han
genom lyckliga omstndigheter och lycktrffar ftt fr ringa pris. En
stor del af sina bsta manuscripter sade han sig ha ftt i Salonichi
af en kadis son, i hvars hnder de kommit genom arf som gtt frn far
och farfar och lngre bort. Han sjelf rkade ej ha ngon lust fr
studier, utan mera fr dricka, och s hade Jaba ftt en hel kista full
fr ngra flaskor rum. Jaba ltsade vara en lrd samt ville glla fr
stor knnare af orientens historia och sprk, sade sig frdigt tala de
3 Musulmanska hufvudsprken och hafva studerat dem grundligt. Dock fick
jag anledning tro ej allt vara s grundligt som han sjelf ville inbilla
mig. Emellertid vore det nskligt att alla tjenstemn i orienten i
Europeisk tjenst skulle ha samma ifver som han. Jag frgade honom om
han hade sig ngonting bekant om den Finska koloni, hvilken Gottlund
anmodat mig efterfrga; men deraf hade han aldrig hrt eller erfarit
ngot alls. Dock lofvade han p min anmodan hra efter och underrtta
mig derom. Fr frigt hade han den vanliga Tyska fjeskigheten; var gift
hr och hade 5 barn, s att han numera ej kunde gra ngra uppoffringar
fr inkp af orientalia, fvensom hans mycket upptagna tid ej tillt
honom att ge bort ngot p studium deraf; men en "Herzenschmerz" skulle
det kosta honom att slja ngot af hvad han samlat. S upptagen han var
och ehuru han slitit sig ls just frn sitt arbete i kansliet, kunde
han dock ej underlta att visa mig hemma hos sig allt hvad han ansg
rarast och bst, och tycktes finna sig ganska lycklig och belten fver
det berm jag skte utsa fver hans frtrffliga samlingar samt hans
stora nit fr vetenskapen. En hans kollega p kansliet, som gaf mig
brefvet till Kairo, var honom temmeligen lik. De talte dock begge vl
Turkiska med en hgst rolig Turkgubbe, som kom dit och klagade att han
blifvit p ngot stt bedragen. Han var hgst liflig i sitt tal och
sina gester, med ett visst lugn och en viss vrdighet som saknas hos de
lifliga Ryssarne och Fransmnnen.

Dec. 10.

Lyftade ankar om morgonen kl. omkring 8 och begfvo oss frn Smyrna.
Strnderna rundtomkring hade samma utseende af lavaberg, voro vl
odlade och fverhufvud vackra, hr och der syntes byar. Af alla
stder hitt behagade mig Smyrna mest. Dess folk tycktes raskare och
friare, mera vanda vid Europer. Husen hade ej heller det koj-lika
usla utseende som i Stambol, ej heller folket det tiggarlika. Sedan
vi kommit ut till sjss, lade jag mig och sof nda till 1/2 4, d
jag steg upp och sg mig vara midt emellan ar och skr med Asiens
fasta land till venster. Vi passerade s fram mellan Cykladerna och
Skio, der en liten stad syntes. arne hr hade fullkomligen samma
utseende som annorstdes i Arkipelagen, kala och hga med ett visst
graktigt utseende. Ifrn Smyrna hade vi ftt en passagerare till i
vrt kabinett, en Grek som ej just gjorde ngon munter. Den tredje var
en Engelsman, som talte Franska och Italienska ganska vl, flitigt
lste i sin Church service, och i Auserwhlte Schriften von de la Motte
Fouqu, hvartill han nyttjade lexikon, samt fr frigt mycket flitigt
spatserade p dcket och drack sitt th till frukosten, men aldrig en
droppe vin. Han var fverhufvud en ganska trkig man, som tycktes vilja
afskudda sig alla lskliga Engelska tokroligheter och talte sin Franska
och Italienska med ganska stor affectation. fverhufvud var hela frden
frn Konstantinopel ondligen trkig och jag knde nu rtt vrdet af
_Active_ och min prktiga kapten Wiklund. Om aftonen i mrkret uppstod
ett litet grl mellan en af officerarne och ngra unga Greker p tredje
platsen, hvarvid Grekerna betedde sig raskare och impertinentare n jag
frmodat. Vdret hade hela dagen varit vackert, ehuru ansenligt kallare
n jag vntat.

Dec. 11.

Stod bittida upp d jag hrde att ankaret fll omkring kl. 4 p
morgonen utanfr _Syra_. D det blef dager sg jag framfr mig en den
vackraste stad man vill se, glnsande hvit, liksom nstan alla af
Greker uppfrda. Staden gr nstan i en lngstrckt halfbge lngs
stranden, t hger till uppstigande ganska starkt amfitheatraliskt.
Denna del r den nya staden, ofvanfr hvilken, med en ppen plats der
emellan, hjer sig den ldre staden i form af en likbent triangel
p sluttningen af en hjd emellan tvenne andra hgre sluttningar.
Den fullkomligen triangulra gamla staden slutar sig upptill i den
spetsiga vinkeln med en det hela fverskdande kyrka. Midtemot staden
ligger en betydlig skrgrd af strre och mindre ar, p en af hvilka
en stor fyrbk r upprest. Den  p hvilken staden r byggd r den
vidstrcktaste, hjande sig i mnga svinryggslika sluttningar, odlade
nda upp till topparne med rika och upparbetade dlder deremellan.
Staden, sade mig en Grekisk vlvillig gubbe bland passagerarne, hade
uppsttt under sjelfva frihetskriget, d flyktande Greker tagit
sin tillflykt dit. Den heter _Hermopolis_, ssom hufvudsakligen en
handelsstad. Kl. omkring 8 flyttades vi p en stor bark jemte vrt
bagage frn _Mentor_, som frt oss frn Konstantinopel, om bord p
_Scamandre_, der allt s vl inredning som folk och annat behagade
mig mycket mera n p _Mentor_. Af alla passagerare voro vi blott 8
som kommo frn _Mentor_, alla Musulmn s nr som p mig och en ldre
Grekisk qvinna. Under frden p barken tycktes min Arabiska gubbe
vara litet rdd. I hamnen lgo kanske 20 till 30 medelmttiga fartyg,
till strsta delen som det tycktes Grekiska, och 4 stora ngfartyg, 3
Franska och ett sterrikiskt, hvilka alla blott vntade p det 5:e,
som skulle komma frn Malta. Det kom ock straxt efter middagen och
hemtade t oss omkring 15 passagerare som skulle till Alexandria,
hvilka alla utan undantag voro Engelsmn, flere med sina hustrur.
Maken till stoj, ovsende och prejeri som Grekernas, hvilka frde
dessa passagerare frn deras ngfartyg till vrt, har jag ej sett och
det gick till det otroliga, s att de fr bss-skotthll fingo betala
6, flere 7 francs. fverhufvud sg jag hr fr frsta gngen rtt
Grekernas nu s vl bekanta bedrgeri och gemenhet; det var mkligt
att se de tafatta Engelsmnnen vara utsatta fr dem och grla och
boxas, utan att ndock slippa med mindre n att frikostigt lsa p
pungen. Kort frut hade helt ansprkslst ankommit en ung Arab, som
jag fr sdan igenknde p hans fransar omkring sin turban och p hans
mrkbruna frg. Jag tilltalade honom genast p Arabiska och blef med
den gladaste, ppnaste, leende min besvarad af honom p samma sprk.
Sedan talade vi ett och hvarje och frstodo hvarandra fullkomligen.
Snart sllade sig till oss en tredje, som fven talade Arabiska,
men ganska brytande. Denne var en Grek, som i 10 r varit bosatt i
Alexandria. Nr nu den frsta Engelsmannen, en Nordamerikanare, som
sg mycket dum ut med ett litet rdt, vl stdadt och putsadt skgg
under hakan, efter tusende grl med sin roddare, slutligen kom om bord
och man fven hr brjade tala om quarantaine och annat som jag ej
frstod, n mindre Amerikanaren som nstan allsicke frstod sprket,
kom min unge Arab mycket bestllsamt fram till honom och brjade till
min stora frundran tala ganska ren Engelska med honom och sga honom
hvad man sade. Sedermera erfor jag genom bref eller attestater, som
han framvisade fr alla Engelsmnnen, hvilka han ansatte den ena efter
den andra, att han ssom tjenare fljt tskilliga Engelsmn i Syrien
och annorstdes p resor i orienten samt af dem erhllit det hgsta
loford. Af alla ankomna passagerare kom endast trenne med mig p andra
platsen, nemligen ofvannmnda Nordamerikanare och 2 Italienare, tvenne
"fratres", hvilka skulle g ssom missionrer till Abyssinien. Med den
ena af dem, en 27 rs ung vacker man, trffade jag frst tillsammans
nere i vr kajuta, d jag som hastigast sprang dit ner fr att stoppa
min pipa. Jag vet ej rtt huru vi frst kommo i samtal, men det var
med en egen ynglinga ren ppenhet, som han berttade mig att han
och hans "confrre" voro missionrer till Abyssinien &c. Sedermera
frgade han mig, som han tagit fr en Parisare, om jag vore katolik
och d han fick hra att jag var protestant, sade han sig hjertligen
ngra obetnksamheten i sitt uppfrande och sin uppriktighet emot
mig. Jag trstade honom s godt jag kunde dermed, att vi dock beknde
samma religion ehuru af olika trosbeknnelser, och hrmed tycktes han
ge sig tillfreds. Sedermera sg jag honom och hans confrre ligga
strsta delen af aftonen och lsa bner eller ngot dylikt ur gamla
pergamentsluntor. Dock voro de bgge tv ganska lskliga unga mn.
Kaptenen p det frn Malta ankomna ngfartyget hade hemtat om bord
till oss ett ungt fruntimmer, som, d vi slutligen foro hrifrn ut,
lnge stod p dcket och genom en kikare tittade p kaptenen som
hemtat henne. Han stod i stfven p sitt fartyg fven med en kikare
och tittade tillbaka p henne, ssom en vr tids fullkomlige riddare i
uniform och hvit vst, med stort, tjockt, svart skgg, hvilket jag af
hjertat afundades honom. De tittade p hvarandra frst fver bord och
sedan genom alla springor och hl och nickade slutligen med en suck
ett farvl. Vr doktor om bord, en vacker man med lngt ljust skgg,
stod straxt frdig vid den suckande damen, skert fr att frekomma
ngon mjlig dning. Med Nordamerikanaren brjade jag under mltiden
prata Engelska och vi fortsatte sedan vrt prat uppe p dck efter
maten. S mycket jag nnu kunde f reda p honom, tnkte han frdas
lngs Nilen och sedan mjligen gra en liten "step" p Arabiens eller
Afrikas kust, sedan frdas till Indien, och derifrn troligen andra
vgen hem till Amerika. Han visste af Fraconell och Himjariternas
dialekt och tskilliga aforismer om ett och annat orientaliskt, men
var fverhufvud tafatt i tal och svar. Bland de andra Engelsmnnen
hade flera med sig sjukliga fruar, som de gingo och slpade under sina
armar och sgo trkiga ut, s nr som p en. Vgen gick lnge mellan
ar, hvilka hade samma utseende som andra hr i trakten, dock tycktes
de vara mera odlade och bebodda, s att man fverallt i sluttningarna
sg framsticka vackra hvitglimmande Grekiska hus. Vi mtte under frden
flera Grek-barker, som seglade in och ut. De ro i allmnhet vackert
och mera smidigt byggda och tyckas segla vl. S tyckas fven Grekerna
sjelfva vara dugtiga och tilltagsna sjmn, ehuru svaga navigatrer. De
manvrera flinkt sina fartyg och sjfolket flyger som kattor med sina
vida byxor i taklen. Till strsta delen ha Grekerna ett vackert manligt
utseende, men dock ser man understundom ibland dem, liksom jag i dag,
inbitna vilda och bedrgliga fysionomier. I deras manr och uppfrande
synes en viss nobel hllning, utan att vara fr trg eller fr fjskigt
liflig, och ej s uppblossande som man t.ex. finner Turken, d han p
ngot stt blir uppspelt.

Dec. 12.

Gingo nnu hela dagen mellan ar bde till styrbord och babord. En stor
 till styrbord sade den vid bordet dejourerande officern vara Candia,
de till babord sade han ha intet namn. Kanske han ej visste bttre.
Han var en liten ung pojke, som tycktes vilja taga sig en vigtig air,
och utom denna frga om arne vexlades intet ord emellan oss fyra som
suto till bords; hvarfre mltiden ock var ondligen trkig, ssom
hela dagen. Nordamerikanaren r frskrckligt tungkrd; dock har han
nu kommit p ett mne det jag minst vntade, nemligen antiqviteter
p Malta. Han visade mig tskilliga Sketchs, som han der tagit af
inscriptioner och byggnader och tycktes dervid visa mera intresse n
jag vntat hos honom. Han sade sig haft fr afsigt att frn Malta g
till Tripoli, men ej funnit ngon lgenhet. Fr frigt har han varit
vida omkring i Amerika och tyckes nu vilja beska Afrika och ngra
andra roliga stllen i Asien; men Europa tyckes han ej bry sig srdeles
om. Han r en hgst rolig och besynnerlig man.

Dec. 13.

Nr jag om morgonen kom upp p dck, fann jag till min stora frundran
att vinden var emot oss och att vi styrde kurs i NNV. Vi hade nemligen
om natten vndt och gingo mot vinden, emedan vi nd ej till aftonen
kunde hinna fram att lpa in i hamnen vid Alexandria. Vi gingo dock ej
srdeles lnge denna kurs, frrn vi ter vnde undan vinden och gingo
vr rtta kurs. Denna dag liksom de andra var trkig, men ficks till
slut med sofva och ta samt att d och d betrakta det azurbla, nu
ngot upproriska hafvet. P aftonen sitter jag och skrifver detta vid
mitt th och midtemot mig p andra sidan af bordet sitter le maitre
d'hotel och skrifver vers. D jag frgade honom om han brukar idka
poesi, visade han mig som prof af sin konst ett stycke det han kallade
satir, med den anmrkning att jag tvifvelsutan visste hvad det ville
sga, och som hade till fverskrift: Satyre d'un domestique a bord du
bateau -- och innehll mnga roliga saker om Napoleon och Gud vet hvad
annat. Han sade sig vara boktryckare, men som lyckan ej gynnat honom
i det yrket, hade han slagit sig p vrdshushllning hr och fann det
frmnligare.

(Bref till kofferdikapten A. Wiklund. Frut tryckt i tidningen
Ilmarinen 1855 N:o 52.).

Broder! I den frmodan att du redan sluppit frn det allmnt
fverklagade svra hlet Odessa, dess svra hamn och kalla klimat,
jemte allt omak som tfljer en lastning och hamnliggning, snder jag
dig denna helsning frn Egypti gamla underfulla och heliga jord, jemte
tusende tacksgelser, varma och innerliga fr den trefliga, roliga tid
du s frikostigt gstade mig och frde mig helbregda och glad fver
Italiens och Greklands haf till Storsultanens stora stad. Jag har
sedan vi skiljdes ofta, fr ofta och stundeligen ftt knna saknaden
af ditt trefliga sllskap och din trefliga kajuta. Men ltom oss g i
ordning. Aftonen af samma dag, p hvars morgon jag lemnade _Active_
och mina landsmn, gick jag ombord p det Franska ngfartyget och fr
strre skerhets skull redan kl. 3 p eftermiddagen. Hr gick jag nu af
och an p dcket och spatserade nda till kl. 6, ty d frst lyftades
ankar. Under denna tid, ssom under hela resan, hade jag tillflle att
frarga mig fver de Franska matroserna, som dussintals, strsta delen
med cigarren i munnen, stodo och halade p en nda, hvartill 4  5 af
dina matroser varit tillrckliga. fverhufvud kan jag ej sga att det
sjvsende, jag hr sg, behagade mig alls och skillnaden var ondlig
mot hvad jag blifvit van att se ombord hos dig. Den 8 middagstiden
passerade vi Dardanellerna och kastade ankar den 9 om morgonen i
Smyrnas hamn. Hr blefvo vi liggande hela denna dag och jag begagnade
tiden till att fara upp och bese staden, som frefll mig srdeles
vacker och snygg. Jag var fven uppe hr hos Ryske generalconsuln
Ivanoff, och han emottog mig med srdeles artighet och vlvilja, ssom
fven isynnerhet hans sekreterare, som var literat och ville passera
fr sdan nnu mera n han verkligen var det. Fljande morgonen d.
10 gingo vi derifrn och landade fljande dagen i Syra, hvars nya,
hvitt glnsande stad behagade mig utomordentligt. Hr flyttades vi
fver p ett annat af de 5 ngfartyg, som hr sammantrffade. Det
hette _Scamandre_ och frde oss hit till Alexandria, i hvars farliga
och klippfulla hamn vi kastade ankar den 14 dennes. Hela resan var p
det hela taget ondligen trkig. Till Smyrna fljde dock med oss ett
sllskap af 3 Turkar, som voro de enda trefliga i mitt tycke bland de
kanske 40 passagerarne. Det var en officer med 2 underofficerare, som
mig tycktes. De hade mat och dryck med sig, hade dcksplats, to och
drucko och rkte oupphrligen, s att jag tyckte de frsta aftonen
redan hade ett litet rus alla tre. Jag kom i samtal med dem och hade
ganska roligt t dem. Ifrn Smyrna kom en ny passagerare, en gammal
Arabisk gubbe frn Kairo med revrdigt grtt skgg. Han var mig hgst
vlkommen och i hans sllskap fann jag mig vl. Frn Syra kom i andra
kajutan, der jag hade plats, en Nordamerikanare, som var frskrckligt
tungkrd, men dock ej s otreflig nr man fick honom litet i gng,
och dessutom 2 Italienska unga Brder, som skulle till Abyssinien fr
att predika. De lste flitigt i sina bnebcker, och den ena, som var
sjuk nstan under hela resan, lg mest hela tiden i sin sng med ett
visst krl i ena handen och psalmboken i den andra. Dessutom voro bland
dckspassagerarne en ung Arab, hvilken ssom betjent eller tolk fljt
med en Engelsman p lnga resor i Syrien och annorstdes, och nu erbjd
sig t de rika Engelska seigneurer som hade frsta platsen. Han var
en godsint, treflig ung man, som jag mycket pratade med. Detta var nu
sllskapet om bord. Det var mngfaldigt och i sig sjelft icke trkigt;
men det evigt enahanda i farten, det bestndiga bultandet af maschinen,
och med alla beqvmligheter dock den obeqvmlighet och tvungenhet, som
alltid rder p ett ngfartyg, gjorde denna en veckas frd i mitt tycke
mycket lngre och lngsammare n hela vr frd frn Marseille till
Constantinopel. Bordet var fullt med rtter till middagen, tminstone
10, oberknadt den mngfaldiga deserten, till frukosten omkring 5 
6 jemte desert; allt detta hade jag ondligt gerna bytt ut mot vra
rter och vrt ypperliga ktt och flsk. Och betjentsluskarne, som
stodo omkring och gapade p hvar bit man stoppade i munnen, voro mig
vederstyggliga. Till all lycka har jag, ssom du vet, god frmga att
kunna sofva och begagnade den fven; jag sof vanligen hela dagen frn
frukosten, som slutades omkring kl. 10, till middagen som brjades
kl. 5. Det var sledes med stort nje jag slutligen sg oss anlnda
hit till Alexandria. Men de 3 frsta dagarne jag var hr, regnade det
oupphrligen, s att jag fga kunde g ut. Sedan klarnade vdret upp
och vi ha haft, med undantag af d och d fallande regnskurar, det
vackraste, mildaste sommarvder, och jag har hrunder oupphrligen
vandrat omkring p denna ruinfulla jord, der nstan fr hvart steg
ligga qvarlefvor af gamla pelare och annat, dels i marmor, dels i
granit. fven har jag gjort tskilliga bekantskaper med lrda Araber
och scheikher; somliga hafva till och med, nr de erfarit mig vara
ngot s nr hemmastadd i deras religion och deras vetenskaper,
dels trott mig vara en muslim, dels skt frm mig att uttala deras
trosbeknnelse och anta deras lra. Jag har hgst roligt med dem och
sitter ofta i ett det underligaste sllskap p mosk-trapporna och p
stenarne derutanfr, inbegripen i samtal med dem.

Dagb. Dec. 14.

Vi ankommo till Alexandria kl. omkring 1 p eftermiddagen och kastade
ankar i hamnen ett godt stycke frn land. Hamnen r en af de smsta
man kan se till sitt lge, ppen och p lng strcka omgifven af
klippor och skr, som st just under vattenytan och mot hvilka nu slogo
svra brnningar. Strnderna rundtomkring hade det rtta Afrikanska
utseendet, sandiga med lga hjder och kala. P de tvenne utbjningar
som bilda hamnen voro fstningsverk och andra sttliga kronobyggnader,
hvilka gfvo en ganska vacker anblick, ehuru ingalunda s "mahlerisch"
som Konstantinopel. Stojet och ovsendet af slupar och btar, som s
snart ankaret fallit omgfvo oss till otal, var frskrckligt och
skriket af de Arabiska strupljuden kade sorlet. Villervallan bland
sakerna, som hemtades upp p dcket och slpades hit och dit af deras
gare, kad af hotel-garoner, som bjdo ut sina adresskort och
rekommenderade sina vrdshus, samt af Arabiska roddare, som kommo upp
fr att emottaga och flytta sakerna i sina btar, var fverhufvud hr
som allestdes obehagligt. Slutligen sllade Nordamerikanaren och jag
oss till en garon frn hotel d'Europe och han bestyrde om vra sakers
transport i en bt och allt frigt. Hr syntes numera inga Turkiska
kaiker, utan sgo btarne hr ut som vra vanliga slupar. Araberna
tycktes vara dugtiga p sjn och raska. I hamnen lgo mnga Egyptiska
rlogsmn och krigsskepp, till en stor del aftacklade, men kanske
till antalet flera n jag sett i Konstantinopel. De voro fverhufvud
vackra fartyg och p ngra tycktes man vara sysselsatt med arbete,
fvensom somliga tycktes tjena till kaserner. Vi kommo efter en kort
rodd af 3 svarta betjenter, som fljt med den Franska garonen, i land
och mttes der af en ondlig skara brare och snedrifvare, hvilka
frfrligt trngde sig omkring oss och bjdo ut sig. Men vi behfde
dem naturligtvis ej. De svarta frde vra saker till tullen, der de
gingo igenom nstan utan ngon visitation alls. Sedermera satte vi
oss i garonens vagn med honom och s bar det af genom Alexandrias
gator. Hr sg jag frst att jag var i en annan verld och bland annat
folk, ej just fr sjelfva stadens utseende, ty den liknade mera en
Europeiskt-Afrikansk stad n en kta Arabisk, utan isynnerhet fr
folkets skull med sina nakna, brunsvarta ben, armar och ansigte, samt
allt frigt i deras utseende, uppfrande och hela stt. Allt gjorde
ett eget underligt intryck p mig och jag kan ej neka att jag nu frst
knde en liten farhga, d jag tnkte att jag med detta folk skulle
tillbringa Gud vet huru lng tid. Men  andra sidan lockade och lifvade
mig nyheten och det egendomliga hos dem. Den frtreten hnde mig, det
frsta jag kom i land ibland den starka trngande folkhopen, att jag
frlorade min nsduk, antingen ngon snattat den ifrn sidfickan eller
jag sjelf stuckit miste d jag begagnat den. Det frargade mig mycket,
s att jag brjade skuffa frfrligt omkring mig. Hotelet dit vi kommo,
var mycket gentilt och kta fint Franskt. Hr tvttade och kldde jag
mig litet och begaf mig sedan ut p den stora, vackra, rektangelformiga
plats vid hvilken det r belget och invid hvilken alla konsuler tyckas
ha sina hus. Jag spatserade ngot omkring, men vgade mig ej lngt fr
den snart instundande aftonen. Var dock p ett Arabiskt kaffehus och
smakade mokha utan socker och rkte min Nargile. Kaffet tyckte jag var
ypperligt och jag saknade alls icke sockret. Folket, som tycktes vara
af lgre klassen, tittade vl lngt p mig med mina glasgon, men var
hyggligt och lemnade mig alldeles i fred. Sedan kom jag hem och skref
tskilligt. Jag var dock ngot nedslagen till sinnes, ty Paris lg och
trde p mig. Om natten fllo tskilliga hftiga regnskurar, sdana det
ock om dagen fallit, och fr frigt hrdes blott snornas frfrliga
vrlande och ngot hundskall, dock detta senare p lngt nr ej s
mycket som i Konstantinopel. I min med fint flor omslutna sng plgade
mig hela natten myggorna frfrligt och gfvo mig fga ro att sofva.

Dec. 15.

Var om morgonen p Ryska konsulatet och trffade der Spitznagel, till
hvilken fven Jaba gifvit mig ett bref frn Smyrna. Ehuru ganska artig,
behagade han mig ej srdeles. fven voro andra hos honom, bland dem en
Tysk doktor, som vistats hr en lngre tid. Hr erfor jag fven till
stor smrta fr mig att _Hedenborg_ fr omkring 3 r sedan flyttat fr
alltid till Rhodos. Det var en svr nyhet fr mig, ty af honom hade
jag vntat nstan alla behfliga upplysningar. Min granne i hotelet,
Nordamerikanaren, kom in till mig p morgonen och lemnade mig frsta
hftet af den skrift, det nyss stiftade _American oriental society_ i
Boston utgifver. Han frekommer mig fverhufvud allt bttre och bttre,
ehuru alltid mycket tungrodd. Af detta hfte erfor jag att presidenten
fr sllskapet r John Pickering, och sedermera sg jag p min
reskamrats kappsck namnet C. Pickering. Erfor fven fljande dagen af
honom sjelf att han r presidentens brorson och lr kanske till sluts
vara en man af djup lrdom och stort anseende, ehuru han aldrig lter
ngonting sdant skina fram eller synas. Hvad ndamlet r med hans
resa lngs Nilen och t andra hll (t.ex. Tunis) dit han mnar sig, har
jag ej kunnat fa ur honom nnu; och nu mera torde det bli fr sent,
emedan han endera dagen tnker bege sig hrifrn till Kairo. Kanske
har jag frskrckligt misstagit mig p honom. Vdret var hela dagen s
fult, med den ena starka regnskuren efter den andra, och s smutsigt
var det p gatorna att jag fga kunde vara ute. Jag anvnde derfre
strsta delen af dagen p att frdigskrifva ett bref till Conradi,
som jag brjat redan p redden af Konstantinopel. Det var fverhufvud
en hgst ledsam dag med allehanda griller, som fortforo att plga mig
lngt in p natten och vckte mig mycket tidigt fljande morgon.

Dec. 16.

Frde brefvet, som jag adresserat till Hyrn i Konstantinopel, p
posten. Satt en stund inne hos Pickering, som sknkte mig det af
Amerikanska sllskapet utgifna hftet, hvilket jag trodde han lemnat
mig blott till genomgnande. Han torde ndock vara en treflig man,
ehuru jag ej nnu rtt kunnat fatta hans enkla, nstan patriarkaliska
manr. Flyttade frn _Hotel d'Europe_ till _Hotel de toutes les
nations_. Jag hade allt sedan jag kommit till Alexandria ej mtt rtt
vl och lefvat hela tiden blott med kaffe och brd, emedan jag ej haft
den ringaste appetit. Troligen r oro orsaken dertill. Nu finner jag
mig bttre p det nya vrdshuset, emedan hr ej rder en sdan prakt
och glans som p det frra. fverhufvud tyckes stor luxus rda hr,
isynnerhet bland Europerna, helt olika mot i Konstantinopel, der allt
till och med frekom mig litet sluskigt. Men strre rikedom och stadens
mindre vidd lra hr frorsaka luxen. fven Araberna tyckas litet
ltit smitta sig, s att de hr g grannare och kostsammare kldda n
i Konstantinopel Turkarne. Men  andra sidan kan man ej se trasigare
och sannare tiggarfigurer n hr bland den lgsta klassen. De ro
ofta nakna nda lngt upp p magen, den fra delen tckt af trasor,
som man har svrt att frst huru de kunna hllas ihop p kroppen.
Vdret klarnade i dag litet upp och p eftermiddagen upphrde slutligen
regnet. Jag gick mot aftonen ut och spatserade litet omkring, sg p
afstnd Pompeji pelare och Cleopatras obelisk, besteg en hjd, den
strsta hr, och hade en praktfull utsigt fver Medelhafvet, insjn och
de mnga palmlunder, som fverallt ligga i staden mellan de underliga
husen, hvilka se ut som om en vning ramlat bort ifrn dem. Fr frigt
ser det ut som om fverallt funnes ruiner af fallna hus. Vidstrckta
och djupa grfningar tycktes vara gjorda, och i den uppkastade mullen
funnos qvarlefvor af gamla pelare och kapitler, dels af marmor, dels
af granit. P toppen af hjden, der en liten fstning ligger, kom jag
i samtal med en Turk och en Arab, hvilka gfvo mig lofordet att jag
talade vl Arabiska; men derfre mste jag ock ge en bakschisch af 10
para.

Dec. 17.

Gick tidigt ut. Vdret var vackert och gatorna redan nstan alldeles
torra. Vandrade omkring hela hamnen och strre delen af staden,
och blef d och d mest af barn tillropad: Gajor. Staden hade mest
fverallt samma utseende, lga stenbyggnader med platta tak. Det
frekom mig alltid som om ngot fattades p dem. Hr och der p mnga
stllen suto Araberna och rkte eller to frukt eller annat, pratade
och sgo njda ut, ehuru till sitt yttre mycket tiggarlika. Ett
grl sg jag fven mellan en ung gosse och en soldat. Den frre var
frskrckligt vild och skrek frfrligt om 5 piaster; men det hela
kunde jag ej f reda p. Sedan jag s vandrat kanske ngra timmar
omkring utan ngot ml, kom jag slutligen midt ibland trdgrdar, af
hvilka jag intrdde i en som stod ppen. Der inne var ett strre i
Europeisk smak byggdt hus, som jag sedan erfor vara en Armenisk kyrka.
Sedan jag hr gtt omkring i palmlunderna, kom trdgrdsmstaren
och helsade p mig p Arabiska, och vi kommo s i samtal, hvilket
allt fortsattes under spatserande och snusande. Han var en hgst
vlvillig medelldrig man, och gaf mig en stor mngd dadlar, dem han
slog ned ifrn trden. De smakade mig mycket vl och jag t mycket
af dem. Sedan gaf han mig tskilliga andra frukter och hela hopen af
vlluktande blommor. Jag drjde visst 2 timmar i trdgrden, mest i
hans sllskap och trifdes mycket vl der. Medan jag gick ensam omkring
der, hittade jag en rd med hlsa frsedd frukt, som jag tog upp och
smakade p; men den var frfrligt stark och bitter, och ehuru blott
helt obetydligt kommit att vidrra mina lppar, brnde det frfrligt
och lnge p dem som eld. Sedan jag efter mycket spottande slutligen
vgade svlja saliven, brnde den nnu lnge i hela gommen, och d jag
kanske halfannan timme derefter ofrvarandes kom att kl mitt ga med
samma finger som vidrrt hlsan, fick jag en frfrlig sveda, som kom
mig att frukta fr mitt ga, men dock slutligen gick fver. Sedermera
erfor jag att denna lngs jorden vxande frukt var peppar. Roligt och
eget var det hr brukliga sttet att g upp och ner fr palmtrdet.
Karlen hade nemligen en temmeligen bred grdel p ryggen, hvars begge
ndor frenades af ett rep, som p ena sidan kunde ppnas och fstas.
Med grdeln p ryggen, repet omkring den skrofliga palmstammen och
med sina ftter stdda mot trdet, vandrade han behndigt uppfr det,
flyttande repet fr hvart steg han tog. Uppkommen till kronan samlade
han dadlarne uti en korg eller skar af hela qvisten hvarp dadelklasen
satt. Sedan jag tagit afsked af min trefliga trdgrdsmstare, som
vid nsta besk bad mig hemta t honom litet af mitt snus, som mycket
behagade honom, gick jag bort belastad med dadlar och blommor, rtt
glad fver min hr tillbragta tid. Sedan gick jag smningom hem, lste
litet ur _Lanes_ ypperliga arbete _the modern Egyptians_, t middag och
blef hemma tills mot aftonen, d jag ter tog mig en liten promenad i
det vackraste vder med ljum sommarvarm luft, som dock icke var qvaf,
emedan hela dagen hade blst en mild nordlig vind. Nr jag hrunder
kom till hafsstranden och stod der och sg utt, kom jag i fl med en
fattig Arab, som sade sig ha varit portvakt hos tskilliga Franker.
Han hade frlorat ena gat genom en Arabisk doktors dliga behandling
af ngon gonsjuka. Han talade vidlyftigt om hela saken, men jag
frstod ej rtt allt. Han var fr frigt en gladlynt och god man om
ngra och 40 eller 50 r, ty han visste det ej sjelf rtt skert; jag
fann stort nje i att prata med honom, s att vi blefvo stende visst
en half timme och konverserade. Slutligen begrde han litet tobak att
stoppa sin pipa med och jag gaf honom en qvart piaster, som han med
tusende tack emottog. P dagen under min vandring i staden hade jag
sett en ohygglig operation med en snas ga. De hade, s mycket jag i
folktrngseln deromkring kunde se, med en nl dragit en grof trd genom
conjunctivan, hvilken trd operatorn hll med den ena handen, under
det han med fingrarne p den andra frfrligt och utan all skonsamhet
grfde omkring ini gat t alla sidor, s att bloden rann ymnigt ur
det. Sedan han s en lng stund fortfarit, tog han ett gldgadt jern
och brnde med dess ena platthufvade nda djupt in genom skinnet p
sidan af gat, och upprepade brnningen nnu med ett dertill frdigt
hllet annat jern. Hrunder voro hela tiden snans ben bundna, dess
mun och nos tillstoppade till strsta delen af ett fver nosen spndt
trdstycke. Hvartill allt detta tjente, antingen att exstirpera gat,
som jag dock ej tror, eller kurera det fr ngon komma, kunde jag ej
f reda p. Operationen, ehuru gjord p en sna, var ganska buslig; men
de dervid assisterande och beseende tycktes det ej alls bekomma, ehuru
bland dem voro flere unga barn.

Dec. 18.

Var om morgonen hos Pickering, som allt mera vinner i mitt tycke, ehuru
allt nnu mycket tungrodd och njugg p ord. Var sedan ner i hamnen
och fick reda p en signore Cagia, till hvilken jag hade ett bref att
aflemna frn hans farbror Pisani i Konstantinopel. Vandrade sedan
vidare der, och var frskrckligt frfljd af snedrifvare, som prompt
ville ha mig att rida och ansatte mig mycket vrre n isvotschikarne i
Petersburg. Jag kom dock undan upp till Frankernas qvarter och beskte
Spitznagel, som hfligt tog emot mig. Han tyckes vara en man som laggt
sig p fga annat n sitt embete, och har fga bcker eller annat i
den orientaliska litteraturen, tyckes ock ej knna mycket deraf. Sedan
gick jag genom bazaren och spatserade i den t alla hll. Den frekom
mig hr p lngt nr ej s rik som den i Konstantinopel och Smyrna,
fr frigt nra nog i samma smak, blott att hr satt mer sysslolst
folk, isynnerhet qvinnor och barn, som sgo frfrligt trasiga ut och
voro nstan halfnakna. Hr p tskilliga kaffehus, bland hvilka ett
isynnerhet frekom mig strst och bst af alla orientaliska jag n
sett, sg jag allehanda spel, strsta delen af dem Lane beskrifver.
Jag hade vandrat hela dagen, s att jag nu fr frsta gngen sedan
jag kommit hit egentligen knde mig hungrig och t med aptit min
middag. Kort derefter begaf jag mig till frestndaren fr hrvarande
militrhospital, en Tysk. Han emottog mig mycket vnligt och bad mig
flja med sig fljande morgon, d han kl. 7 skulle gra sin morgonrund.
Det gr en godt, d man ensam utan bekanta och "verlassen" vandrar
omkring frmmande i en frmmande stad, att finna ngon som vlvilligt
tar emot en. Det var nu fallet med mig. Under min vandring i bazaren
sg jag en Arabisk likprocession vandra fram, i spetsen fr hvilken
gick frst ngon sheikh tfljd af en stor skara sm skolgossar och
sedan ldre karlar, derefter kom liket i en kista fverdragen med en
rd broderad duk och efterst kommo qvinnor. Pojkarne och karlarne
mumlade i ett frfrligt sorl, s mycket jag genom det kunde hra,
_l ilha illallaho_; men tycktes fr frigt ej just vara andktiga
eller allvarsamma, ty de pratade och skrattade derunder mycket med
hvarandra, s fven qvinnorna. Kort frut hade jag passerat frbi
en liten skola, der pojkarne suto och runkade p hufvudet och hela
fra delen af kroppen under det de mumlade p sina lxor. Senare p
eftermiddagen gick jag genom tullen, som r i en kasern utt kanalen
Mahhmodije, och gaf mig under vgen i fl med en gammal gubbe som gick
samma vg. Han var treflig och rolig, ehuru med Arabiskt hgmod, s
fellah och tiggaraktig han fr frigt var. Jag vann dock mitt ndaml
att komma i samtal med honom och vi gingo vl en half timme tillsammans
och pratade. fven han ville naturligtvis ha en drickspenning och jag
gaf honom 5 fadda. Men nr vi skildes t och han frgade om han skulle
stoppa sin pipa t mig och jag mente det ej vara ndigt, ville han ha
mera, hvilket han dock ej fick. Nr han tog emot slanten, kysste han
den frst. Jag uppsteg nu p en backe och hade en vacker utsigt fver
hafvet t alla sidor och till ngon del fver staden, hvaraf dock en
stor del bortskymdes af en hgre backe. Sedan vandrade jag smningom
hem fver de uppgrfningar man hr gr allestdes, invid hvilka i
gruset ligga mnga och stora stycken af pelare och annat. Hr blef jag
ter gckad och bespottad af barn, som till och med kastade stenar
efter mig. Vdret var som den vackraste, ljummaste vrdag hos oss, med
en frisk, men mild vestlig vind. Flten, som tycktes vara uppljda,
buro en grda hvilken fullkomligen liknade vr brdd, och allt liknade
den vackraste majdag hos oss, blott folket var annorlunda och jag var
annorlunda.

Dec. 19.

Jag hade knappt hunnit lgga mig i gr aftons, d jag hrde musik. Jag
steg upp och sg genom fnstret en procession, fregngen af en gosse
som bar en fackla, efter honom musikanter bestende af en pipare, hvars
instrument hade ett ljud nra liknande klarinettens, men mera skarpt,
ungefr emellan den och haubois, vidare ett strnginstrument som
accompagnerade med ett ljud nra mandolinens, och en tambour de basque.
Efter dem kom sjelfva processionen, bestende af qvinnor och karlar,
samt sist nnu 2 fackelbrare. Det var troligen ett brudtg. Musiken
var ej ful, melodin, alltid densamma s lnge jag kunde hra, var enkel
och behaglig. Jag begaf mig ut kl. 7 till doktor _Barber_ och fljde
honom till militr-hospitalet, ridande p en sna. Ridten r ganska
beqvm, men jag tycker alltid synd om pojkarne som mste springa efter
och kra p. Hrvid nyttja de en trdkpp, ngot hvass i ndan, med
hvilken de sticka snan i lnden. Sdan var vl de gamles _kentron_,
om jag rtt minnes namnet. Hospitalet, som r ngot aflgset, r en
gammal kasern, inrttad till sjukhus. Det r en fyrkantig byggnad,
kanske lika stor som vr Thl kasern, men blott med 2 lga vningar
och platt tak, allt af ett temmeligen ruskigt utseende. Midtp grden
var en badstuga. Han sjelf r prefekt fr det hela och kallades af
alla _khakim pasha_. Under sig har han 4 Europeiska lkare, alla tror
jag Italienare, och dessutom 2 Arabiska. Hvar och en af alla dessa
lkare har ter under sig en Arabisk handtlangare, som upptecknar
recepten och frbinder &c. Han sjelf sade sig hafva frbehllit sig
gonsjukdomar och operationsfall samt uppsigten fver det hela. De
sjukas antal uppginge ofta till fver 500 och mer; nu voro hr ej s
mnga. Fr nrvarande var hr just inga intressanta fall; gonsjukdomar
tskilliga, men ingen srdeles mrkvrdig. En elefantiasis i scrotum
sg buslig ut. En dylik hade han fr ngon tid sedan opererat, som han
sade varit ovanlig och fver hvilken han ville visa mig teckningar.
fven hade han en liten samling af preparater, bland hvilka jag sg
en stenbildning i urinblsan, enligt bvilken han frklarade stenarnes
uppkomst och fortbildning. Hr gller nemligen redan ssom lag att
man kan gra nekroskopier, ehuru, ssom fven oftast hos oss, den
ddas anfrvandter skola undanbedja sig det. Ordningen och snyggheten
p sjukhuset var vl fverhufvud kanske bttre n man hr kunde
vnta, dock nnu ganska dlig. Rummen liknade mera kttor och bodar
n sjukrum. Sngarne voro ej heller srdeles goda eller snygga. Ett
apotek, temmeligen fullstndigt, fanns hr med de ndigaste preparater,
hvilka sedan dispenserades ut i ett eget rum af Arabiska farmaceuter;
p burkarne stod fven det Arabiska ordet, men det var som oftast intet
annat n det Latinska, skrifvet med Arabiska bokstfver. Lkarena voro
i allmnhet hyggliga och artiga mot mig och jag passerade fr en deras
kollega, ssom sdan fven af prefekten presenterad fr dem, ehuru jag
fullkomligen beskrifvit fr honom den kurs jag gjort i medicinen. Han
klagade ngot fver sina kollegers intresselshet. Och Gud vet hvad
det kunde vara fr mn, ty hr fr, ssom jag af honom erfarit, hvar
och en praktisera som kan skaffa sig patienter; i det afseendet finnes
alldeles ingen polis, och den som vill intrda i tjenst har blott att
underkasta sig ngon ringa formalitet, som skall vara nstan af ingen
betydenhet. Ronden gick p en helt kort stund, ehuru antalet af sjuka
hr var betydligt, om ock sjukdomarne kanske ej voro farliga. Kort
efter det jag kommit hem, gjorde Spitznagel en liten visit hos mig,
hvars mening jag ej kunde inse, om den ens hade ngon. P eftermiddagen
var i bazaren och kpte mig ngra pipor och _kalamer_. Spatserade litet
p aftonen, men vdret var fult och kallt. Det blste nemligen hela
dagen NY nstan storm. Frankerna sgo frusna ut och hopkrumpna i sina
kappor. Araberna voro lika nakna som vanligt. fven jag frs litet, d
jag gick lngs hafsstranden och sg p vgorna, som svallade frfrligt
mot de nra liggande grunden och brto sig lngt upp p stranden i
lnga svallsjar.

Dec. 20.

Satt hela frmiddagen och sysslade med ett och annat. Gick en stund
efter middagen ut och spatserade lngs hafsstranden, som nu lg full
af allehanda sm snckor och sjgrs, hvilket senare barn och qvinnor
samlade upp i sll ur svallsjarne, som nnu gingo hga efter grdagens
storm. fven lt man snor g och beta p den hgre upp vid stranden
uppkastade tngen. Gick sedan genom ett aflgset qvarter, der husen
liknade en mttligt hgt uppfrd mur i hvilken rummen voro, liknande
kllare, utan fnster, tror jag, blott med en lg drr och s lga att
troligen jag ej kunnat st rak i dem. Derigenom kom jag till Kleopatras
pelare, som r ett enda ofantligt stort granitblock, det strsta jag
nnu sett, med hieroglyfer p alla sidor; men blott p sdra och stra
sidan af obelisken voro de lsliga och tydliga, p de andra sidorna
voro de frvittrade, tminstone hgst otydliga och utplnade. Nr jag
stod bredvid den frekommo mig alla freml der omkring och jag sjelf
s ondligen sm, ehuru den p afstnd ej ser alltfr stor ut. Derifrn
gick jag hit och dit omkring i det vackraste, mildaste vrvder,
och kom slutligen till en gammal man, som jag p hans grna turban
igenknde fr en sherif. Han helsade p mig frst och gaf sig i samtal
med mig; tycktes affektera att tala det gamla lrda sprket, satte
t.ex. alltid predikatet i accusativus med nunnation efter verbum vara,
men visade fverhufvud vlvilja och mildhet. Jag frstod hans sprk
srdeles vl, hvarfre jag ej gjorde mig ngon brdska att g ifrn
honom och d vi slutligen skildes, ngrade jag mig och gick tillbaka
till honom. Han frde mig in i moskn, der 2 mn hllo p att gra sin
bn, visade mig den, ehuru der var ringa att se nu i dess frfallna
tillstnd, fvensom dess fordna vidstrckthet och de 2 grafvar, som
nnu voro qvar frn fordom. Han sade sig vara fdd hr under Napoleons
invasion, d Fransoserna fven skulle ha frstrt minareten, som nu
alldeles saknades. Hans ena ga var alldeles frstrdt redan frn
ungdomen och det andra var svrligen frdunkladt, ehuru han sade sig
se bra med det. I hela hans vsende lg fverhufvud en mild och lugn
hngifvenhet och resignation, det syntes klart att han prfvat mycket
af lifvets kld. Han sade sig bo i moskn, ehuru jag der ej kunde
se ngon sng eller ngra andra husgerd. Han frgade mitt namn och
jag uppgaf det vara Wali -- ett namn som sheikh Tantavi rdde mig
att antaga och som jag i sjelfva verket burit p alla mina pass och
biljetter allt sedan jag kom till Havre, der man genast skref mig Valy.
Han undrade hgeligen p huru jag ftt ett kta muslimiskt namn, och en
annan gammal gubbe, som skert var moskns mueddin, sade sig haft en
kusin som hetat s. Gubben vann hela min aktning och krlek, isynnerhet
genom den frdragsamhet han visade alla folk och deras religion, och
genom den enkla, hulda orientaliska filosofi som lg i hela hans tal.
Jag kom fverens med honom att jag alla dagar skulle f komma dit
och lra mig Arabiska. Han sade sig ha mycket bcker i tskilliga
lrdomsstycken. Han fljde mig lngt p vgen och visade mig den, p
det jag skulle hitta tillbaka. Sedan gick jag nnu lngs stranden fr
att lukta sjgrs, och sg p snedrifvare som lto sina k g och beta
p sjtngen. Sedan kom jag frbi _Vakil effendis_ hus, som ligger
vid sjstranden, och kom der i samtal med 2 unga soldater frn Tanta,
hvilka voro hgst trefliga och verkeligen lskeliga. De klagade fver
att de p 23 mnader ej ftt ut ngon sold och att de hade svrt om
brd och tobak. Jag bjd dem in p ett bredvid liggande kaffehus, men
de afbjde det och bjdo mig i stllet in i sin vaktkoja vid porten af
huset, der jag satt bland hela hopen soldater, hvilka alla bemtte mig
hyggligt. Det var ett helt litet rum, p hvars murtaba eller upphjning
de utbredde fr mig en matta att sitta upp. Nr jag efter en kort
stund ter gick bort, bdo de mig stanna. Men det brjade redan bli
mrkt, och s verkligen glada de n voro och s mycket jag n tyckte om
mig hr, fann jag dock skrast att g hem.

Dec. 21.

Hade ingen ro att sitta hemma fr grdags sheikhen, hvarfre jag
gick kl. omkring 10 ut till samma mosk, der jag i gr gjort hans
bekantskap. Han var dock nu ej der. Jag gick derifrn efter ljud, som
jag hrde, af en trumma och kom till ett litet hus, utanfr hvars drr
stodo, omgifna af en stor skock barn, 2 musikanter, den ena klappande
p en trumma, den andra slende tallrickar, och med dem en liten
gosse som bar en grn fana med en inscription, innehllande Islams
hufvudtrosartikel. Trumman var nstan i form af vr tambour de-basque,
men ansenligt djupare, p bda sidor fverdragen af skinn; d han slog
p den ena sidan, hade han p den andra en flat sticka med hvilken han
slog emot. Tallrickarne liknade vra, men voro mycket klumpigare och
ssom jag tyckte af koppar. Jag frgade hvarfre musiken uppfrdes, d
de sade att det i dag var ngon sheikhs fest samt uttalade _molid_. Jag
blef fordrad att ge 5 fadda men gaf 10, och de tyckte jag var mycket
frikostig. Sedan vandrade jag mycket omkring; kom till en tullport,
der tvenne soldater suto och spelade det hr vanliga _min'al_ spelet
med snckor, som delas ut i 6 gropar p hvardera sidan af ett brde.
Jag fick dock nnu ingen reda p det spelet. Nra tullporten var en
begrafningsplats, der just nu ett barn rkade begrafvas. Processionen
bestod hr af blott fullvuxna, som p en ganska vacker melodi sjngo
islams troslra. Just nr likkistan bars in stannade qvinnorna, som
fljde med efterst i tget, utanfr kyrkogrdsporten och skreko och
jemrade sig; isynnerhet ropade en hgljudt med grtande rst _ja
valadi_ och dylikt, mest allt betydande: _o min son!_ fven de andra
klagade och ropade. Gick sedan ter in i den Armeniska trdgrden och
helsade p trdgrdsmstaren, som p det vnligaste tog emot mig. Men
han var nu sysselsatt med trdgrdsarbete, s att han ej hann med mig.
Derifrn vandrade jag smningom middagstiden hem och trffade ter p
vgen en likprocession, fregngen af en hel hop pojkar, som skreko
och vredo sina ansigten frfrligt. Frmodligen var det lraren i
ngon skola, som fljdes af sina lrjungar. Handlade tobak, och af en
nsls Turk, som handlade med gammalt skrp, en Engelsk upplaga af Nya
testamentet p Etiopiska fr billigt pris. Straxt efter middagen gick
jag ter ut till min mosk, men trffade ej heller nu min sheikh; men
under det jag i sllskap med hans mueddin och tvenne andra slarfhankar
satt p ngra stenar utanfr mosktrappan och vntade, samlade sig
allt flere dit, s att vi slutligen voro ett sllskap af omkring 10
personer, som suto der och stekte oss i den ganska varma solen och
njto rtt af sderns "il dolce far niente." De undrade hgeligen hvad
jag var fr en fogel, men nr frmodligen mueddin underrttat dem att
jag ville lra mig Arabiska, brjade de frga mig hvad det och det
hette p Arabiska; nr jag visste det, skrattade de njdt och nr jag
ej visste, sade de mig det Arabiska namnet med hgsta vlvilja, och
voro fverhufvud glada och hyggliga, s att jag fann mig vl ibland
dem. Undertiden gick n den ena, n den andra in i moskn och gjorde
sin bn. Slutligen kom en sheikh, en annan n grdagens, och man
visade honom ngot som jag skrifvit p en liten griffeltaflebit med
en annan, och som de andra ej kunde lsa; men nr sheikhen lste det,
frundrade de sig hgeligen fver att jag kunde skrifva Arabiska.
Nr sheikhen, hvars namn var _Ibrahim_, slutat sin bn, kom han ut,
satte sig bredvid mig och brjade frga mig allehanda samt slutligen
examinera mig i Arabiska grammatiken; nr jag svarade rtt p hans
frgor, steg allas frundran hgt och de skrattade hgst roligt. Han
frgade vidare hvad jag hade fr Arabiska bcker, och d han hrde
att jag fven hade Koran, brjade han fr de andra apostrofera sdana
mn, som lra oss otrogna deras grammatika och annat fr pengar. Sedan
blef tal om Mekka och de frgade, nstan med ngon illslughet tycktes
det mig, om jag varit der eller om jag tnkte mig dit, hvartill jag
naturligtvis svarade nej. Men nu berttade en af sllskapet huruledes
en kristen dock varit der, och man tycktes hgeligen frarga sig
derfver. Sedan kom n vidare en sheikh dit, som var blind p bda
gonen och fr frigt sg ut som en rtt dervish; han gjorde mig ngra
frgor. Men ingen af dessa hade den huldhet och det milda vsende som
moskns egentliga sheikh, min grdagsbekantskap. Ibrahim var dock en
rolig man, ngot hftig, ssom han fven talade mycket fort; hade
fr frigt mycket tycke i utseende och manr af sheikh Tantavi. Hela
denna eftermiddag var mig af det hgsta intresse, ehuru jag fann mig
litet generad af att bli examinerad. Men fr att lra sig ett sprk
r i sanning detta den bsta methoden. Sedan fljde jag med Ibrahim
till staden, der han gick in i en mosk. Jag frgade fven honom om
han ville bli min lrare i Arabiskan, men han sade sig vara lrare i
en skola och hela dagen upptagen der; bad mig derfre hellre g till
sheikhen i moskn.

Dec. 22.

Gick p frmiddagen ut och spatserade genom en tullport till Pompeji
pelare. Den frekom mig strre n Kleopatras och i helt annan smak,
alldeles rund med Jonisk kapitl. Den stod p en murad stllning, och
var fven p sina stllen frvittrad. Af en inscription p vestra
sidan syntes nnu tydligen IION och i raden ofvanom DIO, s mycket
jag kan minnas. fven p denna hade fadda menniskor suddat sina namn,
isynnerhet Engelsmn, till och med hgt uppe mot kapitlen och p
midten af den stora pelaren, dit de ej kunnat komma utan hga stegar
eller andra konster. Sdana namn frekomma mig som om de stode p en
skample. Sjelfva platsen p hvilken den stod, var ej srdeles hg; man
hade dock en vidstrckt utsigt fver hafvet t alla hll och fver en
del af staden. Nedanfre lg en stor vidstrckt begrafningsplats, der
nu middagstiden en man hll p att begrafva tskilliga lik, hvarvid
karlarne lste bner och qvinnorna frskrckligt skreko och skrnade.
Jag sg huru man stoppade allehanda saker i grafven under brtcket,
som var utstrckt fver den, men kunde ej f reda p hvad det var.
fven voro 2 vattumn tillstdes, som ur sina krukor gjto vatten i den
uppkastade mullen; man tycktes rra detta tillsammans, skert fr att
tillmura grafven. Grafvarne hr ro ej fullkomligen lika de Turkiska,
p hvilka senare, med undantag af qvinnografvar, turbaner aldrig
saknas; vanligen best de ej af annat n denna, stlld p en flat
marmorskifva med inscriptionen. Hr deremot ro grafvarne murade med 3
trappsteg upp och turbanen r afstympad i en upprttstende, likaledes
murad cylinder p ena sidan af grafven, p den andra finnes en lgre.
Dock sg jag fven hr ngra turbaner eller fastmer blott mssor,
_tharboacher_. fven rundtomkring detta stlle, svl inom som utom
staden, voro vidstrckta grfningar gjorda och fverallt lgo lemningar
af pelare och annat, dels i marmor, dels i granit. Spitznagel sade att
man grfde blott fr att f frdiga materialier fr de nya hus, man
hr hller p att bygga fverallt. P eftermiddagen gaf jag mig ter
ut att frdas och kom till en gammal, likaledes halffrfallen mosk,
der jag trffade dess muezzin, en gammal man med svrt frdunklade
gon och ett vrdigt grtt skgg. Jag gaf mig i samtal med honom, han
var hgst vlvillig och foglig samt visade mig moskn. Han hade fr
fem r sedan varit skrddare, men sedan hans gon blifvit s dliga
kunde han ej mer sysselstta sig med det yrket. Jag gaf mig fven fr
honom, liksom fr andra, ut fr att vara lkare; han prisade hgt denna
konst och jag finner mig derigenom vara mycket vlkommen hos alla. De
frga mig om sina gon och om bot fr dem. fven han lofvade lra mig
Arabiska och bad mig alla dagar komma hit till moskn, der han alltid
vore tillhands. Vi gingo bort tillsammans, men veko frst in hos en som
tycktes vara moskns vktare och bodde derinvid i en koja, bestende af
3 vggar, bland hvilka en var qvarstoden af ett gammalt hus. Drr fanns
ej. Vi gingo dit in och der suto en karl och 2 qvinnor obetckta, den
ena med ett barn under skjulet, som utgjorde en fortsttning af taket,
och inne i kojan dottren, en flicka kanske om 12 r, som hll p att
koka en sorts bnor, kallade _ful_, dem hon hemtade ut t oss och vi
to. De smakade ej just illa. I anseende till en liten regnskur fingo
vi sitta en god stund hr. Men det var ganska roligt att se huru njdt
dock folket tycktes vara i den gonskenliga uselhet hr rdde. Derefter
gick jag till min gamla mosk och trffade der bland andra den blinda
sheikhen, som ter brjade gra mig allehanda frgor och hade mig
att recitera _elfati'he_ (frsta kapitlet i Koran). D ngra bredvid
stende gossar hrde det, sade de sinsemellan n att jag var en moslim,
n att jag skulle bli det, och sheikhen gaf sig all mda att f mig
att upprepa Islams hufvudlra, men jag ltsade d aldrig frst honom.
Bland gossarne hrde jag att man kallade mig _sheikh Valy_. De ville
p allt stt ha mig in i moskn, dit den blinde begifvit sig och satt
sig p en matta samt ropade t mig att jag skulle komma in; men de sgo
mig ngot illpariga ut, s att jag fann bst vara lemna dem. Min gamle
moskns egentliga sheikh fick jag ej heller i dag trffa; troligen
var han sysselsatt i moskn, dit jag ej nu ville g in, d der fanns
flere som hllo p att gra sin bn. Det hade regnat tskilliga skof i
dag, men dessemellan brnde solen srdeles hett, s att jag fr frsta
gngen rtt knde Afrikas sol. Dock var vdret behagligt. Till afton t
jag i dag ett litet hvetebrd med en apelsin, som sannerligen var en
smaklig qvllsvard.

Dec. 23.

Satt hemma lnge p frmiddagen i anseende till uthllande regn, som
brjat redan om natten med ttt p hvarandra fljande skurar och
fortfor hela morgonen p samma stt. Slutligen sken dock solen fram
och jag gick ut att spatsera i middagssolen, som var mycket het. P
gatorna, isynnerhet den vid hvilken jag bor, var mycket smutsigt,
dock voro de stllen der solen rtt kommit t, till en del redan
upptorkade. P eftermiddagen gick jag ter till min mosk och satt
der utanfre p stenarne, i sllskap med ngra dess vanliga beskare.
Slutligen kom sheikhen sjelf och gaf sig i samtal med mig, hvarunder
han nstan oafbrutet talade gammal grammatikalisk Arabiska. Han frgade
huru mnga bokstfver man rknade i Franska alfabetet, hvarvid jag
tog till p hft 26. Han bad mig rkna upp dem och jag rknade frn
Svenska alfabetet, s att jag fick 26. Gubben gjorde sina anmrkningar
derfver och kunde isynnerhet ej begripa _x_, huru ett sammansatt
ljud skulle f vara _en_ bokstaf. Slutligen frgade han om jag knde
det Arabiska alfabetet och d jag svarade ja, bad han mig fven rkna
upp dess bokstfver. Det fll mig i sanning svrt och det gick ej
klanderfritt. Hrvid fick jag ter arbeta med det svra ljudet _'h_
(sjette bokstafven i alfabetet), hvilken bokstaf jag tyckte denne
sheikh, bland alla jag hrt, uttala riktigast efter min tanke, ehuru
olika det man vanligen hr i tal. Gubben sade mig s sannt: du stjl
ett och annat hrifrn och derifrn i bcker, men sjelfva roten har du
nnu ej funnit af Arabiskan, fverhufvud tycktes dock de nrvarande,
som hrde vrt samtal eller hellre min examen, vara njda med och
bermma mitt sprk, och jag hrde ter en gosse sga t en ur moskn
kommande man att mitt namn var sheikh Vali. Sheikhen talade sedan vidt
och bredt om huru Arabiskan vore grunden fr alla andra sprk, nemligen
Franskan och Engelskan, ty det tycktes vara de enda han knde till utom
de musulmanska. Vidare fordrade han att jag skulle skrifva t honom ett
Franskt alfabet och lra honom detta sprk, d han i stllet skulle
lra mig sitt. Samma tal om Arabiskans frtrfflighet och uselheten af
alla andra sprk, fick jag, sedan denne sheikh gtt bort, fven hra
af en annan. Det brjade ter regna, och emedan man ej bjd mig in i
moskn, fann jag fr bst att vandra hem.

Dec. 24.

Spatserade omkring och var en stund i den ena moskn hos min moazzin,
med ett litet sllskap som samlade sig dit till middagsbnen. P
eftermiddagen var jag en stund i den andra moskn, som jag nu fick
hra heter _Djamiu-l-'attarin_ (parfymhandlarnes tempel), och frde t
sheikhen Conradis gonvatten, som jag hr ltit preparera p ett apotek
med rosenvatten. Det kostade 7 piaster, d.v.s. omkring 1 rub. 50 kop.
b:co ass., hvilket frekom mig frskrckligt dyrt, s att jag dugtigt
ovettades. Det enda stt hvarp jag firade julaftonen, var att jag gick
till _caf d'Europe_, tog en kopp kaffe och sg p 2 schackspelare, som
ej voro srdeles stora spelare. Jag hade ledsamt fr mig sjelf hr p
min dsliga kammare och tankarne flgo oupphrligen hemt, derifrn jag
i dag med ngfartyget halft hade vntat bref, men frgfves.

Dec. 25.

Satt hemma hela frmiddagen i anseende till det oupphrligt skoftals
kommande regnet. P eftermiddagen klarnade det upp, hvarfre jag gick
och spatserade oafltet omkring frn kl. omkring 2 till kl. 6; denna
promenad gaf mig ter godt lynne, ty p frmiddagen hade det varit
nog dligt. Vdret var s vackert och s varmt, i starkaste solhettan
till och med hett, att jag med svrighet kunde frestlla mig att det
nu var juldagen. Under frden kom jag i tal med en soldat, som satt
och stickade strumpa. fven han klagade mycket fver dliga tider --
solden hade han ej ftt ut p 3, 4 mnader och hade intet att ta
eller f tobak fr. Detta var naturligtvis ingngen till anhllan om
en baqshish. Jag hade i allmnhet icke kunnat tro att militren hr
skulle vara s pass god som jag funnit den, och jag har med nje och
frundran sett p soldaternas hllning, d de alla morgnar marschera
frbi mitt fnster p vakt. Hvad som isynnerhet roar mig r att hra
piccolo-fljten och trumman, hvilka bda tv g fullt ut upp mot hvad
jag hrt i Paris och annorstdes, om ej de hr till och med ro bttre.
Men hvad man hr ej kan undvara r tobakspipan, den br filipiparen
med sig jemte sin pipa och soldaten jemte sitt gevr. Sjelfva den
stora completta militrmusiken, som jag hrt men ej sett, lter
fverhufvud ssom den Turkiska och Ryska; fven hr stmma och skrla
instrumenterna lika illa som vanligen annorstdes. Soldatens uniform
r god, och mycket bttre vald n i Konstantinopel. Den r hel hvit,
de nationella vidbyxorna, som rcka blott till knna, bibehllna,
trjorna ej s snfva och fula som Turkarnes. fverhufvud tyckes hela
militrvsendet hr st p en bttre fot. Hgtiden till prydnad drack
jag th fr mig sjelf p min kammare i afton; men det var dligt,
troligen grnt, af en bitter starkt narkotisk smak, som troligen frtar
mig lusten att vidare smaka p det hr. Fr frigt trstade jag mig med
att jag annorstdes knappast haft mycket roligare.

Dec. 26.

Gick i god tid p morgonen ut till min gamla muezzin, hvars namn jag
nu fick hra var Mohhammed. Han sger sig vara 75 r gammal, men det
tror jag knappt, ty han ser nnu srdeles stark och kraftfull ut. Han
berttade mig allehanda frn den tid d _Vonavarte_ (s uttalar man
hr Bonaparte) huserade i Egypten. Tre gnger sger han sig hafva
gjort vallfarten till Mekka och oombedd berttade han mig huru det gr
till der. I sitt tal inblandade han alltsomoftast sprk frn Koran och
antog dervid en hgst from mine, och efter allah sade han mest alltid
_sub'hanahu veta'ala_ (lofvad och upphjd vare Allah!). Under det vi
suto och pratade, kom i 2 Europeiska vagnar (hvardera frespnda med
6 sttliga hstar, det ena spnnet hvitt, det andra svart) paschans
_uharim_ och begaf sig till den helt nra hrinvid belgna stora
moskn, som Mohammed kallar _Danjans_ mosk. En del af fljet kom hit
upp till vr mosk, d jag gick bort och spatserade p den rundtomkring
belgna stora begrafningsplatsen. Kort derp kom fven min gubbe ut
och s suto vi lnge p en graf och konverserade. Jag blef med honom
nda till middagen, d jag gick hem och skref ett bref till Wiklund p
Konstantinopel. Sedan gick jag nnu till min gubbe och satt hos honom
en god stund. Denna dag hade jag haft god fning i Arabiskan och skulle
alla dagar bli s goda, s ginge det nog. Medan vi p frmiddagen suto
p grafven, kom dit en af de skolgossar, som sett mig vid den andra
moskn, stannade och pratade med oss och var srdeles vnlig emot mig;
bad mig slutligen rtt innerligt att jag skulle uttala islams troslra
och mente att det ju vore blott ngra ord. Jag ltsade ej frst
honom, men gubben hutade t honom och krde bort honom. Gubben sger
sig egentligen hrstamma frn Spanien, hans farfar skall frst hafva
flyttat derifrn hit. Gubben r fr frigt mycket treflig, godmodig
och mild emot mig, s att jag trifs srdeles vl hos honom. Under det
vi suto utanfr moskn p bnken, fver hvilken han haft artigheten
utbreda en matta fr mig, gick en qvinna frbi oss och tilltalade
honom; han sade mig sedan att det var en qvinna som lste Koran, och
d jag derfver visade mig frundrad, sade han att sdana funnos
mnga samt att de fven kunde skrifva och en skola fanns fr qvinnor.
Sedermera hrde och sg jag samma qvinna vid min bortgng sitta med
sitt barn i famnen och mssa Koran. Senare p aftonen gick jag lngs
sjstranden och luktade hafsvind i det vackraste, mildaste sommarvder.

Dec. 27.

Gick ut om morgonen, spatserade och kom till ett stlle, der man
uppfrde en ugn fr att brnna kalk. Af karlarne som arbetade knde
jag de flesta frn moskn _Atharin_, de helsade p mig och jag blef
lnge der och pratade. Medan jag stod der, kom till mig den samma gamla
gubbe, med hvilken jag en eftermiddag spatserade utt _Machmudje_.
Han arbetade nu hr och tillbragte ntterna hr ssom vakt, nstan
under bar himmel med blott en matta under sig och sin _ichram_ fver
sig. Han visade sig srdeles bestllsam och nyter och bad mig komma
med sig. Han visade mig sitt lgerstlle, pratade mycket och frgade
slutligen om jag hade ngon charim. D jag svarade nej, beklagade han
mig, erbjd sig att skaffa mig en _charim_ och var srdeles angelgen
att fra mig omkring afsides, att prata mellan 4 gon och erbjnda mig
sin tjenst. Gubben plirade med sina sm svarta, halft tillslutna gon
och var hgst rolig. Men jag har svrt att frst hans sprk och i
allmnhet det lgre folkets, som skiljer sig betydligt frn det mina
sheikher tala. Sedermera gick jag upp till Mochammed. Han var ej sjelf
der, men en hans gamle ngot lomhrde vn, som alltid brukar hnga
der, sade att han snart skulle komma. Han kom ock, vi satte oss i
den heta solen och lto steka oss. Nu fick jag hra att denna mosk
hette _Abo chegar_. Kort derp kom till oss en Turk, en effendi som
hade pipa och tobak, d vi suto p 4 man hand och pratade om det af
orientalerna s hgt lskade mnet: verldens "Nichtigkeit" och mera
dylikt. Samtalet spckades naturligtvis med mycket sprk frn Koran
och de utropade: _Vallah jallah!_ nr de hrde att jag kunde s mycket
utantills af den. De klagade fver att _ikram_ ej mera fanns och att
verlden var dlig; Turken isynnerhet var rolig med sina miner och
choser, i hvilka han ville lgga stor mening och betydelse, han tog oss
p armen frtroligt och skulle se klok och betydelsefull ut, nr han
sade ngot p sin dliga, brutna Arabiska. Han var _chafiz_ och kunde
hela sin Koran utantills, men Gud vet huru mycket han deraf frstod.
Han var hemma frn Smyrna, hvilken stad han hgeligen prisade. Vi
blefvo s sittande nda till middagsbnen, d Turken gick i den hr
bredvid liggande moskn Danjan och Mohhammed i sin mosk fr att ta.
Turken var engagerad i den stora moskn for 150 piaster mnatligen.
P eftermiddagen vandrade jag genom en stor del af stadens vestra
sida och kom till Machmodije kanalens utlopp. Der var fullt af sm
Nilfartyg, kallade _'agaba_, och stark rrelse, mer n jag kunnat tro.
Sedan gick jag lngs kanalen utanfr stadsmuren fram till _bab sidri_
och derigenom in i staden. Nu brjade det regna, s att jag lagade mig
hem. Men som regnet snart slutade, begaf jag mig nnu ut fr att trffa
min gubbe vid kalkugnen. Han satt der med en annan sin gelike p sin
matta p marken, med intet annat skjul n ngra brder lagda p ngra
stenar, och detta skjul var s litet att det knappt kunde skydda annat
n hufvudet och brstet. De hllo p att ta och bjdo mig deltaga i
sin mltid, som bestod af brd, ngra ra klhufvuden och en sorts lng
lk, som de skuro i stycken och to med ett stycke brd, doppadt i en
sorts stelnad soppa. De bdo mig sitta ner bredvid dem p deras matta,
hvilket jag ock gjorde, men i deras mltid hade jag ingen lust att
deltaga, emedan jag nnu var alldeles mtt efter middagen. Jag satt hos
dem tills det brjade mrkna, d jag gick, fljd af gubben, som steg
upp fr att visa mig vgen kantnka, ehuru den var stor och ppen, men
egentligen fr att f en drickspenning, den han ock fick af 10 fadda.
Men ngon charim, sade han, hade ej kommit hit, utan mste jag i det
afseendet g t hamnen till. P hemvgen mtte jag en pojke, som gick
och blste sin _nai_, en hgst simpel rrpipa. Jag stannade honom och
frskte blsa p hans pipa, men kunde omjligen f ngot ljud i den.
Han lofvade i morgon komma till mig med sin pipa och sin qanon och lra
mig.

Dec. 28.

Var p morgonen hos Spitznagel och tog ngra bcker ur hans skrala
och alltid i oordning varande bibliotek. Gick derefter till Mohammed,
som jemte sin gamle vn satt i moskn och t. Genast nr de sgo
mig, kommo de ut med sin mat och bjdo mig deltaga i sin mltid,
som bestod af ost och brd och en sorts stelnad mjlk eller vassla,
i hvilken de doppade brdet. Jag tog en bit brd och ost och drack
vatten p ur cisternen, hvilken finnes hr, liksom alltid vid de flesta
mosker. Derefter blefvo vi sittande p bnken i skuggan, fr den i
dag srdeles heta solen, och pratade om ett och annat. Snart infann
sig fven den Turkiska chafiz och s brjades ter det gamla themat
om verldens frsmring, hvarvid uttrycket mest var _addunja zailatun
kulluhu zailun_ (verlden r frgnglig, allt r frgngligt) och annat
dylikt, strkt isynnerhet af Turken med hand- och fingersvngningar och
betydelsefulla blickar. Medan vi s suto, kommo 2 revrdiga Arabiska
damer och gjorde en _zijareh_ i moskn, hvarvid Turk-effendin och jag
blefvo sittande p tu man hand. Hrvid fll det sig s att jag kom att
recitera ngot ur Koran, hvilket han genast fortsatte, brjande der
jag stannat, och s ter jag Suran nda till slut. Hrvid blef han
hgst frvnad och mente p fullt allvar att jag skulle bli moslim.
Jag svarade med det vanliga och till allt passande _in scha allah_
(om Allah vill!), hvarp han tog min hand, tryckte den och upprepade
samma formel. Middagsstunden gick han ter bort och jag blef nnu
sittande en god stund med Mohammed ensam. D jag gick bort gaf jag
honom 5 piaster. P eftermiddagen gick jag genom stadens nordvestra
del lngs stranden. Det tycktes i allmnhet vara den bttre _Arabiska_
delen af staden, ehuru fven hr lngs sjelfva stranden stod en mngd
lga kojor, uppfrda af hopplockade stenar med mull och torf emellan
och till tak en slt murbruks-mur. Jag fljde stranden t lngs
hela denna bugt, gick sedan uppt och kom till paschans palats, som
fverhufvud var ganska smakfullt, utan ngon prakt. Den stora ppna
och oregelbundna grden var planterad med raka rader af fikontrd, men
de tycktes ej alla vilja g vl. Rundt hromkring voro kaserner och
fverallt soldater, trumslagare &c. fvensom en mngd af de frdmda
snedrifvarena, hvilka alltid anstta Frankerna hvarhelst de komma
fver dem. Ingngen till sjelfva palatsgrden, p hvilken de nu hllo
p att arbeta, blir sttlig och storartad. Derifrn gick jag ter
genom trakter, der jag frr ej varit, omkring hamnen och kom genom en
del af bazaren ut. Begaf mig till _Djamiu-l-'attarin_ och blef der
sittande med sheikhen i ett allt mer sig kande sllskap. Talet vnde
sig t alla mjliga hll och jag lrde mig mycket. Nr stunden till
_salatu-l-meghreb_ (aftonbn) var inne, gingo de alla in och gjorde
sin bn. Jag spatserade under tiden omkring och nr jag kom tillbaka,
frgade sheikhen mig _liaji ma salata ma'ana_ (hvi beder du icke med
oss?), men med en vrdighet och mildhet som jag ej skall glmma. Jag
svarade att det ej vore mig tilltet. D sade sheikhen: det r dig
tilltet blott du sger: _la ilaha illallahu_ (det finnes ingen gud
utom Allah), men d jag vidare teg blef det slut p samtalet. Nr
2 andra yngre sheikher hrefter berttade fr gubben att jag knde
grammatiken, gjorde han mig ngra ltta frgor, som jag besvarade
till njes och de nrvarandes stora frundran. De utropade _adjaib_
(frunderligt!) upprepadt flera gnger med _Vallah_. Sedan vnde sig
samtalet om mnaderna och gubben ville lta se att han knde deras
berkning hos tskilliga nationer. Det hela var hgst ljufligt och
fridfullt och den gamle sheikhens milda vsende, jemte den lika milda
halfdunkla mnbelysta aftonen, gjt frid och lugn fver mig och det var
ej tillgjordt, d jag vid min bortgng lade handen p hjertat och gaf
de qvarblifvande fridens helsning.

Dec. 29.

Gick ut p morgonen och kpte tobak, som nu brjade bli en
ndvndighetsvara fr mig och har stark tgng. Dermed gick jag till
Mochammed, hos hvilken var hans gamle vn och en annan. Det regnade
smtt och tilltog mer och mer, hvarfre vi satte oss i en nische, i
hvilken var _babu-l-du'a_ (bnens port) under minareten, p 3 man
band och rkte af min Gebeli tobak, som smakade dem srdeles vl. S
tillbragte vi under rkande och pratande, sittande p vra ftter p
bara stenarne, hela frmiddagen nda till middagsstunden d jag gick
bort. Hrunder var p besk hos oss en af tjenarne frn moskn Danjan
och hade med sig ngra blad af ett manuscript, hvarifrn vi bland annat
lste om _dewa-lladi judhiqu-l-ferdsch_ (medicamen qvod adstringit
pudenda) och annat dylikt. Det var fverhufvud ganska trefligt,
Mohammed frgade namnet p ett och annat och jag lrde mig mycket.
Han visar mig i allmnhet mycken vlvilja och ser alltid glad ut. P
eftermiddagen gjorde jag intet annat n strfvade omkring och hvilade
mig emellant i trdgrdar, i det vackraste hrligaste vder man kan
tnka sig. Luften var mild, fullkomligen sommarvarm och alldeles lugn,
och det var ondligen ljuft att sitta i palmernas skugga.

Dec. 30.

Gick p morgonen upp till Mochammed i moskn _Abdul-razzaq_
(allgifvarens tjenare). Der var i Liwan ngra som kokade kaffe, hvaraf
fven jag drack en liten kopp fr 20 fadda. Smningom samlade sig allt
mera folk, s att det blef en stor samling. Man anstllde nemligen i
dag, i den nrbelgna moskn Danjan, som r uppbyggd af Machmod, en
stor _gorban_ af 3. kor och 10 fr fr den begrafna Mocharram beys
geml, en dotter af Mochammed 'Ali. I anledning deraf voro fven i
denna _mosalla_ desse sammankomne och frplgade sig med kaffe, brd
och ngra grnsaker. Jag sg mig nu vara en fverfldig gst och fann
mig fven ngot generad, s att jag efter en kort stund gick bort.
Jag gick sedan fver Machmodije lngt utt den sydvestra landtunga,
som p ena sidan omger hamnen, och fljde en stor vg, som slutligen
frde mig till en stor sltt mellan insjn Mariut och hafvet. Hr var
fverallt tlt uppslagna och fullt af soldater som tycktes bo hr,
svl i tlten, som i kojor, hvilka funnos till stor mngd uppfrda
efter det hr vanliga byggnadssttet. Jag besteg en sandhjd nra
hafsstranden och hade en vacker utsigt t alla hll fver hafvet, som
nu var temmeligen rikt p segel, fver insjn p den andra sidan, fver
staden och de palmrika flten. Solen brnde srdeles hett middagstiden
och det kndes s mycket mera, som det var nstan alldeles ingen vind.
dlor krpo fverallt i sanden och skyndade sig in i sina sm hl, nr
de sgo ngon komma. Jag hade vandrat dugtigt och knde mig temmeligen
trtt, nr jag kom hem straxt efter middagen, fverallt p aflgsnare
stllen p gatorna, mellan de i rad och i fullkomlig ordning uppfrda
kojorna, ropade kringspringande nakna och smutsiga barn: _nosrani
kalb olavani_, och hundarne skllde t mig, hvilket dock aldrig hade
hndt i Frankernas qvarter och de hyggligare delarne af staden. Jag
blef hemma en god stund p eftermiddagen, gick sedan ut, besteg ter
den stora hjden, der man skdar fver hela terrainen, och frjdade
mig t den hrliga utsigten. Sedan gick jag ner till Mochammed, som
nu var ensam och tillbragte en god stund med honom. Han berttade om
offren, som man i morgon skulle gra fverallt, om _fantasier_ (ett
ord som Araberna hr mycket nyttja i betydelsen af lustbarheter) och
zijarat vid grafvarne. I dag den 9 af _dzulhedsche_ (12:e mnaden)
samla sig pilgrimerna om morgonen p ett berg och stanna der tills i
morgon middag, d middags- och eftermiddags-bnen gras p en gng
och _khotbah_ (fredagspredikan) hlles. I morgon r festens dag, p
morgonen offrar man och hller festens bn straxt efter morgonbnen med
samma azan. Hela festen varar till 4:e dagens eftermiddag, och hvarje
dag skall vid Danjan moskn slaktas 10 fr och kttet utdelas t de
fattiga. Detta och mycket annat omtalade Mochammed fr mig ofrgad,
under det vi suto i moskns Liwan och under gngen hemt, den vi gjorde
tillsammans. Sedan spatserade jag nnu litet ensam och kpte vid
hemgngen 4 apelsiner fr 10 fadda, d.v.s. ungefr 1 kop. b:co ass. fr
stycket, och fann att de frut bedragit mig eller jag ej rtt frsttt
dem, d jag betalat lika mycket fr en. Men nu hade jag frgat priset
af Mochammed, som frskrckligt himlade sig fver min frra handel.
I dag igen slog jag snder ett piphufvud, det 8:e tror jag sedan jag
kommit frn Konstantinopel, d jag under hela resan med Wiklund ej hade
behft mer n ett enda.

Dec. 31.

Frsta dagen af Mochammedanernas stora fest och den sista af vrt
r. Jag gick ut redan bittida p morgonen och kpte mig frst i
bazaren 2 pipskaft af korktrd fr 2 1/2 piaster tillsammans, tog
det ena tjockare till kpp och begaf mig frst till den stora
begrafningsplatsen vid Pompeji pelare, som hr kallas _'amudu-rravi_,
utanfr stadsporten Sidri. Hr var en srdeles stor samling, som satt
hvar och en p sina anhrigas grafvar, med stora matkorgar eller
knyten, ur hvilka de sjelfva to. De gjorde hr _zijareh_, mnnerne
lste Koran och qvinnorna, som utgjorde strsta delen, skreko och
jemrade sig. Isynnerhet drog sig ett sllskap af 4 qvinnor, som satt
omkring en graf, min uppmrksamhet, och mer n andra en, som hade
en duk, den hon hll i hvardera snibben med sina bda hnder och s
svngde omkring framt frn baksidan af sitt hufvud, skrikande derunder
_ja 'habibi ja valadi_ (o! min lskade, o! min son) och annat som jag
ej fick reda p, lggande en skarp accent p sista stafvelsen. Flere
hade tlt uppslagna fver grafvarne och suto derinne, skrikande nstan
nnu vrre. Naturligtvis funnos fven mnga kringbrare af vatten,
mat, stsaker &c. och fven mnga, som tycktes vara hitkomna blott fr
att se och bekika; de gingo omkring och voro ganska muntra, hvilket
ej mycket vl passade tillsammans med den tvungna och utpressade
sorg, som qvinnorna visade i sitt skrik. Sedan gick jag derifrn
lngs stadsmuren p inre sidan till 'Abd Orrazags Mosalla, der Chagi
Mochammed trakterade mig med en kopp kaffe och der jag i ett blandadt
sllskap vallfrdare blef sittande en lng stund. Slutligen bad mig
en frn moskn Danjan, hvilken dageligen och standeligen plgar komma
p besk till Mochammed, flja med sig och frde mig i den till hans
mosk hrande trdgrden, der han bodde i ett hus; inom densamma var
en qvarn, som drogs af en sna, hvilket hr r mycket vanligt. Han gaf
mig ett brde, som han lade fver en aqveduct _qanah_ (hr vanligen
uttaladt ganna), tog sjelf ett annat och satte sig till hger om mig.
Hr blefvo vi lnge sittande att prata och rka med en och samma pipa,
som gick frn mun till man. Han frgade mig om sina gon, som i fljd
af en frkylning voro frdunklade, och han r i allmnhet mycket
pratsam. Han har ett ord som kommer honom i munnen nstan vid hvarje
andhllning, nemligen _ma hua kedah_ (icke r det s). Sedan spatserade
vi igen litet omkring, stannade och sg p den vackra utsigten fver
_atine-rramije_ och t Kleopatras pelare, som hr kallas _'amudi
fara'un_ (Faraos pelare). Middagstiden gick jag hem genom bazaren och
tog mitt andra pipskaft, som jag qvarlemnat i boden, men frvillade
mig der alldeles, s att jag mste g visst en half timma innan jag
kom p rtt igen. Straxt p eftermiddagen passerade frbi mitt fnster
ett tg, fregnget af ngra mn, efter hvilka kommo 3 kppkmpar.
De stannade just hrutanfr och gjorde sina manvrer. Kpparne voro
temmeligen lnga strar eller stnger, som de slngde i allehanda
makliga rrelser omkring sina hufvuden, ltsande den ena gra anfall,
den andra parera. Allt gick mycket makligt och ntan ngon srdeles
skicklighet. Efter dem fljde en med ganska rikt, rdt schabrak frsedd
hst, p hvilken ett likaledes i rdt och guldglitter utstyrdt barn
red, hllet p hsten af en msom bredvid stende, msom uppsittande
tjenare. Hsten stod stilla under det kmparne utfrde sina manvrer.
Efterst kommo 4 musikanter, 2 trummor af de hr brukliga lga, och
2 pipare, hvilkas instrument bde till ljud och struktur liknade
nstan fullkomligen hautbois, blott att ljudet var mera skrllande och
strukturen mycket enklare och kortare. Hvad det hela skulle betyda,
vet jag nnu ej. Sedan gick jag ut till den ppna platsen eller torget
vid arsenalen, der alla hade sagt mig att folket skulle gra mycket
_fantasia_. Hela platsen var ock uppfylld med folk, dels spatserande
omkring, dels stende i sm grupper omkring de lustbarheter som
bestodos. Den frsta grupp jag trngde mig in i, hade 3 eller kanske
ngra flere sngare samlat omkring sig. De suto alla 3 jemte en hel
hop hrare p marken p sina ftter och sjngo slunda, att en frst
stmde upp ett solo, runkande dervid af och an p sin kropp, klappande
sina hnder mot hvarandra och grinande med sin mun, sedan fllo de
friga in i chorus, accompagnerade af en trumma eller tympan, hvilken
hr tyckes vara ett oumbrligt instrument, liksom handklappningen
alltid frekommer bde i tal och i sng. Denna sng hade i sttet att
utfra den mycken likhet med den Ryska, ehuru af en helt annan karaktr
och hvarken s melodis eller harmonis som den Kyska. Lngre fram var
en gammal gubbe, som spelade _Kemenge_ med en strng, men han hade just
d slutat, s att jag ej fick hra honom. Derbredvid var ett litet
skjul betckt med trasiga gamla sckar eller mattor, hvarifirn fven
hrdes den vanliga tympanen, men hvad derinne var vet jag ej. fven sg
jag en karl, som dansade efter en tambourdebask ganska karakteristiskt,
ehuru mycket makligt. En sagoberttare stod i en stor krets, nstan
den strsta jag hr sg, och berttade sina historier, men jag kom
honom ej s nra att jag kunde f reda p hvad han sade. Utanfr ett
annat litet snyggare skjul voro ngra karrikerade bilder att ses, som
gfvo mig anledning frmoda att der fanns ngon Polichinelli lda,
troligen frevisad af ngon Italienare. Hrutanfr var den strsta
trngseln. Vidare hr och der p mnga stllen qvinnor, 2 till 4, som
slogo sina tambourdebasker. Fr frigt mycket och flerahanda slags
gungor, sdana som gingo vertikalt och sdana som gingo horizontalt,
liknande en karusell och fven vra vanliga repgungor, men mycket
hgre, med bjllror och klockor i repen, hvilka den gungande, srdeles
nr han var hgst uppe, skakade till ljud. Att hr fr tillfllet voro
uppslagna kaffetlt och skjul, der allehanda bakelser och stsaker
sldes, frsts af sig sjelft. Jag stod och betraktade bland annat
huru en pojke gjorde de hr brukliga _sembusek_. Han hade nemligen
framfr sig p ett brde sm degklumpar i form af klot, doppade frst
fingrarne i en skl med olja och smorde den p en blank flck af
brdet, hvilken jemfrelsevis var den renaste, tog tvenne degbollar
och rullade dem flata med ett rundt trd, slog snder ett gg och gjt
alltsammans, svl hvitan som gulan, p den utplattade degen, vek den
sedan tillsammans i form af vra stora plttar i trekant eller en
fjerndels sector af en cirkel, och satte den i en kokande vattenpanna,
derifrn han efter en liten stunds kokning tog upp den frdig. Det
hela var ej aptitligt. Leksaker buros fven omkring till stor mngd,
p samma stt som i Ryssland, men de voro hgst klumpiga och illa
gjorda. Till min stora frundran var jag nstan den enda Frank, som
gick hr omkring och gapade. Dock bemtte man mig ganska artigt och
hvart jag trngde mig gaf man mig plats och ville ha mig fram att se.
Blott en man utanfr Polichinelli-stndet yttrade p dlig Italienska
t mig ngon dum "witz" och kallade den upphngda dockan en kristen. I
allmnhet herrskade fverallt stor gldje och folket skrattade, Gud vet
t hvad, troligen blott fr att det var helg, ty de frlustelser hr
vankades kunde jag tminstone ej finna ngot nje uti. Qvinnorna hade
alla frskt _kuchl_ p sina gonlock och frisk _chenna_ p sina fingrar
och alla visade sig i sina bsta klder, som i allmnhet voro snygga
och rena, och militren i sin helgdagsuniform med rda, rikt broderade
trjor, sdana jag frr ej sett, och som voro ganska vackra; barnen
skreko _'id'id'idina_ (fest, fest, vr fest!) fverallt hela dagen och
de fattigare gingo omkring med kttstycken, som de ftt af de offer de
rikare gjort, och allt tycktes frjda sig fver festen. Af frnmare
och bttre syntes dock f hr p platsen, utan personer af folket och
isynnerhet soldater utgjorde strsta antalet. De frra syntes dels
i sina eller sina vnners bodar, dels p de bttre kaffehusen och i
rrelse p gatorna i Frankernas qvarter. Sedan lg jag lnge bemma
och rkte, men gick mot aftonen ut och spatserade i det vackraste
mnsken och den mildaste luft. Hgtiden till prydnad drack jag i afton
ter th. Det var lika dligt som julaftonen, men smret som jag hade
dertill, var ypperligt, ehuru alldeles hvitt. I dag hade man fr
de fyra frsta bnstunderna afskjutit dugtiga kanonskott frn fyra
srskilda batterier, men fr den sista _salutu-l-asr_ (eftermiddagsbn)
hrde jag ej ngot sdant, ehuru man sagt mig att d skulle skjutas.
Alla lustbarheterna och stllet der de hllos kallas _suqel'id_
(solennitets torg). Bland leksaker fr barn och andra var isynnerhet
ett slags tympaner, gjorda af lera i krukmakare-arbete. De sgo ut som
en afslagen hals af en strre bredhalsig kruka, nertills bekldda med
spndt fastklibbadt skinn och upp tills, d.v.s. sjelfva ppningen af
halsen, tillbrukade utan ngon ppning. De kallas _nuqareh_ och nstan
hvar och en af de yngre skulle ha en sdan, p hvilken de bultade vid
det de gingo omkring. Fljterna eller de s kallade _nai_ voro hgst
simpla, af det hos oss fven vanliga rrtrdet, med (tror jag) blott 4
fingerhl upp; men bredvid det egentliga spelrret var nnu ett rr
utan hl. Fljten accompagnerades alltid af en tympan eller tambour.
Mot aftonen, d jag frbi Attarin moskn gick hemt, stannade jag och
sg p en dans af blott kopter, karlar och qvinnor. Deras rrelser
bde i kropp och ftter voro mycket makliga och utan srdeles behag.
Melodin, efter hvilken de dansade och som speltes p ngon pipa,
accompagnerad af en stor tympan, fvensom de dansandes sng, var hgst
enkel och entonig. Under hela festen kysstes man mycket och hvar helst
p gatorna bekanta trffades omfamnade de hvarandra och kysstes, dock
ej p munnen utan p axlarne, mest 2 gnger, ngra fven 3 gnger,
hvarefter de berrde hvarandras flata hnder eller ock gfvo hvarann
ett riktigt handtag, sedan kysste hvar och en sin hand och frde den
mot pannan eller hjertat eller bda tv.

Jag har ej kunnat underlta att kasta en blick tillbaka p detta nu
tillndagende r och de srskilda skiften, som derunder fvergtt
mig. Brjan var i sanning det lugnaste, sorgfriaste lif jag kanske
nnu haft; jag hade ej bekymmer fr ngonting, utan allt hvad man kan
nska fr lifvets beqvmlighet. Dertill det hgst intressanta lifvet
p Clinicum. Oberknadt ngra bjrnar och ngra borgesfrbindelser,
var intet som oroade mig. Sedan jag slutligen, efter en lng och
visserligen ngot trkig vntan, kom ut att frdas, knde jag
lefnadslust och friskhet bde i kropp och sjl genomstrmma mig.
Sedan kom det frfrliga dunderslaget i Paris, som frorsakade mig
ovilkorligen de vrsta lidanden och grmelser jag nnu utsttt, och
betog mig modet och lusten samt skert kommer att lemna efter sig
spr lngt, lngt in i mitt lif. Sedan frden genom Frankrike, som
visserligen var behaglig -- men den rtta frsta frjden var qvst
och slckt. Den ondligen ljufva tid, som gick upp under resan frn
Marseille till Konstantinopel, var en verkeligen salig hvila fr bde
kropp och sinne, samt behfdes ganska vl fr att lugna mig. Denna tid
tror jag skall alltid bli mig en af mina ljufvaste och bsta minnen,
ssom den blef mig ett verkeligen strkande medel fr min kropp. Min
ankomst hit till detta frsta rent musulmanska land, var sannerligen
ej just glad, utan de tvnne frsta dagarne, dem jag nstan blott af
grmelse tillbragte utan mat och utan appetit, voro ganska svra. Men
det lnkade sig smningom till ett bttre, hr blir allt trefligare
och jag r nstan sker p, att jag kommer att lemna Alexandria med
saknad. Men pris vare Honom, som dock alltid, ehuru ofta p krokiga och
ofrstndliga vgar, lnkar allt till det bsta!

Jan. 1. 1844.

Ingen nskade mig godt nytt r och jag nskade det t ingen. Gick
ut p frmiddagen till moskn 'Abd Orrazaq, der jag vl ej trffade
Mochammed, som var inne i moskn sysselsatt med att ta, men ngra
halfbekanta sheikher, bland andra fven sheikh Ibrahim, hvilken alltid
srdeles behagar mig. Vi suto p ngra stenar och pratade om allehanda,
bland annat i astronomi, hvari en ung sheikh, som hr om aftonen hrt
mitt samtal vid Attarin, berttade mig vara bevandrad. Jag visade honom
min lilla kompass, som han betraktade med stor frundran och med den
vanliga gldjen fver alla smsaker. Sedan kom en hans gode vn, en
sheikh 'Ali, som behagade mig lika mycket. Hr var nu frga om Islam
och dess godhet, om Koran o.s.v. Han frgade mig om jag tyckte om Koran
och Moslims, hvilket jag uppriktigt besvarade med ja. De uppmanade mig
naturligtvis att beknna deras tro. Under samtalet med Ibrahim hade
det blifvit tal om de 4 heliga bcker, som de anse fr uppenbarelser
och dervid hade jag kommit att nmna en uppenbarelse _'ala sejidina
Mu'hammed_ (till vr herre M.). Detta talade han om fr de andra och
de ville nu promt att jag skulle upprepa samma ord och frskte med
alla mjliga frgor f mig dertill. Isynnerhet ansatte mig, nu liksom
frut, en ung gosse, kanske om 18 r; hvarhelst han trffar mig, ber
han mig sga upp _kelimatu-sshahade_ (trosformeln: _la ilah_ &c.),
hvilka han upprepar klart och tydligt fr mig och sger _teslem_ (blif
muslim!). 'Ali var stockblind och blinda voro fven 3 utom honom,
nemligen sheikh _Turki_, en hgst aktningsvrd fridfull ung man,
sheikh _Salim_, en rolig munter man, men som fven strngt anstter
mig med omvndelsefrsk, och en tredje, hvars namn jag ej vet. De
hade alla infunnit sig fr att p tillkallelse lsa vid grafvarne
hr, dit beskande anfrvandter kommo. De blefvo ock allt efter litet
kallade, men kommo tillbaka igen och pratade med mig. 'Ali tycktes
isynnerhet fatta vnskap fr mig, ssom jag verkligen fr honom; nr
vi suto bredvid hvarandra och rkte turvis ur samma pipa, lade han sin
hand fver min axel och sade t de andra: "det r i sanning en god
man"; nr jag gick bort, slogo vi hand med hvarandra och han sade:
"r du icke min vn", och det var i sanning af hjertat jag gaf honom
brdra-handslaget. Vid en graf, der trenne lste, fingo de ett stycke
af 9 piaster. Sheikh Turki, hvilken tycktes vara den lrdaste, liksom
han var den vrdigaste, ehuru nnu ganska ung, frgade om de bcker vi
hade hos oss i Arabiska litteraturen och mera dylikt. Han frekom mig
som en srdeles huld och fridfull sjl med lugn hngifvenhet fr det,
som i grund hade frstrt hans syn. Medan vi suto der och Mochammed
fven kommit ut och satt sig bredvid mig, gingo genom moskgrden ngra
qvinnor, af hvilka en ropade t Mochammed: "alla dagar r Nazarenarn
hos dig". Men gubbarne trstade mig med att de voro qvinnor, sledes
utan vett och frstnd. I allmnhet var hr i dag stor rrelse,
isynnerhet af qvinnor; de samlade sig mycket omkring der vi suto och
hrde p vrt samtal, snusade ur min dosa och nso. De skratta nstan
aldrig t mitt tal, tminstone har jag nstan aldrig mrkt det. Men
vl titta de alla med stora gon p mig. Sheikherne bjdo mig den ena
ett brd eller liten kringla, den andra ngra torkade dadlar, och jag
fann mig fverhufvud srdeles trefligt och vl ibland dem. Nr jag gick
bort bdo de mig komma i morgon igen med Alfija, s skulle de lra mig
Arabiska. P eftermiddagen gick jag igen der frbi och trffade ut fr
den unge ifrige proselytmakaren, som ter ansatte mig hftigt och bland
annat hade ofrsyntheten sga, att de otrogne evigt skulle bli i elden.
Vdret var fult och det regnade, ty regntiden r inne. Jag satt sedan
hemma hela aftonen och rkte oupphrligen af den nya provision tobak
jag ter kpte fr 2 1/2 piaster.

Jan. 2.

Gick om morgonen med Alfija i fickan upp till moskn. Under vgen
fick jag ett strtregn fver mig, som gjorde mig ngot vt. Jag hann
dock undan den vrsta skuren upp till moskn, der jag trffade sheikh
Ibrahim, jemte ngra andra som i Liwan skt sig skydd mot regnet. Jag
satte mig fven der p mina ftter, men snart brjade det drypa s
starkt genom taket, att vi mste fly till andra sidan p en stenbnk,
som stod under bttre tak. Der suto vi hopkrumpna och frso litet, d
fven de andra scheikherne kommo dit. Ibrahim, den enda bland dem som
kunde se, betraktade Alfija noga, prisade mycket trycket och tyckte
mycket om den. Sedan packade vi oss alla i _babaddo'a_ och pratade der
litet, d de blefvo kallade att lsa vid en graf af 2 matronor, som
sgo ganska revrdiga och rika ut. De voro i allmnhet i dag mycket
upptagna, s att jag ej hade mycket gagn af dem. Den unge goss-sheikhen
ansatte mig fven i dag och var mycket bestllsam om mig; men nr
han kom fram med sina vanliga frgor fick ban ej ngot svar. Detta
berttade han sedan noga fr de andra. Efter middagsbnen gingo 3
af de blinda sheikherne till begrafningsplatsen vid Pompeji pelare,
ledde af en liten gosse. Jag fljde dem ett lngt stycke, d folket,
som sg 3 sheikher g med en otrogen, dessutom tv bland dem rtt
frtroligt ledas af honom, ropade och frgade: "hvad vill det sga?"
Men 'Ali svarade dem att jag var deras gode vn, som fljde dem, och
tillrttavisade dem ibland strngare, ssom fven barnen, hvilka skreko
efter mig den vanliga glosan. Jag sade ofta att jag ville aflgsna mig
och skona dem fr detta omak, men de ville det ej och tvingade mig
promt att flja med till stadsporten, der jag slutligen vnde om och
gick hem. Under vgen sg jag ter samma procession med ett grannt
barn p en hst. Det var firandet af en omskrelse, hvilken barnet
undergtt. Likaledes hade jag tillflle att nogare ge akt p en _Nai_
eller rrfljt med 2 pipor, och fann nu att den lngre pipan vl fven
ljd, men gaf blott en och samma ton, hvaraf fullkomligen samma effekt
stadkommes som af vr sckpipa. F aftonen spatserade jag litet utt
stra stadsporten; men vdret var hela dagen mycket oplitligt, ena
stunden kom ett hftigt strtregn och den andra brnde solen hett.

Jan. 3.

Satt hemma hela frmiddagen i anseende till oupphrligt regn. P
eftermiddagen, d det hll litet upp, gick jag till Mochammed, men
just nr jag kom dit gick han bort med sin gamle gode lomhrde vn,
som srdeles hjertligt helsade p mig i dag, skert fr den halfannan
piaster han i gr fick fr kaffet. Jag fljde med dem ett stycke bort
och tnkte sedan g ut t stadsporten att spatsera, men det kom ter
ett strtregn, som tvang mig att tervnda till moskn, der jag satt
i skydd fr regnet en stund, i sllskap med en gammal trasig sheikha,
hvilken lika vl som en man kunde hela sin Koran utantills. S snart
regnet upphrt begaf jag mig ter p vg, men trffade utanfr Danjan
moskn den lille unge sheikhen, som ter gaf sig i tal med mig och
ville med all gewalt att jag skulle _shahad_, menande det vore ju ingen
som nu hrde, jag skulle gra det blott inom mig. Jag gaf mig i dag
litet i disput med honom och medan vi stodo der, kom ter regn, som
tvang oss att ska skygd i l fr ett stort hus; dit kom snart nnu en
man med pipa, hvilken gick frn mun till mun mellan oss tre, der vi
suto hophukade p vra ftter. Den unge sheikhen var en _Chafiz_ och
kunde hela sin Koran utantills, ssom jag nu erfor vid en liten examen,
den jag anstllde med honom. Han berttade fr den tillkomne mannen
i tysthet, fastn jag hrde det, att jag var en i alla vetenskaper
bevandrad man, hvarfre denne genast begynte betrakta mig med helt
andra och vnliga gon, bjd mig pipan artigare och frgade mig om mitt
land &c. Vi suto der en stund tills regnet gtt fver, d jag gick
hem och blef sittande hemma hela aftonen. P hemvgen kpte jag litet
tobak af en tredje sort, som kallas _suri_ och r srdeles stark, fr 8
piaster okan och derjemte 6 sm citroner fr tillsammans 5 fadda h. e.
2 1/2 kop. b:co ass.

Jan. 4.

Bittida p morgonen tgade en stor hop militr frbi mitt fnster och
jag gick ut till Pompeji pelare, der en ppen plan mellan grafvarne
lemnade dem rum att stlla sig upp p. Der anstllde Achmed pascha
mnstring med dem. Han var en liten skarpsynt gubbe med vackert,
litet i rdt sttande skgg, och tittade med den orientalerna egna
misstnksamma och sluga blicken p allting, p gevren och sablarne,
dem han alltsomoftast drog ut, fvensom allt annat till uniformen
hrande. Ordningen var i sanning vida bttre n man kunnat vnta
och soldaterna togo sig vl ut i sin uniform, bestende af hvita
vidbyxor med bl trja och rd tarbosh, fvensom officerarne med
sina rikt guldbroderade trjor. Musiken var ej just att skryta med;
instrumenterna stmde dligt och skrllde, melodierna voro fverhufvud
enkla och enfaldiga i Europeisk smak, utan ngot musikaliskt vrde och
s fven harmonin. Fr frigt samma instrumenter som i Konstantinopel
och hos Ryssarne, mycket klarinetter och isynnerhet piccolofljter och
horn, pukan icke heller att frglmmas och klockspelet. Mnstringen
rckte hela frmiddagen och inp eftermiddagen, men jag gick
middagsstunden bort upp till Mochammed. P vgen stannade jag litet hos
en gammal grskggig vktare vid en sheikhgraf, som vnligt bjd mig
att sitta ner bredvid honom i solen och bredde ut fr mig ett stycke
af sin _heram_. Det var samma man som ngra dagar frut, vid det jag
gick der frbi, bjd mig vatten, hvilket han icke heller nu glmde att
gra. Han r i allmnhet en hgst vlvillig, hjertans god och lskvrd
gubbe. Han bjd mig en morot att ta, vi suto der en stund och pratade
och jag gaf honom ter 5 fadda nr jag gick bort. Uppe hos Mochammed
voro sheikherne ter frsamlade, de 5 blinda nemligen, af hvilka 3 voro
sysselsatta med att lsa inne i en graf. Jag satte mig till de friga,
jemte ngra andra som voro der, hvilka af mina bekanta frgade mitt
namn, d de kallade mig _sheikh Vali_. Snart ropade de ut 'Ali till mig
och han bjd mig in till de andra inom grafven, som innehll tskilliga
grafstllen och var vackert planterad med palmer och fikonbuskar af
Malta sorten. Jag tog stflarne af mig och satte mig upp en utbredd
matta med de andra; men medan vi suto der, samtalande och rkande,
kommo ngra qvinnor fr att gra zijareh hr, d sheikherna funno sig
ngot frlgna fver att jag var inne med dem, och qvinnorna tittade
lngt efter mig, nr jag mtte dem i porten vid min utgng. Jag gick
sedan med Mochammed upp p backen och der blefvo vi lnge sittande
p en grafsten att konversera, tillika med den unge mannen frn
Danjan moskn. Vid min hemgng var jag inne p posten fr att hra om
ngot bref kommit med dagens post, men ve! der var intet fr mig. P
eftermiddagen var jag hos Spitznagel, som var hygglig nog att lna mig
40 francs utan ngra invnningar. fvenledes fick jag af honom Lanes
sista arbete, innehllande utdrag ur Koran. P aftonen spatserade i
det vackraste mnsken och ljum ljuft. Vdret hade hela dagen varit
ofrnderligen klart och vackert med en frisk svalkande, ehuru ej det
minsta kall, vind. Det r dock ej utan att hr morgon och afton r
litet kallt och jag behfver ha vl p mig i mitt rum, fr att ej frysa
litet. Men solen lyser ock aldrig hit in och ute r varmare n inne.
Underligt r att Araberne ej frysa i deras tunna klder med bara ben
och fotter, d de vandra i puttarne och smutsen. Frankerna se alla rtt
frusna ut och g insvepta i sina kappor och kapprockar.

Jan. 5.

Gick upp till Mohammed, men trffade honom ej och d hr igen kom regn
fver mig, skte jag skydd vid bnporten, dit kort derp fven 2 andra
kommo i samma afsigt. Den ene var Arab, den andra en Turk, och bda
tycktes vara lsare frn Danjan moskn. Vi suto hr och konverserade
en god stund och jag fick mycket berm fr mitt sprk, hvilket jag
ock i sjelfva verket talade bttre, n Turken. Sedan gick jag hem
middagstiden och t, och nu frst, efter s lng tid, kom jag i samtal
med min rum- och bordsgranne, en Engelsman, som tyckes ge privat
undervisning t sm barn. Jag bad honom om ngra Engelska bcker och
straxt efter maten kom han in till mig och lemnade mig en, innehllande
sm utdrag och valda ntta stycken ur Engelska frfattare. Han lste
derur upp ngra fr mig, med en hgst pathetisk och litet tillgjord
ton i en viss deklamationsart. Fr frigt tyckes han vara en hygglig
man, men ovanligt artig att vara Engelsman. Senare p eftermiddagen
gick jag ut och spatserade i trdgrdarne, men fick derunder ter en
regnskur fver mig. Men en trdgrdskarl bjd mig in i ett skjul,
som han uppfrt af palmqvistar och som gaf fullkomligt skydd emot
regnet. Vi satte oss der p hvar sin sten, han med sitt arbete, som
bestod i att flta rep af palmqvistfsten, kallade mesed eller p
vulgarsprket _belkh_. Dessa fsten, hvilkas grfre ndor hnga fast
vid och utg frn sjelfva trdet, medan deras finare ndor uppbra
sjelfva dadelklasen, bltas frst i vatten, bultas sedan och rispas upp
till bast, hvaraf nu fltas dessa rep, som tyckas vara ganska starka.
Gubben hade den redan fltade ndan mellan stortn och tn nrmast
till den, tog af basten som han rullade mellan sina hnder och lade
till den upprispade slutndan samt tvinnade den mellan hnderna. Repet
blef ganska sltt och vackert. Hrunder kom en man till och samtalet
blef allt lifligare. Han hade pipa med sig och sedan han hunnit litet
vnja sig vid mig och mildra de i brjan hrda och halft misstnksamma
blickar, med hvilka en oriental vanligen alltid frst ser p en
kristen, bjd han mig artigt pipan. Sedan kom nnu en fjerde och det
blef allt lifligare. De frgade mig mycket om Konstantinopel &c. och vi
voro alla rtt njda med hvarandra under den hftiga regnskuren. Sedan
kom en femte och smningom leddes genom honom samtalet p deras profet
och religion, hvari jag ej ville deltaga. Vi suto der kanske en timme
innan regnet slutade. Sedan gingo vi alla bort, men vrden fordrade
bakhshish af mig och var knappt njd med 10 fadda, men fick dock ej
mera. Sedan spatserade jag nnu mycket omkring, tills jag blef trtt
och gick hem.

Jan. 6.

Gick p morgonen ut i trdgrdarne. Det syntes att Grekernas jul
var inne, af de mnga bodar som voro stngda. P vgen mtte jag en
otalig skara af dem. De komma frn sin kyrka, bland dem mycket qvinnor
med sina ondligt vackert lindade hrfltor och sin lilla tarbosh
p hjessan med dess bla tofs. Frst var jag i en trdgrd, som
tillhrde sheikh Abderrazak, der jag kom i fl med en gammal gubbe af
trdgrdsfolket, hvilken gick omkring med mig genom hela trdgrden
och sade mig namnet p alla trd och blomster. Gubben hade svarta
klippska gon. Jag gaf honom tobak och nr jag gick bort, band han mig
en bouquet af allehanda blomster och vlluktande rter, samt kallade ut
sjelfva trdgrdsmstaren, t hvilken jag mste ge 10 fadda. Sedan gick
jag i en trdgrd tillhrande en annan sheikh, en af de vackraste och
strsta jag hr sett. Der hngde pomeranser och citroner, dels mogna,
dels omogna, nnu p trden och allehanda andra goda saker, hvaraf
isynnerhet en liten frukt kallad _banuk_ srdeles smakade mig. Sedan
gick jag i en tredje nrbelgen trdgrd, som utgr en sorts mellangng
emellan tv gator, genom hvilken mycket folk gr. Hr trffade jag
ter, liksom i alla andra trdgrdar, en gammal man, hvilken satt och
gjorde rep af palmbast. Hos honom blef jag lnge. Vi suto ute p hvar
sin sten och rkte frn gubbens pipa, som han jemte sina elddon hemtade
ut ur sin lga koja och som jag alltid stopppade i ur min tobakspung.
Han hade ngra ord dem han alltsomoftast upprepade, nemligen: _ej
na'm_ och det hr i allas mun s brukliga _ommal_ eller _ommal eh_
och _'azim_. Fr frigt var gubben hgst treflig och utomordentligt
belten nr jag gaf honom tobak och snus, litet af hvardera i sm
pappersstrutar. Han gaf mig ett litet brd och nr jag t blott ett
litet stycke, ville han med all gewalt tvinga mig att ta alltsammans.
fven fick jag ngra vlluktande blomster, hvilka jag sedan gaf t en
liten gosse p gatan, som fann sig ondligen lycklig deraf. Hr smakade
jag p en rt med lng, smidig, slt stngel, som af bruten innehll en
sorts mjlk, den han kallade _loben et ashar_;, den brjade en stund
derefter brnna frfrligt p min tunga, ehuru den frst hade nstan
alls ingen smak. Sedan gick jag frbi Mohammeds mosk, men der var
nu, liksom alla lrdagar, mnga beskande, s att jag stannade blott
litet och talade med en derutanfr sittande blind sheikh. Jag satt
sedan hemma lnge p eftermiddagen och gick frst p aftonen ut och tog
mig en liten promenad. I afton tyckte jag vdret var kallare n frut
hrstdes, dock ej vrre n att jag utan minsta men gick i sommarbyxor.

Jan. 7.

Fult vder och oupphrliga regnskurar, hvarfre jag tnkte sitta
hemma hela frmiddagen; men min granne Engelsmannen kom in och hade
mig ut att spatsera, d det lngre fram klarnade upp. Vi gingo ut
till Mohammed 'Alis palats och gingo fven in i den del deraf, der
divanen r. Uppgngen bestod af en prktig bred marmortrappa och den
stora samlingssalen utanfr sjelfva divan-salen var prktig, golfvet
betckt med en dyrbar matta, som nu fven var fverdragen med lrft.
P vggarne hngde ngra ganska vackra taflor och i ett litet kontor
der bakom stod hans byst i gips. Den friga delen af palatset var nu
ej ppen och vi kommo sledes ej in dit. Engelsmannen r srdeles
frtrolig, vi g arm i arm och ro sta vnner, Gud vet hvad han r
fr en. Straxt p eftermiddagen gick jag upp till Mohammed, som jag nu
trffade alldeles ensam, och i anseende till den verkligen kalla NO
vinden, som drog igenom Liwan, satte vi oss i bnporten, der vi suto
i l. Hr suto vi nu omkring en timmas tid och pratade och nr jag
gick gaf jag honom 3 piaster. Sedan gick jag genom grdagstrdgrden
och trffade 'Ali, som ondligen bestllsamt och vnligt tog emot mig
och frgade genast om han ej finge hemta ut t mig ett brd att ta
eller stoppa t mig en pipa; men jag vgrade bggedera. Sedan gick han
omkring litet med mig i trdgrden och samlade t mig ngra _nabuk_,
som han kallade _nabk_, och ngra geranier, dem han bad mig stoppa i
mssan fr att ge god lukt. Han var alldeles ondligen bestllsam och
upprepade fr allt hvad jag sade: _sahih, doghri, taib kawi 'azim &c._
allt skert fr att f en bakhshish, liksom i gr, men nu fick han
nja sig inalles med 3 prisar snus. Dock r han, tror jag, en ondligt
vlvillig gubbe utan ngot ondt i sig, tminstone tacksam fven fr en
ringa gfva. Senare spatserade jag utt den stra porten. Men vdret
var verkligen ngot kallt till flje af NO vinden, som var mycket
stark. Jag gick sedan hemt frbi moskn _'Attarin_ och trffade dess
sheikh Soleiman just frdig att bege sig hem. Som vi ej hade sett
hvarandra p lng tid, s frgade han oupphrligen hvar jag hllit hus,
och tog fverhufvud vl och godt emot mig. Han satte sig p sin sna
och jag fljde honom till fots. Vi hade fullkomligen samma vg, ty han
mste frbi min port, s att vi lnge fljdes t. Hela vgen talades
ren gammal Arabiska och jag frstod hvartenda ord. fverhufvud brjar
jag nu frkofra mig dugtigt i sprket och fven frst folket bttre.
Denne sheikh _Soleiman_ tyckes man annars ha stor respekt fr, och det
r med strsta vrdnad jag hr de andra sheikherna tala om honom, ssom
en af deras profets _ashab_. Han lofvade i morgon bittida komma upp
till mig, hvilket jag dock betviflar. Men hans son, en gosse af omkring
18 r, kan jag ej vl lida. Han gick hela tiden efter snan.

Jan. 8.

Gick p morgonen upp till _Mohammed_ fr att der enligt
fverenskommelse trffa den lille sheikhen _'Ali_, som i gr lofvat
infinna sig hr fr att fra mig i sheikh _Ibrahims_ skola. Men som
han der ej syntes till, blef jag sittande med _Mohammed_ ute p en
graf att prata, tillika med en annan gammal gubbe, som var frn
_Sa'id_ och nu gick hr i vall med fr. Det r roligt att se huru
Araberna ej alls gra ngra complimenter, och ovant fr den som kommer
frn Frankrike, der man t hvarje slusk mste sga: "s'il vous plait
monsieur." Denne gubbe sade t mig helt simplement: _hat noshok_, och
(hvad jag hr ej sett frut) stoppade prisen i mun mellan lppen och
nedra tandraden; derp tog han fram ur sin ficka en liten hvit sten,
som var mycket mjuk och pors och som han kallade _atron_. Af denna
sten bet han ett stycke och hll i munnen, sgande att den gjorde
tobaken starkare. De berttade mig sedan bda tv att man hr alltid
plgade lgga af denna sten ibland snuset och prisade hgeligen dess
goda egenskaper, isynnerhet ssom medicin fr brstet. Samtalet gick
fr frigt t alla hll och det var ganska roligt; jag lr mig alltid
mer och mer. Jag gick dock i dag ngot tidigare hem n vanligt, i
fall mjligen sheikh _Soleiman_ skulle komma, men ingen hrdes af. P
eftermiddagen var jag ter uppe hos _Mohammed_ och satt med honom ute
p grafvarne och pratade vl en timmas tid till eftermiddagsbnen, d
vi skildes t; han gick hem och jag slog ett slag och gick sedan till
_'Attarin_ moskn, der jag genast gick in och blef emottagen af den
gamle moezzin hgst artigt. Han kokade kaffe och gaf mig 2 koppar, som
jag, oaktadt jag krnglade emot, mste dricka och rka dervid. Medan
vi suto s bredvid hvarandra p mosk-mattorna och rkte, brjade han
med en harang t mig att jag vore en god man samt att han och hans
sheikh ansgo mig som sin bror. Derp kom han fram med det hr mycket
vanliga: _ma fisch fulus_ (finnes ej en styfver). Det hade jag genast
i brjan vid kaffebjudningen vntat. Olyckligtvis hade jag med mig
ej mera n 10 fadda smtt och ett Turkiskt 20 para-stycke, hvilket
allt jag gaf honom. Men han gaf mig tillbaka det senare och sade
att det var _battal_. Jag lofvade honom en annan gng mera. Nu kom
sheikhen in och visade mig vid sin lilla pulpet, som han har i moskn,
tskilliga bcker, af hvilka han bjd ut t mig en Persisk _Pandname_
af _'Attar_ med Arabisk mellanradig fversttning, tryckt hr 1256
H. Men jag ville naturligtvis ej ha den. Sedan grfde jag genom
andra gamla manuscripter, som han der hade, men s mycket jag i hast
kunde se var der intet af vrde och allt huller om buller i strsta
oordning. Derefter kommo 2 af de blinda sheikherna dit, och vi suto
alla omkring pulpeten, _Soleiman_ sjelf innanfr och pratade litet;
men jag fann mig generad af gubbens son, som fven var der och r en
riktig ulfspegel, den frsta frargliga man jag nnu hr lrt knna.
Folket brjade nu samlas till aftonbn och somlige voro sysselsatta
med _tehijjetu-l-mesdjed_ (att vlsigna moskn), under det vi suto och
pratade och sheikh _Salim_ gick upp p taket och sjng sin _azan_; jag
tog mina skor p mig och gick bort, misstnksamt betraktad af folket,
som mtte mig i mosk-drren. Vdret hade hela dagen varit ondligen
mildt och tempereradt, utan regn och blst.

Jan. 9.

Gick bittida ut i bazaren fr att genom ngon liten handel f mig
vexladt ett rupie stycke, som jag tagit fr 10 piaster och fr hvilket
nu bjds n 7, n 8, n 9 p. I allmnhet r hr ett fasligt krngel
med vexling, ty vexlarena vilja dra fr mycken vinst af kparen och i
de smre bodarne har man sllan att ge tillbaka p ngon betydligare
penning. Jag fick nu ock g lnge omkring frn det lyckades mig.
Derefter spatserade jag litet omkring, var en stund i trdgrden hos
_'Ali_, som ngongng, nr der ej var folk, bjd mig in i sitt hus,
hvilket han sade skulle vara mycket ntt, ehuru dess yttre ej lofvade
ngot srdeles. P eftermiddagen satt uppe hos Mohammed i sllskap med
ngra andra. Med en af dem kom jag i disput om Egypten, som han pstod
hra till Arabien. Vi blefvo i dag strda af ngra Turkar som beskte
moskn, s att vi ej fingo prata i fred. fven kom hit p en stund den
Turkiske _Hafiz_ effendi, som jag p lng tid ej sett. Han rkte sin
pipa och satt runkande filosofiskt p hufvudet och gick snart bort
igen, utan att sga just ngot ord. Jag gick sedan igen i bazaren och
kpte litet snask, fikon fr 2 piaster okan d.v.s. omkring 12 kop. b:co
ass. marken och krakmandel fr 1 1/2 piaster okan. Gick p frmiddagen
genom den bttre och frnmare bazaren och trffade der min gamla
trefliga Arabiska reskamrat frn Smyrna. Hr sg han helt annorlunda
ut n p sin dcksplats p ngfartyget, han hade ppnat en bod med
allehanda kostbara saker, shawlar, klockor &c., bland annat fven
munstycken, af hvilka ett kostade 600 piaster.

Jan. 10.

Gick om morgonen bittida upp till Mohammed, der jag fven trffade
mannen frn Danjan. Vi bredde ut en matta p grset utanfr samt suto
i solen och baddade oss. Sedan kom n en, n en annan och satte sig
till oss. Kaffe kokades och dracks, piporna gingo frn mun till mun och
mosk-drngen hemtade fram _keze_ af _helbe_, som frtrdes allt under
samtal. Jag tyckte mig nu rtt njuta af sderns "il dolce far niente"
i det vackraste, varmaste sommarvder. Ocks blef jag sittande der
nda tills efter middagsstunden, och fann mig srdeles vl bland detta
folk, ehuru kanske af lgsta klassen. Men hr tyckes den hge ej genera
sig i den lgres sllskap, och alla, tminstone af mellanklasserna och
de lgsta, tyckas vara temmeligen lika. P eftermiddagen, sedan jag
vl smlt maten med tskilliga pipor, gick jag ut i trdgrdarne och
trffade fven min gamle _'Ali_, men i ngot olmplig tid, ty han hll
just p att laga till t sig sin aftonmltid, hvarfre jag ock snart
lemnade honom. P vgen trffade jag 2 gatpojkar, som efter vanligheten
p ett hgst ohfligt och pockande vis begrde bakshish, och d jag
frgade _lah_, svarade _kidde_, hr lika vanligt som Ryssarnes _tak_;
nr de ingenting fingo, brjade de pocka n vrre och komna bakom ett
hrn kastade de en sten efter mig. Dessa pojkar ro ock nstan de
vrsta tjufpojkar man kan trffa ut fr, de ha i sitt tal till Franker
ngot olidligt hgfrdigt och gement, som frargar mig mycket, lika vl
om de tigga eller bjuda ut sina snor eller gra hvad annat som helst.

Jan. 11.

Gick temmeligen bittida upp till Mohammed, der denna frmiddag
frgick liksom i gr under kaffedrickning, rkning och prat; blott
att vi i dag to en sorts bnor, kallade _ful_, tillredda i ugn,
smakande nstan som ntter, ehuru mycket mjukare. P eftermiddagen
sg jag p en frnm och hgt uppsatt Armeniers begrafning, _Boghaz_
bey, som denna natt hade dtt. fverallt voro stora samlingar af
folk och alla Europer voro genom respektive konsuler bjudna att
flja processionen. Det var frskrckligt upprrande att se huru
ordningsmnnen behandlade Araberna, d de trngde sig fram liksom
andra fr att gapa. De hggo in i hopen med stora spanskrrskppar,
hvart helst det trffade, i hufvudet eller p ryggen. Fr frigt gick
det till nstan liksom hos oss. Frst gick p mse sidor en lng rad
gossar och mn, brande stora tjocka vaxljus, p hvilka elden gick
ut redan innan de hunno sorgehusets port. Sedan fljde 4  5 prester
och derefter sjelfva likvagnen, dragen af 4 stora sttliga hstar,
bekldda ssom hela vagnen med svart klde. Derefter alla Europer
och den friga processionen. Armenierna ro fverhufvud ett vackert
folk med fullkomligt lika, om ej mera markerade drag n Judarne, men
ha derjemte ngot eget klokt och liksom Judarne ngot girigt drag,
hvilket gr dem obehagliga. Hr tyckas de finnas i stor mngd och
ehuru de nstan allmnt g kldda som Araber, skiljer man dem dock
ltt frn de sednare. I trdgrden der han begrofs och der den enda
Armeniska kyrkan hr p orten finnes (alltsammans, som jag tror, en
anlggning af honom), var isynnerhet vid porten och vid trappan ett
ordentligt slagsml, hvilket var verkligen grymfrdigt att se. Men mot
Europerna voro de srdeles hyggliga och artiga. Jag vet ej om dessa
ordningshllare voro polis eller blott den aflidnes tjenare, men de
tycktes alla vara Turkar. Sedan spatserade jag nnu litet omkring och
var inne i _Attarin_ moskn, der jag blott trffade den gamle engde
moeddin, som jag gaf ngra 5:or fr det sista kaffet. Han var ter
outtmlig i sitt berm och bjd mig dit rtt ofta: vi skulle sitta och
prata och koka kaffe och ta, hr funnes allt som behfdes och sheikh
_Soleiman_ frgade alla dagar efter mig.

Jan. 12.

Gick som hastigast in i Attarin-moskn, der man stllde i ordning till
middagsbnen och bredde mattor ut fver hela golfvet. Den gamle engde
muezzin var dervid behjelpt af en yngre son till sheikh Soleiman,
hvilken lika mycket behagade mig, som den andra sonen misshagar mig.
Jag blef en liten stund der och gick sedan upp till Mohammed, der jag
alltid med vnliga blickar emottages af samma sllskap. Dessa senaste
dagar hafva de redan haft mattorna utbredda p grset och kaffe
frdigt, nr jag kommit dit. Denna frmiddag tillbragtes p samma stt
som de fregende. Senare kom dit en bttre kldd Arab och satte sig
att rsonnera litet hgfrdigt. Slutligen satte han sig ned bredvid mig
och brjade med ngot frnm mine qvestionera mig, hvad jag var fr
en man &c. Slutligen kom talet p Arabiska bcker och vetenskaper, d
han frgade hvad vi af sdana hade hos oss. Jag rknade upp allt det
bsta jag kom p, till hans stora frundran; jag kunde dervid ej hlla
mig frn att ge honom litet ovett fr hans hgfrdighet. Han tog nu
fram ngra blad af ett grammatikaliskt arbete och bad mig lsa, samt
frundrade sig storligen fver att jag lste s rtt och visste anvnda
de srskilda modi af aoristus rtt. Hrp sade han t de andra att jag
var en man som visste mycket, och gick hastigt bort. Nr jag frgade
de andra hvad han var fr en man, sade de honom vara en _'alim_, en
af _'Olema_. De gingo nu allesamman till middagsbn i Danjan-moskn
och jag gick genom _'Alis_ trdgrd och satt hos honom en stund. Mot
aftonen spatserade i det ljufvaste, mildaste vrvder och var ter en
stund inne i Attarin. Gick sedan hem, tfljd af dess muezzin. P vgen
kpte jag ngra apelsiner och valntter, af hvilket allt jag delade
jemt med honom, som ter efter vanligheten varit mycket frikostig p
sitt berm fver mig. Kort frut var jag ter uppe p den hga backe,
der ett fste r byggdt. Samma Turk som jag de frsta dagarne af min
hrvaro deruppe gjort bekantskap med, kom nu fven ut och pratade med
mig. Jag frgade honom ett och annat, lt honom stoppa sin pipa frn
min pung, och slutligen kom han fram med begran om bakhshisk. Jag
gjorde ngra invnningar och mumlade litet om moslimim, som allesamman
voro tiggare; tog dock fram min brs och gaf honom tv 5 fadda. Han
tog dem i handen, sg p dem och mente att det var fr litet, gaf
dem s tillbaka och begrde en _kirsh_. Jag tog dem och stoppade dem
tillbaka i brsen, men gaf honom ingenting i stllet och brjade g
min vg nedfr backen. Nu fljde han mig lnge och begrde f de 10
fadda, men fick dem ej. Drickspenningen skulle vara, sade han: _min
schani-l-fantasijeh_ (fr lustbarhetens skull).

Jan. 13.

Gick senare p frmiddagen ut och spatserade i trdgrdarne, utan
att trffa ihop med ngon. P eftermiddagen efter _'asr_ gick jag
till _Attarin_, der sheikhen satt ensam i _khulveh_ och lste eller
gjorde sin bn, hvarfre jag vntade der utanfre inom moskn tills
han slutat, d han kom ut och bad mig dit in. Denna _khulveh_ r i
NO-hrnet af moskn, uppfrd af sm stenar, uppstaplade till vggar
p tvenne sidor, slunda att sjelfva moskns vggar utgra _khulvehs_
vggar p de tv friga sidorna. Hr plgar muezzin, ssom han
berttade mig i gr, sofva 6 ntter i veckan, tillbringande blott
natten mellan fredagen och lrdagen hemma i sitt hus. Nu funnos hr
lngs ena vggen uppstaplade gamla luntor och papper till stor mngd,
hvilka, som det tycktes, ej voro af ngot srdeles vrde. Sheikhen
skall nemligen, efter hvad Mohammed berttade mig, sjelf plga handla
med bcker. Vi suto hr p en fver golfvet utbredd matta, kallad
_hasir_, och pratade allehanda. Bland annat frgade han helt apropos,
hvarfre jag ej beknde mig till Islam; hvarp jag svarade, att jag ej
uppenbarligen kunde det af fruktan fr min konsul och mitt land, men
att jag alla dagar lste min Koran och ofta hll mina bner p deras
stt. Hrvid tycktes han bli ganska njd och mente att allt var vl,
d det var vl mellan Herren och mig. Han bibehller allt i mina gon
samma enkla patriarkaliska vrdighet, och jag br strsta aktning fr
honom. Derefter spatserade jag i det hrligaste, ljufvaste vder, en
kta sydlig eller stlig aftonstund, med bl himmel och milda lysande
stjernor.

Jan. 14.

Satt hemma hela frmiddagen, d jag hade besk af Spitznagel, fvensom
lngt in p eftermiddagen och vntade bref med den i dag ankomna
posten, men frgfves. Orolig och modflld derfver gick jag ut,
spatserade i trdgrdarne en stund, och gick sedan in i Attarin-moskn,
der shekh Soleiman ej hade varit p hela dagen, i anseende till
ngon liten opasslighet. Jag trffade hans son och muezzin, hvilka
kokade kaffe t mig inne i _khulveh_, der vi suto och grfde i
pappersluntorna. Sedan kom en tredje till dit, d jag rkade lsa upp
ett och annat fr dem och sga: detta handlar om det och det. Hrvid
talte de mycket sinsemellan, att jag borde bli moslim &c. Nu kom
folket till aftonbn, hvilken de fven frrttade, sittande jag ensam
inne i _khulveh_. Efter slutad bn kom muezzin in till mig med pipan
och brjade med det vanliga: _Inle ragil tajib_ och _baka tohibb il
moslemin &c_. Jag gaf honom fr hans kaffe och hans berm tillsammans
20 fadda. Sedan fljde jag shekhens son _Ahmad_ ett stycke p vg.
Han tyckes redan litet snka sitt hgmod och blir mig numera ngot
drgligare. Men ocks har jag varit lika hgmodig mot honom tillbaka.
Sedan spatserade jag nnu litet och sg p den stjernklara himmelen;
erfor mycken oro derfver att jag ej ftt ngot bref.

Jan. 15.

Var p frmiddagen hos _Gomozow_ och lemnade t honom det bref jag
hade ftt frn Smyrna. Han hade fordom varit militr, sedan ingtt
i institutet i Petersburg och varit i Orienten fver 4 r, men nnu
till en del bibehllit det muntra och burschikosa af sitt officerslif
och frekom mig fverhufvud ganska treflig. Sedan kommo till honom
en viss man, som sades vara engagerad vid Egyptiska museum i Kairo,
och en dragoman vid sterrikiska konsulatet. De hade bda det otcka
Europeiskt glpiga och fadda i sig, och jag hade ej stor trefnad med
dem. P eftermiddagen gick jag bittida upp till Mohammed, der jag
trffade det vanliga sllskapet. Vi suto p vrt vanliga stlle p
en fver grset utbredd _hasir_ och kokade kaffe. Sedermera fljdes
Mohammed och jag t, frst i en trdgrd och sedan till Attarin-moskn,
der vi suto i _khulveh_ med sheikh Soleimans son _Achmad_. De brjade
examinera mig i min tro, till hvilken sekt jag hrde, och kommo
slutligen derhn att jag var en _hanafi_, till flje af det stt hvarp
jag hll mina hnder under bn. Nr den gamle mueddin kom, berttade de
fr honom att jag var en _hanafi_ och om de frgor angende _rik'at_
i bnen, som de gjort mig och jag besvarat. Han uttryckte sin stora
fgnad derfver och sade en stund eftert t mig: _baka inte hanafi ja
vali_. Jag visste intet att svara hrp, utan sg bort och blddrade
i de gamla luntorna. Sedan fljdes vi alla t vidare och gingo hvar
och en hem. Vid hemkomsten underrttades jag om, att man skt mig frn
Ryska konsulatet, der jag hade bref. Jag skyndade dit och riktigt var
der bref frn Borgstrm med mitt creditiv. Derp gick jag hem och drack
th.

Jan. 16.

Gick om morgonen upp till Mohammad, der jag blef sittande hela
frmiddagen i det vanliga sllskapet, kadt i dag med _Ismails_ bror
och _Mohammads_ son, som tycktes vara ngon effendi, uppsyningsman
fver ngot torg fr handelsmn. Jag hade i dag efter ngras
nskan tagit en handatlas med, som jag till deras stora nje och
frundran visade och frklarade fr dem. P eftermiddagen var jag hos
_Spitznagel_ och _Rosetti_, allt i anledning af creditiv-brefvet;
men det passade bttre fr den senare i morgon bittida. Sedermera
spatserade jag ensam omkring, var inne i en trdgrd vid stra
stadsporten och trffade ihop med en yngre man och en ldre frn
_Sa'id_. Jag lt dem stoppa sina pipor frn min tobakspung, blef
mycket vlvilligt och hjertligt emottagen af dem, samt ombedd att alla
dagar komma igen fr att spatsera. I allmnhet frekomma mig alla frn
_Sa'id_, som jag hr lrt knna, bttre och hyggligare eller egentligen
hjertligare n Araberna hrifrn. Sedermera vandrade jag nnu omkring
med min Engelsman och 2 Italienare, som voro i hans sllskap. Nr
vi blefvo allena, gingo vi in p _caf d'Europe_ och blefvo der
sittande en stund, han drickande ett glas punsch, jag en kopp kaffe.
Hemkomne to vi tillsammans, hvarvid vi reciterade och lste ur en
bok, innehllande utdrag ur Shakespeare, hvilken han nedhemtade frn
sitt rum. Han lste derifrn mycket med stor pathos, och det fll mig
derunder in att han kanske varit aktr. Jag var temmeligen trtt af
mitt myckna kringvandrande i dag.

Jan. 17.

Gick redan bittida ut till _Rosetti_ fr att lyfta mina pengar.
Vntade der fulla 3 timmar frrn allt blef frdigt, emedan de ej hade
Sovereigns, utan mste skicka ut att ska sdana; det oaktadt fick jag
ej Engelskt mynt, utan mste nja mig med s kallade Egyptiska guiner.
Kostnaderna frekommo mig srdeles dryga, bland annat 13 shilling
sterling i postporto fver Livorno. Det var fverhufvud hgst trkigt
och jag blef slutligen alldeles utledsen och frargad. Sedan slutligen
allt var frdigt och jag lyftat mina pengar samt frt strsta delen
deraf t Spitznagel, fr att remitteras till _Bochti_ i Kairo, gick jag
upp till Mohammad. Hans son hade enligt fverenskommelse skickat dit
en gosse, som lnge vntat p mig, men slutligen gtt sin vg. Vi suto
i _livan_ och drucko kaffe och pratade en stund, men som det var lngt
lidet, gick jag snart bort. Under det jag hemma hll p att ta, kom
Mohammads son med en _koftan_ och _gibbe_ och en _'antara_, som alla
behagade mig och jag derfre kpte, den frsta fr 100, den andra fr
150, den tredje fr 60 piaster. Sedan suto vi en lng stund hemma hos
mig, rkte och drucko kaffe, vntande p hans far, som lofvat komma
hit. Men d han en timma efter _'asr_ nnu ej kommit, gingo vi p tu
man hand ut och handlade: 3 alnar vackert och godt klde till byxor
fr 135 piaster, vidare en _tarbosh_ fr 45 p. och silke fr att ka
tofsens vidd fr omkring 7 p., ett par _markob_ fr 10 p., ett par
_mezd_ fr 11 p. tillsammans 218 p. Hrunder sg jag huru frskrckligt
de skulle ha dragit upp mig, om jag gtt ensam fr att handla. Den jag
hade med mig var en slags uppsyningsman fver torget, knde priserna
noga och var fr frigt en hgst treflig och prktig man, ungefr af
min lder. Sedan kom han nnu upp till mig, satt hr en stund och rkte
en pipa, hvarp han gick.

Jan. 18.

Nu begrofs _Boghaz Bey_ med mycken stt. Frst hlls en lng och trkig
gudstjenst i det lilla kapellet i hans trdgrd. Denna gudstjenst
liknade nstan mera ett spektakel, n en helig ceremoni. Det Armeniska
sprket klingar mig nra lika det Grekiska, med ljud pminnande fven
om Turkiskan. Sedan var nnu en liten ceremoni vid grafven, fvenledes
i en srskild afstngd del af trdgrden, der flera Armeniska grafvar
finnas. Militr var ute i stort antal, med musik, och gevrssalvor
lossades i flera repriser. Alltsammans rckte till inemot middagen. P
eftermiddagen kom Mohammads son till mig, vi gingo bda ut och handlade
2 skjortor af ett tyg, innehllande silke och linne tillsamman, fr
32 p., 2 _arakijeh_ fr 5 p. tillsammans, en _saureh_ fr 100 p. och
betalte arbetsln t skrddaren 42 p. Han satt lnge hos mig och
pratade. Han r en srdeles treflig och prktig man och behagar mig
utomordentligt, utan mycket frdomar, dock med allvare hllig vid sin
religion. Han berttade om allehanda under, hvilka tilldragit sig i
Alexandria, ssom om en spegel, hvilken snkte alla genom den sedda
skepp i sjn, var uppstlld hr i _Kal'alnaasareh_, och slutligen
blef krossad af en Fransman, som enkom derfre kommit hit. Vidare om
en cistern, hvilken funnits i _'Attarin_-moskn och tergaf helsan
t hvar och en sjuk, eho det vara m, som tvttade sig deri, fven
frstrd af Fransoserna. Dessutom om mnga andra under. Detta allt
berttade han ssom sanning och tycktes sjelf tro det med ren barnslig
enfald, men hade dervid en hgst rolig humoristisk min, och nr jag
liksom af frundran skrattade dert, skrattade han med hgst hjertligt.
fverhufvud frekommer mig denne _Mahmod_ ssom en af de lskvrdaste
personligheter jag antrffat.

Jan. 19.

Gick bittida upp till Mohammad, der jag i det vanliga sllskapet blef
sittande till middagen. I dag var hr fven gubbens yngste son, en
gosse om 15 r, srdeles vl uppfostrad, artig och anstndig; han heter
_Ahmad_. Vidare kom dit den samma hftige _'alim_, som fr ngra dagar
sedan ansatt mig med frgor i grammatiken. Nu brjade han strngt
anstta mig i frgan om deras religion och frgade mig till hvilken
_madshab_ jag hrde. Dispyten blef ngot hftig, emedan han r en het
man. Men man kommer ej lngt vid dispyter med dem, ty de sga alltid:
s str det i Koran och det r Herrans ofrnderliga ord. Mannen r
dock prktig och jag tycker om honom, fverhufvud var jag i dag vrre
ansatt n frr. Mohammad sjelf r den ende, som aldrig plgar mig med
slika saker, ehuru han aldrig vgrar svara p frgor, dem jag gr honom
i hvad mne som helst. Han blir mig ock alltid den kraste och mest
aktade af mina bekanta hr. P eftermiddagen efter _'asr_ kom han upp
till mig med sin son _Ahmad_, satt hr en stund och drack kaffe &c.

Jan. 20.

Gick till konsulatet fr att trffa Spitznagel; men oaktadt jag sprang
der oupphrligen, var jag ej i stnd att rka honom p hela dagen.
Gick derfre af och an, var en stund i _Attarin_ och drack kaffe med
muezzin, som erbjd sig att flja med till Kairo och hvart helst jag
skulle resa och slutligen hem till mitt land. P eftermiddagen gick
jag upp till Mohammad, men trffade honom just ej lgligt, emedan de
som varit hr och gjort sin zijaret, nnu ej alla hunnit bort. Bland
dem var fven gubbens egen hustru, som sg ganska anstndig ut och var
mycket hyggligare kldd n jemfrelsevis hennes man. Sedan fljde jag
med den unga sheikh 'Ali till Ibrahims skola, der gossarne dock nu just
hade slutat. Jag blef lnge sittande der med ngra unga lrare och
ngra qvarblifna gossar. Skolrummet var hgst miserabelt, ruskigt och
smutsigt och rttorna sprungo af och an t alla hll. Sedan gick jag
i bazaren, tog mina _markob_ och satt en lng stund i boden vntande,
innan han fick dem rtt i ordning. Han arbetade flinkt och med ntthet
samt var fr frigt en hgst treflig man. Hemkommen uppgjorde jag
rkningen med min vrd, hvarvid vi kommo litet i dispyt och uppskto
slutliqviden tills jag skulle resa.

Jan. 21.

Gick bittida ut i Ibrahims skola, der nu alla gossar voro samlade,
suto p golfvet och lste, runkande p sina kroppar och truppvis
frhrda af Ibrahim, som fven, ehuru med lngsam och allvarligare
takt, runkade mera p hufvudet n p kroppen. De hade sm
taflor, _loh_, p hvilka den unge _'Ali_ och de 2 andra unga
gossaktiga lrarena skrefvo sm stycken af Koran, dem gossarne
lrde sig utantills. De voro p ngot stt mlade smtt korniga och
beskrefvos med _kalam_, som dock ej gick srdeles ltt derp. De visade
mig fven inrttningen fr fotplaggning. Den var en rak liten kpp af
en palmqvist, med ett rep, hvars bda ndor voro fastbundna hvardera
ungefr vid fjerdedelen af kppen. P midten af kppen, sledes midt
emellan repets bda ndor, sattes dens ftter som skulle bestraffas,
hvarefter repet upplindades p kppen, s att ftterna ungefr vid
fotknlarne fastknepos mellan det och kppen; men dennes bda ndor
hllos vid executionen stadigt af 2 gossar. Delinqventen rullas p
ryggen och lraren baddar p de bda, ttt intill hvarandra hopknipna
fotbladen med en mjuk palmqvist, _gerid_. Fotklmman kallades, om
jag rtt minnes, _felakeh_ eller _belakeh_. Fr frigt hade hvar
och en af lrarena en sdan gerid i sin hand, hvilken han slog emot
golfvet eller vggen, fr att uppmana pojkarne att lsa, ej fr att
bjuda tystnad; ty hr tyckes man, tvrt emot seden hos oss, vilja
att pojkarne skola skrika dugtigt. Ocks var sorlet af dessa omkring
30 till 40 barn, hvaribland fven funnos ngra flickor, nstan lika
starkt, som fordomdags i den nstan 200 gossar inrymmande bo skolan.
Till min stora frundran hllo sig barnen anstndigt och stilla under
den stund jag var hr, ehuru de gapade dugtigt och med stora gon p
mig. Jag stod hela tiden i trappan, ehuru man ofta bjd mig att stta
mig bland barnen och lrarena; men jag hade i gr, p den lilla stund
jag satt der, blifvit s full af loppor att jag aktade mig i dag. Var
sedan uppe hos Spitznagel, som lofvade tills i morgon besrja mig
mitt pass och min _tazkereh_. Gick sedan till Mohammad, tog honom med
mig och gick i badstuga, der vi togo ett p stt och vis srskildt
rum eller galleri. Badet liknade mycket det Ryska, dock var hr ej
s stark hetta. Vl bar jag mig ngot klumpigt t vid bindningen af
_ihram_ och vid spatserandet p trdskorna; men det var frsta gngen.
De badande skrattade ngot t mig, men mot slutet gaf det sig. Fr
oss bda betalte jag 5 piaster. Sedan hemtade jag mina byxor, som nu
ndteligen efter lften frn timma till timma blifvit frdiga, sedan
jag nnu sutit hr och vntat nra en timma. I dag lt jag fven hos en
Grek-barberare klippa mitt hr helt kort och tog p mig _tarboshen_,
den jag sedan bestndigt hll p mig. Spatserade p aftonen omkring,
var i Attarin, men trffade ingen, ty Soleiman sjelf r sedan ngra
dagar krasslig och gr fga ut, hans moezzin ter satt inne i moskn
med ett litet sllskap andra, dem jag ej ville stra, d jag sg dem
inbegripna i samtal. En liten bekant pojke frn skolan, som nu sg mig
med tarbosh, knde ej frst igen mig; men blef sedan srdeles glad att
se mig ha aflagt min svarta sammetsmssa, hvilken moslim tycka lika
litet om, som vra hattar.

Jan. 22.

D i gr p eftermiddagen Mohammads son Mahmod kommit till mig, bad
jag honom g ner till Mahmodijeh fr att hyra mig plats p en Arabisk
bark till Kairo fr i dag. Han gjorde det fven och hemtade upp till
mig skepparen sjelf och hans styrman, med hvilka jag accorderade frakt
fr 100 piaster; dessutom fordrade de dock en bakhshish vid framkomsten.
I anledning hraf var jag hela denna dag sysselsatt med bestyr
fr min resa, som skulle antrdas omkring 'asr. Var hos Spitznagel,
kpte upp min reskost och andra fr resan erforderliga saker, dels
sjelf, dels genom min vrd, som jag dugtigt trissade om och prutade
med. Till min stora sorg hade jag ej tid att rtt taga afsked af alla
mina goda Arabiska vnner, men skickade hjertliga afskedshelsningar
till dem genom min gamla _Mohammad Makki al gairi_ frn _'Abd orrazak_,
som jemte sin gamle gode lomhrde vn _Ragab_ kom till mig fr att
taga afsked. Hans son Mahmod jemte hans prktiga lilla elev fljde mig
om bord, den frre med mig frut, den senare med mina saker uppbundna
p tvenne snor. Jag var nu kldd i min orientaliska kostym, men hade
min stora _kabot_ omsvept svl om _tarboshen_ som det friga. Komne
om bord satt jag en stund med Mahmod och hans lilla gosse, innan det
lades ut. Han lemnade mig sedan ensam i min _mak'ad_ eller kajuta;
efter en stund lste vi perten och seglade med en sakta aftonvind
ned fr _Mahmodijeh_. Fartyget, _markab_, var ej ett bland de strre
Nilbtarne, kallade _'akab_, utan mindre, nstan fullkomligen likt
vra speljagter; det hade en half manslngd hg uppbyggnad eller ruff,
bestende lngst mot aktern, som gr ett stycke ut fver styret, af
ett litet rum med strykdrr. P motsvarande vggen r fven en
strykdrr int det stora rummet _mak'ad_, som har 3 fnster p styrbord
och babord och 2 p vggen emot fren, alla, liksom fven de 2 i lilla
rummet, frsedda med skjutbara spjlluckor. Frn _elmak'ad_ leder en
dubbeldrr ut i en p alla sidor ppen frstuga, tckt af ett tak
som uppbres af trdpelare. Hela denna ruffbyggnad r till n vidare
skydd mot solen omhngd af segelduk, hvilken hr liksom i Italien och
Grekland r gjord af bomull. Alla dessa 3 afdelningar utgra hvar
fr sig en plats. Den frstnmnda upptogs nu af frun till en Turkisk
tjensteman i en landsort nra _Fum elmahmodijeh; elmalc'ad_ af mig,
frstugan af 4 Turkar och en kristen Armenier. Fr frigt voro flere
passagerare p och under det dck, som tcker den friga delen af
fartyget. Jag blef frst lnge sittande inne, men tyckte mig slutligen
bra g ut. D jag gick genom frstugan blef jag hgst vnligt och som
en gammal bekant helsad af Turkarne, hvilka alla voro militrer, och
bjuden plats ibland dem. Jag afbjde det dock, gende ut p fartyget
och seende mig omkring. Men d i anseende till det nedstigande mrkret,
jag ej just kunde urskilja ngot af de i allmnhet fula strnderna
af kanalen, gick jag ter in och tog plats bland Turkarne. De begrde
af mig min kopp till lns och d de ftt den, togo de fram en flaska,
fyllde den med anisbrnvin och bjdo mig. Men som jag, allt sedan
jag kommit hit, ej smakar spiritus, afbjde jag koppen och lt den
cirkulera bland de friga, hvilka, s moslim de voro, tmde dess
innehll med god smak och utan scrupler. Jag satt en stund bland dem
och rkte och hrde p deras sng. En bland dem hade nemligen ett
instrument med sig, liknande ungefr en mandolin, men med srdeles lng
hals; det var bespndt p hvardera sidan med trenne strngar, hvilka
3 hvardera voro unisona, och midtemellan dessa 2 trior tvenne andra
strngar, stmda i grundton och qvinten. Han kallade instrumentet, tror
jag, _zur_ eller _zuz_ eller ngot dylikt och spelade ganska flinkt p
det. Sngen var mera recitativ n cantabil, med fr- och efterspel p
instrumentet i det vanliga Turkiska maneret, liknande mer det Ryska n
det Arabiska. hrarne voro ganska frtjusta, dock som det tycktes mera
fver ordens mening och innehll n musiken, hvilket i allmnhet tyckes
vara fallet i dessa trakter. Jag gick efter en kort stund in i min
kajuta, men kunde ej somna p lng tid, fr Turkarnes stoj och sng.
Sedan jag slckt ut mitt stearinljus, hvaraf jag fr resan medtagit
tvenne, begrde Turkarne att f det fr en half timme; men till min
stora frargelse brann det mest hela natten, s att om morgonen blott
ett litet stycke var qvar. Vi frdades hela fljande dagen ner fr
_Mahmodijeh_, hvars strnder erbjuda fga vackert. Middagstiden kommo
vi till _Fum elmahmodijeh_ och mste vnta der en stund, innan vi kunde
komma igenom slussen. Hr var stor rrelse, s vl p stranden, som
p vattnet, af Nilbtar hvilka gingo och kommo. Vi sluppo slutligen
igenom och kommo ut p Nilen. Det var med en egen hgtidlig stmning
och med verklig vrdnad jag kom ut frn min _maka'ad_ och skdade utt
floden, hvilken genom s mnga rtusenden tyst och lugnt flutit frbi.
En hgst rolig och alltid skrattande gosse frn Said, som var bland
passagerarne, tog en _kuzeh_ och gaf mig vatten att dricka med orden:
_tajib elmajah di_; jag drack, det smakade godt och jag knde en egen
vrdnadsfull kyla genom min kropp. Han sade det vanliga _hanijan_
och jag svarade _hanna-l-laho 'alek_, tyckande mig knna rtt djupt
betydelsen af dessa ord. P floden svfvade nu mnga mindre fartyg
och flera lgo vid stranden fr en pert. fven vi togo land, jag vet
egentligen ej hvarfre, men ssom man sade vntades p papper. Jag
var hgeligen frargad fver detta drjsml och grlade derfver,
men det halp ej. Vi blefvo liggande hr hela natten och jag sg den
vackraste solnedgng samt derefter en vacker, klar, stjernbestrdd
himmel. Fljande dagen kommo folket och Turkarne, hvilka tillbragt
strsta delen af natten uppe i den nrliggande usla byn, om bord och
vi gfvo oss ut, passerade _Fuah, Kafir zaid_ och ngra andra byar
eller s kallade stder. De best alla af lga usla kojor, uppfrda
af hrdnad Nil-lera, utan fnster och med fverhufvud hgst mkligt
utseende. Af de fem Turkarne hade 2 lemnat oss och den tredje lemnade
oss i _Kafir zaid_, fr att bege sig till _Tanta_. Han hade bssan med
sig och skt tskilliga skott, men alla frgfves. De voro i allmnhet
srdeles phngsna, frskte p allt stt att komma mig nra och
smuggla t sig kaffe eller th eller ngon matsmula, hvarmed de tycktes
vara mindre vl frsedda n med spiritus. Jag gaf dem vl det ena och
det andra, men lyckades dock hlla dem p afstnd.

Jan. 25.

Om aftonen kommo vi till _Nagileh_, gingo upp i byn och drucko kaffe
i ett kaffehus. Hr blef frga om _ghavazi_ och att vi borde se ngra
af dem. I anledning deraf uppkom ett grl mellan _'Ali_ och Armeniern.
Den frre blef alldeles rasande, d den senare en gng knmnde honom:
son af ett svin. Han tog i den halfrusige Armeniern, skakade dugtigt
om honom, skrek _kafir_ &c. och var hgeligen uppbragt. Denne _'Ali_
var en Arab, som han sade skrddare i paschans tjenst, och gde ngon
liten kunskap i Arabiska litteraturen och _Ahadith_. Han hade, sedan
den Turkiska matronan lemnat oss ett stycke bortom _Fum_, inqvarterat
sig uti det lilla rummet hon hade upptagit och p det viset kommit
mig nra. Vi delade nu vr kost, drucko kaffe tillsammans och voro
goda vnner. Dock mrkte jag hos honom, hvad jag nnu ej mrkt hos
ngon Arab och ej trott dem om, att han smickrade och sade artigheter.
Vi suto tillsammans om dagarne och aftnarne p dcket af mak'ad och
pratade med den rolige styrmannen _Ahmad_, som under resan passade upp
mig, samt en srdeles rolig gubbe frn _Sa'id_, som fven varit _rais_
p en Nilskuta, men nyligen haft olyckan att bli fverseglad af ett
Engelskt ngfartyg, som krossat hans fartyg. Det var underligt att
hra med hvilken ton af lugn hngifvenhet och liknjdhet han berttade
hndelsen; nr jag frgade hvad han nu skulle fretaga sig och lefva
af, svarade han det vanliga: _rabbona karim_. Han var i allmnhet trg
och svr att f ordet ur munnen; men hade en egen treflighet med sig,
som gjorde att jag bst trifdes bredvid honom och fven tillbragte
strsta tiden med honom. Ingenting kan tnkas trefligare n att sitta
en vacker natt, sdana vi alltid hade under resan, och hra detta folk
prata. Det r en egen godhjertad ton och accent i deras sprk, liknande
litet den man hr hos Finnen, och en okonstlad treflighet, som hll mig
lngt in p natten hos dem, ehuru jag ej rtt vl kunde frst deras
samtal, i anseende till den egna folkdialekten. Jag fick naturligtvis
lof att best tobaken nstan t hela sllskapet om bord. Vi blefvo
natten fver i _Nagileh_ och fven en del af fljande dagen, d jag
oaktadt allt mitt puttrande ej kunde f skepparen ut. Han sade att
vinden var emot, ehuru vi genom flodens krkningar skulle haft blott
ett litet stycke att arbeta oss fram med _elliban_ eller dragrepet, som
hr allmnt nyttjas. Skutan drages nemligen af 4 till 6 karlar, som g
p stranden, hllande ett rep af palmfibrer (lif) kalladt _liban_, och
fastbundet i _kantareh_, ett tg svarande mot vr lvang, som akterut
gr fver rufftaket. Hr intogos nu 2 nya passagerare, en Turkisk _binj
pasha_ i bakrummet med en liten betjentgosse och 2 honom tfljande
ldre karlar och en qvinna, hvilka 3 fingo plats under det lga dcket
fram i bten. Vidare en Turkisk polisman, som fick plats framfr
_mak'ad_, jemte de andra Turkarne. Denne brjade genast stlla sig p
en alltfr frtrolig fot med mig och erbjd sig att sofva med mig inne
i min _mak'ad_. Men jag undanbad mig det och afvisade honom. Binj
pashan var sjuk, lg i hftig feber och var ganska mklig. Han ville
promt att jag skulle tillaga t honom th, troende att det skulle gra
honom godt. Jag efterkom hans nskan och de friga Turkarne underlto
ej att begagna sig af tillfllet samt fven tigga t sig th.

Jan. 26.

ndtligen p eftermiddagen lade vi ut frn _Nagileh_ och seglade ett
stycke, men mste snart taga till _liban_. Mot aftonen blef folket
trtt deraf och fordrade att vi skulle taga land fver natten p ett
ensamt stlle, der till nrmaste by var 2 mil (d.v.s. Egyptiska, som
jag tror, omkring 2 timmars vg). De friga ville det ej, utan fordrade
att vi skulle bege oss vidare framt. Nu uppkom ett litet grl och
ordvexling. Skepparen slt den och fordrade att vi skulle lgga ut.
Folket kom om bord, styrmannen Ahmad tog i skepparen, brukade vld p
honom, hjelpt deri af det friga manskapet, som tycktes nstan vilja
hafva skepparen fver bord. Turk-polisen kom nu till, slog p sin
Turkiska halfmne af jernbleck, som han bar p brstet, och sade sig
vara _dabit_ samt bjd lugn. Allt stannade ock snart vi satte ut och
togo land efter omkring en timmas fart, p ett stlle der fven flere
andra fartyg lgo. Turkarne, fvensom _'Ali_, kommo till mig med hgst
betydelsefulla miner och sade folkets afsigt hafva varit att der taga
land och sedan underrtta kringstrfvande Beduiner, att hr vore fngst
att gra p kristna &c., men att jag hade intet att frukta, s lnge de
voro med mig. Hrvid slog polisen p sin bricka och frgade: _fahimt
valla la_. _'Ali_ berttade att han fr omkring 5 r sedan blifvit
p nstan samma stlle fverfallen och plundrad, d han med ngra af
pashans _harim_ och annat flje kom frn Kairo till Alexandria. Jag
tror dock intet af allt detta. Turkarne ville blott gra sig vigtiga
och skrmma mig.

Jan. 27.

Om morgonen landade vi i _Omm dinar_, der jag gick upp, handlade gg
och smr &c. och sg en utomordentligt vacker, retande flicka. Folket
sade, der jag gick fram: "han r en moslim", andra: "han r en Frank",
andra: "han r en shekh." Hr lemnade oss vr treflige gubbe frn
_Sa'id_, som under hela tiden han varit om bord sutit vid styret. Vi
drjde ej lnge frrn vi gfvo oss ter ut. Den ene Turken och jag
gingo p land och skto ngra dufvor, p hvilka vi sedan kokade oss en
god soppa.




III. Afdelningen.

Kairo. 1844.


Jan. 29.

Sedan vi ndtligen, efter 8 dagars frd p Nilen, framkommit i gr
afton till _Bolak_, rdslogs ifrigt hvar jag skulle tillbringa natten
och vidare ta qvarter, tills jag hunnit f mig ett hus att hyra. Alla
fverhopade mig med sina rd och voro mig hgst besvrliga, isynnerhet
den Turkiska officern eller polisen, som hela vgen frskt att f
frmyndareskap fver mig, men som jag alltid till min stora
tillfredsstllelse kunnat snsa af. Nu fick jag honom ej att tiga,
frrn jag rtt brutalt bad honom hlla inne med sina rd, tills jag
begrde dem af honom. Sedan det lnge ventilerats hit och dit och de
samteligen gtt upp fr att ska ngot kaffe, fven den sjuka Binj
pashan, kom den ena af dem ner och bad mig flja honom upp, jemte allt
vrt bagage, till ett ypperligt Turkiskt caf. Som de slunda alla
lemnat fartyget, fven skepparen och styrmannen gtt upp, ansg jag ej
just rdligt att stanna ensam qvar, bland det mig ngot rfvaraktigt
frekommande folket i hamnen och bland de mnga sm barkerna, frn
hvilka hrdes ett frfrligt stoj och skrik. Jag tog sledes fr andra
gngen ihop mitt ringa bagage, det jag vid vr frsta fverenskommelse
att stanna fver natten om bord hade upptagit, och fljde med Turken
upp. P vgen blefvo vi anhllna af en man frn tullen, som dock fljde
med oss och gick af fr 2 piaster, dem naturligtvis jag mste betala.
Vi kommo s in p caft, ett enda stort rum, mrkt och smutsigt, med
ett halfbgslikt utbyggdt stort fnster, der de flesta af mitt sllskap
tagit plats och nu hllo p att breda ut sina saker samt laga t sig
till natten. Jag tog min plats i en knut, p en af de rundtkring alla
vggar gende bnkarne eller _mastabeh_, bredde der ut min halmmadrass
och mina saker, satte mig derefter p mina ftter och begrde kaffe. S
tillbragte jag aftonen n inne, n ute p en sorts altan, ifrn hvilken
jag i den hrligaste mnljusa och stjernklara natt hade utsigt fver
Nilen och hrde stojet och sckpiporna frn barkerna. Vr Armenier lt
preparera sitt kaffe med _hashisheh_, och torde fven ute ftt ngot
spiritus, s att han hade sitt dugtiga rus om aftonen och bar sig
tokigt t, till stort hnlje fr sina kamrater och fr cafpojkarne,
som drefvo mycket gyckel med honom. Man beredde sig smningom till
smn, jag svepte in mig i min varma tjocka Grekiska _kabot_ och
slumrade, som oftast vckt af det nnu pratande och med Armeniern
gyckel drifvande sllskapet. Om morgonen, d jag vaknade ganska
bittida, knde jag mig ha ngot kallt, ty det drog frn alla hll. Nu
infann sig vr skeppare jemte sin styrman och ngra af sitt folk. Jag
betalte honom resten af den betingade frakten och gaf folket litet
drickspenningar, hvarvid vi naturligtvis kommo litet i delo; men jag
hutade t dem och sade bestmdt att de fingo nja sig med hvad de ftt.
Sedan jag frtrt ngra koppar kaffe, rkt ngra _shishe_ och tagit
vnligt afsked af min tjocka, ngot syfilis-flckade Turkiska polis,
hemtade jag mig tvenne snor fr vgen frn _Bolak_ till _khan ga'far_,
(ngot fver en timmas vg) hvardera fr en piaster, och packade mina
saker p dem. Jag tog ett hjertligt afsked af den verkligen hrdt sjuka
Turkiska binjpashan, den enda af hela mitt ressllskap, som ingifvit
mig ngon aktning och vnskap. Nr jag var frdig att bege mig af, kom
Armeniern, som redan ftt sig ett morgonrus, klagade att han ingenting
hade att ta fr och begrde af mig litet pengar. Medan jag ppnade
min brs, mumlade han p sin dliga Arabiska: tvenne _francia_, d.. 5
francs stycken. Jag gaf honom ett stycke af 11/2 piaster. Hrvid tiggde
han n 5 franc, n ett stycke till af 1 1/2 p., men det blef dervid, han
fick ej mera. Den fjerde af sllskapet, som isynnerhet varit bestllsam
om mig under resan och kallat mig sin bror &c., hade bittida gtt ut
och var ej nu tillstdes. Sedan jag slunda sluppit alla dessa och
Araben _'Ali_ ej nnu efter sitt lfte kommit fr att hemta mig, begaf
jag mig ensam med mina tvenne snor och deras drifvare frn _Bolak_
till _Kairo_. Hr hade allt ett annat utseende n i Alexandria; hvarken
sg jag hr ngot qvarter liknande Frankernas i Alexandria, ej
heller ngot af de usla Arabiska kojqvarteren. Folket frekom mig
ock trefligare och renare n der. Slutligen, efter en lng vandring
af mer n en timme, kom jag till _khan ga'far_, der tvenne helt unga
trefliga gossar, den ena med grn shawl, visade mig tskilliga rum, som
ej voro srdeles snygga. Jag fann mig dock slutligen vid ett, ehuru
mkligt det var. Men nu kom en annan, som sade sig vara den egentliga
herren, och visade mig ngra rum till. Jag stannade slutligen vid
ett, ehuru ruskigt det sg ut. Vi stego ner fr att hemta mina saker,
d just 2 sttligt kldda qvinnor gingo dit upp. Nu sade han att jag
ej kunde f det fverenskomna rummet, emedan dessa _harim_ voro der.
fverhufvud tycktes han ej vara srdeles mn om mig, utan gick till en
bredvid stende Turk och bad honom frga mig om jag vore moslim. De
kommo sledes bda tv jemte en tredje till mig och frgade hvad min
_san'ah_ vore och hvar ifrn jag var hemma. Jag uppgaf mig fr lkare
ifrn Ryssland, hvarvid de utan vidare frgor togo mig fr kristen,
sade att jag ej kunde f bo hr, der blott moslims bodde, samt att det
ej passade att de bodde tillsammans &c. Som jag fverhufvud var fga
belten med rummen, gjorde jag ej srdeles invnningar, utan tog en ny
sna, som frde mig till det nrbelgna _Gounijeh_, der jag fick ett
rum, _wakalat elschishineh_, utan mbler och utan glasfnster, blott
(ssom hr r vanligt) med trdverk fr fnsterluften. Sedan jag frst
placerat mina saker i ett annat rum, tills mitt hunnit bli sopadt,
kldde jag af mig min stora Grekiska kapott, tog fram min orientaliska
rustning och begaf mig ut, samt red till Ryska konsulatet, der jag med
strsta vnlighet och fryntlighet blef emottagen af gubben _Bochti_,
till hvilken _Tantavi_ skrifvit om mig. Han lofvade gra allt fr mig
och vara mig i faders stlle. Han intog mig mycket fr sig genom sin
gamla hjertlighet. Sedan jag en stund sutit der, begaf jag mig ter
bort och tog en sna, hvars drifvare efter mnga frgor om _shishineh_
och p tskilliga omvgar frde mig hem. Jag stllde nu mitt rum, s
godt sig gra lt, i ordning, kpte en _hasireh_, bredde p den ut mitt
bolster af halm och derfver min _ihram_. Gick sedan ut, kpte mig
tobak, ngra apelsiner, och 9 kokta gg. t _Elbawab_ hade jag gifvit
pengar att kpa ngra ljus, kol, smr och brd. Nr jag kom hem, lt
jag honom tnda upp eld, kokade mig th och gjorde mig ett godt ml,
dels med terstoden af min resprovision, dels med det nu uppkpta.
Sedan satte jag mig p min bdd p golfvet och skref detta p mina
knn. Allt hvad jag sett i dag behagade mig mycket och tusenfallt
bttre n i Alexandria. Franker ser man hr fga, eller ock ro de
kldda ssom infdingarne. Folket tyckes vara godt och hjertligt, de
snedrifvare, som frt mig omkring i dag, voro alla srdeles medgrliga
och billiga. Vl var det just ej roligt om aftonen, den lnga, ensam
som jag var i mitt rum, men jag skrattade hjertligt och sjlen var
dock njd. Albawab och hans farbror frn fra Egypten, som gingo mig
tillhanda och rkte med mig, antogo mig fr moslim. Om natten knde jag
ngot kallt drag frn den fnsterlsa fnsterluften, och isynnerhet om
morgonen var det s kallt, att jag vl behfde svepa in mig i min kabot.

Jan. 30.

Sedan jag i daggryningen stigit upp, sjelf tndt upp eld i min _mankad_
eller _dafajeh_ och ftt vatten, kokade jag mig kaffe och drack sjelf
samt trakterade portvakterna, hvilka srdeles beltna suto inne hos
mig och frtrde det under rkning. Sedan begaf jag mig ut och tog en
sna fr att fra mig till _Bochti_, men troligen frstod drifvaren
mig ej, utan frde mig p en faslig omvg till ett annat stlle,
derifrn vi ter efter misstagets upptckande vnde om och slutligen
framkommo till _Bochti_, der jag mste bekosta litet mera p snan fr
den lnga kroken. Frst trffade jag sekreteraren, som lemnade mig 2
bref hemifrn, hvilka jag nu ej hann lsa i ro. Bochti sjelf gaf mig
en gammal hygglig Turk, fr att fra mig omkring att ska ngot hus.
Frst gingo vi till _Tantavis_ bror _Mostafa_ i hans bod, suto der
en stund, drucko kaffe och pratade. Han frekom mig hgst treflig,
men ssom jag vntat och hoppats, sade han att hr ej funnes ngot
qvarter, utan i _Asbukijeh_ vore bttre. Hr passerade vi den stora
moskn _Ashar_, vidare _Massan_ och vida omkring hem till mig, der vi
suto en stund. Sedan fljde jag med min Turk till Engelska konsulatet,
t hvars dragoman jag lemnade ett bref frn _Tantavi_ och som lofvade
g mig tillhanda i allt. Han frekom mig som en treflig och munter
garon, ehuru medelldrig, men kanske lofvande mer n han tnkte hlla.
Ytterligare begaf jag mig till _Bochti_, der jag satte mig och lste
i ro mina bref, till stort nje och gamman. Det var bde roligt och
sorgligt, s att trar trngde sig upp. Derp tog jag ter en sna och
begaf mig hem, sedan Bochti och Turken lofvat bestyra om ett hus t mig
i _Asbukijeh_ till i morgon. Hemma lste jag nnu en gng igenom alla
brefven, med samma trtrngdhet. Hrp gick jag ut och skulle frska
att p egen hand hitta till Ryska konsulatet, gjorde frskrckliga
krokar fram och tillbaka, men kom dock temligen nra, d en Turk, som
knde igen mig, frde mig framt. Nu var min afsigt egentligen att f
reda p det Svenska konsulatet och derigenom p dess tolk _Peterson_;
men det var lngt lidet p eftermiddagen och jag ansg bst vara, att
spara det tills i morgon. Jag tervnde sledes, men hade ej gtt lngt
frn jag sg mig alldeles vilsefaren och var slunda tvungen att
ter spendera 20 fadda p en sna. nnu har jag aldrig varit i en s
villsam stad, som denna, ty hittills har jag ej ftt det minsta reda
p ngonting. Gatorna ro naturligtvis smala och krokiga, alldeles
oregelbundna och mycket mrka af utbyggnaderna p husen, som mtas p
midten, ofta utan ngon utgng och fver all beskrifning villsamma.
Sedan jag p snan kommit till bekant stlle, steg jag af och gick nnu
litet omkring. Sedan gick jag hem, skickade _Mohammad_ efter gg och
brd, gjorde min mltid och drack kaife p, i sllskap med mina 2
portvakter. snedrifvarne hr ro, ett hgst roligt folk; de springa
efter sitt k, p hvilket hyraren sitter, styra det och ha ett
bestndigt nojs, ropande t folket: _shimalek ja bint_, eller _ja
shekh_, eller _ja akhoi &c_. eller _jaminek_ (dock sllan det
senare) eller _riglek_ eller _dahrek_. Rkar ngon qvinna bli skuffad
af snan, uppstr vanligtvis i frbifarten ngon liten ordvexling, frd
med en hr vanlig halfskrikande stmma.

Jan. 31.

Gick bittida ut och hittade rtt till konsulatet, der jag trffade
sekreteraren, som med strsta vnlighet och artighet tog emot mig
samt gjorde mig bekant med en ditkommande Tysk, hvilken gjort
vidstrckta resor lngs Nilen och i det inre af Afrika och lofvade mig
sin hos Cotta tryckta resebeskrifning. P sekreterarens inrdan begaf
jag mig till _Arrodeh_ fr att trffa _Peterson_, som jemte sin konsul
_Anastasi_ bor der. Jag fick en hgst treflig gammal snedrifvare,
som knde alla stllen och var srdeles pratsam. Jag frdades genom
den vackra, af _Ibrahim_ pasha i Europeisk smak anlagda parken, frbi
hans slott, som var i Turkisk smak med vinklar och utbyggnader. Hela
denna vidstrckta park, berttade mig min snedrifvare, hade frut
varit ett berg, hvarifrn Fransoserna beskjutit staden, men pashan hade
med sin klokhet -- hvarvid han tog med pekfingret p sitt hufvud --
just derfre jemnat det och gjort denna anlggning. Vi kommo till
_Manjal_, som r en gren af Nilen, flytande lngs NV stranden af _Rodeh_,
lto snan vnta hr och foro p en liten fijbt fver till _Rodeh_,
der genast vid uppstigandet mtte mig en svart, som sade att _Anastasi_
och _Peterson_ begifvit sig till staden. Jag gjorde nu en liten promenad
i den verkeligen utmrkt vackra parkanlggningen, der pashan uppfrt
tskilliga kiosker och luftiga, ehuru ganska enkla, palatser. Gick
fver till stranden af den egentliga Nilfloden och hade en hrlig
utsigt fver dess mnga af ar delade grenar, och p andra sidan fver
vidstrckta lga sandberg, p hvilka reste sig 3 pyramider (2 hgre
bredvid hvarann och en lg p litet afstnd frn dem); dock voro alla 3
lgre n jag hade tnkt mig dem. Jag spatserade vidare frbi ett litet
hus, ett slags menageri fr de grannaste, sttligaste fglar, strutsar,
paradisfglar &c. som glimmade af de utsktaste frger eller (ssom den
frstnmnda) voro rent glnsande hvita. Jag fann mig utomordentligt
vl hr, spatserade lnge omkring t alla hll mellan rader af
pomeranstrd, p hvilka stor fullmogen frukt tyngde ner qvistarne. Gick
sedan uppt och sg det gamla _Masr_ frn denna sida, med de gamla
ruinerna af ett gammalt slott, som min snedrifvare sade vara ifrn
verldens brjan.

Vi kommo tillbaka genom qvarter, som sgo alldeles frstrda ut och
voro nstan blott ruiner af gammal storhet. Min snedrifvare, som var
gammal i sin profession, sade sig knna staden och trakten omkring den
ut och in, samt erbjd sig att fra mig omkring, hvilket jag vid tid
och tillflle ej heller skall frsumma. Vi kommo tillbaka till Ryska
konsulatet, men jag gick in till Tysken, som bor just derinvid och r
engagerad hos ngon sorts kpman. Han var sysselsatt p grden och jag
stannade der en stund, lsande ett Tyskt tidningsblad, innehllande
ett bref af _Wrede_ frn _Hadramaut_ till _Prunner_. Med denne
_Wrede_, som nu r hr, lofvade svl Tysken som sekreteraren gra
mig bekant. Sedan frde han mig upp till _Prunner_, der jag fven
trffade Engelska konsulatets dragoman. Jag blef af bda tv p det
vnligaste emottagen, och _Prunner_ sjelf behagade mig ganska mycket.
Han lofvade g mig tillhanda i allt hvad i hans frmga stod och var
fverhufvud utomordentligt artig. Han blef af en annan Tysk kallad p
ett sjukbesk, och jag ansg vara bst att aflgsna mig. Han bad mig
ofta komma tillbaka och stode alltid att trffas p aftonen. S hade
jag i dag gjort mnga bekantskaper, alla hgst angenma och nyttiga,
och har jag tyckt mig finna desse Franker tminstone helt annorlunda
och fverhufvud mycket bttre n i Alexandria; det r liksom en flkt
af de godsinta och hjertliga Araberna hr kommit fven fver Frankerna.
Jag gick sedan hem och hittade riktigt vgen, utan den minsta krok,
spatserade nnu litet omkring, innan jag slutligen stannade hemma och
skickade min portvakt _Saleh_ efter smr och gg. Jag ser hr huru man
kan vara belten med ringa. Om morgonen har jag vanligen under dessa
dagar frtrt ett halft Franskt brd och mjligen 2  3 gg och derp
druckit en kopp kaffe; till aftonen har jag tit 5  6 gg, litet ost,
brd och smr samt en kopp kaffe, och dermed varit fullkomligen belten
fr hela dygnet. Deremot hade jag i Frankrike och Tyskland nstan
ltit smitta mig af Tyskarnes krslighet och ofta tagit mig friheten
att klandra kosten, som var god och fverfldig; att ej nmna min resa
till Konstantinopel med Wiklund, under hvilken jag blott t och drack
oupphrligen. Men man r njd med ringa, blott sjlen r njd, och
Gudi lof det r den nu. P aftonen drack jag ter kaffe i sllskap med
mina 2 portvakter _Saleh_ och _Mohammad_, hvarunder den senare satt
och plockade ohyra ifrn sin _Sa'bat_ och drpte dem p golfvet. fven
jag r full af loppor, som komma Gud vet hvarifrn, och ehuru jag i
anseende till deras ovanliga tamhet hr bestndigt plockar och drper
dem, kan jag ej bli dem qvitt. Portvakterna prata mycket, isynnerhet
_Saleh_, men jag har svrt att frst dem, ty dialekten hr skiljer sig
dock betydligt frn den i Alexandria, fr ett ovant ra. Om morgonen
hade de vidt och bredt talat om _Sa'id_, derifrn de bda ro, dess
berg, grottor och andra under, samt om Beduinerna. P aftonen fick jag
ndteligen, ej just till min frjd, reda p hvad _hlwan_ ville sga.
Jag har nemligen utom hyran fr mitt rum, som r 20 piaster i mnaden,
att erlgga _hlwan_, som gr 23 p., lika vl om jag stannar hr 1  2
dagar, eller om jag bor hr hela ret.

Febr. 1.

Sedan jag efter vanligheten om morgonen druckit kaffe med mina 2
portvakter, gick jag ut till _Bokti_, der jag frst tog 100 piaster och
gick sedan med min Turkiske gubb-janitschar fr att bese de qvarter,
som han skt upp t mig; men d jag ej fann mig belten med ngot af
dem, isynnerhet emedan de ej voro belgna i _Asbukijeh_, gick jag med
den srdeles hygglige sekreteraren _Khler_ till ett kaffe, der jag
trffade shekhen af _Asbukijeh_, som var en hgst treflig, omkring 50
rig man. Men nu fanns ej ngot hus ledigt, dock trodde han sig efter
vid pass en vecka kunna skaffa mig ett. Jag satt sedan en stund p
cancelliet med _Khler_. Han r ursprungligen Tysk, men uppfostrad
hr och i Alexandria, kan han numera fga Tyska. Han r en srdeles
artig och verkeligen hygglig ung man; gaf mig ett litet bref till en
Rysk handlande _Avareff_, som skulle bo i nrheten af mitt _wekaleh_,
samt rdde mig att fara och ska upp shekh _Doroki_, till hvilken jag
hade bref frn _Tantawi_. Jag tog sledes en sna, hvars drifvare var
en ung gosse med det fverallt vanliga goda lynnet och bonhommien,
samt fr frigt i sitt tal och sina uttryck fullkomligen lik alla hans
colleger hr. Vi pratade hela vgen, under det jag lt ket skrida
lngsamt framt. Vi kommo till Bolak och fingo, efter tskilliga
frfrgningar, reda p polytekniska skolan, som verkligen r en stor
och sttlig byggnad. Portvakten sade mig att shekh _Doroki_ just gtt
ut, men att han snart skulle komma tillbaka. Jag vntade sledes, gick
in p grden och tittade mig omkring. Jag trffade hr ihop med ngra
af eleverna, ngra hgst trefliga, muntra 15 till 18 riga gossar, och
pratade med dem en stund. De svarade p mina frgor att hr lrdes alla
vetenskaper, och tycktes i allmnhet vara ngot stolta fver sin skola;
De frgade mig om jag kunde den eller den vetenskapen, ssom t.ex.
geometrin och algebran, och frundrade sig d jag frklarade innehllet
af dessa vetenskaper. Nu kom en hel lng rad af elever ut och omringade
mig. Jag fann mig litet generad och aflgsnade mig ngot, men flere
fljde efter mig och gjorde mig allehanda frgor, hvarifrn jag var &c.
Som jag ej ansg lgligt att bland alla dessa tala med shekh _Doroki_
och med honom trffa ngra fverenskommelser, tog jag min sna och begaf
mig ter till staden, steg af vid kansliet och begaf mig hem omkring
_'asr_. Sedan var jag ter litet ute, kpte mig 8 alnar lrft till lakan,
kom sedan hem och lt _Mohammad_ nnu koka kaffe, som vi frtrde p tu
man hand.

Febr. 2.

Kom min janitschar och hemtade mig fr att g och bese qvarter, ty han
hade i Asbukijeh inom samma hus funnit tvenne sdana. De voro begge
srdeles vackra, isynnerhet det ena, som var frdigt mbleradt med
alla frndenheter och som jag derfre stannade vid fr 100 piaster i
mnaden. Jag skulle flytta ditin i morgon. Sedan gick jag med mitt bref
till _Avareff_, som emottog mig p det artigaste och inviterade mig
till den hr vanliga aftonmltiden, hvarfre jag hos honom tillbringade
aftonen. Han r en stor pratare och rsonnr, egentligen till sitt
ursprung Grek, men uppfostrad i Ryssland och Rysk underste. Roligt kan
jag just ej sga att jag hade, men aftonen frflt dock.

Febr. 3.

Drack kaffe med mina 2 portvakter, packade derefter ihop mina saker,
tog en sna och begaf mig bort, till stor saknad fr mina portvakter,
som de sjelfva sade. Det tror jag ocks alltfrvl; ingen lra de f
hrefter, som morgon och afton trakterar dem med kaffe och _gebeli_.
Jag hade dock redan ltit dem bli nstan fr mycket hemma hos mig, s
att de, liksom det vore helt naturligt, kommo upp till mig och lagade
kaffe. I dag hemtade under vr kaffedrickning en Grek-gubbe, som bodde
i samma _vekale_, t mig prof p strumpor; utan vidare krus slog
_Saleh_ min stora kopp full med kaffe t honom och drack sjelf sedan
upp det Greken lemnade, ehuru han p frhand redan druckit sin portion.
Jag begaf mig frbi konsulatet, fick derifrn min Turkgubbe, som frde
mig till mitt nya qvarter, der jag blef sittande en stund att vnta
p min blifvande betjent, som skulle komma; men d han ej infann sig,
begaf jag mig ut och gjorde ngra sm uppkp. Kort derp kom en gammal
gubbe till mig, och presenterade fr mig en ganska hygglig medelldrig
man till kock. Men d han begrde 75 piaster i mnaden, skickade jag
honom bort, med lfte att inom ngra dagar lemna honom bestmdt svar.

Febr. 4.

Gick till Bokti och gjorde rkning med honom fver hvad han gifvit ut
fr mig. Han var srdeles artig och treflig som vanligt, samt gaf mig
nyo frskringar om att han skulle vara som en far fr mig. Defefter
gick jag hem och blef hela dagen hemma sittande, fr att vnta p
shekhen, som skulle komma till mig med en tjenare; men till min stora
frargelse hrdes han ej af p hela dagen, som derfr blef mig srdeles
lng och trkig.

Febr. 5.

Sopades och stdades hemma af min nya tjenare. Kptes ved och kol
tillrckligt fr 1 eller 2 mnader. Jag gick ut och spatserade omkring
p egen hand, frvillade mig litet, men kom snart ter till rtta,
tervnde hem omkring middagstiden och blef sedan hemma sittande
hela dagen. Om aftonen i skymningen beskte mig _Murad_ effendi, en
Piemontesare, som nu slagit sig p antiqviteter. Han behagar mig mer
och mer. t hemma ett litet varmt ml af stufning p blomkl och ktt,
med undantag af mltiden hos Avareff, den frsta varma mat p 2 veckor.

Febr. 6.

Var p formiddagen ute och spatserade litet omkring i qvarteret _Moski_
och hittade bra nog till rtta. Satt fr frigt hemma hela dagen. Som
jag nnu ej rtt kommit mig i ordning, har jag ej rtt trefnad och har
ej hunnit skaffa mig bekantskaper.

Febr. 7.

Gick till _Bokti_ och tog pengar, var derefter i _Bolak_ och kpte
hvete, 2 _vejba_ fr 17 1/2 piaster. fverhufvudtaget r jag ej srdeles
njd med hela min hushllning, jag mste se till att den blir frndrad.

Febr. 8.

Hade hela natten, ssom till min stora frargelse mnga fregende,
plgats af smnlshet lngt fver midnatten. Gick p morgonen med min
_Berberi_ till _Bolak_ och kpte ris. Spatserade sedan litet omkring
p egen hand och kom hem kort efter middagen. I anseende till de allt
nnu fortfarande hushllsbestyren har jag ingen trefnad, och har nnu
ej kunnat utrtta ngot eller gra ngra bekantskaper, men hoppas dock
snart komma derhn.

Febr. 9.

Begaf mig ut p morgonen till _Rodeh_, men trffade ej heller nu
_Peterson_. Jag gick hela vgen, men frvillades ndock ej det
ringaste. Gick sedan omkring i _Moski_ och satt en stund hos _Khler_
i kansliet. S snart jag kommit hem, hade jag besk af _shekh el
hareh_, som satt en stund hos mig och rkte och drack kaffe. Hvad hans
rende egentligen var, vet jag ej; kanske att f en bakhshish, men den
uteblef. Derefter kom _Khler_, fljd af Turk-janitscharen, som dock
snart gick bort och lemnade oss p tu man hand. _Khler_ r i allmnhet
en hgst hygglig ung man, i hvars sllskap man finner sig ganska vl.

Febr. 10.

Begaf mig p morgonen till _Bet el kadi_ och bokhandeln, der jag
anmodade en man att afskrifva t mig katalogen p alla de bcker, som
blifvit tryckta i _Bolak_. Oaktadt allt mitt krngel att han skulle
bestmma priset derp och allt grl derom, var det mig omjligt att
f honom dertill, det skulle allt f bero p mitt godtycke. Derefter
tog jag samma sna, som frut frt mig fram och tillbaka hit, och
begaf mig till _Shubra_, der pashans palats finnes, med den omringande
trdgrden vid stranden af Nilen. Jag hade krngel att slippa in, dock
lyckades det mig slutligen och jag vandrade omkring ungefr en timmas
tid i trdgrden, som r utomordentligt vacker, anlaggd i orientalisk
smak, halft liknande en frn "Tusen och en natt." Isynnerhet behagade
mig den stora _Fiskijeh_, som hr var anlaggd, fvensom pavillonen
rundt deromkring, med marmorgolf och frescomlningar i taken af
Europeiska mlare. Trden hngde fulla af pomeranser och apelsiner,
och en af trdgrdsfolket gaf mig frstulet en Frankisk pomerans, som
var ypperlig; en annan gaf mig 2 rosor i knopp, naturligtvis fr en
bakhshish. Det hela var af stort intresse och vackert, ehuru jag nd
nskat mera orientaliskt i den och gerna sett det lilla af Europeisk
smak, som inmngt sig, vara borta. Min gamle snedrifvare, ehuru
ganska treflig, var dock ej att jemfra med min gamle _Ahmad_, som jag
frgfves skt p morgonen. Efter qvllsvarden, d.v.s. middagen, begaf
jag mig till _Murad_ effendi, som r min nra granne och blef sittande
hos honom hela aftonen. Jag r srdeles i valet och qvalet huru jag
skall gra, flja med honom till fra Egypten eller stanna hr.

Febr. 11.

Hade mest hela natten legat vaken och tnkt p min resa till fra
Egypten, fr hvilken jag finner mig srdeles hgad, s att jag ej ftt
smn frn lngt efter midnatt. Om morgonen gick jag bittida till Murad
effendi och blef lnge der. Sedan kom han till mig och satt hr lnge,
allt vntande p sina betjenter, som voro ute p bestyr fr mig. Gick
sedan till _Kutub khaneh_ fr att f den mig lofvade katalogen, men
den som skulle kopiera den hade blifvit sjuk och derigenom hindrad
frn fullgrandet af sitt lfte. Dit hittade jag vl, men var tvungen
att taga en sna fr att hitta tillbaka. Blef sedan hemma sittande
till _maghrib_ och t, men blef kort derp efterskickad af _Murad_
effendi, med hvilken jag tillbragte den friga delen af aftonen, tills
fr Kairo ovanligt sent.

Febr. 12.

Gick ut p fremiddagen och satt en stund hos _Khler_ p kansliet,
vandrade sedan omkring t _Guanijeh_ och skulle ska _Bab ennasr_,
fr att derifrn vandra upp p bergen, men hittade den ej. Vandrade
hem och satt hemma till _maghrib_, d _Murad_ effendi kom till mig
och satt en stund; sedan fljdes vi t till honom, drucko der th,
gingo s till ett litet simpelt caf och hrde p en sagoberttare, en
gammal gubbe, som i mitt tycke ganska prktigt fredrog en berttelse
frn folklifvet hr i _Masr_. De hr s vanliga handklappningarne och
_wassalam_ brukade fven denne gubbe. Nyanceringarne i stmman voro hos
honom mindre mrkbara, ehuru dock tillrckligen enoncerade; ty gubben
var hes och hans stmma till flje deraf ngot skrnande. Fr frigt
var gubben hgst nyter och treflig; s fven hans auditorium, som d
och d skrattade hgljudt och vid profetens namn alltid tyst mumlade
vlsignelsen fver honom, men var fr frigt hgst anstndigt. _Murad_
effendi r srdeles hygglig, men Paris ligger mig allt i hgen och jag
litar ej mera s mycket p menniskors hygglighet.

Febr. 13.

Gick ut om morgonen till _Moski_ fr att vexla en half dukat, men som
ingen ville taga den, frde jag den tillbaka till _Bokti_ och fick
annat mynt. snedrifvarne anstta en fotvandrare hr ej s mycket som i
Alexandria, ehuru man hr oftast frdas p sneryggen och mera sllan
gr. Sedan satt jag hemma hela dagen och vntade p _Murad_ effendi,
men d han ej kom, begaf jag mig en stund efter _maghrib_ sjelf med min
_fanoz_ till honom och blef sittande der ngra timmar, hvarefter jag
kom hem och lade mig.

Febr. 14.

P frmiddagen kom _Murad_ effendi, hvars Europeiska namn (tror jag)
r _Anfossy_, till mig med en skrddare, som tog mina sista Europeiska
klder, en surtout och ett par byxor af svart klde, fr att deraf
gra mig en Turkisk _damir_. Det mttades och prutades mycket. Nrmare
middagen gick jag till kansliet och satt en stund der med _Khler_.
Sedan gingo vi bda ut och gjorde en liten tur, hvarefter vi begfvo
oss till honom i hans ntta och vackra hus och blefvo der sittande nda
till _'asr_. Han gick p kansliet och jag hem och mot aftonen ter till
_Murad_ effendi. Hos _Khler_ hade jag sett en vacker samling snckor
frn Rda hafvet och koraller, hvilka han hr under en lngre tid
samlat. Jag har ingen trefnad hemma och i allmnhet mera trkigt.

Febr. 15.

Gick ut p morgonen och gjorde en lng tur i staden, kom ut genom en
port och besteg en hjd, derifrn jag sg ngot s nr fver staden
och fick litet begrepp om dess lge. Skte sedan _Murad_ effendi, men
trffade honom ej. Satt hemma fr frigt hela dagen och lste smtt.
Det r fverhufvud ett trkigt lif.

Febr. 16.

Gick om morgonen ut och fretog mig en lng vandring blott med min
compass. Vandrade s godt sig gra lt p de krokiga och vinkliga
gatorna rakt i SO och kom riktigt till kastellet, men gick ej dit upp,
utan genom en stadsport ut p en begrafningsplats, der (emedan det
var fredag i dag) mycket folk var samladt, som skrek och gret &c. p
grafvarne. Derifrn steg jag upp p de kringliggande bergen, hvilka
dock ej best af klippor och stenar, utan af sand blandad med
lstliggande mindre och strre stenar, och s ls att den gerna
ramlar. Jag gick p spetsen af dessa hjder, der en liten smal gngstig
var trampad af fotgngare, och hade en hrlig utsigt fver den
underliggande ruinfulla och till frfall lutande staden, begrnsad i NV
af vackra grna flt och trdanlggningar samt Nilen med sina btar,
lngre bort af Afrikanska sandflt, p hvilka hgst reste sig de trenne
pyramiderna, och lngst bort sandhjder, liknande dem jag stod p. t
NO lg knen, s lngt gat kunde n, under mig t ster sandhjder
och sanddalar, i en af hvilka nrmast mig syntes nstan en liten stad
af gamla kungars grafvar, uppfrda i form af mosker. Jag satt en
stund p den strsta hjd jag kunde komma upp till, frjdade mig fver
utsigten och betraktade med min kompass direktionerna af staden, som
jag tnkt mig strre n den nu frekom mig. Jag vandrade sedan ner och
kom riktigt tillbaka genom staden, allt med min kompass, p annan vg
n jag stigit upp, frbi stora mosker, ur hvilka folket just kom frn
middagsbnen. Jag gick sedan till _Khler_, satt hos honom en stund,
tervnde hem ngot fre _'asr_, och fick kort derp besk af shekhen
i _Darb el gineneh_, som jag i dag trffat p gatan och inviterat att
komma till mig. Han satt en stund och pratade, men frekommer mig hgst
usel, villig att fr en bakhshish slja sitt skgg och allt annat.
Jag blef kort derp efterskickad af _Murad_ effendi, hos hvilken jag
tillbragte hela aftonen under prat vid vrt th.

Febr. 17.

Gick om morgonen till _Murad_ effendi, som just var sysselsatt med en
man, hvilken skulle gra t honom ngot arbete. Han krnglade mycket
med honom, visade, frklarade och ritade fr honom, samt accorderade
om priset; det var hgst roligt att se huru vl han frstod att stlla
sig med honom. Sedan fljdes vi t ut, vandrade mycket omkring i _Khan
elkhalili_, och i trakten af _Elazhar_ handlade vi 2 muslinshawlar till
turban fr 26 piaster. Sedan gingo vi genom Judarnes qvarter, som var
trngre och smutsigare n ngot annat jag nnu sett hr, och veko der
upp hos frestndaren fr ett silfvertrdsspinneri. Han var en Arab
af omkring 40 till 50 r, med ett vackert grtt skgg och en srdeles
vlvillig, mild karaktr, dertill pratsam och hjertlig. Vi talade med
honom om ngon man, som skulle g hos mig och lra mig sprket &c. Han
sade sig knna en sdan och bestllde oss om aftonen till ett caf
i hans granskap. Derefter gingo vi hem och jag blef hemmasittande
nda till _maghrib_, d jag ter gick och hemtade _Murad_ ut till vr
bestmda mtesplats. P caft trffade vi vr _Sejid Mohammad_ i ett
litet sllskap, bland andra fven den sherif, som han mnat till min
lrare. Han pratade med honom om saken jemte Murad frst i tysthet och
sedan den tycktes liksom afgjord, kom sherifen, satte sig bredvid mig
och brjade med de vanliga Arabiska complimenterna, ssom _salamat
tajibon &c_. Vi pratade om allehanda och kommo vl fverens. Man tog
mig fr moslim, ty Murad hade gifvit mig ut fr en sdan, hemma ifrn
Circassien. Hans namn var _'Abd el khalik_; i morgon skulle jag skicka
en karl att hemta honom middagstiden hem till mig. Vi suto en stund hr
p caft, drucko en hvar 2 koppar kaffe, som _Sejid Mohammad_ betalte
oaktadt vi puttrade emot, och gingo sedan till ett annat caf, i hopp
att f hra en _motahaddit_. Men han hade ej infunnit sig i afton.
Tiden tillbragtes slunda blott med prat, nstan tv hela timmar. Det
r hgst roligt att hra Arabernas vanliga complimenter, de bilda
nstan ett sprk fr sig, som r svrt, men oundgngligen ndvndigt
att lra. Hufvudsaken hr, som i allt, r Allah, utrop till honom och
bner till honom. Ofta nr samtalet stannade af, ropade man t Murad
och mig: _anastinna_, d.v.s. du har hedrat oss, hvarp man svarar:
_allah barak sik_, eller: _anastinna inte_, eller ngot dylikt. Ofta
komma de fven nrmare, stta sig bredvid en och brja med det vanliga
_tajibin_, hvarefter det gr oupphrligen: _kef kefek_ och _alham do
lillah &c_. Jag blef slutligen dock ngot trtt, isynnerhet i mina
knn, d jag oupphrligen sutit hela aftonen p de hga trdsofforna
_mastabeh_. Vi kommo ngot sent hem och jag gick genast till sngs.

Febr. 18.

Var om morgonen som hastigast hos _Murad_, gick snart hem fr att vnta
p _Abdelkhalik_, som dock ej kom frn ngon timma efter middagen,
men blef sittande hr nda till nra _maghrib_. Vi pratade om ett
och annat, han var glad, roade sig t minsta smsak, ssom alla hans
landsmn, och hade samma enkla, barnsligt oskyldiga karaktr man hr
finner fverallt. Jag mnade skrifva upp till pappers det jag skulle
lra mig af hr brukliga complimenter, men det ville han ej, sgande
att det vore bttre lra sig dem utantills. Om priset ville han ej hra
talas; han ville komma alla dagar till mig fr intet, ty han vore min
vn och vnskap passade ej tillsammans med pengar. Men det r blott
ett vanligt talestt och ej mycket att rtta sig efter. Han tog mig p
allvare fr moslim, och skulle skaffa mig en handskrifven Koran, ty
den tryckta jag hade var _battal_. S var fven mitt qvarter ibland
_Kufsar_ och _Nosara_, han ville skaffa mig ett annat i sitt granskap.
Fr frigt tyckes han ej vara srdeles bevandrad i sitt sprks
litteratur, men det r ock detsamma fr mig. Sedan han gtt kom _Murad_
som hastigast till mig, men var litet opasslig och trkig samt gick
snart bort. Sedan jag sledes ensam haft ledsamt hemma, gick jag ut
till _Murad_, som lagt sig till sngs och var trkig. Jag lemnade honom
derfre snart och gick hem.

Febr. 19.

Gick om morgonen till Bokti, dit nu mina pengar ndtligen hade kommit
frn Alexandria. Jag tog en del och deponerade det friga hos honom.
Gjorde sm uppkp, tyg till koftan och tobak &c. P eftermiddagen
kom _Abdolkhalik_ och satt hos mig. I dag fll talet p medicin, han
frgade om allehanda sjukdomars grund och anledning, jag frskte
frklara det fr honom, s godt jag sjelf frstod, och smorde ihop
n det ena, n det andra. Slutligen kom han fram med den hr s
vanliga frgan om bot mot incapacitet och lyssnade, som det tycktes,
med srdeles uppmrksamhet och intresse till hvad jag sade. Vi to
vrt aftonml tillsammans, drucko kaffe, hvaraf han tyckes vara en
stor vn och rkte; gingo sedan ut tillsammans, passerade det caf,
der jag frst gjort hans bekantskap, och trffade der hans bror och
_Sejid Mohammad_, med hvilka vi en stund pratade. De gingo hem, men
_Abdolkhalik_ och jag gingo till ett annat caf, der vi hrde Kairos
frnmsta sagoberttare shekh _Isma'in_. Han hrde till klassen
_Zahirijeh_, var en gammal revrdig gubbe med alldeles grtt eller
hellre hvitt skgg, och berttade med stor vrdighet, smak och
liflighet. Jag frstod dock ej mycket af hans berttelse, i anseende
till min ovana att hra detta hans sprk och emedan jag satt ngot
lngt ifrn honom. Hans auditorium var temmeligen talrikt och uppfrde
sig i allmnhet med stor anstndighet och hygglighet, utan all sorts
ovsende, blott emellant sakta sgande i anledning af berttarens ord
eller fredrag ngot berm t honom eller t sin granne. Platsen fr
frsamlingen, svl som fr fredragaren sjelf, var en ppen gata, dock
nu tckt med ngra skynken, troligen p det vinden ej skulle slcka
ut lamporna, som der voro upphngda. Vi suto en del p en _mastabeh_,
som gick lngs ena vggen, en del p _serirer_ uppstllda lngs andra
vggen. Vi drucko kaffe och _sherbet_ samt betalte hvarje kopp af
det ena som det andra med 5 fadda; t gubben gaf hvar och en fven 5
fadda. Jag gaf honom dock en piaster och fick derfre mycket bannor af
_Abdolkhalik_, som sade att det var emot kanon och sledes ej passade
sig. Derifrn gingo vi vidare till ett annat caf p hemvgen, der
en sngare fanns som samlat omkring sig ett stort auditorium, dels
p den hr ngot bredare gatan, dels p _mastabeh_, som gick lngs
vggen af de nu tillslutna bodarne. Han fredrog sin sng med den
vanliga messande och tremulerande tonen, s att ngra takter utgjorde
en sats och han sedan pauserade lngre eller kortare efter eget
godtycke. Genast efter det han tystnat, hrde man frn hela auditorium
ett utrop af _ah_, n lngre, n kortare utdraget, allteftersom
sngsatsen tycktes behaga; men utropet hrdes alltid, tminstone ett
kortare frn en del af frsamlingen, och det tycktes svara emot vra
applaudissements, samt anses lika ndvndigt som de senare hos oss. Jag
hade svrt att f rtt reda p sngarens melodi, i anseende till det
lngslpande och dallrande stt hvarp den fredrogs. Jag hade i afton
en shawl lindad om min _tarbosh_, till likhet med en effendis turban,
och passerade derfre p allvar (ssom fven _Abdolkhalik_ tror) fr en
sannskyldig rttrogen moslim. Vi kommo ej hem frn kanske omkring kl.
11, hvilket fr mig var frfrligt sent, s att jag knde mig ganska
trtt, dels af den lnga tiden, dels isynnerhet derfre att jag hela
aftonen sutit p de hga sofforna med underslagna ben. Kaffe hade jag
fven i dag druckit fr mycket, s att jag gick med stort nje till
sngs.

Febr. 20.

Utrttade just ingenting; satt hemma mest hela dagen och dels skref
bref hem, dels vntade Abdolkhalik, som ej kom. Om aftonen afskedade
jag min tjenare, utan synnerligt krngel frn hans sida.

Febr. 21.

Satt hela dagen hemma och skref mina bref frdiga. I dag kom
_Abdolkhalik_ bittida vid middagstiden och satt nrmare _maghrib_;
derunder kom fven _Murad_ hit och satt en stund.

Febr. 22.

Frde mitt bref adresseradt till _Tantavi_ och innehllande ett till
Bonsdorff, ett till min mor och min bror samt nnu ett till Karl
Lundahl; jag frseglade det p kansliet och lemnade det t _Amin Agha_.
_Khler_ trffade jag ej. Om aftonen drack th hos _Murad_ effendi,
lefde fr frigt hela dagen p torr mat och kaffe. P eftermiddagen
satt _Abdolkhalik_ hos mig och hade hemtat med sig tvenne munstycken
och en _heggab_, p hvilka vi handlade litet, utan att komma till ngot
resultat. Hans _heggab_ ville jag vl hafva, men kunde p intet stt
frm honom att bestmma ngot pris, utan tiden gick frbi under det
vi  begge sidor uppfordrade hvarandra att sga frst, samt d och d
upprepade det hr vanliga: _valla khodoh belash_.

Febr. 23.

Gjorde en liten tur i _Moski_, utan att utrtta ngonting; tervnde
och satt hemma fr frigt hela dagen. Nrmare _'asr_ kom efter
vanligheten _Abdolkhalik_ och satt nrmare _maghrib_. Det r icke utan
att han, ssom alla egentliga lrare, r mig ngot trkig.

Febr. 24.

Satt hemma mest hela dagen, vntande p shekh _Elmokhaddamin_, som ej
kom. Gjorde en liten tur och begaf mig derefter till Murad, der vi
hade att gra med vr skrddare, som fick mycket arbete af oss. P
eftermiddagen satt _Abdolkhalik_ hos mig. Efter _maghrib_ gick jag ter
till Murad, der vi drucko th och kommo in i intressanta mnen, t.ex.
om bildningens framskridande. Han r litet sjuk i sina sigter, ssom
han fven tyckes vara sjuk och litet gammal i sitt sinne. Jag hade hela
dagen lefvat nstan blott p brd, tobak och kaffe; det blir nu redan
nstan fr torrt och jag vntar med otlighet att i morgon f mig en ny
tjenare.

Febr. 25.

Hade besk om morgonen af shekh _Elmokhaddamin_, som hemtade mig en
tjenare, den jag ej just var mycket belten med, men dock behll fr de
f dagar jag tnkte stanna hr. Gjorde en tur till _Khan el khalili_
och gjorde liten handel. Satt sedan hemma hela den friga dagen med
_Abdolkhalik_ nrmare _maghrib_, hvarefter Murad som hastigast kom till
mig.

Febr. 26.


Gjorde en tur till bokldan, tog min katalog, satt en stund der och
pratade med gubbarne, af hvilka en hela tiden pratade med mig p gamla
sprket. Jag frgade dem om det var sannt att man i Bolak hll p att
trycka Koran och runkade starkt p hufvudet nr de bejakade det. Ocks
tycktes man p fullt allvar taga mig fr moslim och gaf mig Islams
helsning i hela dess vidd, d jag gick. Sedan gick jag till konsulatet
och satt en stund hos Khler. I dag kom ej _Abdolkhalik_, utan jag
vntade honom frgfves. Om aftonen gick jag till Murad, fr att f
honom ut i det vackra mnljusa vdret. Efter en helt kort promenad
gingo vi in till en Fransk doktor i Egyptisk tjenst. Hr talades mycket
om en hgst skandals historia, som passerat emellan honom och en annan
Europ; man apostroferade mycket hr bosatta Europer. Gud nde dem!
Hvar helst man trffar dem ro de usla. Man berttade fven att pesten
r i Alexandria och att ungefr 15 personer d der om dagen. Det ingaf
mig ingen fruktan.

Febr. 27.

Gjorde om morgonen en liten tur till konsulatet, satt en stund hos
Khler, och talade om bokaffrer. Satt fr frigt hemma hela dagen,
skref Arabiska och vntade p _Abdolkhalik_, som ej kom i dag heller.
Jag undrar hvad som gr t honom, och fruktar att han har ngra
misstankar om mig. Mot aftonen gick till Murad och tog honom ut. Vi
gingo till caft, der _Abdolkhalik_ och hans sllskap plga samlas, men
der voro de ej i afton. Sedan vandrade vi t tskilliga hll,
frbi flere mosker, i hvilka shekher hllo p att lsa med en stmma,
liknande vra katolikers messa, och kommo hem ngot sent, i det
vackraste mnsken.

Febr. 28.

Satt hos Khler en stund p kansliet och hrde p en Grek, som med
srdeles ltthet utlade historien om en qvinna, i hvilken han var
invecklad och skte rtt genom konsulatet. Han talade visst en half
timme oupphrligt, flytande, utan att det minsta stappla, och hade
derunder ntta och ltta tbrder. Gick derefter p en liten omvg hem
och blef hemma hela dagen, vntande p _Abdolkhalik_; men ter
frgfves. Antingen har han ngot i sinnet emot mig eller trs han ej
ut, af fruktan fr _firdeh_, som nu drifves in p alla hll. Mot
aftonen gick jag ut, passerade frbi Murad fr att f honom ut, men som
han ej var hemma, gick jag ensam, gjorde frst en liten tur och stannade
sedan i caft nra hemmet i vrt qvarter, och hrde p den gamle hesa
_Mohaddit_. Frdmdt att jag ej vl frstr honom; men han berttar med
en olika stmma mot den han begagnar i vanligt tal.

Febr. 29.

Gick p morgonen till Khler, men som han ej funnit ngon assignation,
gick jag till dragomanen vid Engelska konsulatet. Han r en srdeles
bestyrsam man, alla skrika efter honom och han parlerar alla mjliga
sprk. Jag hrde honom denna morgon tala frdigt och korrekt Arabiska,
Turkiska, Franska, Italienska, Engelska, och litet Tyska, men detta
sistnmnda sprk obetydligt. Han lofvade rangera saken fr mig tills
i morgon, och talade med en Jude eller Armenier eller ngot dylikt,
som i morgon skulle ge mig en sdan assignation. Fick af _Bokti_ till
lns ett utdrag af _Sihah_. Vandrade omkring och gjorde sm uppkp
af snus &c., s att jag ej hann hem frn en stund fre _'asr_. Min
tjenare gick vid denna tid ut fr att kpa ktt och behagade bli borta
nda till nrmare _maghrib_. D jag lnge frgfves vntat p maten,
gick jag slutligen i frargelsen till Murad och med honom p en liten
spatsertur, hvarefter han kom till mig och blef sittande hr en stund
att rka och dricka kaffe, som jag lt koka, ehuru det var ngot sent.

Mars 1.

Gick till Bokti och tog pengar fr att kpa bcker, men det kunde ej
nnu i dag bli ngon handel af, emedan det var lrdag och emedan jag ej
frn i morgon kunde f en assignation af vexlaren. Till honom frde
mig en ung Moldavier, som jag trffade vid konsulatet och hvilken jag
sedan fljde till hans bod i _Khan elkhalili_. Moldaviern var en ung
treflig man och hgst artig. Frn honom gick jag efter min kompass
genom tskilliga delar af staden och kom hem ngot efter middagen.
Sedan gick jag till Murad, drack th hos honom och pratade en stund.
Han talade om Wrede, sade att det var en skojare, som hr genom praktik
lrt sig Arabiskan, utan att det minsta frst lsa den; att han fordom
varit brnvinssljare eller brnnare hr och fven ssom dragoman
frdats med resande, hvarvid han ej handlat p det redligaste.

Mars 2.

Sprang hela frmiddagen omkring till vexlaren, vrt konsulat och _kutub
khane_, fr att bestyra om bcker; men kunde med allt detta ingenting
utrtta. Jag fann mig hraf trkig och ledsen i allmnhet fver mitt
lif hittills, som gtt utan srdeles mrkbar nytta. Vdret var fven
fult i dag, med ordentlig storm, som dref damm omkring, s att man
fven inne i rummen oupphrligen svljde stoft. Mot aftonen gick jag
till Murad och drack efter vanligheten th med honom och tillbragte
aftonen under samtal.

Mars 3.

Murad kom bittida hit och tog mig p sngen, hvarefter vi drucko kaffe
och gingo till _Bolak_, fr att accordera om bt till fra Egypten, men
afgjorde nnu intet bestmdt. Hr voro vi inne p ett slags vrdshus,
to en fisk och drucko sedan kaffe p samma stlle, der jag tillbragte
frsta natten i Kairo. Vdret var blsigt och fult och jag tyckte mig
srdeles trtt efter promenaden. Det oaktadt gick jag genast vid min
hemkomst ter ut, vek frst in i _Diwan el mudaris_, trffade flere
hyggliga och artiga unge mn, gjorde sedan en lng tur i staden med min
kompass och kom hem vid _'asr_ mycket trtt.

Mars 4.

Gick p frmiddagen fr att hemta Murad, men d han ej var hemma begaf
jag mig ensam till _Khan elkhalili_ och sg p marknaden der, som var
ganska liflig och hlles hvarje mndag och thorsdag. Jag vandrade upp
och ned, men kpte ej annat n ett skrifdon. P vgen dit trffade jag
_Abdolkhalik_, som sg litet flat ut och lofvade komma till mig vid
_'asr_, men hll ej ord. Satt hemma den friga delen af dagen nda till
_maghrib_, hvarefter jag gick ut till Murad; men emedan han sof och var
ngot illamende, gick jag straxt bort, vek in i mitt vanliga caf och
hrde p den gamle _Mohaddit_, som jag dock allt nnu har svrt att
frst. Hade besk af shekh _Elhare_, som var uppbragt p de hr uppe
boende Fransmnnen, fr det de koka ocb slaska med kemiska preparater
hr p grden, men troligen frnmligast derfre att deras kamrater
rest bort, utan att ge honom ngon bakhshish eller _hlwan_.

Mars 5.

Gick om morgonen till Murad, fr att f hra ngot bestmdt om vr
resa, men ingenting kunde nnu afgras. Vi gingo ut tillsammans till
_Muski_, der han hade ngon affr; jag gick sedan p egen hand, men
frvillades s att jag en lng stund mste g fram och tillbaka inom
ett qvarter, utan att hitta ngon utgng. Slutligen ledde kompassen
mig ter till rtta och jag kom hem straxt p eftermiddagen. Med Murad
var jag hos en hans bekante, en damasquineur _Ustad Mahmod_. Han var
en hgst treflig man och pratade mycket, bland annat ett lngt stycke
ur _Siret Zahir_, samt om _Mohammad 'Ali_ med mycken qvickhet och
humor. Vi suto hos honom kanske 2 timmar och jag fann mig srdeles vl.
P hemvgen passerade vi en mosk, der _Zikr_ hlls, hvarfre vi
stannade en stund p trappan samt sgo och hrde p. Det var en samling
af omkring 20 man, som stodo ttt slutne i ring och hade allehanda
besynnerliga rrelser, n vridande sina kroppar i bugande stllningar,
n hjande dem, derunder alltjemt upprepande sprk frn Koran eller
annat, och lsande med en besynnerlig, hg, messande stmma _elfatha_.
Kom ngot sent hem, ej utan att vara ngot trtt.

Mars 6.

Bittida kom _Omar_ till mig, sade sig hemtat en _rais_ t Murad och
bad mig komma dit. S beslts att vi skulle g ner och se p fartyget.
Togo snor, redo till _Bolak_ och uppgjorde kontraktet, som skrefs
af en dithemtad skrifvare eller notarie. Det drog ngot lngt ut,
s att vi frst middagstiden kommo hem. Hrefter gick jag till min
tobakshandlare, kpte resprovision af tobak och satt vl en hel timme
i hans bod, frn den hann skras och bli frdig. Hrunder drucko vi
kaffe, rkte och pratade. All, helst litet betydligare, handel gr till
p sdant stt, ty man fjeskar ej. Hela min handel gllde dock blott 16
piaster. I allmnhet r det frunderligt huru lngsamma menniskorna
hr ro och huru tligt de kunna sitta timtal och vnta, utan att det
minsta ledsna eller trttna. Om aftonen gick jag med Murad till _Ustad
Mahmod_, der vi blefvo sittande omkring en timma och drucko kaffe,
kryddadt med neglikor. Gubben var dock i dag ej p lika godt humr,
som i gr, och ej s pratsam. Likas Murad. Gjorde bekantskap med
_Wrede_, hvilken verkeligen frekom mig som en skojare, med den
vanliga Tyska stormunnen. Han lofvade ge mig goda upplysningar och
frhllningsreglor fr min resa; han knde bst sttet att frdas i
Arabien, ty han hade p det rtta och enda rtta sttet bde fretagit
och utfrt sin resa o.s.v.

Mars 7.

Gick bittida till Murad och tog honom ut till _Khan elkhalili_, der vi
skulle handla allehanda, men emedan han hade affrer p annat hll,
lemnade han mig snart ensam; jag vandrade omkring p thorsdags
marknaden eller auktionen, kom i fl med boksljare, dels p gatan,
dels inne i _kutubijeh_, och handlade tskilliga saker fr
universitetet. fven kpte jag ett par nya skor af en sherif, som
frgade mig mitt namn; likas hade fven den shekh _Ibrahim_ gjort,
af hvilken jag p gatan kpt bcker. Sherifen qvestionerade mig
mycket om Murad, som frst p morgonen varit med mig der, och frgade
om han vore moslim. Jag sade mig ej knna honom, hvarp han sade sig
anse honom fr en Frank och gjorde dervid en hgst rolig, ngot
fraktande min, liksom han ville varna mig fr honom. D jag sade
mig vara Tscherkess och lkare, upprepade han flera gnger: _ma ska
allah_. Jag kom hem middagstiden, men begaf mig straxt ter ut
till _kutub khaneh_ och kpte _Alfijeh_, hufvudsakligen till lektyr
under resan. Om aftonen drack jag th hos Murad i sllskap med en
ung Fransos, nyligen kommen frn Suez, och gjorde derefter en liten
promenad med Murad, i vackert, mnljust och stjernklart vder.

Mars 8.

Bittida om morgonen till Murad fr att trffa _raisen_ (skepparen) och
ge honom pengar; men som han nnu ej var kommen, ej heller efter
ngon vntan kom, begaf jag mig bort till Bokti, tog af honom pengar
och gick ter till Murad. Icke heller nu var raisen kommen. Jag gick
d till _Prunner_ och fick af honom bekrftelse p hvad jag lnge
misstnkt, att nemligen Murad hr ej var p det bsta knd, utan
fastmer ssom en krngelmakare, hvarfore jag genast beslt att sl hela
resan med honom ur hgen. Gick ter till Bokti och underrttade honom
om mitt beslut; han bad mig hemta raisen till honom. Der erfor jag att
_Kraemer_ och _Timofejef_ voro hit ankomna, hvarfre jag gick till
Khler, der jag trffade den sistnmnde, nnu nstan lika barnslig och
pojkaktig som i institutet. Jag blef en lng stund der, pratande med
honom och med Khler. De ro dock ingendera af mitt folk. O att jag
nu hade hr ngon af mina Finska brder! Kort hrefter trffade jag
hndelsevis raisen p gatan och frde honom till Bokti, som talade med
honom och frmdde honom lofva att terhemta den ena af de tv guiner,
jag gett honom i frskott. Dock nr raisen var gngen, sade mig Bokti:
"tro ej att han kommer". Derefter gjorde jag ensam en liten promenad
i staden, trtt och ledsen, men p stt och vis glad och tacksam mot
Herren, som underbarligen ledt mig utur en gonskenlig fara. Jag kom
hem och stultade ensam i min stora _ka'ah_, sedan jag p morgonen ltit
min tjenare g. Nu kom _'Omar_ med bud frn Murad att jag skulle komma
dit. Jag kan ej neka att det var med ngon ovilja jag gick dit, men
gjorde det dock fr apparencens skull, t med honom och drack kaffe,
men kom snart hem.

Mars 9.

Var hela morgonen p sprng fr att trffa Murad, som  sin sida fven
var p sprng fr att f _Omar_ p fri fot. Man hade nemligen tagit
honom p gatan och frt honom i vakten, till flje af ordres frn
_Abbas_ pasha. P eftermiddagen kom hit _Timofejef_, fljd af _Amin
agha_, och de blefvo hr sittande att dricka kaffe. Sedan gick jag
ut med _Timofejef_ och fljde honom hem. Sedan jag lemnat honom och
gtt ett stycke i trdgrden, kom jag i fl med en gammal Engelsman
med kortskuret grtt skgg. Vi fljdes lnge t, n spatserande, n
stannande, allt under prat. Nr han hrde att jag var Finne, frundrade
han sig hgeligen, sade att man i England och Frankrike visste
stort ingenting om det landet och att dess folk ansgs som "savages".
Han skref upp mitt namn i en liten annotationsbok, jemte mitt land,
vrt universitet och min lder. Det drjde ej lnge frn samtalet
fll p religionen, d han brjade filosofera och prata hgst ifrigt,
allt som oftast stannande och, som det tycktes, glmmande sig i sitt
prat. Jag fljde honom hem till hans port, emedan det redan blifvit
ngot skumt och han ej rtt tycktes hitta vgen. D vi skildes, frgade
jag honom hans namn; han sade sig bra vara knd till namnet, emedan
han hade publicerat mnga arbeten, men genom frfljelse och intrig
blifvit kringskuren i sin verkningskrets. Han var fverhufvud en hgst
rolig och originell gubbe, jag hade mycket roligt med honom, och vi
lofvade att se hvarandra ter. Han gaf mig nu sitt kort, der han
kallades: Rev. _John Pring_. P hemvgen anhll mig _Wrede_ p gatan
och vi blefvo stende vl en halftimma att prata. Han hade den vanliga
Tyska jargonen, talade om _Pococke_ &c. och var nu sysselsatt med
utarbetandet af sin resa, som skulle tryckas. Lngre fram p gatan fick
jag fast Murad, med hvilken jag fljde till hans hem och drack th der,
i sllskap med Fransosen frn Suez. De tyckas bda tv vara i trnga
skor och ej rtt veta hvad de skola fretaga sig.

Mars 10.

Drack kaffe p morgonen med min Berberi, som pratade allehanda,
isynnerhet om Koran, ur hvilken han ville lra sig suran _iasin_, den
han fordom kunnat, men numera glmt. Han hller mig fr en muslim och
sade: "du knner och kan Koran, men folket sger allt nnu _khavage_".
Lngre fram p frmiddagen kommo _Timofejef_ och _Amin agha_ hit och
jag begaf mig med den sistnmnda till _Bolak_, der jag erfor att
Murad i gr morgons talat med skepparen, gifvit honom nnu 60 piaster
_'arbon_ och sagt att de 2 guinerna voro frn hans ficka, med mera
dylik lgn. Saken afgjordes s, att jag i morgon skulle komma dit med
Murad och jemte honom der afsluta saken med skepparen och _dabiten_,
som _Amin agha_ tagit ut frn ett caf. Middagstiden gick jag till
Murad, men trffade honom ej frn omkring _'asr_. Jag sade honom dock
ingenting annat, n att konsulatets janitschar ensam varit till Bolak,
och bad honom i morgon flja med mig dit, hvilket han naturligtvis
lofvade. Fr frigt hade han det tvungna lugn i sitt ansigte, som man
alltid finner hos gamla rackare; men han tycktes ej mera kunna se mig
rtt i ansigtet. Om aftonen kom han till mig och efter hostningar och
pustningar upprepade han sin redan i gr gjorda begran, att jag mtte
lna honom pengar, hvarvid han gjorde mig allehanda projekter, dem jag
naturligtvis ej kunde antaga. I dag, liksom i gr, var en het dag, med
qvalmig _khamasin_ luft, impregnerad af damm och rk; isynnerhet inne i
staden kunde man ej draga ett enda friskt andetag.

Mars 11.

Gick om morgonen ut fr att gra min uppvaktning hos _Kraemer_, men
det var d fr bittida. Derp spatserade jag i allen, stannade i
ett caf-tlt, satte mig p en _serir_ med benen i kors under mig
samt begrde kaffe och _shishe_. Medan jag vntade kom en Syrier, med
hvilken jag gaf mig i samtal. Vi kommo oss i vidlyftigt prat, och som
han skert fann mitt tal fr mycket grammatikaliskt, brjade fven han
tala samma sprk. Man hemtade mig kaffe med socker, men jag gaf det
tillbaka och sade att jag fordrat det utan socker. Derefter brjade
Syriern kalla mig effendi. Vi pratade lnge och det var ganska roligt.
Derefter gick jag ter till _Kraemer_, men nu var han upptagen af
konsuler, som voro hos honom. Jag gick derfre till konsulatet, dit
_Peterson_ snart ankom och frgade efter mig. Han blef sittande der och
det var med obeskriflig frjd jag ter talade mitt modersml. Men i
brjan var det mig nstan ssom ett frmmande sprk, orden ville nstan
fattas mig. Men  andra sidan tyckte jag mig nnu aldrig hafva funnit
mitt modersml s vackert; det var med en viss stolthet jag ansg mig
lycklig att ga ett s kta rent modersml. _Peterson_ sjelf tycktes
vara en hygglig, treflig, ung man. Vi kommo fven p det vanliga
Svenska kapitlet och deri var han lik alla sina landsmn. Middagstiden
var nu inne, hvarfre vi slutade med en fverenskommelse att trffas
snart igen. Jag gick hrefter till _Kraemer_, vr generalkonsul. Han
var ensam och ledig samt tog emot mig med srdeles hygglighet.
Han tycktes nnu vara helt och hllet intagen af sin resa till fre
Egypten, talade mycket om den och de underbara saker han sett, s att
hos mig stor lust uppstod att resa dit och tillika stor frargelse
fver att min tillmnade frd dit s snpligen krupit i scken. Han
hade en blandning af Tyskt, Engelskt och litet Ryskt i sitt vsende,
tycktes vara belsen, men kanske vilja litet briljera dermed. I allo
och fverhufvud var han dock en hgst frtjenstfull och prktig man,
ssom jag frut hade hrt frn mnga hll. Omkring _'asr_ gick jag
till Engelsmannen _Pring_ och gjorde en hgst egen, besynnerlig visit.
Tiden upptogs hel och hllen, omkring halfannan timma, af hans prat och
filosoferande uti religion. Hans ider tycktes mig just ej egna eller
originella, sannt religisa utan att vara just strngt pietistiska;
i hans vsende fanns den kta vanliga Engelska rttframheten och
rligheten. Han tog fram ett arbete af sig, ett poem som han kallade
_The millennium eve_, och lste upp fr mig derifrn ngra stycken, med
en hgst enkel, okonstlad och ren deklamation. Men fri var han dock
ej frn frfattareffnga. Han sade att detta hans arbete stod och
paraderade p de frnmsta bokhandlares hyllor i London, vore med hgt
berm omordadt i flera Engelska tidningar, isynnerhet Times, och dock
kpte ingen menniska det. Han sade sig vara frfljd, frbjuden att
predika och publicera ngot, men hade dock bibehllit den ungdomliga
sjlsfriskhet, som en sann religis tro alltid ger och en allvarlig
vilja att offra sig fr Herrans och det godas sak. En besynnerlighet
var, att han sade sig alltid brja _Fader vr_ med: "helgadt varde ditt
namn, fader vr." Han r i sanning en egen och rolig man, men, som jag
tror, vrd all aktning. Derefter gick jag till _Ustad Mahmod_ och blef
sittande hos honom hela aftonen. Han lofvade skaffa mig logis i sitt
qvarter &c. och tyckes vara en hgst prktig man; dock smrtar och
litet skrmmer det mig att ha gjort hans bekantskap genom Murad.

Mars 12.

Vandrade om morgonen ut genom en stadsport, upp sandbergen och
frjdade mig fver den vackra utsigten. Nedkommen derifrn vandrade
jag nnu litet omkring i staden, vek in hos Timofejef och satt der en
stund. Murad skickade efter mig. Vi hade p gatan en ngot malicis
explication mellan oss. Derefter spatserade jag omkring _birket_ och
gick vid _maghrib_ till _Ustad Mahmod_, som i gr hade inviterat mig
till sin aftonmltid. Nr jag kom, var han nnu ute och jag blef lnge
sittande med hans unge slgtinge, som bor i samma hus hos honom.
Efter _'eshe_ kom han sjelf, med en annan gammal revrdig grskggig
gubbe, som genast nr han kom in begrde en _seggade_ och gjorde sin
bn. Derefter hemtades bordet fram och vi brjade ta. Som allt hr
r tvrt emot hvad hos oss, s brjade man med bakelser, en smrtorta
och en st torta; frst sedan vi tit deraf, sade vrden _bismillah_
och nu brjade vi grpa i kttrtterna, som alla voro rikt anrttade,
srdeles vlsmakande och isynnerhet mycket kryddade med peppar. Emellan
bitarne togs frn en liten skl i ttika inlaggd lk och gurkor, samt
lng grslk, som lg bredvid. Brd lades i ymnighet omkring bordet,
icke p det, utan omkring dess ftter och lyftades aldrig upp bordet,
utan derunder brts en bit och stoppades i munnen. Jag mrkte mig nnu
vara ngot klumsig och generad, men det var ock frsta gngen jag t
hos Araber. Efter mltiden kokades kaffe i en framlyftad _mankad_ och
vr vrd brjade efter vanligheten med historier frn _Zahir_, der han
tyckes verkeligen vara vl hemma. Det hela var ndligen trefligt och
roligt, isynnerhet genom den fullkomliga olikheten emellan vr vrds
och den andre gamle shekhens karaktr, som var hgst lngsam och litet
torrolig. Vi suto kanske till kl. 5, d.v.s. omkring kl. 11 p aftonen,
rkte, drucko kaffe och hrde p vr vrd, som blott sllan afbrts af
ngon annan. Sedan fljdes den andra gsten, den gamla shekhen, och jag
t bort och vi hade ett lngt stycke samma vg.

Mars 13.

Gick bittida om morgonen ut till _Sok ennahhasin_ och kpte _tisht_ och
_'ibrik_ t mig fr 50 piaster. Gjorde sedan ngra turer i staden hit
och dit; trffade _Pickering_, som nu terkommit frn fra Egypten.
Det var med stor frjd jag tersg honom, och fven han tycktes vara
glad att trffa sin "old friend" som han sade. Han var ganska frndrad
till sitt utseende, sg mycket friskare och raskare ut, hade mycket
mera lif i hela sitt vsende, var muntrare och pratsammare. Deremot
tyckte han att jag tagit ngot af och blifvit magrare, n d han sg
mig ombord p _Scamandre_ och i Alexandria. Det tror jag ock, ty det
trkiga lifvet hr, isynnerhet de senaste dagarnes hndelser, den nu
bljande hettan och _khamasin_ hafva mycket kostat p mig. Jag satt en
stund p kansliet och sg der en Perser, en _khodja_ hos _Abbas_ pasha,
som nstan var en den vackraste man jag sett. Han reciterade Persiska
verser med en srdeles klangfull stmma och talade fven flytande
Arabiska och Turkiska. Murad hade skt mig tskilliga gnger i dag,
men icke trffat mig, hvarmed jag ock var njdast. Vid _maghrib_
gick jag enligt fverenskommelse till _Ustad Makmods_ hus och tog efter
liten vntan honom och hans slgtinge med mig hem, ty vi hade i gr
kommit fverens att de skulle supera hr. _Fattoma_ hos Fransmnnen i
fra vningen hade tillredt vr mltid och den var i sanning rik och
fverfldig, med 10 eller 12 rtter, tror jag, allt fr de 5 francs jag
gifvit henne. De blefvo sittande hr temmeligen sent och drucko fven
th. _Ustad Mahmod_ berttade efter sin vana historier, i dag ur _Tusen
och en natt_ om _Haron arrashid_. Det var fverhufvud ganska trefligt
och klockan var skert 5 eller 6 (11 eller 12), d de gingo bort.

Mars 14.

Gjorde om morgonen en lng vandring i staden och kom ter till ett
stlle i SV delen, der jag frut en dag frvillats. Detsamma hnde mig
i dag, jag vandrade flera gnger samma vg, men kom aldrig ut frn
qvarteret der jag blifvit instngd. Slutligen kom jag dock ut till
_Khan elkhalili_ och slunda kort efter middagen hem. Murad hade ter
i dag sprungit och skt mig, jag vet ej huru jag skall bli af med
honom fullkomligt. P eftermiddagen vandrade jag fven omkring med
_Timofejef_, och stannade i ett caf vid _Birket_.

Mars 15.

Beskte _Pickering_, som jag tycker har blifvit en helt annan man, i
allo till stor frdel fr honom. Jag satt der omkring en timmas tid
och fann det ganska trefligt. Han r i allmnhet frdragsammare med
sprket, n de flesta Engelsmn, och tyckes ingalunda trkas ut af
mitt tal. Trffade senare _Timofejef_ och satt med honom en stund
i ett caf; gick derefter hem till honom och tillbragte i hans och
shekh _Dosokis_ sllskap hela aftonen till ganska sent. Shekhen var en
ondligt treflig och prktig man, med ngot tycke af _Tantavi_, icke
"fanatiqv", som han sjelf sade. Dock _Tantavis_ like har jag nnu ej
funnit. Han gaf mig mycket berm for mitt sprk, det var _fasih_ &c.
Men hvad jag ej kan tla r orden _genabek, hadratek_, som numera
kommit in i Arabiskan. fven hr fr folket den Franska artigheten allt
mer och mer. O att jag vore bland Beduinerna!

Mars 16.

Satt i kansliet en stund och vntade p _Amin agha_, som ej kom i dag.
Trffade p hemvgen _Peterson_, som jag tillfrgade om _Pickering_.
Han sade att han var en mycket lrd man, stor naturalhistoricus och
isynnerhet frenolog. Nr jag kom hem skickade jag min Berberi till
_Oriental hotel_ med en biljet och riktigt hemtade han min Pickering
hit. Han blef sittande hr ngot fver en timma, vi drucko kaffe, rkte
och funno oss trefligt tillsammans, tminstone jag. Omkring _'asr_
gick jag ut och t middag p ett Grekiskt matstlle, som jag hittade p
i _Moski_. Derefter vandrade jag nnu litet med _Timofejef_ och gick
slutligen till _Ustad Mahmod_, men trffade honom just nra hans hus
tillika med Murad, hvarfre jag lt dem passera, utan att anhlla dem.

Man 17.

Om morgonen kom till mig Timofejef och sedan vi druckit kaffe
tillsammans gingo vi till _Divan elmudaris_, fr att trffa _Refa'a
effendi_ och tala med honom om de bcker vi skulle kpa frn _Khutub
khane_. Han var ej tillstdes, men vi blefvo en lng stund sittande hos
shekh _Kotta_, Tantavis goda vn och lrare. Elever samlades omkring
oss till stort tal, vi pratade och hade trefligt. Kotta tyckes vara en
skicklig man, men har fven ngot af det halffranska fladdriga vsendet
och ngra artighets-termer, hvilka jag till min stora frargelse
funnit hr hos s mycket folk. Detsamma tyckte jag mig fven mrka hos
eleverna, bland hvilka en stor del fven talade Franska ganska vl. Med
skl kan man sga att Mohamedanismens sista tider ro inne, att ett
frderfvets och frfallets dialektiska moment trder in i Orienten; men
det r vl ett ndvndigt fvergngssteg till ngot bttre, ssom jag
hoppas. Dock _allah dalam_. Jag fick fven hr berm fr mitt sprk af
_Kotta_ och andra. Derefter gingo vi till Timofejef, drucko th och
spelade ett parti dam, hvarefter jag skte _Ustad Mahmod_, men fann
honom ej hemma frn efter _'asr_, d jag satt en stund uppe med honom
p hans tak och hrde honom tala vackra historier om Murad, som i gr
frskt bakdanta mig infr honom. Jag freslog fr honom att f bo
och lefva i hans hus, ssom en medlem af hans familj; till min stora
frundran gick han in derp. Gr detta i verkstllighet, s r det
sannerligen den strsta lycka som kunnat hnda mig.

Mars 18.

Sprang hela frmiddagen fr att f tag p _Refa'a effendi_, men
trffade honom ej. Satt en stund i kansliet och sprkade med en just
frn pilgrimsfrden terkommen Perser, som hade frlorat sitt pass p
vgen och nu anhll om nytt. Han skref en utmrkt vacker Persisk stil;
jag fick af honom ett profstycke, som han hr skref t mig. Begaf mig
efter _'esha_ till _Ustad Mahmod_, t der med honom och en ung vacker
prydlig man, som utomordentligt behagade mig. Han pratade efter
vanligheten sina historier hela aftonen, med en srdeles stor
berttarefrmga och liflighet, allt under oupphrligt drickande af
kaffe och tobaksrkning. Senare kom fven Hossein hem och vi suto
uppe tills mycket sent. Slutligen hemtades fram bolster och breddes
ut p golfvet, d vi jemkade oss till sngs. Vi lgo alla 4 liksom i
syskonsng, _Mahmod_ och _Hossein_ lste mycket bner nr de lade sig,
otaliga gnger upprepande isynnerhet _bismilla_. Man lade sig frst
under tcket och kldde s rtt af sig, till och med skjortan. Turbanen
behll _Mahmod_ p sitt hufvud, men aflindade shawlen och behll blott
_tarboshen_ med en liten hvit duk omlindad lngst ner. Jag tillbragte
en hgst orolig natt, strd af trummornas och pipornas sorl, som
ledsagade ankommande pilgrimer.

Mars 19.

Vi stego bittida upp fre solens uppgng. De andre gjorde sin
morgonbn, men jag hade ej mod att bedraga dem midtfr deras gon,
utan tvttade mig blott till bn, gick upp p taket, sg mig omkring
och fann mig vara i en verkeligen hgst penibel stllning. Sedan vi
derefter druckit kaffe och rkt, gingo vi ut fr att se p pilgrimerna,
som i dag tervnde hem. Vi gingo ut ur staden ett stycke och mtte
oupphrligen pilgrimer, dels p kameler med mngahanda slags sadlar,
dels ocks utan sadlar, dels p snor, fljda af slgtingar och
vnner, som gtt ut att mta dem, bland hvilka flere fven hade hemtat
musikanter med sig. Man sg ocks skaror af qvinnor, som gtt ut fr
att mta kanske en son eller en husbonde, men kommo grtande och
jemrande hem, lika ensamna som de gtt ut. Han hade ej kommit tillbaka,
utan dtt p den besvrliga vgen! Deremellan syntes flera skaror, som
firade en omskrelse, med den renade ibland sig sittande p en hst
och ganska grannt utstyrd i glitter och guld, fregngen af musikanter
och kmpar med kpp. Pilgrimerna sgo icke s litet stolta ut, det
var med en viss stolthet och vrdighet de gfvo sin _selam_ t hger
och venster, d de af glada vnner besvarades med _bissalameh_. fven
jag knde en viss frjd och tnkte med lngtan p den tid, d kanske
fven jag ngon gng skulle komma hem frn en dylik pilgrimsfrd, samt
lngre fram ngon gng emottagas hemma af vnners och slgtingars glada
anleten. Vi stannade i flera cafn, kommo genom _Mahmod_ in i flera
stora sllskaper och jag togs af alla fr en moslim. Vi drucko
kaffe till ondlighet, mer n jag vet mig ngonsin frr hafva druckit,
s att jag brjade knna knipningar i magen, isynnerhet derfre att
jag ingen mat hade frtrt om morgonen. fven brjade tiden synas mig
ngot trkig och lng; ehuru vi ej sett _Amir elhagg_, som sades frst
i morgon komma med _Mahmil_, var jag glad att jemte de andra f stiga
upp och g hem. Jag gick p eftermiddagen till _Bokti_, tog pengar och
underrttade honom om den fverenskommelse jag trffat med _Mahmod_,
att helt och hllet bo och lefva hos honom i hans hus och i hans
familj; men jag fick till svar att det var absolument omjligt, att
jag d ej kunde njuta ngot skydd af konsulatet. Detta svar gaf mig
myror i hufvudet, jag visste ej rtt hvad jag skulle fretaga mig och
sga t Mahmod, d han enligt fverenskommelse skulle komma hem till
mig efter _maghrib_. Medan jag satt och funderade, kom _Timofejef_
med den nyss hit anlnda Kasanska kandidaten (eller ngot dylikt),
som sade sig mna drja i Egypten 4 mnader fr att underska dess
dialekter, utan att han nnu frstr just ngonting af det hr talade
sprket. Desse drucko th hr omkring en timmas tid och skulle snart
terkomma fr att hr tillbringa natten. Om aftonen kom riktigt
Kasanaren och berttade att _Bokti_ sjelf hade gtt till _Timofejef_
och strngt frehllit honom otillbrligheten af att i gr i ett caf
hafva gifvit sig ut fr moslim samt annat dylikt; dervid tyckes han
ock hafva yttrat ej den bsta tanke om mig. Stackars gamle gubbe!
_Ustad Mahmod_ kom ej i dag och jag var p det hela njd dermed.
Hittills har jag i det prisade _Masr_ ej haft annat n ledsamheter;
om det ej snart blir annorlunda, sger jag farvl t Egypten. P
eftermiddagen satt jag mycket lnge i ett caf vid _Birket_ och
pratade med en ldre, fullkomligen Arabiskt kldd man, som frstod
blott detta sprk, men sade att hans far varit Tysk. Han tycktes vara
en treflig, hederlig man, s att jag fann mig vl i hans sllskap.

Mars 20.

Gick bittida ut och tog en sna, som frde mig till en af Kairos
strsta gator, ledande till slottet, der _Mahmil_ skulle passera. Folk
var samladt till stort tal, sittande dels p bod-_mastaberna_, dels p
_serirer_ och _kurser_ utanfr cafn, dels trngande hvarann p gatan.
Jag lemnade hr min sna och vandrade fram t slottet till. Efter
en stund kommo 2 alldeles nakna, blott om midjan ombundna, solbruna
mn, som tycktes vara ngon sorts pajazzon, fljda af gatpojkar,
hvilka kastade stenar och glpord t dem. Kort efter dem fljde en
annan pajazzo, komiskt utstyrd i trasor, som fven hade samlat en hop
pojkar omkring sig. Kort derp kom processionen, fregngen af ngra
officerare till hst, militrmusik och soldater. Sjelfva processionen
bestod frst af 2 kameler, utstyrda med vackra rda guld-broderade
sadlar; efter dem _Mahmil_ och derefter _Amir el hagg_, kldd i
Turkiska vidbyxor med en rd grdel om lifvet, men fr frigt alldeles
naken. Han var en _Maghrabi_ af svartbrun frg, hufvudet kalt fver
hjessan, men rundtomkring omgifvet af grtt smknottrigt hr och hvitt
skgg. Han runkade oupphrligt p hufvudet och kroppen gungades af
kamelens gng. Jag vet mig aldrig ha sett ngon menniska, som gjort
ett s eget underligt intryck p mig. Han var ock den jag mest, nstan
allena betraktade af hela processionen; jag hade svrt att taga mina
gon frn honom. Efter honom fljde _tabl-ister_, fvenledes
p kameler, allt under tget bultande p sina sm tympaner.
Militr fljde med processionen, isynnerhet omkring _Mahmil_ gingo
flere, som hade kppar eller _korbager_, med hvilka de ofrvget
slogo in bland den ptrngande folkmassan t alla hll. Jag fljde
processionen upp till citadellet, utanfr hvilket den nnu p en stor
ppen plats gjorde ngra slag; sedan framskred den upp, der _Mahmil_
fverantvardades kanske i _Ibrahim_ pashas hnder. Hr frlorade jag
hela hrligheten, men stannade qvar p citadellets stora grd. Sedan
besg jag Josefs brunn, och gick dit ned, beledsagad af en ung man
med ett ljus. Vid nedstigandet upprepade jag flitigt _bismilla_, och
lngst nere lste jag _fatihe_ vid _'Abd Allas_ graf. Min ledsagare
visade mig en tillstngd vg, lngs hvilken han sade att _Sejidna
Ira_ frdats till Syrien, hela vgen under jorden. Nuvarande pashan
hade ltit tillstoppa den. Jag rknade stegen upp och fick dem till
omkring 230. Det hela var hgst kurist. Det var nu omkring middagstid
och ganska hett, hvarfre jag knde mig ngot trtt efter mina lnga
vandringar i dag. Dock gick jag allt nnu int staden och trffade ihop
med en gammal Turk, som sade sig hafva varit sngare fordomdags, men nu
i 12 rs tid hafva lefvat utan ngon slags inkomst, _min'and Illah_.
Kasanaren flyttade in i dag och jag tillbragte en stund af aftonen hos
honom, jemte Timofejef och Khler, som p en stund kommo dit.

Mars 21.

Gjorde fram p dagen en lng vandring omkring _Gemelije_ och nrbelgna
trakter; nr jag kom hem hade husets gare varit hr och sagt att
lokalen, som jag mnade hyra, ej vore ledig. Kasanaren kom kort derp
in till mig och plgade mig ondligen med sitt fadda resonnemang
angende Araberna och deras sprk, om hvilket han har allsintet
begrepp. Han frekommer mig srdeles trkig, oaktadt han har god
jargon att disputera och skryta; han sade sig i Persien hafva funnit
8 hittills alldeles oknda och oomtalade dialekter af Persiskan m.m.
Satt en lng stund om aftonen i ett caf bredvid 3 Perser, som efter
deras vana reciterade verser. Min krlek fr Persiskan vaknade dervid
ter upp. Senare satt jag i ett Turkiskt caf och sg ett skuggspel
med mycket faddheter. Var hela dagen uttrkad och nedstmd fver det
frdmda bestyret att f logis och det gagnlsa lif, som jag hittills
frt i Kairo.

Mars 22.

Vandrade omkring fr att ska mig rum. Var frst hos min gamle _bavab_
i _Shishim_ och med honom i ett bredvid belget _vekale_, der prktiga
rum funnos; sg sedan p ett hus i _Asbukije_. Middagstiden kom
Timofejef hit med shekh _Ibrahim_. Vi suto hr tillsammans och drucko
kaffe, sedan fljde jag med honom nra till _Ashar_, gick till _Esk
el moajat_ och pratade med _Hassan_, af hvilken jag bestllt dynor
och bolster. Satt p eftermiddagen i cafn vid _Asbukije_ och hade
trkigt. I afton brjades _Molid ennebi_ och man uppslog cafn och tlt
fverallt vid _Birket el asbukije_. Om aftonen gick till _Ustad Mahmod_
och tillbragte der hela aftonen. De ville med all gewalt att jag
skulle flytta till dem.

Mars 23.

Visste ej hvad jag skulle fretaga mig, ty hemma trifdes jag ej hos
Kasanaren. Gick derfre ut och gjorde ej annat n strk omkring utan
ml och syfte; satt i cafn och hade frfrligt trkigt, med nedtryckt
och frstmdt sinne. Begaf mig till _Roda_ fr att trffa _Peterson_,
men han var ej hemma. Kom sedan till mitt qvasi-hem hos Kasanaren, men
gick ter snart ut, satt tills efter _'esha_ och vntade frgfves p
_Mahmod_, som jemte _Hossein_ lofvat komma fr att trffa mig.

Mars 24-31.

Sedan jag frgfves vandrat omkring, anmodat allt mjligt folk att
skaffa mig rum och fven sjelf besett ngra, men aldrig funnit ngot
som convenerade mig, beslt jag mig fr ett i en stor _vekale i
Gemelijeh_, tillhrande _Selah dar_. Jag flyttade fven ditin den 25
om aftonen och fann blott toma vggar, nersmutsade af damm och annat,
som min _bavab Mohammed_, tillika med en ung vacker flicka, dotter till
den andra _bavaben Ahmed_, ej kunnat f bort med flitigt tvttande.
Jag uppmanade dem att gra allt sitt mjliga fr att f rent och hade
dem nnu fljande dagen att putsa vggar och fnster. _Saleh, bavaben_
i _Shishim_ der jag allrafrst hade logerat, hade rekommenderat mig
hr hos sina kolleger med stort berm och det vanliga: _ma fisk zejo_.
Jag blef derfre vl hyllad och hllen fr en rttrogen moslim. Alla
dessa dagar upptogos nu af att ordna mitt hus, kpa dynor och bolster
fr att beklda mina _mastaber_, lsa flitigt p pungremmarne, grla
och handla i bazarerna samt med snickaren m.m. Aftnarne upptogos af
promenader vid _birket el azbikijeh_, der man nu (sedan fredagsaftonen
den 22) firade _Molid ennebi_. Man hade denna dag ppnat otaliga bodar
fr stsaker omkring shekh _Bekris_ hus och hgre uppt staden, samt
kat antalet af cafn i promenaderna omkring Birket. Isynnerhet om
aftnarne samlades hit folk till otalig mngd, mest af lgre klassen; de
suto i cafn eller vandrade omkring och hrde p sngare eller spelmn,
sgo p _hawa_ och andra konstmakare eller apledare, samt lto gunga
sig. Man hade under shekh _Bekris_ hus uppslagit tlt, strckande sig
nda till bron vid _Divan el modaris_, i hvilka om aftnarne samlade
sig skriftlrda; dessa lste frst ur en bok _El dalail_, om deras
nstan som afgud dyrkade profet, hllo sin aftonbn vid _'esha_ i stort
sllskap, och gjorde sedan _zikr_. Detta tycktes vara hufvudsaken
af sjelfva festen och fverallt hrde man sdana. Egen och fr oss
alldeles fremmande r karakteren i _zikr_, som p mig gjorde stort
intryck. Kren mumlade djupt och dft, oupphrligen och ofrnderligt:
_allah_ eller _la illaha illalallah_, i ett sorl som liknade, tycktes
det mig, ljudet af brummande bjrnar, hrdt p lngt hll; till detta
accompagnement sjng en eller flere strofer ur Koran, p en ganska
enkel, ngot fugalik melodi. I somliga tlt fljdes sngsolot af en
fljt, som blste partiet unisont med sngaren och gjorde en mycket
vacker effekt. Harmoni hrdes aldrig, utan allt var unisont, s nr
som p den mumlande kren. Hrvid gjorde de oupphrliga svngningar
p hufvudet, samt allehanda pkostande och anstrngande rrelser med
kroppen; de fortforo dermed mest hela natten, utan rast och uppehll,
s att jag ej kan begripa huru de kunde hlla ut. Men troligen var
det entusiasmen och exaltationen, som gaf dem denna styrka. P de
flesta syntes en matt hektisk rodnad p de bruna kinderna, hvilken,
tillsammans med den absoluta hngifvenheten och glmskan af allt
jordiskt, gaf dem i sanning ett halft helgonlikt utseende. De hade
gonen lykta, samt syntes helt och hllet vara frsnkta och drnkta
i _allah_; jag mste tillst, att jag sllan sett eller hrt ngot s
hgtidligt och religist. Tlten voro illuminerade och bredvid bron
hade man upprest en hg stllning, i form af en lngstrckt bge eller
segerport, hvilken man fven illuminerat med lampor ssom annorstdes.
Fr frigt strckte sig frjden icke hgre upp i staden, utan allt var
concentreradt hr, och allenast minareten i den hr belgna moskn var
illuminerad. Jag vandrade oupphrligt af och an bland folket, kpte
hr och der ngot af deras _helaveh, sukkarije_ och ntter &c., alltid
fr 10 fadda. Njen funnos, utom _zikr_, fga om aftonen, blott ngra
sngare hr och der i cafn, tympaner och Turkiska _karagjoser_. fven
hrde jag nu, litet hgre upp int staden, en _Abo zeid_ berttare med
sin _kemenge_. Han dels reciterade, dels sjng (som jag tror) verser,
och accompagnerade sig sjelf jemte en annan p en _kemenge_, som var
hgst enkel med ett ngot surrande ljud. Hans fredrag var vackert,
verkligen delt, och behagade mig mycket. Om dagen hlls ingen _zikr_,
men d voro hava frsamlade och gjorde sina konster, to blr och blste
ut rk m.m.d. dumt tyg. De hade med sig en eller flere gossar eller togo
dem frn den skdande barnhopen; dessa gjorde fven sina konster,
skreko och grinade frfrligt, samt voro alltid _sa'idi_ och tjente till
_havins_ handtlangare. Jag sg huru han en gng krde en trdkula in i
munnen p en sdan gosse, lade honom sedan p hans hnder och ftter,
blottade helt och hllet ryggsidan, tog ut kulan derifrn och kastade
den hgt i luften, till stor frlustelse fr det med ganska litet njda
folket. Tv _khovaler_ sg jag fven i ett tlt. De voro kldda som
flickor och dansade med ganska stor expression, ehuru mycket lascivt.
Den ena var en ung vacker gosse, och tog sig ganska vl ut som flicka;
men den andra var otymplig. Musiken, efter hvilken de dansade, utgjordes
af en _zummara_, en sorts sckpipa, och en tympan. Processioner gjorde
man fven om aftnarne, hvar och en assistent med ett lngt vaxljus i
handen. Festen slutades den 30 om middagen med _doseh_, en ceremoni,
verkligen den frunderligaste man kan se. Dervisher, fromma mn och
(tror jag) hvem helst som ville, lade sig utmed marken p magen, den
ena ttt invid den andra, och shekh _Bekri_, sittande p en stolt
vacker hst, ledd af en man p hvardera sidan, framskred lngsamt fver
de prosternerade mnnernas ryggar. Nr de stego upp allteftersom de
blifvit fverridna, blefvo de omringade och omfamnade af vnner och
slgtingar, upplyftade och halft burna af dem. Deras gon voro slutna,
de svarade ej p de frgor som gjordes dem, och tycktes vara alldeles
afsvimnade. Dock, som det syntes mig, kom det sig ej af smrta, utan
fastmera af from religis hnryckning och exaltation; ty efter ngra
gonblicks afdning vaknade de upp, alldeles friska och frdiga,
samt berttade med munter och fullkomligt naturlig stmma, huru ltt
hstens fot gtt fver deras rygg, utan att frorsaka den ringaste
smrta. Detta var egentliga slutet p festen, men denna afton och natt
fortsattes nnu de vanliga frlustelserna. Trngseln var frfrlig vid
_doseh_ och barn trampades frfrligt mellan ftterna. Jag trffade
lyckligtvis ihop med en Turk och trngde mig fram med honom, upprepande
som oftast halfhgt fr mig sjelf: _la illaha illalallah_. Polisen
behandlade hr som annorstdes folket frfrligt grymt, slende in i
pbelhopen med kppar t ansigtet och ryggen eller hvart helst det
trffade. Under dessa dagar hade jag fven lyckan bivista en konsert
i ett privat hus i mitt granskap, der brllop eller ngon annan
familjefest firades. Grden var full med folk, placerade p de hr
vanliga hga trdsofforna och palmqvist-stolarne. Uppe i ett stort
fnster, _meshrebije_, bildande ett slags galleri, suto musikanterna
med sina instrumenter och sngarne. Jag kunde ej se dem, men som jag
tror var der fljt eller _nai, kemenge och kanan_. Ssom fverallt hr,
var i musiken ingen eller blott fga harmoni, dock vexlade instrumenterna
med solo och melodier. Musiken var hgst enkel, men vacker, sm korta
ngot fugalika satser. Ngot komliga frekommo mig fvergngarne. Sngen
utfrdes i kr, nstan unisont accompagnerad af instrumenterna. --
_Abdolkhaliks_ bod r just hr i mitt granskap och en stor del af dagen
sitter jag der med honom, samt gr slunda mnga bekantskaper med
allehanda sorts folk, som passera eller stanna en stund att prata eller
stiga upp i den lilla boden, hvilken hgst inrymmer tre personer. De
komma om aftnarne ofta till mig, dricka th och prata; jag finner mig
nu fullkomligen i mitt esse och tror att det skall bli godt af. Jag
passerar allt fr moslim och inviteras i moskerna att gra min bn;
detta r dock litet genant, emedan jag nnu ej kunnat besluta mig
dertill.

April 1.

Sedan jag nu, efter omkring en vecka, kommit mig i ordning i mitt
nya qvarter och ndteligen ftt mig ett bord att skrifva p, var det
frsta jag brjade med ett bref till _Geitlin_, vid hvilket jag satt
nda till en stund efter middagen, d jag gick ut till _Moski_ och
gjorde ngra sm uppkp och talade med _Khler_ i kansliet. Satt sedan
i _Abdolkhaliks_ bod, dit jag hemtade medicin fr hans sjuka syster,
hos hvilken jag i gr gjort mitt frsta sjukbesk hr. Om aftonen
satt hos mig shekh _Sha'ravi_ jemte _Abdolkhalik_. Med den frre kom
jag litet i dispyt om grammatikaliska frgor. Han r vl bevandrad i
skolgrammatiken, men knner ej fullkomligt de Arabiska grammaticorum
finesser.

April 2.

Gick till kansliet och talade med _Khler_, allt om bokaffrer, hvilka
aldrig vilja taga slut. Trffade sedan _Abdolkhalik_, som skt mig fr
att hemta mig till sin sjuka syster. Vi gingo dit bda och lto en
barberare applicera kopphorn. Hans don voro Europeiska, snppare med
10 bett, men han tycktes hellre vilja begagna rakknifven. Blod fick
han blott ganska litet ut och jag var fverhufvud ej vl belten med
hans koppning. Patienten var pjkig och ganska trkig; blottade sina
brst och magtrakten, utan att lta mrka ngon sorts blyghet eller
frsagdhet, men tckte vl sitt ansigte. En annan patient med sjukt ga
hade jag fven ftt, som jag lt applicera blodiglar p. Satt en lng
stund med _Abdolkhaliks_ bror _Abdolkarim_ i ett caf och pratade. Han
tycktes vara en hgst prktig man. Lt raka mitt hufvud fullkomligen,
hvilket var ganska ljufligt. Efter _'asr_ uppe i shekh _Sha'ravis_
skola och pratade med honom. Om aftonen kom han jemte shekh _Ibrahim_
och _Abdolkhalik_ hit och drack th; de blefvo sittande till ganska
sent.

April 3.

Gick bittida ut och gjorde en frd till de gamla konungarnes grafvar,
hvilka st i knen mellan sandhjderna, liksom en liten stad med sina
mosker, minareter och _kubbor_. Nu hller allt p att g i ruiner,
folk och f bo i helgedomarne och en af de strsta moskerna har
pashan tagit till bly- och kul-fabrik. Jag tervnde derifrn kort fre
middagen, srdeles trtt af den lnga frden och af den heta solen.
Satt en stund i _Abdolkhaliks_ bod, men gick snart derifrn jemte
honom p sjukbesk till en gammal man, som besvrades af urinstmma.
Vi suto en stund hos honom, drucko kaffe, rkte och pratade om hans
sjukdom, som jag ansg ej medfra ngon fara och ej behfva ngon
behandling. Besvrades hela dagen af en mycket stark hufvudvrk, som
fortfor och tilltog nda till _maghrib_, d jag gjorde en lng promenad
omkring _Asbukije_, der man nu p Koptiska sidan brjade sl upp tlt
och gungor fr den instundande psken. Vdret var det hrligaste och
ljufvaste samt frdref min hufvudvrk. Om aftonen satt i grannbodarne
med shekh _Ibrahim_ p hans vanliga plats p den hga _mastaben_.

April 4.

Gick till Khler och talade med honom, men nnu var ingenting utrttadt
med shekhen, som p ngra dagar ej hade kommit. Satt sedan i mina
grannbodar, pratade och t en liten frukost i en tobaksbod, hvars gare
r en _afjuni_, ehuru nnu helt ung och srdeles vacker man. Derefter
kommo de upp till mig och blefvo hr sittande att rka och dricka kaffe
till _'asr_. Om aftonen kommo _Sha'aravi, Ibrahim och Abdolkhalik_
hit med en fljtblsare, som hela aftonen blste fr oss och hade det
felet, som alla musikanter, att han aldrig ville sluta. Han blste dock
vl, den Arabiska fljten r vacker och behaglig. Vi kommo fverens om att
han alla dagar skulle komma hit och lra mig blsa fr 25 p. i mnaden;
sedan allt var afslutadt och jag bestmdt undanbett mig att vid slutet ge
ngon bakhsbish, lste vi alla _Elfatheh_. De blefvo sittande hr nda
till midnatt, d jag redan blifvit litet trtt.

April 5.

Satt hemma, arbetade hela morgonen med att f ljud i min Arabiska
fljt, utan att lyckas. Shekh _Davod_, fljtblsaren och min lrare p
detta instrument, kom lngre fram p morgonen hit, och samma frsk
fortsattes. Slutligen lyckades jag, ehuru tonen blef osker och blott
tillfllig. Efter middagen kom _Abdolkhalik_ och tog mig ut till en
promenad med shekh _Sha'aravi_. Vi gingo ut i trdgrden, spatserade,
suto i grngrset och resonnerade, hufvudsakligen om _Jilm el ravhani_
och _darb el mendel,_ hvari shekhen hade en bok med sig. Han sade
sig frr hafva ofta fvat denna konst, men nu p senare tider blott
sllan. Det r eget att se med hvilken barnslig enfald han tror p
sannfrdigheten af denna konst. Hr i trdgrden var en ung man, som
sedan 10 mnader varit sjuk och brjat bli lam p nedra extremiteterna.
Vi examinerade honom och ordinerade. _Sha'aravi_ bad honom komma till
sig, s skulle han lsa fver honom och anvnda _darb el menda_ och
fva sin konst p honom. Vi hade ganska trefligt, ehuru vi hade just
ingenting af njen i vr mening. Vi skrattade fver nstan ingenting
och frjdade oss fver den nu fverallt uppblomstrande naturen samt den
hrliga doften, som spridde sig frn pomerans- och citron-trd. Aftonen
tillbragte jag till strsta delen i grannbodarne, lngsta stunden vid
_Abdolkhaliks_, dit allehanda folk samlades, bland andra en _fakir_ med
_zummara_ och _gharbol_, p hvilken han blste alldeles frfrligt.
Sedan brjade han drifva gck med en ditkommen stsakers-sljare och
utvecklade mycken qvickhet och humor. Jag kunde ej rtt vl frst
honom, men alla de nrvarande skrattade hgt med full hals. Sedan
kom _Davod_ dit och blste p sin fljt. Enligt vanligheten var
frsamlingen frtjust och ropade efter hvarje rhytm: _ja'eini, ja
sidi, ja kheir_, eller ngot dylikt, med en frtjusnings-suck.

April 6.

_Davod_ kom och gaf mig min timma; hrunder kom _Abdolkhalik_ med
_Sejid 'Ali_ och blefvo alla sittande att prata och dricka kaffe tills
_Davod_ gick, d samtal om allehanda frdes mellan oss 3, och man
slutligen rdgjorde om det stt, hvarp _'Ali_ skulle tjena eller passa
upp mig. Han har fordom varit _attar_ eller fastmer essence-fabrikant,
frmgen och vlmende, nu _fakir 'ala bab allah_ och lefvande p
Herrens allgodhet utan ngon sysselsttning. Han brjade redan i dag
sin tjenst med att kpa upp allehanda smsaker och sopa hos mig. Det
kostade p mig att se det och veta honom frut hafva varit en man med
mnga tjenare. Under kaffedrickande, thdrickande, tande och prat
frflt tiden nda till efter _'asr_, d vi alla gingo ut. Jag blef
genast p gatan kallad p sjukbesk till en qvinna, som hade rosen i
benet till ganska intensiv grad. Det tycktes vara ett vlmende hus,
tminstone var sjelfva byggnaden stor och vacker samt ovanligt snygg.
Jag fljde med en _Sejid Ahmed_, en medellders srdeles vacker man,
och sedan oupphrligt p grden och i trapporna ropats _destor_, svl
af oss intrdande, som af en liten svart trl i huset, emottogos vi i
en stor vacker _ka'ah_, der tre qvinnor suto i en vr. Vi satte oss der
bredvid dem, betraktade det svrt svullna och inflammerade benet samt
examinerade den sjuka. I allmnhet tyckas qvinnorna hr vara mycket
pjkiga; liksom i allt annat, ville man fven i detta fall, ehuru
sjukdomen frekom nog trngande, uppskjuta med verkstllandet af min
ordination. Jag trngde dock p dem och frmdde dem lofva att gra
ngot i dag; men jag tror ndock att ingenting blef gjordt.

April 7.

Satt hemma och roade mig t den bestyrsamme _Sejid 'Alis_, min nya
tjenares, beskftighet i sin tjenst. S kom shekh _Ibrahim_ och jag
hade knappt hunnit blsa upp den nnu smtt gldande elden fr nytt
kaffe, d shekh _Davod_, flljtblsaren, kom. Det blef just ingenting
af med vr blsning i dag, och han, liksom alla andra hr, tyckes
finna sin strsta njutning i att sitta sysslols och prata. _Ibrahim_
gick snart bort och _Davod_ tnkte gra detsamma, d _Sejid 'Ali_ kom
hem och hemtade med sig allehanda provision; nu fann sig _Davod_ vid
att stanna qvar, ta brd, ost och gurkor, samt begaf sig bort frst
vid middagstiden. Jag skref litet p fortsttningen af mitt bref till
Geitlin och sysslade med allehanda smtt till _'asr_, d jag gick ner
till _Abdolkhaliks_ bod och satt der en stund. Derifrn fljdes vi
bda t hem till honom, fr att se p hans sjuka syster, hvars tillstnd
ansenligen frbttrat sig. Efter _maghrib_ gjorde en tur omkring
_Azbukijeh_ fr att se p Kopternas hgtid och firandet af psken; men
det var just ingenting att se, annat n huru de suto i tlt och drucko
kaffe och arrak.

April 8.

_'Ali_ hade om morgonen vid kaffekokningen brnnt sin turban och
berttade sedan fr mig, med strsta allvarsamhet, att _Davods_ ga i
gr varit _vasikh_, samt att det var derfre som olyckan hndt honom;
han tackade dock Herren att det aflupit med s ringa och sade att det
var _lutf_. Hrvid berttade han fven huru hans _rasol_ med sitt
svrd fstat en afundandes ga ofvanom _mambar_ i en mosk och att man
till flje deraf nnu i hvarje mosk p detta stlle gr en cirkel,
_Iskareh_. Det runda gat, ej det aflnga, sade han vara afundsamt.
Detta allt berttade han mig, under det han hll p att inrka vra
dryckeskrl med rkverk. Lngre fram mot middagen skickade jag honom
efter _Abdolkhalik_, med hvilken jag sedan gjorde ett godt ml p
_kishta_, en sorts grddkaka med honing p och srdeles god. Sedan
gingo vi alla tre ut, fr att _nashim ennesim_; ty i dag r den andra
_nihar shimm ennesim_. Den egentliga _nesim el'olama_ var fr omkring
20 dagar sedan. Vi gingo utom staden, ville trda in i en trdgrd,
men blefvo hindrade af sturska soldater, som stodo p vakt och ville
bli mutade med pengar fr att slppa oss in. De voro ssom alla dylika
vakter olidliga och gemena, och jag frmdde mina fljare att g
vidare, sedan jag ngra gnger skrikit t soldaterna _mo'arrasin_. Vi
intrdde i en annan trdgrd och satte oss der p en matta vid ett
caf. Hr var mycket folk frsamladt, som dels satt och rkte och
drack kaffe, under prat och skmt, dels spatserade omkring. Vi gingo
dock snart ut till ett ppet grnt flt och lgrade oss under trn,
vid brdden af en liten kanal, som under Nilens fversvmning fylles
med vatten, men nu var tom. Hr var fven ett annat sllskap af vra
bekanta frn _Gemelijeh_, bestende af kalligrafen _Ibrahim_ effendi
jemte ngra hans gamla goda vnner och tvenne sner. Han sjelf r en
hgst lskvrd, aktningsvrd man och sdana voro fven de andra. Vi
drucko kaffe med dem, suto i grngrset och hade ganska trefligt.
Vdret var utomordentligt vackert, med en frisk svalkande vind. Flere
af oss togo sig fven en liten lur. Litet efter _'asr_ begfvo vi tre
oss till staden. Vid _maghrib_ gjorde _'Ali_ mig ett prktigt ml af
en sorts lk-stark sallat och litet _kebab_ och _kofteh_. Derefter
gingo vi till _Moski_ och jag tog litet janinerplster. tervnda till
_Abdolkhaliks_ bod, antrffade vi der _Abo khodeh_, sckpipsblsaren.
Om honom berttade _Abdolkhalik_ sig hafva hrt af en sin vn, att
denne hrt tjenaren i _sejidna Hossein_ sga, det han (tjenaren) ofta
om morgnarne, vid upplsandet af den under natten stngda moskn och
vid intrdandet i _Hosseins makam_, sett denne _Abo khodeh_ g ut
derifrn. Han vore en _veli_, som i sin yttre menskliga form satt
hela dagen i _bozeh_ och blste sin sckpipa, samt var en gck fr
verlden; men sin natt tillbragte han, utan att sjelf ens veta det, hos
_Hossein_. Han har varit 2 gnger galen och insatt p drhuset hr,
samt har allt nnn ngot fnigt i sitt vsende; fr frigt en _fakir_,
i ordets bemrkelse af fattig, men kommer alla att skratta, redan fver
sitt ljliga utseende och sitt underliga, starkt dnande skratt. Nr
han var p drhuset skall han hafva samlat (_havvish_) mycket pengar af
frbigende med sin qvickhet, satt penningarne i en pung, och p ett
rep hngt dem under huset; slunda hade han gmt dem och haft en summa
af 150 piaster, d han blifvit utslppt.

April 9.

Kort fre middagen kom shekh _Davod_ hit och gaf mig min lektion.
Han brjar redan trtta ut mig litet med sin trghet och apati. Han
r fr frigt, liksom vra musici, ngot ansprksfull, utan att ga
stora frtjenster eller fretrden, och tyckes mest komma hit fr att
f ngon frtring. Jag kan p intet stt f honom att brdska eller
skynda, utan allt mste g lngsamt och efter hans stt. Nr jag blser
ngot som stter p vr musik, hr han straxt att det gr p _frangi_
och kallar det _battal_, ssom han fven kallar min fljt. Omkring
_'asr_ kom shekh _Ibrahim_ till mig och hemtade ngra taflor, tagna ur
en camera obscura, utgrande allehanda vyer af betydliga stder, ssom
Amsterdam, Sevilla &c. Han tycktes vl kunna se dem i perspektiv, med
ett ga tillslutet och handen satt framfr det andra, ssom synrr. Han
r i allmnhet en hgst besynnerlig och obegriplig man. Mot _maghrib_,
kort efter det han gtt, terkom _Davod_, sade sig vara hungrig och
blef sittande lnge. Jag gick in i mitt rum under det _'Ali_ sade sig
g att hemta brd, men d han ej terkom s snart, gick _Davod_ bort,
sedan han en lng stund sutit ensam och gnolat p sin fljt, utan att
nu mer n ngonsin frut, f af mig de vanliga frtjusningsutropen: _ja
ejni, ja sidi, subhan allah_, eller annat dylikt. Om aftonen gick
jag med _'Ali_ till _Asbukijeh_, tog de smsaker jag vid min flyttning
qvarlemnat och beskte dervid _Berzin_, som var opasslig och ndgades
sitta inne; derefter satt Abdolkhalik hos mig och pratade under
th-drickning.

April 10.

_'Ali_ jemte sin lille son, som han haft hit i gr, voro mycket
sysselsatta och beskftiga med tvttande, sopande och andra husgroml.
Hrunder kom shekh _Ibrahim_ upp till mig, och funderade p ngra
versstumpar, dem han i gr kommit p, nr han var hos mig. Nr det
i dag blef tal om att han intet groml hade, yttrade jag att han
vl tminstone fr sitt nje och tidsfrdrif torde lsa och studera
ngot; men han svarade att det ej mera fanns ngra bcker, som han ej
knde, liksom han frut yttrat att det ej fanns ngot land, som han
ej beskt, sett och frsttt. Den stackaren! Jag gick ut lngre fram
p frmiddagen, passerade kansliet, talade der med Khler och begaf
mig till _Roda_, men ssom vanligt hade jag missdet att ej trffa
_Peterson_.

April 11.

Satt hemma nda till _'asr_, beskt blott p en kort stund af shekh
Ibrahim; skref p brefvet till Geitlin. Det var en ful, ruskig, ngot
kall dag, och jag hade litet trkigt. Fre _maghrib_ gjorde jag en
liten promenad till _Moski_, men blef hemma hela aftonen och var
besvrad af diarrh, frorsakad af ett litet stycke _Roob erravind_ som
jag intagit; den gaf mig fven under natten ingen ro.

April 12.

Satt hemma hela dagen och skref frdigt brefvet till Geitlin. Nrmare
_maghrib_ kom _Davod_ till mig, men jag hade ingen lust att blsa. Om
aftonen satt jag med _Sha'aravi_ och _Ibrahim_ vid _Abdolkhaliks bod_
nda till kl. 3.

April 13.

Frde brefvet till Khler p kansliet, och gick derefter upp till
Timofejef som hastigast. Gjorde en liten tur mot qvllen, men som
vdret var kallt och ruskigt, blef jag ej lnge ute. Pratade en stund
med Abdolkhaliks bror och shekh Ibrahim.

(_Bref till prof. Geitlin, dateradt Kairo den 13 april 1844._)

Det r just ingen rolig tid jag har att skrifva om, blott min lrospn
och skoltid i Egyptens hufvudstad, d du troligen frmodar mig vandra
bland det gamla Egyptens mnghundrariga tempel eller trampa Faraoners
stoft i grafvar, huggna i hlleberget. Men den s vl planerade resan
till fra Egypten, hvilken jag tnkte fretaga hufvudsakligen fr att
rikta vrt anatomiska kabinett med skeletter af Egyptens djur, och om
hvilken jag i bref af den 22 februari underrttade _Bonsdorff_, har
tminstone tills vidare krupit i skrinet. Min tillmnade reskamrat,
en viss antiqvar och naturalist _Anfossy_, hr vanligen knd under
namnet _Murad Effendi_, drog nemligen ut p tiden frn ena veckan
till den andra och blef aldrig frdig; det led in p mars mnad, d
vr generalkonsul Hr _Kraemer_ tervnde frn en resa, som han under
vintermnaderna gjort upp till fra Egypten, och afrdde mig ifrn att
numera fr den brjande hettan fretaga frden. _Murad Effendi_ brjade
fven uppgifva sin fresats att resa och sade sig ndgas bege sig till
Syrien. Jag beslt sledes, fven p lkaren _Prunners_ och andras
inrdan, att fr nrvarande sl denna resa ur hgen, ehuru Kraemers
entusiasmerade berttelser om alla de under, han der sett, kommo mig
att knna grmelse och frtret fver den tillintetgjorda frden,
fvensom isynnerhet fver det frhastade bref till Bonsdorff, hvari jag
bad honom snda mig mynt till uppkpande af djur. Men hrom senare.
Jag vill frst i korthet redogra fr den tid af tvenne mnader, som
jag tillbragt hr. Ssom jag i mitt sista bref af den 20 januari frn
Alexandria [Detta bref hann aldrig sin bestmmelseort, utan frkom p
vgen. Utg. anm.] underrttade dig, anlade jag vid min afresa derifrn
orientalisk drgt; men af flathet och p ngra Europers inrdan
hade jag ej lindat _turban_ om min _tarbosh_. Detta har sedan ofta
frargat mig. Vl anlgger jag den nu hr d och d om aftnarne, men
br den nnu ej fr bestndigt; dock ssom jag hoppas skall jag snart
_ata'ammam_, fr att ej mera aflinda shawlen frn mitt hufvud. Frden
p Nilen, Egyptens enda men outtmliga rikedomsklla, var ondligt
hrlig och rolig, ej allenast fr sjelfva det egna i landet och luften,
utan fven fr det roliga folket om bord p vr lilla bark eller
speljakt, p hvilken jag fr min rkning hyrt kajutan, kallad _mak'ad_.
Besttningen bestod af 8 man och passagerarne voro ungefr lika mnga.
Jag tillbragte strsta delen af dagen och aftonen med dem, sittande
p kajuttaket bredvid styrmannen, lyssnande och deltagande i deras
samtal p deras hrliga _fasiha_ sprk. Folket hr har fverhufvud,
fven de smste, ett eget naturligt, men hgst vltaligt stt att
bertta och fredra en sak, med en ton och accent i deras tal litet
liknande vra kta Finska bnders, ehuru oftast ngot lifligare. Mig
var det det strsta nje att i de hrliga mn- och stjernklara ntterna
sitta ibland dem, lta dem stoppa sina pipor frn min tobakspung, rka
och dricka kaffe med dem och hra p deras prat, ehuru deras sprk
och egna folkdialekt var mig d mycket svrare att frst n numera.
Resan rckte en hel vecka; men tiden frekom mig ej alls lng, gick
ej heller utan gagn och nytta frbi, emedan jag hade det yppersta
tillflle till fning i sprket. Blott ngra Turkar, som voro bland
passagerarnes antal, besvrade mig ngot med sin phngsenhet och jag
hade all mda att hlla dem p afstnd. Anlnd slutligen till Kairo,
tog jag in i en _vekaleh_, p hvilken jag ftt adress af min gamle gode
_muezzin hagi Mohammad_ i Alexandria. Hr bodde jag omkring 5 dagar,
betjent med strsta vlvillighet af tvenne _bavaber_, som hllo mig
fr en rttrogen moslim, kokade och drucko jemte mig mitt kaffe alla
morgnar, aftnar och andra stunder p dagen. Min afsigt var dock ej att
stanna lnge der. I rummet der jag bodde funnos inga fnster, utan
blott s kalladt _darbezzineh_ eller trdgallerverk, genom hvilket
damm, stoft och foglar flgo ut och in. Jag anmlde mig genast hos vr
konsulsagent hrstdes Hr _Bokti_, en Levantinare, fdd i _Gizeh_, hr
i granskapet; blef af honom p det vlvilligaste emottagen och af hans
janitschar, en gammal hjerttrogen Arnaut _Amin Agha_, beledsagad till
_Tantawis_ bror och ngra andra, till hvilka jag frn honom hade bref,
samt vidare omkring i staden fr att ska mig ett hus. Jag stannade
slutligen vid ett qvarter, bestende af en stor orientalisk _ka'ah_
och ngra andra sm lgenheter, som kk &c. Den fullkomligen Arabiska
smaken i detta qvarters inredning intog mig fr det. Det var belget i
Kopternas qvarter i _Asbukijeh_ och der bo utom mig fven 4 Fransoser.
Det var frdigt mbleradt, s att jag ej hade besvr med anskaffandet
af husgerd. Dock upptogs den frsta veckan nstan hel och hllen
med ordnandet af mitt hus, allehanda uppkp af ndig provision och
anskaffandet af en tjenare. Jag kom slutligen i ordning och brjade
tnka p anskaffandet af en lrare samt att gra bekantskaper. Jag
gjorde sdana med ltthet bland hr boende Europer, ssom lkaren
_Prunner_, hvilken under flttget _Hegaz_ tjenstgjort vid Egyptiska
armn, frdats och vistats ibland Vahabiterne och fr frigt r en
hgst lskvrd, insigtsfull man. Vidare med en annan Tysk _Palme_,
som gjort en frd i Abyssinien och publicerat en beskrifning derom.
Vidare med Hr _Wrede_, en Hannovrare, nyligen hit tervnd frn sin
resa i Jemen, der han samlat _Himjaritiska_ inscriptioner. Han, svl
som _Palme_, har lrt sig Arabiskan blott genom praktik, de kunna fr
frigt hvarken lsa eller skrifva sprket och knna fga eller intet
af dess litteratur. Den senare r hitkommen fr omkring 10 r sedan
ssom spritfabrikant, har sedan vistats hr med allehanda groml,
frdats med resande ssom tolk och sges vara en fventyrare. Men jag
var ej hitkommen fr att lefva bland Europer och gra bekantskaper
bland dem, ssom jag ej heller nskade det. Jag tnkte sledes blott
p att f sdana bland Araberne. Hittills hade jag blott haft att gra
med schekher fver stadsqvarter, tjenare och handelsmn, med hvilka
affrer frt mig tillsammans. Deras bekantskap, till hvilka _Tantawi_
rekommenderat mig, convenerade mig ej nnu; emedan de bodde midt i
staden, invid den heliga och stora moskn _Azhar_, samt jag nnu utan
turban och med min ringa fning i sprket ej ville upptrda ibland
_Masrs 'Olama_. Jag skaffade mig sledes p annan vg ngra andra
bekantskaper, sade t dem att jag behfde en lrare i sprket och fick
p deras rekommendation en _'Attar Abdolkhalik_, som alla dagar kom
till mig omkring _'asr_ och blef sittande till _maghrib_, hvarefter vi
oftast gjorde ett litet ml tillsammans och sedan gingo ut i cafn och
hrde ngon _Muhaddit_ eller sngare. Han var vl ingen lrd eller i
Arabiska litteraturen vl bevandrad man, men fr mitt behof af fning
i talsprket en tillrckligt god lrare. Hrunder uppsteg hos mig
tanken p en frd till fra Egypten. Den borttog mycken tid fr mig,
emedan jag lnge vacklade n hit, n dit, frn jag rtt kunde besluta
mig dertill. D jag slutligen deciderat mig och _'Abdolkhalik_ hrde
mitt beslut, blef han pltsligen borta, jag vet ej af hvilken orsak.
Kanske tnkte han mig vara en rik frikostig _Amir_ frn _Mamons_ och
_Raschids_ tider och att jag skulle sa skatter p honom samt gra
honom i hast till en rik man; kanske ansg han ej lna mdan att fr
de 10 dagar, jag nnu tnkte drja hr fre min afresa, g hos mig och
prata Arabiska; kanske fattade han misstankar om renheten af min Islam
(ty jag passerade alltid fr honom och hans vnner fr en moslim), d
jag tnkte gra en lng resa blott fr att se gamla, frdmda Faraoners
verk: nog af, han blef borta. Jag knde redan fr vl folkets karakter
fr att ska upp honom och visa mig srdeles angelgen. Ocks upptog
tanken p och frberedelserna fr min tillmnade resa nstan hela min
tid och mitt sinne. Jag har dessutom gjort bekantskap med den ende hr
befintlige damasquineur _Ustad Mahmod_, en hgst treflig, vlvillig
man, med ett outtmligt frrd af historier och sagor samt mycken
qvickhet. Hos honom tillbragte jag ofta mina aftnar p det roligaste
stt, t qvllsvard hos honom och en i samma hus boende slgtinge,
eller de hos mig, allt vlfrstendes utan knif och gaffel, hvilka
don jag ej vidrrt sedan jag kommit hit. Nu kom vr generalkonsul
_Kraemer_ hem frn sin resa till fra Egypten, p hvilken han
tillbragt ungefr tvenne mnader, samt med honom en ung man
_Timofejef_, som under den tid jag freqventerade orientaliska
institutet i Petersburg var elev der. De afrdde mig bda ifrn att nu
fretaga resan dit och jag lyssnade s mycket hellre till deras rd,
som min tillmnade reskamrat _Anfossy_ ej blef frdig och det blifvit
mig fr dyrt att gra resan ensam. S hade nu denna tid af halfannan
mnad gtt, vl ej frlorad, men dock utan att medfra s stort gagn
som jag trott. Jag kom hit alldeles frmmande samt, hvad vrre var,
osker och obeslutsam huru jag skulle upptrda, antingen som moslim
eller kristen. Hrde s p rd frn hger och venster, fr att ej bli
narrad eller uppdragen; men har nu funnit att jag gjort klokast, om jag
blott fljt egna funderingar. Denna tid har kostat mig mer n behfligt
varit, utan att dock gagna s mycket som den kunnat gagna mig, om jag
frut knnt frhllandena lika vl som nu. Jag har dock med krngel
i bazarerna och genom det folk jag kommit i kontakt med, ftt fning
i folksprket, s att jag numera vl kan gra mig frstdd af dem,
under det jag af schekher och mera bildade fr berm, med det vanliga
_lisanek fasih_. Dock ser jag fr hvarje dag allt bttre och bttre,
huru mycket mig nnu fattas och huru svr Arabiskan verkligen r. Du
vet sjelf och knner bttre n jag (_Inte akhbar minni_) svrigheterna
i sjelfva sprket; hr har jag lrt mig hvad svrare r, nemligen en
viss fraseologi, isynnerhet vanliga komplimenter och artigheter, som
ro alldeles oundgngligen ndvndiga att knna. Det r af sdana man
genast igenknner en fremling. Fr frigt br i allt visa sig en viss
egen orientalisk karakter, i att g, st och sitta. Man igenknner
genast en Europ t.ex. p hans gng, han m fr frigt vara aldrig s
vl utkldd, om han ej tillegnat sig orientalernas lngsamma, afmtta
och gravitetiska steg. Orientalen, isynnerhet Turken, gr mycket
makligt, utan att titta omkring sig hit eller dit, Araben skyndar
vanligen mera, om han r affrsman eller har ngot groml att utrtta,
men den lrde och fromme moslim rr sig alltid afmtt, med en viss
vrdighet, lsande oupphrligen, isynnerhet vid utgendet ur sitt hus,
bner och till otal upprepande _bis millah_, antingen ensamt eller
tillggande _errahmani rahim_; i allmnhet alltid mumlande ngot
fr sig sjelf och, i fall det r annat n bner, ofta smtt
gestikulerande med sina hnder. I helsning och komplimenter
fljes isynnerhet en viss tabulatur. S ger en moslim hr t.ex.
aldrig helsningen _salam aleikom_ t en, som han vet eller tror ej
vara moslim; helt nyligen hrde jag en schekh allvarligen bannas p en
handelsman, fr det han vid uppstigandet till mig gaf _selam_ t en oss
mtande Armenier. Hrmed var man ej s noga i Alexandria, ty jag fick
och gaf alltid _selam_, ehuru kldd i min fnuttiga Tyska palet. Men
hr har jag ofta ej ftt denna helsning, troligen mest fr den felande
turbanen. Den frsta frgan efter helsningen r vanligen _tajibin_
och genast derp, utan att afvakta ngot svar, _esh halkom_ och _kef
kefek_. Hrp svaras _allah jebarik fik_ eller _alhamdo lillah_ och
frgas genast igen af den helsade samma frgor; hrunder slr man flata
hnderna tillsammans, kysser sin egen hand och fr den derefter till
hjertat eller pannan. Nu upprepas nyo samma frgor af _tajibin_ &c.,
men brukligare r uttrycket _vahashtinna_, hvarp svaras _allah la
johash minnik_; sedan sges _salamat_, svar: _allah jesallimek_, sedan
_anastinna_, svar: _alla iaansek_. Hvarje stund samtalet stannar litet
af, upprepas ofta samma frgor och svar igen, eller andra af ungefr
samma mening. Fr frigt vid allt hvad man gr och fretager sges _bis
millah_; nr t.ex. en handelsman tager alnstickan fr att mta det tyg
hvarp han kanske skinnar kparen, nr man tnder ett ljus, nr man
trder in i huset, sger man _a'szo billahi min essheitani ragim_,
eller annat dylikt. I allmnhet finnes ingenting som kan gras utan
att yttra ngot om _allah_, eller om _ennebi_, deras fromt, nstan
som en afgud dyrkade profet, vid uttalandet af hvars namn du alltid
mste be Herren vlsigna honom, med _allahomma salli 'aleih_, eller
ngot dylikt. Rkar du i trta med ngon om priset p ngonting, vare
sig hvad som helst, och du frifrar dig, ssom folket hr alltid gr,
sges dig _salli 'annebi_ (_salli 'alannebi_), d alla kringstende
genast upprepa _allahomma salli 'aleih_, och sinnena lugna sig fr en
stund. Om man r i sllskap eller ensam utropar man ofta _astaghfir
allahi l'adsim_, ungefar ssom man hos oss emellant drar en djup suck,
eller sger man _jarabb, allah_ eller ngot dylikt. Men detta r ringa.
Jag knner nnu fga af alla dessa komplimenter; de ro otaliga och
skulle skert upptaga digra volymer, om man ville samla dem alla. De
ro dock hr oundgngligen ndvndiga och jag mste efter frmga ska
att tillegna mig dem. I brjan t.ex. nr jag blef frfljd af tiggare
och svarade att jag ej hade smpengar, eller ngot dylikt hos oss
brukligt, kunde jag aldrig bli af med dem; de fljde mig lnga vgar
och plgade mig frfrligt. Sedan har jag lrt mig att svara dem: _alla
jaghnik_, eller _allah jarzok_ eller ngot dylikt, och lngt ifrn att
bli frfljd af dem vidare, fr jag af mngen hra ngon kort bn. Hr
mste i allmnhet allt g efter det gamla bruket och _fi kulli she fih
kanon_; den som ej knner denna kanon, han blir ej allenast bedragen
och uppdragen frfrligt, utan fven utskrattad och begabbad af den,
som bedragit och vunnit p honom. Ger du t.ex. t en snedrifvare
(isvotschikarne hr) 5 eller 10 fadda fr mycket, fordrar han skert
mera; men ger du honom efter _kanon_, huru ringa det n m vara, kysser
han pengarne och sger _barakat varsen_, hvilket han aldrig sger om
han ftt frmycket. D skrattar han t dig p ryggen och berttar fr
sina kolleger, huru han dragit upp en _reshim_. Knner du ter kanon,
s fr du heta geda, till min stora frundran alldeles likbetydande med
det Ryska molodjets, en rask beslutsam man, med presence d'esprit samt
alla mjliga nyanceringar af manlighet och fintlighet, precist som det
Ryska ordet. Tages man dessutom fr en icke moslim, gr sig folket hr
en ra af att skinna oss; det r ljligt att se huru rika Engelsmn
och Fransoser bli lurade p alla hll, af betjenter, dragomn och alla
andra. Hraf kan du dmma huru svrt det r att frst inrtta sig hr.
Dertill r folkets karaktr och lynne alldeles eget, ondligen svrt
att fatta och frst. Man mste g deras gng, aldrig skynda eller
brdska i ngot, ty _assabro tajib_ eller _gamilon_, man mste prata
med dem lnge och tala rson; ty ett frnuftigt ord med ngon strof om
_allah_ hra de alltid p och lyssna till. Nr man gr i bodarne fr
att kpa ngot betydligare, mste man stta sig upp, rka en pipa,
dricka en kopp kaffe, derp brja handeln och prutningen, samt sedan
lsa _fatheh_ tillsammans med kpmannen. Nr man antar en tjenare, lser
man fven _fatheh_ med honom och hans frhllande till dig r sedan
oftast blott ssom en vn i ditt hus, men ofta och i flera fall mycket
dmjukare och tjenaraktigare n hos oss. Att afgra och bestmma
priset med ngon, vare sig p en vara eller tjenst eller hvad annat
som helst, r svrt, ofta omjligt; man upprepar p mse sidor _kol_
eller _kallim inte akhbar_ och sedan brjar man ter rsonnera, utlgga
och bevisa att den andre br knna priset bttre. Hrunder upprepar
som oftast den sljande _valla belash_ eller _inta ragil tajib in
sha allah_ och dylikt. D slutligen ngondera parten sagt en summa,
ventileras nnu mycket derom, tills slutligen handeln afgres eller
helt och hllet uppgifves af den uttrkade kparen, ssom ofta hndt
mig. Tlamod behfs hr mer n allt annat och ngon hr tillbragt tid
mste gra hvar och en till en Job. Med allt detta ser man folket hr
alltid ltt och snart frifra sig, skrika och grta harmtrar fver
den obetydligaste sak. D m den frmmande ej bli rdd och flla tonen,
utan skrika nnu dubbelt hgre och regera med hnder och ftter, men
dock med ett visst lugn och vrdighet, s vinner han ltt fver folkets
skrik, om han har rtt och talar ett frnuftigt ord om _allah_ eller
s. Man kommer mycket ltt till rtta med dem, om man gr deras vg
och knner dem rtt, men i annat fall, om man vill tvinga dem in p
sina sigter och ej uppfattat deras lynne, kommer man ingen vart. Jag
har, under det jag gjort dessa observationer p lifvet och folket,
ofta blifvit utledsen fver deras oplitlighet i lften, deras eviga
_bukra in sha allah_ och _keman shoajeh_ och deras ofta obegripliga
lttsinnighet, vid sidan af deras gravitet och allvar. Jag bodde
dessutom i ett qvarter af blott kristna, aflgset frn de egentliga
kta Araberna; mina Arabiska vnner kallade det _akhir eddynja_ och
_mahall-i fesad vaniges_. Men ej allenast qvarteret frtjente detta
namn, fven det hus hvari jag bodde och de Fransoser, som bodde der
jemte mig. Det var p stt och vis _heram_ fr en rttrogen moslim
att beska mig hr, och fven jag sjelf hade blifvit utledsen, svl
p stllet, som p dyrheten af min hyra och mitt lif hr. Jag beslt
sledes decisivt ssom jag redan lngesen tnkt, att flytta bort och
rdgjorde med min goda vn _Ustad Mahmod_. Han erbjd mig sitt hus
att bo uti, skulle inreda t mig ett rum och jag skulle ta och lefva
hos honom, ssom en medlem af hans familj. Fr mig kunde naturligtvis
ingenting vara nskligare, jag omfattade denna plan samt hans anbud
med strsta begrlighet, och var redan frdig att flytta dit, men gick
frst till vr konsuls-agent Hr _Bokti_, fr att taga ut ngot af mina
hos honom deponerade pengar och underrtta honom om min fresats att
flytta. Han sade d att det var rent af omjligt, att han i detta fall
ej kunde lofva mig ngot skydd och ngot frsvar ssom Rysk underste.
Ehuru jag hoppas tminstone hr aldrig komma att behfva det, ville
jag dock ej gra emot den gamle gubbens nskan och uppgaf min plan,
ehuru ondligen pkostande det var. Visserligen skulle det ha varit en
hittills i mannaminne oerhrd sak, att en _nosrani_, en kristen hund,
trngt in i en Arabisk familj, bestende af tvenne mn, tv qvinnor
och en snart giftvuxen dotter samt andra barn. Det r sannt de ansgo
mig, ssom jag tror, fr en rttrogen moslim, men ocks i detta fall
skulle det varit ovanligt. Jag skulle i alla fall vgat kuppen, om den
gamle _Bokti_ ej s bestmdt varit deremot. Jag ndgades slunda till
min stora frargelse uppge den ngra dagar med s stort nje hyllade
planen. Dessa dagar var hitkommen en ung Rysse frn universitetet
i Kasan, som frdats lnge i Persien och nu anlndt hit fr att p
omkring 2 mnader underska Arabiska dialekten hr, ehuru han nnu
knner fga Arabiska och nstan alls icke kan gra sig frstdd eller
sjelf frstr sprket i Kairo. Han tog ett ledigt qvarter i samma
hus, som jag bebodde; jag tillbragte ngra dagar hos honom, sedan
jag uppgifvit mitt rum och sprang omkring fr att ska mig ett nytt.
Efter krngel och sprng och ondligt trk, tog jag qvarter i en stor
_vekaleh_, vl till strsta delen bebodd af Greker, men i den flygel
jag bebor nstan tom och bebodd utom mig blott af en gammal hjertlig
Turkisk skrddare. Det r belget i en af de mest trafikerande trakter
af staden, kallad _Gemelijeh_, nra till den strsta bazaren _Khan
elkhalili_ och icke lngt frn den strsta moskn _Azhar_. Jag hade nu
bestyr med att skaffa dit de ndigaste mbler, ty i rummen, som ro 2
jemte ett kk, fanns ej annat n toma vggarne och den ungefr 3 tum
hga uppmurade _mertebeh_ lngs en af dem. Denna _mertebeh_, belagd
med bolster och dynor, fverdragna med kattun, utgr den hr vanliga
_divanen_. Dessa dynor mste jag sledes anskaffa, jemte halm-mattor
p golfvet. Ty vid intrdandet i det strre rummet ifrn kket r hr,
ssom i nstan alla rum, golfvet upphjdt, och hr, ssom du vet, aftar
man skorna och trder barfota upp p golfvet. Detta och annat mste jag
nu anskaffa, sedan jag frst frmtt _bavaben_ jemte ett annat hjon att
skura och skubba smutsen och dammet frn rummen, hvilka frst nr jag
sg dem sgo ut som ett Augias stall. Lyckligtvis finnas hr fnster
och glas, som i denna stad r en raritet; men flera rutor ro sndrade
och dessutom karmarne s glesa, att under den nu brjande _khamasin_
dammet flyger in i stora moln samt lgger sig p golfvet och dynorna,
slunda nrande loppor till ondlighet. Men de hra till Egyptens mnga
landsplgor, sdana smsaker och annan ohyra fr man ej ltsa bry sig
om. Min gamla shekh och lrare _'Attaren Abdolkhalik_, hvilken jemte
sina vnner, ssom jag ftt hra, hllit mig fr en spion, hitsnd
af Ryska sultanen fr att underska deras land, hade sin bod ngra
steg frn den _vekaleh_ jag nu bor uti. Jag trffade honom sledes
ganska snart efter min flyttning hit och han var glad och vnlig ssom
frut. Hans lilla bod r en samlingsplats fr mycket folk, som g
fram och tillbaka i sina groml eller annars drifva omkring. Jag r
naturligtvis en af de senare, och hr hos honom, i eller utanfr hans
bod gjorde jag genast de frsta dagarne bekantskap med tskilliga mn;
bland andra med shekhen i den mosk, der folket i _Gemelijeh_ hller
sin fredagsbn, shekh _Sharawi_, och med en annan shekh _Ibrahim_, som
sger sig hafva i 33 r bestndigt frdats omkring i verlden, ehuru
jag frst af hans utseende ej kunde uppskatta hans lder hgre n s.
Han sger sig vara barnfdd i _Medineh_, sedan vid femton rs lder
kommit hit med sin far och kort derp begifvit sig p resor, beskt
Indien och andra trakter af Asien, fven varit i London, s att han
knner tskilligt af Europeiska lagar och bruk; han r fverhufvud
en hgst egen, af tskilliga hr boende ngot misstnkt man. Han
kan utantills verser till ondligt tal, sitter oftast om aftnarne
p ngon hg _mertebeh_ utanfr en stngd bod och sjunger till vr
stora frlustelse. Utom dessa gjorde jag hr bekantskap med alla
andra grannar, allehanda handelsmn &c. som bo hr i vrt qvarter.
Jag hade i detta _vekaleh_ blifvit rekommenderad och presenterad fr
portvaktaren ssom moslim af _bavaben_ uti den _vekaleh_ jag bebodde
de frsta fem dagarne af min vistelse hr. Likaledes hade (ssom jag
tminstone frmodar) jag blifvit rekommenderad af _Abdolkhalik_ fr
hans vnner. Hr gller en rekommendation mycket, ty en man, som kommer
ofrhappandes Herren vet hvarifrn, samt r (ssom man hr sger)
_'ala bab ollah_, utan bestmdt gra och sysselsttning, har svrt att
skaffa sig bekantskaper, utan att vara knd och rekommenderad af ngon.
Jag hade den lyckan, som du ser, att vara det p tvenne hll och blef
derfre p det vlvilligaste upptagen och bemtt. Om dagarne vankar jag
frn ena boden till den andra, sitter hos dem, pratar med allt mjligt
slags folk, deltager i deras frugala mltid vid middagsstunden, och om
aftonen samlas de ofta hos mig fr att dricka th eller kaffe. Jag r
nstan hela dagen i sllskap med Araber och talar hgst sllan ngot
annat sprk. Af _Abdolkhalik_ hade jag dessutom blifvit rekommenderad
som en god lkare, och d han i sitt hus hade en syster som var sjuk,
bad han mig ordinera t henne ngot efter hans beskrifning om hennes
sjukdom. Jag sade att en lkare ovillkorligen mste se den sjuka och
han frde mig till henne. Hon var naturligtvis besljad och visade t
mig blott det ena af sina svarta gon; nr jag fordrade att hon skulle
visa sin tunga, var det ljligt att se huru hon vred och vnde sin
slja, fr att betcka hela det friga ansigtet. Men d jag fljande
dagen, enligt hennes brors nskan, var nrvarande vid applicerandet af
kopphornen, blygdes hon ej det minsta att lta mig se hela sitt fulla
brst. Sedermera har jag gjort mnga sjukbesk, svl hos qvinnor
som karlar, och har hittills lyckats vl i de f kurer jag hunnit
gra, alltid sande ur den receptbok jag under Trnroth och Ilmoni
gjorde hemma hos oss p Clinicum. Jag tror att jag hos mina grannar i
_Gemelijeh_ str i rop ssom god lkare och kunnig i vetenskaper. Jag
gller hos alla fr en moslim, ger och fr _Selam_ helsningen; men
flere, isynnerhet shekh _Sha'rawi_, plga mig, isynnerhet om fredagen,
med anmodan att komma och hlla bn med dem i deras mosk. Jag har nnu
ej kunnat besluta mig dertill och vet ej huruvida det nu kunde vara
rdligt; ty jag kunde i brjan ej undvika att komma i relationer med
Europer och blefve slunda af mnga knd som kristen. Vore jag hr
alldeles oberoende, och om intet konsulat hr funnes, s skulle jag ej
tveka i valet, ty jag r sker p, att om jag blott en gng hllit min
fredagsbn med dem i en mosk, jag utan minsta tvifvel skulle g och
glla fr en from rttrogen moslim. Nu fruktar jag att mnga af mina
bekanta hemligen tvifla p renheten af min Islam, i anseende till min
vgran att g med dem i deras mosker. Dock det kan i det hela gra
mig detsamma hvad de hr tro om mig; jag frutser nstan med skerhet,
att de frr eller senare mste bli frskrade om att jag ej r moslim,
genom folk som sett mig i sllskap med kristna. Men jag m nu glla
fr det ena eller det andra, s skall jag dock efter ngon tid beska
deras mosker. _Abdolkhalik_, som gr mig tillhanda i allt, har redan
skaffat mig en egen sorts tjenare, sedan jag derfrinnan p denna
korta tid frafskedat 3 tjenare. Han r en man af omkring 50 r, har
fordom (fr 4 r sedan) haft sin egen bod med allehanda slags essencer,
rosenvatten &c., som han sjelf destillerat, men nu kommit p frfall.
Han frstr sig p allehanda, ej allenast hushllsgroml, ssom att
laga mat och tvtta med mera, utan r fven kunnig i historier och _el
ahadith_; s att han p stt och vis r min tjenare, vn och lrare.
Om morgonen kl. omkring 9 kommer till mig en Arabisk musicus, som lr
mig blsa fljt. Den Arabiska fljten _Nai_ r helt olika vr, ty ehuru
jag hemma hos oss flats lnge och vl med musik, har jag nu i flere
dagar ftt sitta och arbeta p att f ljud i den Arabiska fljten.
S fr man alltjemt brja med abc. Middagstiden, d min fljtblsare
shekh _Dawod_ lemnat mig, kommer en annan shekh, som lser grammatica
med mig; vid _'asr_ kommer en ung man som lr mig skrifva, och vid
_maghrib_, d jag gjort min mltid, gr jag ut, sitter i bodarne och
spatserar litet; om aftonen en stund efter _'esha_ gr jag antingen
att hra ngon _muhaddit_ eller konsert i ngot privat hus, eller har
jag ngra af mina grannar hos mig p th eller kaffe. Du ser slunda
att jag r vl inrttad och vl upptagen hela dagen. Ehuru jag redan
s lnge varit hr, har jag hittills ej frdats mycket omkring, ej ens
nnu beskt de nrbelgna pyramiderna. Jag hade i brjan nog gra med
att litet orientera mig i denna srdeles villsamma stad. Men sedan
jag en dag stigit upp p det s kallade berget _Mokattam_, som dock
egentligen ej r annat n knens sandhjder, och der med min kompass
sett direktionerna och strckningen af staden, gr jag nu alltid med
kompassen i fickan och hittar alltid tillrtta, ehuru ofta p lnga
omvgar och efter vilsegende i de stngda qvarteren, der slutligen
mtande folk och barn skrika t mig: _ma tinfidsh_ eller _mosh nafid_.
Min nya tjenare _Sejid 'Ali_, som knner Kairo ut och in, lofvar fra
mig allestdes omkring och _lamma jidfil-dynja af arragak 'ala Masr
kulleha_. Hvad jag dock sett med stort nje var _Molid ennebi_, som
brjades den 23 mars och rckte en veckas tid. Man hade ngra dagar
frut uppslagit tlt lngs _birket elazbukijeh_, som fordom _fi ajam
ennil_ var en liten insj, men nu blifvit frvandlad till en allmn
promenad. Hgre upp mot stadssidan hade man tagit upp nstan alla bodar
och frvandlat dem till stsakersbodar. Hromkring samlades nu folket
och roades om dagarne af dansare, sngare och konstmakare &c. De senare,
_hawa_, to t.ex. blr och spottade ut rk, pluggade en trdkula in i
munnen p en bredvid stende gosse, som var hans handtlangare, lade
denne p hans hnder och knn med magen mot marken, bultade litet p
hans rygg och lt kulan flyga hgt upp i luften frn hans blottade
bakdel, till stor frlustelse fr det kringpackade gapskrattande folket.
Hrunder pratade han oupphrligen plumpa pbelqvickheter och omringades
af 3 andra halfsvarta och smutsiga pojkar, som oafbrutet skreko och
grinade, samt skert skulle frestlla ngra af honom ur mrkret
uppbesvurna genier. Skada att numera inga _ghavazi_ eller offentliga
danserskor f visa sig; dem, liksom alla andra gldjeflickor, har den
nuvarande paschan alldeles frdmt och bannlyst, s att man hr ej sg
af qvinnoknet andra, n ngra besljade gummor och flickor, som suto
och sjngo eller slogo tambour de basque. Andra frde apor omkring,
hvilka de lto rida p hundar &c. Sdana ungefr voro frlustelserna
om dagen, de voro blott fr pbeln. Om aftnarne var det egentligen
som man firade profetens fest och natten genomvakades till hans ra.
Skriftlrda och andra fromma moslims samlade sig dit omkring _maghrib_
eller _'esha_, bildade kretsar i de uppslagna tlten, lste ur en
bok, kallad _Delail_, om deras profet, hllo _'esha_ bnen i sllskap
och stmde derp upp en _Zikr_. De stodo i ring, i hvilken hvem
helst som knde sig kallad kunde intrda, upprepade oupphrligen och
ofrnderligen _Allah_ med en djup df rst, medan en eller flere, som
stodo fverst i ringen, sjngo till denna kr strofer ur Koran, allt
med d och d iakttagna pauser. I andra tlt mumlade kren _la illaha
illa lallah_, och i andra accompagnerades solo recitationen af den
Arabiska milda fljten. Hrunder gjorde alla assisterande bestndiga
rrelser, n blott med sitt hufvud, n med hela fra delen af kroppen,
anstrngande sig och slunda spkande sin lekamen p det strngaste.
Detta mdande frambragte p de flesta en viss, den hektiska liknande,
rodnad p de bruna kinderna, hvilken tillika med det fromma, allt
jordiskt glmmande, blott _Allah_ och hans profet dmjukt hngifna
uttrycket i deras ansigten (eller kanske hellre det helt och hllet
uttryckslsa ansigtet med slutna gon) gaf dem ett utseende, som
srdeles contrasterade med deras ofta trasiga och smutsiga klder.
Kren, hrd p afstnd, liknade mumlet af brummande bjrnar eller suset
af det efter en storm smningom lugnande och mot stranden flmtande
hafvet; jag kan ej neka att allt detta gjorde p mig ett djupt intryck
och att jag sllan sett ngon religis ceremoni, som behagat mig mera.
D vi i de mest utarbetade, utkrnglade krer bjuda till att med orgel
och annat sjunga Herrens lf, sjunger eller rttare mumlar Araben det
med ett oupphrligt och ondligt upprepande af hans namn, utan melodi
och utan harmoni, s lrd troligen af den entoniga vind, som drar genom
Arabiens knar. Sdana _Zikr_ hllos hr till stort tal, jag rknade
omkring tolf, och ehuru de alla voro lika och enahanda, var det dock
_kejfijeh_ i hvar och en, ssom man hr sger. De fortsattes hela
natten och jag kan i sanning ej begripa, huru de kunde hlla ut dermed,
om icke den religisa exaltationen och deras enthusiastiska krlek
fr sin profet gaf dem krafter. Festen slutades den 30 middagstiden,
med den hgst besynnerliga ceremonin _doseh_. Omkring 100 mn, mest
_dervischer_ af ngon sekt hr, lade sig med magen p marken,
packade med sina sidor den ena ttt intill den andra, och shekh
_Bekri_, sittande p en stolt stor hingst, framskred lngsamt,
med en man p hvardera sidan ledande hsten, fver de prosternerades
ryggar. Allt efter som hsten berrt deras ryggar, stego do upp
eller blefvo upplyftade och famntagna af slgtingar och vnner.
De tycktes alla vid uppstigandet vara frbryllade och sanslsa.
Jag, ssom lkare kantnka, trngde mig till fr att se om
deras ben voro brutna eller ngot dylikt hndt dem; men till min stora
frundran fann jag dem, efter ngra gonblicks sanslshet, vakna upp
till medvetande, utan tecken till den allraminsta frvirring eller
ngon slags tillfogad skada, samt glada och muntra tala om fr de
kringstende, huru ltt hstens fot varit, att de knappt knnt dess
steg p sin rygg, eller de ledande mnnernas p sin nacke. Jag tror
sledes att de frsta gonblickens sanslshet var blott religis, from
glmska af det nrvarande. Hela denna vecka hade jag tillbragt ibland
folket, isynnerhet om aftnarne, aldrig trttnande att hra p _zikr_.
Trngseln var alltid stor, men isynnerhet vid _doseh_, hvarvid jag
tror att flere barn och pojkar under skdarnes ftter foro mycket
vrre, n dervischerna under hingstens. En annan hgtidlighet hade
jag kort frut fven njet att fvervara, nemligen _nezlet el hagag_.
Jag hade aftonen frut begifvit mig till _Ustad Mahmod_, tillbragt
natten hos honom, jemte hans slgtinge _Hossein_ och en annan ung
man. Om morgonen stego vi bittida upp, begfvo oss ett stycke utom
staden genom _Bab el foteh_, och mtte d dels allena gende, dels sm
afdelningar tervndande pilgrimer, somliga fregngna af musikanter
och omringade af vlkomnande slgtingar och vnner. Hribland hrdes
ofta det skrnande tjutet af qvinnor, hvilkas antingen mn eller sner
icke terkommit, utan dukat under fr den besvrliga vgens vedermdor.
Det var i allmnhet brokigt; alla hemkommande voro p det grannaste
utstyrda, isynnerhet de qvinnor som vallfrdat. Det till stort tal
ifrn staden utstrmmande folket hade lgrat sig i cafn vid vgen,
ropande t sina tervndande vnner _Selam_-helsningen, _bisselameh_
och annat dylikt. Men det bsta var sparadt till fljande dagen,
d _Mahmel_ hemtades upp till citadellet och der fverantvardades
t pashan, tfljd af _Emir elhagg_; han var en gammal _Maghrabi_
gubbe, kldd i ett par Turkiska hvita vidbyxor, rckande till nrmare
fotknlarne och uppbundna om lifvet med ett blte, men fr frigt
alldeles naken, till och med utan hufvudbonad p sitt halfskalliga
orakade hufvud, hvilket han oupphrligen, s vl nu som under hela
vallfrden till och ifrn Mekka, runkar och skakar i afmtta rrelser.
Med sin nakna svartbruna kropp, hvita skgg och grnande lockiga
hr, omkransande den skalliga hjessan, samt en liksom frstenad
blick, nstan utan allt uttryck, ridande p en lttfotad kamel (hvars
gumpningar han fljde, dels med samma, dels med stridiga rrelser med
sitt hufvud), gjorde denne halft _ginn_-like gubbe p mig ett intryck,
som jag aldrig frr rnt af ngon menniska; sedan jag en gng ftt
gat p honom, der han framred i processionen, fregngen af pipor
och tympaner, kunde jag ej mera vnda det ifrn honom. Men detta och
annat kan du allt lsa i _Lanes_ frtrffliga arbete om "The modern
Egyptians." Hvad _Lane_ betrffar, har jag nnu ej velat gra hans
bekantskap, emedan (ssom jag erfarit) han lefver helt och hllet fr
sig sjelf och blott ibland Araber samt hgst ogerna emottar besk af
ngon Europ. Jag har dock nu gjort bekantskap med hans lrare, den hr
bermde shekh _Ibrahim Dosoki_ och tnker lta honom presentera mig fr
_Lane_.

Hvad bckerna fr universitetet betrffar, har jag hittills ej velat
brdska med dem, emedan jag frst ville lra mig knna frhllandena
och prisen, fr att ej bli uppdragen i handeln. Manuscript-sljare
finnas hr f, bland dem den frnmsta kanske _Ahmad elkutubi_; men
han r en stor sklm och har blifvit van att beluxa och skinna rika
Engelsmn. Hvarje mndag och thorsdag r hr i den stora bazaren
_Khan elkhalili_ en sorts marknad eller auktion; fven fr bcker r
hr en liten plats, kallad _kutubijeh_, dit alla som ha att slja
ngra bcker eller gamla papper begifva sig, fr att slja dem t der
befintliga kpare eller bokhandlare. Dit vgade jag mig fven en mndag
och trffade just ut fr _Ahmed_, som skert tog mig fr kristen.
Jag kpte dock ingenting betydligt, blott grammatiken _Kafijeh_
jemte dess kommentar _Wafijeh_, fr ganska billigt pris efter lnga
prutningar. Af en p gatan antrffad annan shekh kpte jag en bundt
manuscripter, fven fr ringa pris. Efter _Kamos_ har jag frgat p
alla hll, men den r dyr, kostar 2,000 till 3,000 piaster; i dag
har dock en shekh lfvat hemta mig ett handskrifvet exemplar. Ehuru
den Turkiska fversttningen af den ej kostar mer n 260 piaster och
jag i alla fall tnker kpa den fr vrt universitet, har jag dock
ansett att den kta Arabiska _Kamos_ ej kan och ej fr saknas i ett
bibliothek som vrt, och, derfre beslutit kpa en handskrift deraf,
om jag finner ngon god. I dessa dagar tnker jag fven kpa bcker
frn tryckeriet till ett belopp af omkring 800 piaster, sedan jag
slutligen ftt en handskrifven katalog fver de bcker som hr blifvit
tryckta. S snart jag efter ngon vecka eller flere lindar shawl om
min hufvudbonad, tnker jag bli en flitig beskare af _kutubijeh_ och
skall d bjuda till att grfva upp dess bsta skatter. Dock r Kairo ej
egentliga platsen fr att kpa manuscripter, emedan hr finnas mnga
afnmare och deras vrde r temmeligen vl kndt. Man fr hr sllan
ngot "par occasion", ssom annorstdes i orienten. Den summa af 300
rub. s:r som jag lyftade vid min afresa, belper sig efter vexlingar
och dylikt till ungefr 4,500 piaster Egyptiskt. Sedan jag fr denna
summa gjort uppkp, fversnder jag bckerna (dock ej fre min afresa
frn Kairo) genom konsulerna till England. Kataloger och rkningar
fversnder jag t dig i bref.

Fljande fr _Bonsdorff_: Om han, ssom jag frmodar, hit fversndt de
pengar jag bad honom om, fr uppkpande af djur under min tillmnade
resa till fra Egypten, s skall jag deponera dem i hrvarande
konsulat, tills jag fr hra hans nskan angende desamma. Jag har nu
ftt veta att hr finnas tskilliga naturalister, af hvilka man kan
dels bestlla, dels kpa frdigpreparerade skeletter fr komparativ
anatomi. r hans nskan att jag upphandlar sdana hr, skall jag efter
frmga ska f de bsta som finnas, ehuru hr preparerade skeletter
torde bli ansenligt dyrare, n om jag upphandlat dem p stllet i fra
Egypten. Vill han ter ej det, utan hellre nskar f pengarne tillbaka,
s bed honom (i fall ej universitetet vill spendera ngot mera fr
uppkp af bcker och manuscripter) taga sitt belopp af den anslagna
summan, eller ocks af mina nnu innestende qvartaler, p det dubbel
remisskostnad mtte undvikas. Eller bttre n allt annat, frm honom
sjelf, _Bonsdorff_, eller _Karl Lundahl_, att komma hit i slutet af
september och jemte mig gra resan till fra Egypten, samt kom du
sjelf fven med. Tag permission fr hsterminen, begif dig p vg
under sommaren, och far antingen genom Ryssland eller med ngot Finskt
fartyg till Cadiz, derifrn till Malta samt derifrn med ngfartyg
till Alexandria. Kommen alla tre, tagen nnu en fjerde till, och lagen
s att I ren hr i brjan p september; tillbringen denna mnad och
halfva oktober, d.v.s. _Ramadan_ hr, derefter taga vi en liten
Nil-bark, tillbringa p vr frd till fra Egypten halfva oktober,
november och strre delen af december, samt skiljas sedan, I fr
att tervnda hem, jag fr att frdas till Arabien. I slutet af
januari kunnen I vara tillbaka i Helsingfors, efter att hafva gjort
skert den intressantaste frd i verlden. Hela frden komme (efter
hvad jag rknat ut) att kosta dig, fram och tillbaka, 1,500 rub. b:co
ass.; men d skulle du ock hafva sett det underfulla Egypten, lifvet
bland de trefliga Araberna, samt framfrallt frlngt ditt lif skert
med 10 r och drifvit ur din kropp hvarjehanda krmpor. Kommen I icke
eller kommer ingen af eder, torde jag ndgas sl hela denna frd ur
hgen och gr i det fallet troligen pilgrimsfrden till _Mekka_ och
derifrn med Wahabiter till _Derejeh_; ty till _Jemen_, fr att studera
Himjaritiska, vill jag ej begifva mig, frr n jag r frskrad om
att kunna anvnda tminstone ngra r p den frden. Jag har lnge
och med otlighet vntat bref af dig, jemte dina rd huru jag skall
gra, fr att kunna frlnga min vistelse i orienten, samt huru jag
skall f medel dertill. Sedan ditt sista krkomna bref frn brjan af
december, har jag ingen underrttelse haft hemifrn; ehuru jag litar
till Herren att I alla befinnen er vl och troligen i ert gamla vanliga
lif framlefven glada och lyckliga dagar, ssom fven jag i mitt nya
rrliga, s kan du dock ltt finna huru krkomna ngra skrifna rader
hemifrn alltid ro fr mig. Underlt sledes ingalunda att skrifva mig
till fre din afresa frn Helsingfors, antingen till Ristmki eller
hit; och gif mig derhos ngot rd, huru jag br gra fr att skaffa mig
medel, som stta mig i stnd att, utom de 2 bestmda ren, kunna drja
nnu 3 r till p mina kenfrder. Tag mitt frslag till en resa hit
jemte 2, 3 andra vnner, icke ssom skmt, utan tnk med allvar p att
verkstlla den; ty jag r sker att du och de andra ej skola komma att
ngra sig.

Nu har _Khamasin_ brjat, men med kyla och blst, s att t.ex. i afton
vdret hr r ssom en ngot kylig majafton hos oss. Hittills har jag
ej det minsta varit besvrad af Afrikas hetta, ehuru jag utan tvekan
utsatt mig fr middagssolens badd; jag har befunnit mig ondligen vl
i detta klimat och pminner mig ej ngonsin eller ngorstdes hafva
mtt bttre. Ssom jag hoppas och ber dig om, gr du till min gamla mor
och underrttar henne hrom, samt att jag fr frigt r glad och njd
med min stllning; ehuru ofta tankarne flyga hem till er, isynnerhet
under vra hgtider, ssom den just nu frflutna psken, d jag vet
att ni under de i lugn utan groml tillbragta dagarne tanken p mig
hr vid den gamla Nilen. Af psken visste jag ej annat, n att i denna
_vekaleh_ boende Greker hade mycket nojs fr sig och att andra dagen
infll p en liten Arabisk hgtid, d alla vandra ut i trdgrdar och
p flten fr _shamm ennesim_. Jag hade fven, i ett litet sllskap
af mina Arabiska vnner, vandrat ut p ett nrbelget vackert flt,
inandats en verkeligen ljuf, friskande vind och baft ganska trefligt.
Allt hller nu p att grnska, hvetet str i stora ax, i trdgrdarne
sprida pomerans- och citron-buskarne sin hrligaste vldoft.

Af pesten hres hr ingenting, ehuru man fr omkring en mnad sedan
berttade att ngra fall yppat sig i Alexandria. Nu r dess egentliga
tid frbi, s att vi numera ej torde behfva frukta den hr p detta
r. Detta bref r sammansatt af sm lappar, som jag nedskrifvit n d,
n d, under mnga olika frhllanden och sinnesstmningar; du mste
derfre urskta lappverket och taga det sdant det kommit. Nu torde jag
ej komma att skrifva p ngon tid, emedan jag med allvare vill brja
arbeta.

Dagb. April 14.

Om morgonen kom shekh _Davod_ och sg ganska mklig ut; sade sig varit
och nnu vara sjuk. Derefter kom _Abdolkhalik_ och sg nnu mkligare
ut. Jag hade i frrgr aftons ordinerat t hans syster fr uthllande
stark diarrh litet opium, och s hade han vrkt i henne omkring 4 gr.,
hvaraf hon hela grdagen och allt nnu i dag befunnit sig hgst illa,
samt nu ftt ett anfall af asthma. Lngre fram p dagen gick jag med
honom att se p henne, men tyckte hennes sjukdom ej vara s farlig som
de fregfvo. Hon r frfrligt pjkig och trkig. Medan _Abdolkhalik_
satt hr brjade hans ga klia; fr att hjelpa det tvinnade han en
liten papperslapp, tog med den tjockt rvax frn sitt ra och trillade
det in i gat, sgande sig i 10 r med frdel hafva brukat denna konst.
Nr jag sedan kom ner i hans bod, satt han mklig och surmulen, med
gat svullet och en stor pse under det. Nr jag frgade hvarifrn
det kommit, fick jag svaret: _kidde min allah_. Om aftonen gjorde jag
en liten tur till _Muski_, i det allt fortfarande friska, men i mitt
tycke srdeles helsosamma vdret, satt en stund hos _Abdolkhalik_, men
fljde snart shekh _Sha'aravi_ derifrn och frmdde honom samt hans
bror att komma upp till mig. De suto hr en stund och drucko kaffe;
men shekh _Sha'aravi_ ledsnar nstan ut mig samt frefaller trkig
med sin inbillade lrdom och egenkrlek. Han plgar mig mycket med
grammatikaliska frgor i tid och otid.

April 15.

Lste och sysslade hemma nda till nrmare _'asr_, d jag gick ner och
frgade efter Abdolkhaliks syster samt fick det svaret att hon nu var
s dlig att ingen hjelp mera behfdes. Vi gingo dock dit och efter
allt som syntes var hon bttre i dag; men hon r frfrligt pjkig och
vill att man mkar henne. I dag undfgnades hon med trtor och grl,
s vl af sin bror, som sin man, hvilken fven var tillstdes. Gjorde
sedan ett slag omkring _Gemelijeh_ och vid _maghrih_ gick jag till
Khler, der shekh _Hamad_ hade varit. Nu lrer ndteligen bokaffren
vara uppgjord och jag i morgon kunna f bckerna mig i handom. Jag kom
att sitta der ngot lnge, fven fr att afvnta _Ibrahim Dosoki_, men
han kom ej i dag.

April 16.

Gick till Khler, dit nu slutligen shekh _Hamad_ hade hemtat bcker,
dock nnu ej alla; der rknades och dividerades med honom. Han r en
prktig man, en _geda'_ rtt. Senare kom dit _Dosoki_ och gaf
Timofejef hans lektion, hvarefter vi pratade till temmeligen sent.

April 17.

Fick bittida besk af shekh _Ibrahim_, som en lng stund pratade och
frgade mig om orsaken till krlek samt mera dylikt, och lste sedan
i en af de bcker jag i gr hemtat hem. Middagstiden kom _Mohammad_,
son till kalligrafen _Ibrahim_ effendi, fr att gifva mig den frsta
lektionen i kalligrafi. Han r en ung 15-rig gosse, men srdeles vl
uppfostrad och vlartad. Hrefter kom _Abdolkhalik_ och brjade det
gamla krnglet om _dabbosen_, som han genom mig lemnat t Murad. Han
hade sagt sig erhllit den af mig och ej af honom, samt helt och hllet
vgrat dess tergifvande, med mera gemena saker. Jag blef frstmd
genom detta samtal om Murad, gick ut till _Muski_ och hemtade min
_Kamos_. Efter maghrib gick jag till _Ustad Mahmod_, som jag ej sett p
lng tid. Han berttade skna historier om Murad!!

April 18.

_Davod_ kom hit och sg temmeligen flat ut fver det ovett
_Abdolkhalik_ och _Ibrahim_ i frrgr gifvit honom. Han var efter
vanligheten smnig och trkig. Medan vi suto kom shekh _Ibrahim_ jemte
min lille treflige skriflrare och under det vi betraktade allehanda
skrifprof, dem han hade i sin portflj, somnade _Davod_ af. Vi skrefvo
omkring en timmas tid, _Mohammad_ gick sin vg, _Davod_ vrkte sig
sofvande p divan nda till nrmare _'asr_, d han vaknade upp och
begrde ngot att ta. Jag gick ut fr att taga pengar af _Bokti_, men
trffade honom ej frn efter _maghrib_; under denna vntan fick jag
tiden slut med att spatsera omkring i allerna vid _Birket_, sitta i
cafn och ha ganska trkigt. Senare kom _Mohammad Agha_ in till mig och
vi drucko th.

April 19.

Satt hemma hela dagen nda till _maghrib_, lste, sysslade och hade
trkigt. Ingen kom till mig, _'Ali_ sprang hela dagen p bestyr och kom
ej hem fr att laga mig mat, s att jag slutligen blef frargad, gick
ut att ta och gjorde en tur i _Asbukijeh_, der jag satt i ett caf.

April 20

Hade besk af shekh _Davod, Ibrahim, Mohammad Effendi och Mohammad
Agha_, med hvilken sistnmnde vi drucko th tillsammans.

April 21.

Satt ter hemma hela dagen nda till _'esha_ och besktes frst
af _Davod_, som just brjade ge mig sin trkiga lektion, d shekh
_Ibrahim_ efter vanligheten kom och afbrt oss; han satt lnge och vl
hr, lste i _'Unvan elbajan_ och gaf sina frklaringar fver texten,
ej utan trk fr mig. Middagstiden kom min lille _Mohammad_ och gaf
mig sin skriftimma. Sedan begfvo vi oss, _'Ali_ och jag tillika med
hans lille son _Mohammad_, ut till moskn _Hossein_, der nu i afton
brjades hans _molid_. Vi gingo in i moskn, hrde p shekherne
som lste ur _Delail_, och in i sjelfva _kobban_ der _Hossein_ r
begrafven. Hans graf eller _kobban_ var omgifven af jerngallerverk, hr
och der med ngra frgyllningar. Arbetet frekom mig vackert, s mycket
jag kunde och vgade titta omkring mig. Jag lste _fatheh_ framfr
kobban och kysste den p tskilliga stllen, ssom jag sg andra gra.
Der inne satt en lng rad lsande shekher. Jag var i afton turbanad,
gick (som jag tror) temmeligen oobserverad omkring i moskn och hade
ingen fruktan alls, ehuru fr frsta gngen i Kairo inne i en mosk. En
ung shekh ville, mot en ersttning af 5 fadda, fr mig lsa en sura fr
_Sejidna Hossein_.

April 22.

_'Ali_ berttade mig att maran (_kabos_) plgat honom om natten,
att han lst tskilliga surer ur Koran, men ej kunnat f den bort
dermed, samt att den dock slutligen lemnat honom, men icke gtt ut,
utan satt sig i knuten vid _zuffeh_. Lngre fram p dagen kom shekh
_Ibrahim_, satt en lng stund och pratade om det. Jag tror aldrig att
han verkeligen r moslim. Senare kom _Davod_ och gaf mig min timma,
hvarefter han begrde mat, fick litet brd och honing att ta, vrkte
sig sedan (under det jag med _Mohammad_ gick in och skref) p soffan
och sof nda till efter _'asr_; derefter vaknade han, brjade prata med
_'Ali_ och frargade mig till ytterlighet.

April 23.

Satt hemma ensam, beskt blott af _Mohammad_ effendi middagstiden.
Om aftonen t Abdolkhalik hos mig och en stund derefter gingo vi,
_'Ali_, jag och hans lille son, till _Hossein_, der nu ter _Delail_
m.m. lstes och en stor samling folk satt p golfvet i kretsar, samt
pratade eller spatserade omkring. Gossar sprungo omkring och lekte, s
att det hela nstan hade tycke af en bal eller ngot dylikt. _'Ali_ och
jag satte oss fven ner p golfvet en stund, spatserade sedan omkring,
voro inne vid kubban, lste _fatheh_ och kysste den &c. Derifrn gingo
vi ut, stannade i ett caf och hrde en _Muhaddit_; han berttade
ngon historia, i hvilken en kristen _khavage_ frekom, hvars sprk han
hrmade med god brytning, till stor frlustelse fr det temmeligen
stora auditorium.

April 24.

Hade besk af shekh _Ibrahim_ om morgonen och efter middagen af lille
_Mohammad_. Gick ut med _'Ali_, satt i ett caf och hrde p en
_muhaddit_, shekh _Ismains_ bror, som berttade vl och vackert.

April 26.

Efter middagen tog _'Ali_ och gick ut i _Ibrahim_ pashas trdgrd.
Under vgen veko vi in i en stor vacker mosk, sultan _Moajins_, som
enligt _'Ali_ r den vackraste mosk hr finnes. En viss _Ibrahim_
effendi, som varit dess _nadsir_, har nemligen reparerat den och gifvit
den dess vackra utseende, efter det den varit nstan fullkomligen
frstrd. Fga folk var der inne, blott ngra f, som lgo p golfvet
och sofvo. Vi gingo fverallt omkring och den frekom mig i sanning
srdeles vacker och synbarligen ny. Vi vandrade ut genom porten
_Zueleh_ och kommo inom frstrda och frfallna qvarter frbi _Sejide
Zejneb_ ut i parken. Derifrn begaf jag mig till _Roda_ fr att trffa
_Peterson_, men rkade honom ej. Jag vandrade omkring p _Roda_ och
frjdade mig storligen fver dess skna lge, vackra anlggning och det
srdeles vackra vder, vi hade i dag. Nilen, ehuru ej srdeles bred
och delad af ar, tyckes dock vara stor och vldig fr sina flacka
vidstrckta strnders skull. Jag njt rtt i dag af frisk luft. Kom hem
litet trtt, kastade mig p soffan, somnade och vaknade vid midnatt, d
jag gick ner fr att se hvad som frehades p _Molid_. Men det var just
ingenting srdeles. En procession (_ishareh_) gjorde man, men den var
liten. Denna afton firades till shekh _Bejomis_ ra och var den frsta
p hvilken _eleshair_ brjades.

April 27.

Shekh _'Ali_, som min _Sejid 'Ali_ rekommenderat mig till lrare,
kom hit och hade pratat en stund d shekh _Ibrahim_ kom. Han brjade
bertta historier om sina frder i Indien och Kina, hvilka han tyckes
vara srdeles mn om att alla skola knna. Han berttade huru han
i Kalkutta gjort bekantskap med en Engelsk doktor, samt med honom
disputerat om oddligheten och uppstndelsen, hvilken han sade
Frankerna alldeles frneka. Hrvid yttrade de andra att allt hvad
Frankerna hade, bestod blott i deras frstnd. Vidare omtalade han,
huru han i den Engelska doktorns tub sett berg och sjar i mnen,
men frklarat detta slunda att mnans yta var en spegel, i hvilken
jorden reflecterades, samt frmtt Engelsmannen att g fver till och
erknna hans sigt. Det frekommer mig som om den enkla visdom, han
vill lgga i sitt tal och i sina historier, vore skt och hrmad. Han
gick snart bort. Shekh _'Ali_ blef sittande och vi kommo fverens om
att han skulle komma till mig alla dagar vid solens uppgng fr att
lsa _Alfijeh_, ehuru jag hade all mda att frm honom till studerande
af denna bok. Han sade nemligen att den var fr svr. Han behagade
mig fverhufvud mycket, isynnerhet hans sprk och talorgan. Efter
_maghrib_ gjorde jag en spatsertur i _Asbukijeh_ och hrde vid min
terkomst p en _'Antari_ med Abdolkhalik; gick sedan med honom till
caft vid _Hassanein_ och hrde p _muhadditen_, samt derefter p
instrumentalister. De voro en fljt, _kanon, 'od och tabl_. Musiken
var ej utan ett visst behag, dock srdeles enformig i lngden, i
anseende till den bristande harmonin.

April 28.

Hade besk af shekh _Ibrahim_, hvars Islam jag fr hvarje dag fr
strre anledning att betvifla. fven folket hr tyckes litet misstnka
honom. Satt hemma till _'asr_, d jag gick ut och gjorde en liten
spatsertur p _molid_. Efter maghrib gjorde jag en lng promenad med
_'Ali_ omkring _Birket el asbukijeh_; d vi gingo frbi den lnga raden
af vackra hus, som vetta dit ut och alla gas af kristna, sade 'Ali:
_adi gannat el nosara ghashuma fish lamma imoto i roho gehennem_. Vdret
var ondligen vackert, med det klaraste mnsken och af nordanvind renad
luft. Nr vi kommo tillbaka hrde vi i ett caf p shekh _Isma'in_, som
dock tvifvelsutan r den bsta _muhaddit_ hr och s uppskattas fven
af folket. Senare gick jag till _Hassanein_ och sg en _ashareh_, som
man i afton gjorde fr _Mubashir elgamia'_, t hvilken denna afton var
egnad. Under processionen, hvilken var delad liksom i afdelningar eller
chrer, sjngs hela vgen, den ena chren tagande vid der den andra
slt och liksom svarande hvarandra. Orden voro blott: _allahamma salli
'ala sejidna Mohammadin sala ridan_. Allt hade dock ett visst religist
fanatiskt uttryck, isynnerhet d processionen intrdde i kobban. Ty
dervid fick sngen ett vildare och mera fanatiskt uttryck. Jag gick
dock ej in, utan vnde om och gick hem.

April 29.

Gick om morgonen ut med _'Ali_, vek in i _Azhar_ och vandrade omkring
bland shekherna, som hvar och en satt i sin krets af lrjungar och
hll sin frelsning. Der var fullt af sdana kretsar, p grden
smrre gossar, inne i moskn fullvuxna. Vi veko derp in och gjorde
vr _zijareh_ i ett litet bnehus fr shekh _Refa'_, der en stor hop
qvinnor voro frsamlade. _'Ali_ underrttade mig, medan vi voro i ett
caf der bredvid, att strsta delen af dessa qvinnor voro besatta
af ngon _'afrit_, men om de beskte sin shekh p hans dag, voro de
fria frn sin plgoande de friga dagarne af veckan. De hade nemligen
hvar och en sin shekh, som de beskte. Vi vandrade omkring shekhens
_turba_, lste _fathe_ och kysste den p tskilliga stllen. Vid
utgngen blefvo vi besvrade af alla slags folk, vattenbrare m.m., som
begrde _bakhshish_. Derefter gingo vi upp i citadellet och vandrade
genom divanerna. Folket tycktes ha fritt tilltrde fverallt, fven
till sjelfva pashans divan. Vi kommo hem frn vr lnga vandring
middagstiden, temmeligen trtta och hungriga. _Mohammed_ kom och
hemtade nu med sig det frgade papperet, som jag brjade skrifva p.
fven hade han med sig lsa blad af en bok, som innehll allehanda
verser, goda mot trolldom, krlek och allehanda annat ondt. De skulle
skrifvas n s, n s, upphngas eller fstas n hr, n der, deras
kraft var beprfvad och sker. _Mohammed_ prisade hgeligen denna bok
och skulle brja skrifva af den. Den hette _Khavas elbordeh_. Mot
aftonen gjorde en spatserfrd till _Muski_ och var inne hos Khler,
der fven _Berczin_ trffades. Jag spelte med honom ett parti schack.
Det r ett trkigt sllskap. Satt derefter i ett caf fr att hra
shekh _Isma'in_ och vandrade nnu om natten omkring p _Molid_ och kom
hem kl. omkring 4. _'Ali_ hade ej orkat ut i afton, han var alldeles
medtagen af morgonpromenaden.

April 30.

Gjorde en promenad i _Ghorijeh_, satt en stund i caft i _Hassanein_,
som _'Ali_ sade vara srdeles _mebrokeh_ och der aldrig en _shishe_
ges eller finnes, emedan den anses for _vahish_. Sedan gingo vi in i
moskn, och hrde ngra timmar p _zikr_, som gjordes i dag af _Sadati_
och _Bejomi_ dervisher. De stodo hvar i sin krets framfr deras
shekh, som satt p sin _seggade_ framfr dem. Allt efter som ngon af
_tarikan_ kom in, gjorde han frst en _rik'ah_ eller rttare blott en
_sugud_, kysste shekhens hand och stllde sig sedan i ringen, samt
deltog i de andras sng och rrelser. fven i dessa _zikr_ iakttogos
solo-partier och krer; de voro ej utan en viss storartad effekt.
Medan vi hrde derp kom en fattig _fikh_, helsade p oss, lste suran
_Jazin_ och efter den nnu ngra sm bner, hvarfre han fick 10 fadda,
5 fadda mer n vanligt. Vi gingo hem en stund fre middagen och jag
blef sittande hemma till _maghrib_, d jag gick ut med _'Ali_, gjorde
en tur omkring _Azbukijeh_ och derefter satt med honom en stund i
_Hassanein_, hrande p _zikr_; vidare nnu en stund hos shekh _Ismain_
i caft och kom, efter en liten promenad i _Gemelijeh_, temmeligen
sent hem. Onsdagen br man ej ta mjlk, ty d fr man sorg hela
veckan; p denna dag br man ta fisk, som ter ej passar om lrdagen.
Mjlk p lrdagen r deremot _mebruk_.

Maj 1.

Det var het och qvaf luft i dag, s att _'Ali_, som varit ute, kom
hem utmattad. Gick ut vid _'asr_ fr att prfva vdret, men fann det
ej s alldeles frskrckligt. Jag vandrade ut genom _Bab ennasr_ i
ngra trdgrdar, der nu snart allehanda frukter brja sticka fram.
Trdgrdarne i Alexandria behagade mig dock mera n dessa. Luften
var om aftonen alldeles frfrligt trng och qvfvande p de trnga
gatorna, det frekom mig liksom jag varit instngd och ej vl kunnat
andas. Jag skyndade min gng, men det kade min vrma och min svett.
fven vid _birket_ var ej i afton samma rena luft som vanligt,
derfver lg liksom en dimma af den osunda luften, och ingen vindflkt
frmrktes. Jag satt en temmeligen lng stund i caft hos _Hanafi_;
der trffade jag shekh _Sha'ravi_, gick med honom till _Hassanein_ och
hrde p _zikr_ och _delail_, sittande en stund i ett litet sllskap
p golfvet. Derefter fljdes vi t frbi _Nahhasin_, stannade en stund
att hra p instrumentalisterna der, samt slutligen litet hos shekh
_Isma'in_.

Maj 2.

Vaknade upp srdeles trtt och var matt hela morgonen. Hela dagen
var en tryckande qvaf hetta med stark vind, men het och utan
ngon friskhet. Jag lg hemma hela dagen och plgades af det kta
_khamasin_-vdret, ofrmgen att gra ngonting. Efter _maghrib_ gjorde
jag en tur till _Asbukijeh_, satt hos _Hanafi_ och insp med djupa
andetag samt stor frjd den friska nordanvind, som blste upp mot
aftonen. Allt folk, fven bland infdingarne, klagade hgeligen fver
hettan och vdret i dag. Nr jag kommit tillbaka frn _Asbukijeh_, gick
jag med _'Ali_ till _Hassanein_. Det var nu shekh _Geuheris_ afton och
moskn var rikare illuminerad n vanligt; der fanns mycket folk och
stor trngsel. _'Esavijeh_ dervisherne hllo _zikr_ i dag. De ro alla
eller tminstone strsta delen _Maghrabijeh_. De hade stora trummor och
tympaner, med hvilka de accompagnerade sin sng, som var srdeles vild
och rasande. Hrunder gjorde de hftiga, hoppande rrelser, sprungo
omkring i moskn och frorsakade starka rrelser ibland den talrika
folkskaran, som tycktes frukta dem litet. De ro knda fr att ta eld,
hoppa hgt upp mot mosktaket, rycka ner lamporna och ta upp dem,
nr berserksgngen kommer fver dem. I dag gjordes dock intet sdant.
Man tyckes numera blifvit mildare och dylika saker tyckas ej rtt
senteras hr. De buro sig dock t nstan som ursinniga. fven _Sadati_
dervisherna, som ngra dagar frut haft sin dag, voro fordomdags knda
fr att ta ormar och gra andra underverk; men sedan engng en, som ej
var _Sadati_ dervish, i sin berserksgng frdristat sig att svlja en
orm och dtt deraf, har deras shekh numera frbjudit denna fda fr
alla utan undantag. Vi suto omkring 2 timmar i moskn och gjorde sedan
en liten tur omkring _Gemelijeh_.

Maj 3.

Hade om morgonen besk af shekh Ibrahim och Abdolkhalik, som blefvo
sittande nda till middagen. Nr Ibrahim gtt, berttade Abdolkhalik
att han var frlskad i en ung man och att det var blott denna krlek,
som hll honom s lnge qvar hr; han kallade naturligtvis detta _shei
min allah_ och honom _meskin_, samt mente det vara honom omjligt att
besegra denna passion. Straxt efter middagen trffade jag min lille
_Mohammed_, tog honom jemte 2 andra gossar af hans bekanta oeh vandrade
med dem ut i ngra trdgrdar. Vi suto i en bland dessa, drucko kaffe,
to apelsiner och trifdes vl tillsammans. Gossarne hr ro vlartade
och artiga. En bland dem var en _Neger_ frn _Sa'id_ och behagade mig
mycket. Vi kommo hem ngot efter _'asr_ och jag blef nnu stende litet
hos Hassan i hans bod; hvarefter jag vandrade omkring i _Gemelijeh_.

Maj 4.

Gick om morgonen i badstuga med _'Ali_. Kort efter det jag kommit
hem och just tnkte taga mig en liten lur, kommo _Abdolkhalik_ och
_Mohammad Sa'odi_ hit, den senare med sin _'od_. De suto till
eftermiddagen och to med mig en _lekmeh_. Sedan de gtt kom shekh
_Ibrahim_, satte sig att lsa i _'Envan elbejan_ och pratade deremellan
om de underverk han sett i Indien, menande att ingen kung eller ngon
annan kunde komma att se allt det han sett. Han, liksom alla orientaler,
r stor egoist och sjelfvis, om han r Mohammedan eller ej. Under tiden
kom lille _Mohammed elkhattat_, men jag hade ingen lust att skrifva i
dag, ty jag hade ondt i hufvudet af den starka hettan och den qvafva
luften. Efter _'asr_ rakade en _mezzejin_ mitt hufvud. Efter _maghrib_
gingo _'Ali_ och jag till _Azbukijeh_, suto hos _Hanafi_ och svalkade
oss i en frisk nordlig vind, som blste upp. Sedan vandrade vi nnu
omkring i _Gemelijeh_, suto vid ett caf och njto af den hrliga
aftonluften efter den heta dagen.

Maj 5.

mnade mig med _'Ali_ ut till _Sejideh Zejneb_, men blef hindrad af
shekh _Ibrahim_, som kom just nr vi hllo p att taga p oss. Han blef
sittande och efter samtal hit och dit yppade han sin krlekshistoria
fr mig. Jag sade honom allt hvad som fll mig in i anledning hraf,
menande att det ej hfdes en man o.s.v. Hrunder kom _Abdolkhalik_,
_'Ali_ intrdde fven till oss; nu frst brjade saken vidt och bredt
utlggas och ventileras med den vanliga orientaliska bredheten, samt
vidlyftigt upprepande af ett och samma. Jag frundrade mig hgeligen
fver mkligheten och uselheten i deras sigter. Araben hr i Kairo har
fga eller intet mera af manlighet, hvarken i sinne eller kropp. De
flesta ro sjukliga, ehuru oftast med ett vackert, manligt utseende,
och i sitt sinne ro de effeminerade. Jag ledsnade slutligen alldeles
vid deras prat och nskade dem bort. Nr de slutligen gtt och jag ter
gjorde mig frdig att g ut, kom _Mohammad_ och gaf mig min skriftimma.
Ehuru blott 15 r, r han en af de bsta jag sett hr. Men fven han r
krasslig och mklig till sin kropp. Sedan han gtt begaf jag mig utom
staden p sandbergen och andades in den friska luft, som frn norden
kom fver knen. Om aftonen gjorde vi en tur omkring _Gemelijeh_ och
hrde derefter p shekh _Isma'un_. Men som der inne i caft var hett
och ohyra, kunde jag ej lnge hrda ut, utan gick hem.

Maj 6

Gick om morgonen ut med _'Ali_, besg frst 2 bjrnar, som en Turk
dresserat och hemtat hit. Den ena dansade samt gjorde allehanda konster
efter Turkens sng och tambour de basque. Derefter gjorde vi vr
_zijaret_ i sultan _Salehs_ kubba, hvars _molid_ hlls i dag. Hans graf
ppnas ej mer n en gng om ret, p denna dag. Hr var en frskrcklig
trngsel af qvinnor, som dels gjorde _tavaf_ omkring den, dels suto
rundtomkring i kretsar. P 2 sidor af kubban st p hvardera sidan 3
ljus, hel och hllna ommurade med gips. Dessa vaxljus skola Frankerna
hafva sndt sultanen till present; men nr de hitkommit fanns hr en
man, som genomskdade list i gfvan och underrttade folket om att
ljusen antnda skulle stta hela Kairo i lga samt lgga staden i aska.
Man ommurade dem derfre med gips och lt dem st omkring sultanens
graf. Folket frmodar dem vara fulla af krut och bly m.m., s att de
nnu aftckta och antnda skulle stta eld p staden. Derifrn gingo
vi till _Hassanein_, vandrade fverallt omkring i moskn, betraktade
dess _sebil_ jemte annat. _Masrs_ utmrktaste lrda mn bildade i dag
hvar och en sin lsekrets och gjorde en _khatme_ af Koran. Hvarje shekh
hade med sig en liten provision af bnor och andra sm frndenheter,
gjorde sitt lilla ml samt drucko kaffe i sin krets. Vi kommo dit ngot
bittida, s att de nnu ej hunnit brja, ty detta sker ej frn efter
middagsbnen. Derefter gick jag utom _Bab ennasr_, gjorde en promenad
p bergen och andades den friska kenluften. Jag tervnde dock snart
hem, vandrade sedan litet nert, kpte tobak af shekh _Sha'ravis_
patron och blef inbjuden till honom fr att hra p en _khatme_, som
han skulle gra i sitt hus. Jag gick dit upp beledsagad af hans son
och fann i rummet ett sllskap af 8 till 10 personer, bland hvilka 4
_fikh_, som lste Koran. En i snders af dem lste sin tur, s att han
dels sakta, dels halfhgt reciterade, mera liksom fr sig sjelf, en
lng ramsa; derefter sjng han med hg stmma en del, s fortfarande,
msom reciterande, msom sjungande, hela sin tur till slutet af sin
_hazb_, d alla fyra jemte flere bland det friga sllskapet stmde
in i kr. Hrefter vidtog en annan af de 4 _fikh_, reciterade och
sjng sin tur p samma stt; och s turades oupphrligen emellan de
fyra. Hrunder pratade och rsonnerade det friga sllskapet om hvad
som helst, fven den lsande shekhen deltog, ofta afbrytande sin
lsning, i samtalet. Denna lttsinnighet frundrade mig. Men  andra
sidan skulle det frekomma mig obegripligt att kunna sitta oafbrutet
tyst, uppmrksamt hrande p recitationen af hela Koran. I slutet af
hvarje rytm som sjngs, utropade efter vanligheten hrarne _allah_
eller _allaho akbar_, eller ngot dylikt uttryck af frtjusning. fven
jag lt undfalla mig dylika utrop, ofta af sannt nje och frjd fver
det vackra fredraget. Jag kunde dock ej sitta lnge, utan gick ut och
gjorde en liten promenad omkring _Gemelijeh_, ner till sultan _Salehs_
mosk. Allt var nu illumineradt och mycket folk var ute, som dels
satt i cafn och hrde ngon sngare eller _muhaddit_, dels vandrade
omkring. Jag trffade under min vandring silfverspinnaren _Mohammad_
och vandrade litet omkring med honom. Han frefaller mig mycket
lismande. Derefter gick jag ter upp och hrde slutet af _khatmen_. Nu
hade en af sllskapet strckt ut sig p golfvet och somnat. Man var vid
suran _Mulk_ och det drog ej lnge ut frn man hann till slutet; det
sjngs af alla 4 tillsammans, d de i brjan af hvar och en bland de
sista korta surerna upprepade: _la illaha illalallah_. Slutet sjngs
med strre inspiration och behagade mig srdeles. Hrefter reciterades
nnu _fathe_ af alla samteliga, vnda mot det p vggen mlade
_kibleh_, derp en liten del af suran _Bakara_ samt _Elasma_ eller
guds namn, slutligen bner fver profeten och fver _Sejidna Hossein_.
Alltsammans var slut kl. 1/2 8 om natten, hvarefter sllskapet skildes
t, utan ngra vidare ceremonier.

Maj 7.

Satt hemma nda till _'asr_, d jag gick ut med _Ali_ och tog mig en
promenad omkring _Gemelijeh_. Men luften var qvaf och tryckande, s
att vi snart tervnde hem. Efter _maghrib_ gingo vi ter ut. Det var
i dag sista dagen af festen och den egentliga _molid_. I de flesta hus
hr i trakten och i de strsta bazarerna var illumination. Man hade
stora kronor, _negafe_, fullsatta med _kanadil_, upphngda framfr
portarne eller framfr bodarne, som till det mesta voro ppna eller
fullpackade med folk, som satt och sg p frbigende samt frjdade sig
fver illuminationen. Det hela var ej srdeles briljant, men gjorde
dock effekt p de smala gatorna. Folk till ondligt stort tal var ute
och strk omkring. Vi vandrade af och an i _Gemelijeh, Hassanein och
Ghorijeh_, samt suto i ngra cafn, hvilket r _'Alis_ stora och enda
nje. Han klagade att festen detta r var usel, ej ssom frr: folket
vore nedstmdt af pashans _dsulm_ och af den allmnt fverklagade
_firdeh_, pengar funnes ej, modet och lefnadslusten vore qvst. Om
aftonen gingo vi in i _Hassanein_ och gjorde vr _zijareh_. P dagen
och tidigare p aftonen hade der varit s fullt af folk, att vi ej
velat g in. Mattorna voro aftagna och golfvet var temmeligen smutsigt
af det myckna folket, som i dag gtt fram och tillbaka. I sndag skall
der skuras, d skall _Masrs_ frnmste mn samlas dit, samt hlla det
fr en ra och _barakeh_ att f sig en slarfva och skura golfvet i
kubban.

Maj 8.

Gick med _'Ali_ utom staden lngs vgen, som leder till _Shubra_, nda
till caft p halfva vgen mellan staden och slottet; vi drucko kaffe
der i den vackra trdgrden och gingo sedan genom _Ahmed bey ettahirs_
trdgrd ner till Nilen. Hrvid passerade vi en stor ppen sandplan,
som ligger mellan hans slott och Nilstranden. Jag kldde af mig
skorna och gick barfotad p den brnnheta sanden; fann mig vl mycket
besvrad, men hrdade dock ut, s vl hettan under mina fotslor, som
hettan af den srdeles starka middagssolen. Simmade i Nilen. Vattnet
var halfljumt och jag knde ej det minsta obehag att stiga i floden,
ehuru jag ej badat i kallt vatten sedan jag lemnade Paris. Jag tvdde
mig med den feta svarta Nilgyttjan och fann badet fverhufvud srdeles
behagligt. Vi gingo derefter tillbaka fver sandflackan, stannade i ett
litet kryphl, der vi frtrde vrt kaffe i sllskap med ngra Kopter
och Turkar, hrande p ngra historier dem _'Ali_ berttade till hela
sllskapets stora nje. Strko s frbi Bolak och fver fltet mellan
denna frstad och sjelfva staden, kommo der in genom _Bab elhadid_ och
begfvo oss hem. Tnkte beska _Prunner_, men rkade p vgen vid ett
caf ut fr _Mohammad Rosas_ och satt med honom frst en stund vid
caft, gjorde sedan med honom en liten spatsertur och stannade vid
_'Abdolkhaliks_ bod, der vi suto en lng stund jemte _'Abdolkarim_
samt andra kommande och gende. Shekh _Sha'ravi_ kom fven och jag
fljde med honom till _Hassanein_, der man till godt slut p festen
nnu i afton lste _delail_, gjorde _hazb_ och _zikr_. Denna afton
kallas _Lelah jeti meh_, ssom stende ensam, utan sammanhang med den
egentliga festen. Vi hrde en stund p, gjorde vr _zijaret_ kring
_Hosseins_ kubba och gingo bort efter en half timma ungefr.

Maj 9.

Hade besk af shekh _Ibrahim_, som nu p ngra dagar ej ltit se sig.
Allt folk klagade fver olidlig hetta, men jag tyckte mig vl kunna
frdraga den. Efter maghrib gjorde jag en tur till _Azbukijeh_, satt
en stund hos _Hanafi_, drack kaffe och inandades luft, ty den var
der ngot friskare n uppe i staden. Trffade p vgen, nr jag kom
tillbaka, en blind _fikh_, som frgade efter _Gemelijeh_. Jag bad honom
flja mig och ledde honom fram. Han hade nemligen hrt att man i afton
hr ngorstdes skulle hlla _zikr_, hvilken han fven ville fvervara.
Men som han ej visste huset och man hr ej kunde upplysa honom derom,
fick han vnda om och g sin lnga vg tillbaka. Efter _'esha_ kommo
till mig _Abdolkhalik_, hans bror _Abdolkarim_ och _Sejid Mohammad
Rosas_, som hela aftonen spelade p _'od_. Han var ej utan frdighet
och frmga p detta instrument. Jag blste fr dem p min fljt
tskilligt, men de tycktes ej frst det minsta deraf, ehuru jag valde
de enklaste melodier jag kunde. Nr jag tirlirade och blste ngra
variationer af skalan fick jag strsta berm, liksom Turken p en
Europeisk konsert mest tyckte om qvintileringen vid stmningen. De
suto lnge, nda mot midnatt, och det blef i lngden ngot trkigt.
Moldauern, en Rysk underste som bor hr, hade fven kommit upp och
kat sllskapet.

Maj 10.

Gjorde p frmiddagen en tur frbi _Azhar_ till _Ghurijeh_, satt der en
stund hos _Hossein_, som med all gewalt ville pracka p mig 2 shawlar.
_Mohammad Rosas_ kom efter middagen upp till mig, men gick ter bort,
d han fann mig sofvande. Nr jag eftert frebrdde _'Ali_ att ej ha
vckt mig, sade han det ej vara vanligt hr. Vdret var ondligen hett
och qvalmigt, med en het tryckande sydlig vind, som srdeles besvrade
mig och allt folk hr. Om aftonen gjorde jag en liten tur i staden, men
den allt fortfarande sydliga vinden satte damm och stoft rrelse, s
att promenaden ej var srdeles behaglig. Jag tervnde derfre snart
och satt en stund hos Abdolkhalik med _Mohammad Sa'odi_. Hrunder
uppstod stort buller p gatan med en full moslim, som alla skreko
och skllde p. Han lyckades yttra en _witze_ om kristna, och straxt
mildrades sinnena mot honom. Men nr han fortfor med sitt vsende,
frdes han slutligen bort med stor mda och besvr, i anseende till det
motstnd han gjorde.

Maj 11.

Straxt efter middagen begaf jag mig med _'Ali_ till _Gizeh_, frdades
genom _Masr etatikah_, som frekom mig vacker och treflig med sina
mnga trdgrdar. Vi fingo en liten roddarbt och satte fver Nilen.
'Ali var mycket rdd och sade att bten var fr liten, satt och lste
under hela fverfarten, samt var hgst mkelig. Vi stannade p en
liten sandholme midtuti floden fr en stund, och jag simmade vid den.
Vattnet var grundt och ganska varmt, men badet ndock vlgrande. Det
var just under Nilmtaren. Nu skall pashan anvnda den till krutfabrik
eller magazin och man kan ej komma der in. Vi hade en hgst treflig
gammal gubbe, som rodde oss. fverkomna till _Gizeh_, spatserade vi
litet omkring i trdgrdar och planteringar, d jag skt en _hudhud_.
Derefter gingo vi in i ett caf, suto der och rkte tills Alis vn, en
viss shekh _Mustafah_, kom dit jemte en annan gammal, hgst treflig
gubbe, med hvilken jag kom i samtal om pyramiderna. Kort fre _maghrib_
begfvo vi oss med _Mustafah_ till hans hus, som var ganska ntt och
trefligt, nu genomblst af en frisk, svalkande nordlig vind. Vi suto s
och pratade en stund, d shekh _Mustafah_, som tycktes vara en hgst
from och religis moslim, steg upp samt bjd oss hlla vr _maghrib_
bn. Jag kunde ej undvika det nu, utan gjorde bn med honom och _'Ali_;
en stund derp gjorde vi fven 'esha bnen. Vi to qvllsvard och jag
t temmeligen dugtigt, ehuru jag ej var hungrig, knde mig ock derfre
genast efter vrt ml srdeles olustig. Vi lade oss att sofva i ett
stort vackert rum, der blsten drog in och ut. Jag var srdeles smnig,
men loppor eller vgglss gfvo mig frst ingen ro halfva natten; den
andra halfva natten var jag besvrad af en frfrlig diarrh, fvensom
temmeligen stark feber, s att jag verkligen var hgst illa deran nda
till morgonen.

Maj 12.

Steg bittida upp och vckte _'Ali_. Mig till stor plga mste vi nnu
stanna qvar hos _Mustafah_, ta tortor och dricka kaffe. Jag frtrde
dock intet annat n en kopp kaffe och till all lycka knner man hr ej
seden att truga. Vi gingo derefter ut, suto vid Nilstranden och vntade
p de snor, hvilka _'Ali_ i gr hade bestllt hit, fr att fra oss
till pyramiderna; men ssom jag genast hade frutsagt, kommo de ej.
Vi voro slunda ndsakade att frn _Gizeh_ snda en man fver, som
skulle hemta oss 2 andra snor. Jag var hgst mklig och illamende,
ssom efter det vrsta rus, med den vederstyggligaste smak i munnen
och infernaliska uppsttningar, dessutom trtt och feberhet, ehuru
vdret var srdeles friskt och nstan kyligt, der vi lgo om bord
p en liten, srdeles vacker och ren _sandal_, tillhrande ngon
frnm man hr. Medan vi suto der kom en liten pojke, som tycktes vara
kajutvakt eller ngot dylikt, grlade, skrek och ville kra bort oss.
_'Ali_ pratade lnge och vl skmtande med honom och slutligen blef det
srdeles vl mellan oss. Sedan vi nnu en stund vntat i caft, kommo 2
snor, vi satte oss upp och begfvo oss p vg till pyramiderna. Vgen
gick genom Nildalen, der man nu hll p dels att plocka upp hvetet,
dels att trska det, hvilket tillgick slunda, att man med en maskin
(kallad _nogar_), gende p nio jerntrissor, kte fver hvetet. Hr
och der voro byar, framfor och i dem vanligen palmer och andra trn.
I Gizeh och under vgen syntes pyramiderna sm och helt nra belgna,
ssom freml p sjn eller nnu nrmare, men under det vi redo ville
afstndet ej bli mindre och det rckte hela tv timmar innan vi kommo
fram. Framkomne till foten af den sandhjd, p hvilken de ro uppresta,
kunde jag frst sknja huru fasliga kolosser de verkligen ro. Vi
mtte tskilliga Araber, som erbjdo sig att flja oss och fra oss
omkring uti den stora ppna pyramiden, hvarfre jag bad dem flja
med. Vi stego uppfr sandhjden p den vackraste rdaktiga sand, jag
sprang efter en trana och skt ett skott efter den, men det trffade
ej, i anseende till den stora distancen. Vi kommo slutligen till den
trnga och lilla drren, suto der och hvilade oss en stund, omgifna
af omkring 10 Araber. Hr var fullskrifvet fverallt med namn af
beskande frn alla tider; ett sg jag frn 1500-talet. Hgst f
Arabiska namn syntes, mest Engelska och andra Europeiska. Efter en
stunds hvila tnde vi upp ljus och jag krp in i den trnga, nedt
stupande gngen, med 2 Araber framfr mig, hvar och en med sitt stycke
ljus. Vi krpo n nedt, n uppt, n i trnga gngar, n i ppnare rum,
der ett djupt och underligt eko terkastade hvarje ljud; betraktade ett
stort badkar i ett rum, men fr frigt ocks nstan ingenting. Luften
hr var naturligtvis instngd och qvalmig, gngarne besvrliga och
svra att frdas igenom. Jag var dessutom ganska illamende, s att
jag hr ej hade stor frjd. Jag drjde kanske timma derinne -- blott
s mycket att jag kan sga det jag intrdt i verldens strsta och
kanske ldsta monument. Nr jag kommit ut, steg jag nnu ett stycke
upp p pyramidens utsida. Hr ro inga trappor, men de stora ofantliga
stenblocken, hvaraf pyramiden bestr, ro laggda det fra ett stycke
in p det lgre, fr att slunda bilda en lutande vgg och gra samma
tjenst som trappor. Jag uppsteg kanske till tredjedelen, d (i anseende
till min krasslighet) det brjade svindla litet och jag knde mig
srdeles utmattad. Jag satte mig ned hr och skdade ut fver den
hrliga slta Nildalen, med sina olika flckar af byar och trd, samt
Kairo med sina minareter, p mse sidor begrnsad af sandberg; dessa
voro p stra sidan hgre och begrnsande min synkrets, p den vestra
grnslsa och ofverskdliga, bildande ett haf af sand, med hjder och
dlder liksom vgor, samt rnder liksom strmfror. t sder stodo, i
slutet af min synkrets, pyramiderna af _Sakara_. Jag tittade upp t
toppen af pyramiden, sg fglar svfva fver den och frst nu hisnade
jag fver dess hjd, sannande sgen att ingen hgre byggnad fanns i
verlden. Ovilkorligen fllo mig i tanken de slgter, som vandrat hr
fre mig och vandrat hdan, sedan de slgters tid, hvilka uppfrt
dessa pyramider. I sanning: dessa slgten voro inga uslingar, inga
frvekligade lttingar. Skulle vr tid anse mdan vrdt att uppfra
sdana byggnader, mnne den skulle frm det? Kunde den bringa dessa
ofantliga stenblock s lnga vgar fram, som pyramidernas byggmstare
mste fra dem? Kunde den foga dem tillsammans med den precision, som
nnu ses hr inne i pyramiden? Dock tunneln i London torde i storhet
komma upp mot dem. Sedan jag sutit en stund hr uppe och frjdat mig,
s mycket mig mjligt var, ensam som jag var samt sjuklig och mklig
dertill, steg jag ned och vandrade litet omkring, steg derefter nnu
upp p en annan liten, frfallen, bredvid stende pyramid och sg mig
omkring. Gick vidare att se p det s kallade _Faraons hufvud_, ett
ofantligt stort stenblock, ssom ett ordentligt hus, formadt till ett
hufvud med gon, ron och nsa. Allt hvad jag frut sett frekom mig
litet och obetydligt i jemfrelse med hvad jag sett hr, hvarfre jag
begaf mig p tervgen i den fresats, att snart komma hit tillbaka och
d om mjligt i sllskap.

Vid karlarnes betalning hade vi stort krngel och _'Ali_ grlade med
dem frfrligt. Vi gfvo oss p tervg i solhettan vid middagstiden
och kommo samma vg tillbaka, fver till det mesta skrdade flt,
der jorden var sndersprucken i remnor af hettan, samt nu besdd med
_durra_ i vntan p Nilens flde, hvarefter man genast sr hvete. Min
snedrifvare berttade tskilligt om pyramidernas byggnad, ssom att
_Farao_ frt stenarne dit med sin trolldom, blott med sin rst och
_hikmeh_. Men jag hade ingen lust, hvarken att hra p honom eller
till ngot annat; jag var alldeles medtagen och skyndade hem, s fort
som mjligt. Vi kommo hem omkring _'asr_ och jag brjade smningom
finna mig bttre, d ter _'Ali_ blef sjuk af hufvudvrk samt klagade
mkligen hela aftonen. Jag gjorde nnu p aftonen en liten spatsertur
och befann mig fullkomligen vl, d jag gick till sngs.

Maj 13.

Hade om morgonen besk af shekh _Ibrahim_, som dock ej drjde mer
n en liten stund. Gick straxt efter middagen ut till Khler och
Timofejef samt trffade fven _Berzin_ der. Satt en stund der och
hade trkigt hos Timofejef, som ej tycktes vara vid godt humr. Gick
senare p aftonen ner till _Azbukijeh_, satt nda till _'esha_ i caft
hos _Hanafi_ och hrde p den Arabiska musiken, som spelade i caft
bredvid. Gick sedan till _Prunner_, der jag trffade ett sllskap af 5
andra Tyskar. Det var ej utan att jag ju fann nje i deras sllskap,
sedan jag nu p lng tid ej lefvat bland annat n Araber. Tyskarne
passa dock bttre fr mig n Fransoserna. Fljde med _Wrede_ till hans
port, fr att se hvar han bodde.

Maj 14.

Hade om morgonen besk af shekh _Ibrahim_, som satt nda tills
_Mohammed_ kom middagstiden och gaf mig min skriftimma. Gjorde en
tur t _Ghorijeh_, satt sedan i bodarne i _Gemelijeh_, lngst hos en
_'Attar_, som i 10 r tjenat pashan ssom lkare uti _Sennar_ och
trakterna deromkring. Han tyckes vara en treflig och prktig man, jag
fann mig srdeles vl hos honom i hans bod. Under det jag satt der,
kom en man, som handlade med tvl, och skulle kpa ett strre parti
sdan; det blef ett frfrligt grl emellan kparen och sljaren frn
handeln kunde afgras. D jag vandrade till _Azbukijeh_, trffade jag
p vgen en gammal Sherif, som med mild och vnlig stmma gaf mig
_Selam_-helsningen samt brjade tala med mig. Vi kommo slunda i samtal
och fljdes t ett lngt stycke vg. Han frekom mig hgst treflig och
jag bjd honom med mig till caft i _Azbukijeh_, men han var hindrad
att komma och lofvade helsa p mig i morgon i mitt hus. Nr vi skildes
t, kysste vi hvarandra p axlarne och det var srdeles vl. Kommen
till _Azbukijeh_ stannade jag dock ej i caft, utan vandrade omkring
tillbaka till _Gemelijeh_. Satt till sent p aftonen hos Abdolkhalik
i sllskap med hans bror _Abdolkarim_, hvilken alltid frekommer mig
ssom en hgst aktningsvrd moslim.

Maj 15.

Under det shekh _Ibrahim_ om morgonen var hos mig, bad lille _Mohammad_
mig komma att se p hans sjuka syster, som nu hela 16 dygn legat i
feber. Nr jag kom ner, vntade mig der hans far och vi fljdes alla
t till deras hem. Till min stora tillfredsstllelse var den sjuka
obesljad, der hon lg p golfvet, omgifven af en hel skara kringar.
Hennes sjukdom var ett vackert exemplar af _typhus abdominalis_, hr
kallad _nosheh_. Jag sade mig vilja gifva medicin t henne, sedan jag
frst ordinerat, hvad jag tyckte vara ndigt. Men _Ibrahim_ effendi
tyckte att medicin kanske ej skulle gra ngot gagn, att pengar
skulle slsas frgfves, men att han skulle skaffa blodiglar och
senapsdegar samt applicera dem. Underlig r i sanning den liknjdhet
och den fruktan fr kostnad, som man hr hyser, fven nr det kanske
gr p lifvet. Alla tillfrga lkaren fr den obetydligaste komma
och perqvestionera honom om sjukdomen, men ingen eller f gra som
han sger. Middagstiden gick jag ned och pratade litet i bodarne,
samt begaf mig sedan till _Moski_, fr att trffa _Wrede_, men rkade
honom sofvande; hvarfre jag tervnde hem, gjorde en spatsertur i
_Gemelijeh_ med _Mohammad agha_ och satt med honom i ett caf, nra det
stlle der Kairos _hasshashin_ plga frsamlas. Trffade i hrncaft
_Mohammad Rosas_ och shekh _Mahbob_. Vi satte oss vid dem och _'Ali_
brjade nu ter, Gud vet fr huru mngte gngen, berttelsen om vr
frd till pyramiderna, med den vanliga breda och lnga omstndligheten
i de obetydligaste saker. Man berttade fven tskilliga underliga
saker om shekh _Ibrahim_, ssom att han ej skulle bedja mer n tv
_rik'ah_ om dagen, att han vore gift med en _ginnijeh_, att han vore
en _zufi_ m.m. underligt. Nr jag gtt frbi tobakshandlaren _Hassan_,
hade han sagt sig, jemte ngra andra, i afton mna sig upp till mig
och derfre bett mig vnta dem efter _'esha_. Jag gick sledes hem
och snart kom ett sllskap af 9 personer, upp. _Hassan_ sjng och
_Mohammad_ slog _'od_; men det var dock fverhufvud mera trkigt och
tyst, kanske emedan sllskapet ej passade rtt tillsammans. Efter en
stund gingo ngra bort och det blef nu litet lifligare, under det de
betraktade mitt kirurgiska bestick. Hrunder drpte vi en skorpion, som
kom framkrypande p golfvet. De qvarblifna af sllskapet stannade
till omkring midnatt; jag hade slunda hndelsevis firat Sofiedagen,
min systers namnsdag.

Maj 16.

Hade besk af shekh _Ibrahim_, med hvilken det gamla lsklings
samtalsmnet afhandlades, om det frderf eller _fesad_ som rder
i _Masr_ och bland dess folk. Gjorde middagstiden en tur i _Khan
khalili_, fr att se p bazaren, som i dag var obetydlig. Sedan jag
vl hunnit hem och tagit mig en liten lur, i anseende till den starka
hettan, som under promenaden medtagit mina krafter, kom _Mohammad_
hit. Af honom erfor jag att man gjort med hans syster ingenting af det
jag ordinerat, emedan hon p intet vilkor gtt in derp. Under det vi
suto och skrefvo, kommo _Khler_ och _Berzin_ p ett kort besk till
mig. Kort fre _maghrib_ begaf jag mig med _'Ali_ utom staden till
shekh _Demerdash_, i hvars omkring _kubban_ byggda mosk hans lrjungar
frsamlas hvarje natt mellan thorsdagen och fredagen att hlla _zikr_.
_Demerdash_ var son till en sultan och _sherif_ under _Kaid beys_ tid;
han hade, jemte tv andra, _Gulshari_ och _Shahin_, gifvit sig ut p
frder samt kommit i trakten af Kairo. Hr grepo dem sultan _Kaid beys_
Memluker, frde dem infr sultanen och i hans tjenst. De hllo bn hela
natten och hela dagen gjorde de tjenst infr sultanen, som hrfver
frundrad vnde talet till _Demerdash_ med orden: _sen demir sen ja
dash?_ d.v.s. r du jern eller sten? Hraf hans binamn _Demerdash_,
det egentliga var _Mohammad_. Sultanen var njd med dem, gaf dem alla
frndenheter och lt dem sitta i ro. Nr sultanen sedermera begaf sig
till _Medina_ och upptckte en list, som 8 kristna hade uppgjort fr
att stiga ner i Mohammads graf och fra bort profeten, ville han (fr
att frskra sig om att ingen skada skett inuti sjelfva grafven) skicka
ngon ditin och frgade sin omgifning hvem som ville taga sig detta
vrf; d erbjd sig _Demerdash_ dertill, ehuru sultanen satt honom det
vilkor fre, att han skulle ddas genast efter terkomsten derifrn.
Han steg sledes ner i grafven, trffade der profeten sittande och
lsande (ty han lefver nnu i sin graf), blef p det bsta emottagen
och anbefalld att efter sin uppstigning begifva sig till _Khovaresm_
till _Dada 'Omar_, betrakta hans mosk samt tervnda till Kairo,
fr att der bygga en fullkomligen dylik. Under _Demerdashs_ besk
i profetens graf hade emellertid sultanen slumrat litet in samt
i en drm sett profeten komma och frbjuda honom att dda _Demerdash_.
Denne uppfyllde sedermera profetens befallning och byggde den
nnu stende, efter honom uppkallade moskn, omkring 1/3 timmas
vg utanfr Kairo t norra sidan. Bland alla _tariker_, som hr
finnas, r enligt _'Ali_ (som hr till den) _tarikat-Demerdash_
den frnmsta. Han berttade mig mnga underverk och _keramot_ om sin
shekh, samt att han flere gnger sett honom i drmmen. De hafva vissa
hemlighetsfulla ord, hvilka de p sitt radband mste sga vissa hundrade
gnger hvarje _maghrib_ och _suleh_; om de fr ngon oinvigd yppa
dessa, d de omedelbart samma natt. Genast utanfr staden r en _kubbe_
upprest fr hans trl (tjenare), som ledsagar de beskande till shekhen
_Ghafarhom_. Vi anlnde en stund efter _maghrib_ och satte oss uppe p
_Sutuh_ i ett stort sllskap af allehanda folk, hrande till _tarikan_.
Sedan gingo vi ner i moskn, gjorde vr _vodo_, vr _maghrib_-bn och
omedelbart derp _'asha_-bn, i stort sllskap och med _Imam_. Derefter
gingo vi ter upp, satte oss i en _khulveh_, tillhrande en af _'Alis_
vnner shekh _Soleiman_, to med honom samt drucko kaffe och th.
Han komplimenterade mycket och sade att stor _barakeh_ vederfors dem
genom min nrvaro. De berttade att en bland _Demerdashs keramot_ var
den, att ofelbart hvarje fredags natt ngon ny person, som frr ej
gjort _zijareh_ hr, kom till fr att bivista hgtidligheten, och
denna natt var det jag. Under det vi suto, utropades till _mahjah_
och shekhens _telamids_ frsamlades. Denna _mahjah_ brjades med
suran _tabaraka_ och bestod fr frigt af flera surer ur Koran samt
tskilliga ceremonier, hvilka jag uppifrn betraktade frn _ginah_. Den
rckte nrmare midnatt, d, shekh _Esseggadeh_ p en stund aflgsnade
sig och begaf sig hem. Vi lade oss att hvila p _sutuhen_ under bar
himmel och jag sof godt nog, under det folket nere i moskn hll _zikr_
hela natten, nda till morgonen.

Maj 17.

Vi stego upp vid _adan_, drucko kaffe, mornade oss och hllo sedan
morgonbn, dock ej med frsamlingen, utan hvar fr sig. Vid solens
uppgng begfvo vi oss p vg hem, fver besdda och hrliga flt, frn
hvilka nu i morgonstunden en ljuflig doft uppsteg. Hemma sof jag en
stor del af dagen, till ersttning fr den genomvakade natten. Efter
_maghrib_ gjorde jag en spatsertur i _Azbukijeh_, men i afton hade
ingen nordlig vind blst upp, s att fven om qvllen ingen svalkning
kom efter den heta dagen. P gatorna var en instngd, qvaf och gemen
luft. Vid hemkomsten satt jag i _Hassans_ bod jemte _Sa'odi_ och
_Abdolkhalik_ till ganska sent; man pratade mycket om shekh _Ibrahim_,
som de kallade _Nosrani, Frang och Jehodi_ m.fl. frevitelser. Man
hade aldrig sett honom hlla bn eller annat sdant, och man tycktes
vilja ge mig vinkar att undvika hans sllskap.

Maj 18.

Om morgonen bittida kom ndteligen shekh _'Ali_ hit och urskuldade
sig med att en flicka i hans familj legat sjuk, hvarfre han ej
kunnat komma frut. Han gaf mig nu den frsta lektionen, med all
mjlig orientalisk bredhet och vidlyftighet om _basmalleh_; det var
ej utan att jag trttnade vid hans lnga kommentar. Ingressen gjordes
med recitation af _fathe_, sjelfva lektionen med _bismillah_ och
nedkallande af vlsignelse fver _Mohammad_. Gick sedan p frmiddagen
till _Wrede_, satt hos honom en lng stund och hrde p hans
berttelser om resan i _Jemen_. Gick till _Azbukijeh_, men trffade p
vgen _Mohammad Rosas_, som uppehll mig srdeles lnge och talade i
religion samt annan visdom, huru allt, bde gng, tande och drickande
m.m. br ske med _adab_ och _'ilm_. Han tyckes hlla mig fr en
_Frang_, men dock ej ha ngot emot att jag besker mosker samt hr
lefver och gller fr en moslim. Han r dock ngot affekterad och led
i sin tillgjorda visdom. Enkelhet och renhet finner man hr fga, jag
tnker med lngtan tillbaka p Alexandria och de goda vnner jag der
frvrfvade, ehuru full _Frang_. Sedan jag efter en full halftimmes
prat sluppit honom, satt jag i caft hos _Hanafi_. Kom dock snart
hem till _Gemelijeh_, der alla bodar redan voro stngda, hvarfre
jag en stund nnu satt utanfr vr stora port och andades den friska
aftonluften.

Maj 19.

Under det shekh _'Ali_ gaf mig lektionen, kom shekh _Ibrahim_ och
blef sittande en stund efter det _'Ali_ gtt. Trffade _Sa'odi_ och
_Abdolkhalik_ och satt med dem i den frres boda en stund, hvarefter
jag gick utom _Bab ennasr_, samt en stund stekte mig i den brnnande
middagssolen och i en torr het sydvind, som gick fver de kala
sandhjderna. Efter _maghrib_ satt jag en stund hos _Abdolkhalik_ och
hrde huru _Hassan_ lockade hundar p shekh _Ibrahim_. Han skall ej
vara den ende som gr det, utan alla utan undantag i _Gemelijeh_ skola
hata _Ibrahim_ lika. P gatorna var en frfrligt qvaf luft och gemen
stank, emedan i afton ingen vind blst upp. Satt hos _Hanafi_ nda till
_'asha_, hvarefter jag gick hem och hrde p den underlige _Abo khodes
zummara_.

Maj 20.

Sedan jag om morgonen lst med shekh _'Ali_ och derefter sutit en stund
med shekh _Ibrahim_, skulle jag g ned till _Muski_, men trffade p
vgen shekh _'Ali_, sittande i en _'attar_-bod. Han bjd mig upp till
sig och jag satt en lng stund der, i en stor vacker _Ka'ah_, rkte
och drack kaffe med honom. Hans hus r stort och han erbjd mig en
_ka'ah_ och _khasm_ i dess fra del att bo uti, s snart en hans vn
(som nu bodde der) flyttat bort. Gick sedan till _Muski_, satt en stund
hos _Wrede_ och hrde utdrag ur hans bref till sin syster angende
hans resa. Kom derefter hem och hade min skriftimma. Gick till
_Timofejef_, der jag fven trffade _Berzin_. Tillbragte hela aftonen
hos dem, vntande p shekh _Dosoki_, som dock ej kom i afton. Fick
bref af _Borgstrm_ och _Bonsdorff_.

Maj 21.

Efter morgonlektionen och en liten frukost, som jag intog tillika med
shekherne _'Ali och Ibrahim_, gick jag till _Muski_, talade med
_Palme_ och sedan med _Khler_ i kansliet. Vid terkomsten trffade jag
ter shekh _'Ali_ och gick in till honom, satt nere i portgngen af
hans hus samt sprkade om allehanda i Arabisk litteratur. Han tyckes
mig ha all den glada enkelhet och hjertlighet, som ett af politik
ofrderfvadt och af lrdom icke fvermodigt sinne vanligen har; tyckes
fven vara srdeles stark i orientalisk lrdom, isynnerhet _fikh_ och
_nahv_. Middagstiden gick jag bort, afbjande bjudningen att flja
honom upp i hans _ka'ah_ och sofva der. Jag gjorde i dess stlle en
promenad p sandhjderna utanfr _Babennasr_, satt der och baddade
mig i solen, fr att vnja mig vid hettan. Satt sedan i grannbodarne,
mest hos min _'Attar effendi_. Efter _maghrib_ gjorde en spatsertur
till _Azbukijeh_, der i afton en den ljufvaste nordanflkt gick genom
trden; sedan jag kommit hem, satt jag nnu lnge vid vr port och njt
frisk luft.

Maj 22.

Efter lektionen med _'Ali_ gjorde jag en promenad i _Azbukijeh_,
vankande af och an, men hade trkigt och visste ej att fretaga
mig ngot. Satte mig slutligen hos en skrddare i hans bod nra
_Hassanein_, och hade olyckan att der trffa _bavaben_ af _Khan
Ga'far_, som helsade p mig och kallade mig _khevage_. Jag antog en
vredgad min och ltsade ej frst att han mente mig. Han lemnade oss
fven snart, men lt se om det skall hafva ngra fljder med sig. Satt
vidare en stund i caft hos _Hanafi_ och en stund i vr port.

Maj 23.

Vandrade p frmiddagen af och an, gjorde fven en tur i _Khan
khalili_ och sg p _sok_. Straxt efter middagen var en frfrlig
_samom_, som fyllde mina rum med stoft och damm, samt bde inne och
ute nstan frtog mig andan. Luften var frdunklad af stoftmoln och
de fina sandkornen flgo lngs marken, piskande knbart mina nakna
ben. Vandrade litet utom _Babennasr_, men vnde snart om. Vid
terkomsten satt jag en stund i caft hos _Mustafa_. Nr jag kom hem
fll smtt regn. Om aftonen satt i _Azbukijeh_ och andades den friska
nordanvinden, som nu sakta blst upp.

Maj 24.

Gick p morgonen till Timofejef, fr att f veta hvar shekh _Ibrahim
Dosoki_ bor. Skte sedan upp hans hus, men trffade honom ej hemma.
Efter middagen hemtade shekh _'Ali_ och gick med honom utom staden till
caft p _Shubra_ vgen, der vi tillbragte ngra timmar nda till efter
_'asr_. Tiden frdrefs med prat, tobaksrkning och kaffe, samt gick
frbi utan ngot srdeles nje, men dock ganska angenmt. Hela aftonen
satt jag hos _Abdolkhalik_ i hans bod med ngra andra.

Maj 25.

Gick till Bokti, men trffade honom ej hemma. Vandrade sedan upp p
sandhgarne utanfr _Babennasr_ och satt der en stund. Gick till Khler
och trffade der shekh _Hamad_. Gick med honom till _Hanafis_ caf,
satt der en stund med honom och inbillade honom att jag var moslim.

Maj 26.

Gick efter lektionen till Bokti och tog pengar. Trffade vid tergngen
shekh _'Ali_, gick in till honom, t frukost med honom och tillbragte
hela frmiddagen der. Fick bref frn min mor och _Geitlin_, samt lefde
hela den friga dagen i tankarne hemma. Gjorde om aftonen en tur i
_Azbukijeh_, i det hrligaste mnsken.

Maj 27.

Var hela frmiddagen sysselsatt frst med shekh _'Alis_ lektion, sedan
med shekh _Hamads_ rkningar. Gick derefter ut, trffade _Sha'aravis_
bror och gick med honom ute i trdgrdar samt spatserade der nda
till _'asr_. Efter _maghrib_ gick jag ut och tog mig en promenad vid
_Birket_ i det vackraste mnljus; gick sedan till Timofejef, der jag
hrde p hans lektion med shekh _Dosoki_. Han var vid hgst dligt
lynne i dag och det var trkigt. fven jag hade ganska ledsamt och var
i en orolig, skakad stmning. Kom mycket sent hem med _Dosoki_.

Maj 28.

Trffade middagstiden ter _Sha'ravis_ bror shekh _Isa_ och gick med
honom i trdgrdar, der vi suto nda till _'asr_. Satt sedan i bodarne,
mest hos Abdolkhalik, der jag fven tillbragte hela aftonen och hrde
p historier om shekh _Ibrahim_. Han vore en _sufli_, tvttade sig i
mjlk och hade allehanda choser fr sig vid bnen. Med _'Ali_ kom jag
om aftonen p giftermls-kapitlet; han ville prompt gifta mig med sin
dotter och bad mig frn jag gick till sngs gra min tvagning samt
lsa bner, s skulle jag sedan i drmmen f se om detta gifterml
vore mig _nasil_ eller ej. Eller ock skulle jag tillbringa natten i
_Sejidna Hossein_, i vntan p drmmar der. S hade han gjort och i
drmmen der sett _Hossein_ sjelf, med ett ansigte som fullmnen och ett
silfverhvitt skgg.

Maj 29.

Satt p frmiddagen hos _Wrede_. Hade besk p eftermiddagen af
Timofejef. Gjorde om aftonen med _Sejid 'Ali_ en tur i _Azbukijeh_ och
satt lnge hos _Hanafi_. Vid terkomsten vek in i ett hus, der brllop
firades, vntande att f hra en _'almeh_; men d det var en gosse
som sjng, vnde vi om och gingo hem att dricka th.

Maj 30.

Gick efter lektionen ut p sandbackarne och tog en promenad i
trdgrdarne. Efter middagen satt en stund hos shekh _'Ali_, jemte en
annan shekh. _'Ali_ gick till _Demerdash_, men jag blef hemma, gjorde
mot aftonen en tur i _Azbukijeh_ och satt vid hemkomsten nnu en lng
stund i vr port.

Maj 31.

Trffade om morgonen shekh _'Ali_, sittande hos en _'attar_ i hans
grannskap. Vi blefvo sittande dels der, dels hos _'Ali_, nda till
nrmare _selam_, d jag gick till Timofejef och satt der till en stund
efter middagen. Jag hade knappt kommit hem, d _Sejid 'Ali_ hemtade
mig en _Sa'idi_ af _Sa'di tarikan_, som i sckar hade allehanda dlor
och ormar samt i sm tenn-askar skorpioner. Han slppte ut dem och lt
dem springa p sina armar, utan att de gjorde honom ngon skada. Jag
var ej utan rdsla och farhga fr dem. Kort fre _maghrib_ kom shekh
_'Ali_ till mig, hvarp vi begfvo oss alla tre ut till _Imam Shafei_
och _lmam Lesi_, der vi gjorde vr _zijaret_ och tillbragte natten. P
det frra stllet gjorde man blott _makra_, p det senare _zikr_, men
jag somnade medan vi hrde p den senare. Vi gingo derfre ut, satte
oss p en _mastabe_ och to _battih_ i det hrligaste mildaste mnsken,
samt suto sedan i ett caf vid vgen. Derefter lgrade vi oss i _Imam
Shafeis_ mosk och sofvo, sedan vi der gjort vrt aftonml med ost och
brd. Loppor och annan ohyra gfvo mig dock ingen ro eller smn, s att
jag steg upp om morgonen ganska smnig och trtt, tvttade mig i _medan_
samt gjorde min morgonbn.

Juni 1.

Vi kommo bittida hem fre solen och hllo vr lektion. Derefter ville
jag sofva, men d smnen ej kom, begaf jag mig ut fr att ska upp
_Lane_, men fann ej hans hus. Middagstiden fick besk af _fikh Isa_,
som satt hos mig en stund. Hrefter somnade jag och vcktes frst
nrmare _maghrib_ af _Sejid 'Ali_. Gingo till _Ibrahim effendi_, der
_sabheh_ hlls fr hans i dag aflidna hustru. Den bestod af en _khatme_
och mycket folk var frsamladt, sittande dels p _mastaber_ utanfr
husen, dels p mattor utbredda p sjelfva gatan. Jag var smnig och
trtt, hvarfre vi ej stannade der lnge. Nr jag kom hem lade jag mig
genast, ty jag var mycket medtagen och halft yr i hufvudet, dels af
trtthet, dels ock kanske af _hashishe_, som jag kpt i en liten bod,
men hvaraf jag dock ej knde ngon egentlig rusig sinnesstmning.

Juni 2.

P frmiddagen kom _Isa_ hit jemte ormfngaren _'Ali_, hemtande t mig
dlor och skorpioner. Han lekte och handterade dem behndigt, utan att
de skadade honom. Jag lt hemta arrak och lade dem deri, d _'Ali_
fven tog sig tv dugtiga klunkar deraf. Han blef lnge sittande hos
mig i vntan p _Sejid 'Ali_, som dock ej kom. Fre _'asr_ en stund
gick jag ut, och satt hos _'attaren Mohammad_ i vntan p shekh _'Ali_;
han kom kort derp och hll sin lektion i _'attar_-boden fr honom,
en _'Abdolla_ och mig. Efter lektionens slut gick jag till _'Ali_, t
qvllsvard hos honom och satt en stund efter _maghrib_. Derefter drack
jag hemma th med _Abdolkhalik_ och _Mohammad Sa'odi_. Tog derefter
_'Ali_ med mig och gick ner till huset der brllop firades, och der
i dag en _'almeh Vasileh_ sjng. Den lilla stund jag stod p grden
och hrde henne, sjng hon nstan bestndigt samma strof, enkel och
enformig, tfljd af hga bifalls-utrop frn det stora auditorium.

Juni 3.

Satt hemma till middagstiden, d jag gjorde en promenad i trdgrdar,
p fltet och p sandhgarne i solhettan. Vid terkomsten satt i
grannbodarne i _Gemelijeh_ och hade fverhufvud trkigt hela dagen. Om
aftonen gick till brllopsgrden, der i dag _zikr_ hlls. Jag drjde
der blott en liten stund, men nr jag kom hem var jag yr i hufvudet och
liksom rusig. S var fven _Sejid 'Ali_ och flere andra utom oss.

Juni 4.

Efter middagen gick jag till shekh _Mohammad_ och satt hos honom till
efter _'asr_, d shekh _'Ali_ kom samt hll sin lektion i hans bod
fr sina tvenne dagliga hrare och mig. Nr jag nrmare _maghrib_
kom hem derifrn, mtte mig _Sejid 'Alis_ son och sade att man tagit
hans far och frt honom i _karakan_. Jag fljde honom dit och erfor
att han i handel ftt ett falskt 5 piasters stycke, samt d han velat
ge det tillbaka, dess gare nekat emottaga det och beskyllt honom fr
utprnglande af falskt mynt. Han fick dock lof att tillbringa natten i
hgvakten. Aftonen tillbragte jag hos Khler och gjorde en liten
promenad med honom och Timofejef i _Azbukijeh_. Vdret r hett och
qvalmigt samt, ssom man sger, mycket sjukligt.

Juni 5.

Hade om morgonen bestyr med att stta _'Ali_ p fri fot frn hgvakten,
och gick bittida ut vid solens uppgng. Gick i _Azbukijeh_, njutande
af den hrliga, ljufliga morgonen och doften, som steg upp frn
acacia-trden. Var flere gnger i kansliet frn jag trffade _Amin
agha_; d jag slutligen fick tag p honom, gick jag med honom till
_Sabit bey_, der domaren frgade _Amin_ flere gnger om jag vore moslim,
men han gaf alltid undvikande svar. Slutligen framkallades bde _'Ali_
och den han tagit pengar af, d domen flldes s, att _'Ali_ frikndes
och den andre skulle fras upp till citadellet, sedan han hr ftt
ngra dugtiga kpprapp p sitt turbanade hufvud. Nr sledes saken
var afgjord och jag ftt _'Ali_ bort, gingo vi hemt, men veko in hos
shekh _'Ali_, som sedan fljde oss hem och gaf mig lektionen. Nrmare
_'asr_ gick till shekh _Mohammad_, vntande der shekh _'Ali_, som
slutligen kom och hll sin lektion i boden. Vid _'esha_ gick med _'Ali_
till brllopsgrden och hrde en konsert. Det var ej utan att jag hade
ngot trkigt der, hvarfre jag fven snart gick bort. Samlingen var
ondligen stor och fyllde den rymliga grden.

Juni 6.

Trffade middagstiden shekh _Isa_ samt en annan _fiki_, med hvilka jag
gick ut i en trdgrd. Vi skickade derifrn efter _boze_ och drucko.
Denna dryck har ett hgst vidrigt utseende, tjock och ljusgr, ssom
tjock hafresoppa. Dess smak var mig lika obehaglig, stsur. Jag kunde
ej dricka mer n en liten mugg till hlften. Det friga tmde mina
begge _fikih_ med god smak, under det de sofisticerade bort _heram_
i denna dryck. Shekh _Mohammad_ tycktes bli litet rusig, bda tv
ngot upplifvade och uppspelta. De trugade mig mycket att dricka, men
jag kunde ej f ned den tjocka otcka drycken. Vid _'asr_ kommo vi
hem. Om aftonen gick _sejid 'Ali_ till _Demerdash_ och ville ha mig i
flje med sig, men jag blef hemma och gjorde sedan en lng promenad i
_Azbukijeh_. Vid hemkomsten vek jag in i _Abdolkhaliks_ brllopsgrd
och hrde en liten stund p _Sakine_, Kairos nuvarande bermdaste
sngerska. Hon behagade mig ock i sjelfva verket mer n alla dem jag
hittills hrt; men i anseende till den stora trngseln p grden, som
gjorde att jag ingen plats kunde finna, gick jag snart bort.

Juni 7.

Hade besk af _'Ali havi_, som ter hemtade hit ngra skorpioner och
andra djur. Derefter kom Amin agha och kallade mig till kansliet, der
jag genom _Khler_ fick underrttelse frn _Spitznagel_ om ankomsten af
kreditivet frn _Bonsdorff_. Gick till Timofejef samt en stund efter
middagen med honom till _Ibrahim Dosoki_, som allt nnu var vid hgst
dligt lynne, hvarfre visiten var hgst trkig. Derefter skte vi
_Mohammad Ajads_ bror Mustafa, men han var ej hemma. Gingo s hem till
mig, suto en stund tills _Abdollohabs ziffeh_ passerat hr frbi, och
gingo s ut fr att se derp. Det var en stor och prydlig procession,
med 2 _khovals_, 3  4 omskurna piltar, _mohattabin_ kmpar och annat,
jemte militr och nationalmusik. Kommo hem kort efter 'esha och drucko
th, under det sejid 'Ali dikterade fr mig allehanda bner, som skulle
gagna vid tskilliga tillfllen.

Juni 8.

Hade efter lektionen ett otckt arbete med att kasta bort fr ruttnade
dlor samt tvtta och msa de qvarblifna i nytt sprit. Derefter gingo
vi i badstuga. Efter _'asr_ gick till _Mohammads 'altar_-bod, der shekh
_'Ali_ just hade slutat sin lektion. De suto nu och pratade, jemte en
fjerde, och jag blef sittande med dem till nrmare _maghrib_. Mtte
p vgen shekh _'Ali_, sittande vid _vekalen_ midtemot hans hus; han
fljde mig till _Azbukijeh_, der vi blefvo sittande hos _Hanafi_ och
inspo vldoften, som uppsteg frn acacia-trden. Han underhll mig med
historier om _Sejid Ahmed Bedavi_ och hans underverk. Han hade bland
annat fre sin fdelse varit synlig och stridt emot de otrogna.

Juni 9.

Gjorde en lng vandring mest utanfr staden och passerade 5 af stadens
portar. Kom hem kort efter middagen, ganska trtt efter den lnga
promenaden, och tog mig en lur nda till _'asr_. Efter _maghrib_ gjorde
jag ter en lng spatsertur i _Azbukijeh_ och andra trakter af staden,
samt var fverhufvud vid hgst dligt lynne, plgad af hemlngtan efter
vr ljufva nordiska sommar.

Juni 10.

Gick efter morgonlektionen ut till Wrede och satt hos honom nda till
nrmare middagen; drack fven ngot Madera-vin, som jag ej smakat sedan
jag kommit till Egypten. Trffade hos honom fven en Tysk sjkapten,
hvars fartyg ligger i Suez. Efter _'asr_ gick till shekh _Mohammads
'attar_-bod, hrde p shekh _'Alis_ lektion och gick derefter med
honom hem i hans hus, der vi intogo vrt aftonml, som var srdeles
vl tillredt. Sedan vi hemma hos honom gjort vr _maghrib_- och
_'esha_-bn, gingo vi till den bredvid hans hus belgna _Ghamri_
moskn, der i afton (ssom en mndagsafton) hlls en _makra_, d.v.s.
reciterades (tror jag) en fjerdedel af Koran. Hvar och en reciterade en
stump och corrigerades af _shekh el makra_. Strsta delen af lsarena
voro ganska dliga recitrer, isynnerhet min _'attar_-shekh _Mohammad_.
Vi suto i ett litet sllskap, nra till randen af den ppna,
fyrkantiga, taklsa plats invid moskn, som p alla sidor omgifves af
pelargngar, hrande p historier och berttelser, som uppdukades af
ngra bland sllskapet; jag var mest sysselsatt med att betrakta vr
klart lysande nordiska Stora bjrn, som nu stod rtt fver oss.

Juni 11.

Hade efter lektionen besk af shekh _Ibrahim_, som nu p s lng tid
ej ltit se sig. Han var dock hgst trkig, satt mest hela tiden och
tittade sig i spegeln, som han bad mig hemta fram. Gick utom staden,
andades den friska kenluften och satt en god stund uppe p Sandbergen
utanfr Bab ennasr. Fre _'asr_ gick till _Wrede_, som frelste mig
fretalet till sin resebeskrifning, den han nu hller p att gra
frdig. Gick med honom att ska hans svger, en naturalist. Trffade
ej honom, men hans mor, en tjock, otck gammal Tyska eller Italienska,
som visade mig allehanda af sin sons preparater. Gingo snart derifrn
till _Clot beys_ hus, der mannen arbetar. Han var dock nu ej der.
Jag betraktade der allehanda arbeten och preparater, dels vanliga
menniskoskeletter, dels andra preparater fr comparativ anatomi. En
liten Italienare var sysselsatt med att gra Clot beys bild i gips,
i full uniform, och hll just nu p med att smrja hans stjernor p
brstet. Mot aftonen frargade jag mig hgeligen fver sejid _'Ali_,
s att jag gick ut och t, utan att vnta p hans qvllsvard. Han
sof ute hela natten, sedan han (under det jag vandrade omkring i
_Ezbekijeh_) frgfves vntat p mig hos Abdolkhalik, fr hvilken han
beklagat sig fver mig och hvars frmedling i saken han skt, p det
hr vanliga sttet.

Juni 12.

Gick middagstiden till _Wrede_, der jag trffade tv andra Tyskar och
efter en kort vntan fven hans svger, med hvilken jag talade om djur
och preparater fr vrt anatomiska kabinett. Kort fre _'asr_ gick ner
i grannbodarne och hrde p underliga berttelser om af djefvulen
besatta menniskor, _melbosin_, som _Mohammad Saleh_ trakterade oss med.
Bland annat att hans faster en tid varit besatt af en _'afrit_. Man
hade tillkallat en bermd _fikih_, som lst fver henne allehanda
besvrjelseformler, men ftt af _Ginn_ det svaret att han mtte upphra
dermed, ty _Ginn_ ville ej lemna qvinnan frn han ddat henne. Men
denne Ginn var Mohammad isynnerhet srdeles bevgen. Han talade med en
egen fin stmma ur qvinnans mun och bad honom stta t.ex. en tallrik
uti ett skp, som var tomt p allt, och d _Mohammad_ efter en stund
ppnade den tillslutna drren till skpet, sg han tallriken full med
konfekt eller frukt, ehuru frukttiden ej var inne; eller ock gaf den
honom ktt till kalas eller pengar, 12 till 20 piaster, o.s.v. Icke
nog med att en _Ginn_ besatt henne, fven _Ginnns_ slgtingar (ssom
syster och bror) bodde uti henne och talade hvar och en med sin stmma
ur hennes mun. Denna _Ginn_-familj kallade sig sjelf Frankisk. En
annan, som var _melbos_, talade flytande och perfekt Fransyska under
sina anfall. Det r frunderligt att se, huru de sjelfva tro sina
berttelser, s galna de n m vara; _Mohammad Saleh_ tyckes dock vara
en mer n vanligt frdomsfri moslim. Allt detta sade han sig sjelf
hafva fverlefvat och sett med egna gon. Efter _'asr_ gick jag till
vr grammatikaliska _meglis_ i shekh _Mohammads 'attar_-bod och hrde
p shekh _'Alis_ lektion samt pratade med dem.

Juni 13.

Gick p frmiddagen ut och vandrade i Judeqvarteret, der jag mtte
mnga srdeles vackra Judinnor. Gick sedan till Timofejef och Khler,
der jag blef sittande nda till nrmare _'asr_, d Timofejef och jag
gingo till doktor _Prunner_, som jag ville rdfra angende anatomiska
preparater. Gick med _sejid 'Ali_ till shekh _Demerdash_, der vi
tillbragte natten; men jag hade srdeles trkigt.

Juni 14.

Gick ut p frmiddagen till shekh _'Ali_, hos hvilken jag i hans hus
tillbragte tiden nda till _Selam_ med lsande jemte honom. Under
middagsbnen gjorde jag en vandring i _Azbukijeh_, satt i ett caf och
rkte. Sedan gick jag hem och tog mig en lur till _'asr_, d jag blef
uppvckt af ormfngaren _'Ali_ och _Timofejef_; den senare hemtade
mig mitt creditiv och den frre 2 stora ormar, med hvilka han hr
gjorde stort ovsende, jemte ngra dlor. Timofejef blef hos mig hela
eftermiddagen, hvarefter vi med _sejid 'Ali_ gingo ut, frst i ett caf
att hra p _Sha'er_, sedan vandrade omkring hit och dit.

Juni 15.

Hade redan bittida besk af min ormfngare. Hade sedan sprng och
bestyr hela frmiddagen, dels med preparatorn _Jusuf_ och _Palme_, dels
med mitt creditiv. Satt vidare hemma och vntade p _'Ali_, som ter
ej visade sig p hela dagen, till min stora frargelse. Vid _'asr_
lyftade och deponerade pengarne hos Bokti. Hrde s p shekh _'Alis_
lektion och var efter dess slut en stund hos honom i hans hus. Efter
_maghrib_ tog jag honom med mig och satt i _Azbukijeh_ i alln
hos _Hanafi_. Jag har ndteligen i shekh _'Ali_ funnit en man, som
jag riktigt trifves tillsammans med. Var fven vid _'asr_ uppe hos
_Prunner_ och visade honom de preparater, jag ssom prof hade tagit
af _Jusuf_. Han gillade dem och fven priset, som _Jusuf_ fordrat af
mig. _Prunner_ tyckes mig mera affektera, n verkligen hafva antagit
orientaliska eller fastmer Turkiska maner.

Juni 16.

Hade ter besk af min ormfngare, som hemtade mig en liten, men
srdeles argsint orm. Kort frut om morgonen kom hit en qvinna, af
hvilken fr ngra dagar sedan en barberare ryckt ut en tand, men
slunda att han tagit den bredvid liggande friska, i stllet fr den
sjuka. Kindbenet var nu svullet och hon hade svr vrk. Derefter
hade besk af en gammal gubbe, hvars bekantskap jag gjort i _Demerdash_,
och som nu bjd ut bcker t mig. Medan han satt, kom fven
_Abdolkhalik_ och kort derp _Mohammad effendi_, som nu stigit upp
frn sin sjukdom. Vi to alla en liten frukost tillsammans. Gick
derefter att ska Jusuf, men trffade honom ej hemma. Vid _'asr_ hade
min skriftimma, hrde p shekh _'Ali_ och satt efter lektionen med
honom i hans hus. Vid hemkomsten satt lnge vid vr port, jemte
_Abo khode_, som blste fr mig sin _zummara_; liksom alla sina
kolleger var han frtjust fver sitt instrument, ehuru ringa, och
fver sitt spel.

Juni 17.

Hade sprng fr att trffa _Jusuf_, af hvilken jag nu bestllde en
samling af Nilens fiskar, hvar och en till ett pris af 10 piaster.
Kpte glasburkar fr de sm preparater, jag sjelf tnker gra. Hade
efter middagen min skriftimma, gick efter _'asr_ till shekh _'Ali_,
tog honom och sejid _'Ali_ med mig och gick till _Bolak_, der vi togo
en bt och satte fver floden till andra stranden. Det var med ett
srdeles nje jag ter frdades i bt, ehuru den var liten och blott
p en flod. P samma bt med oss voro 3 qvinnor, med de vackrast
tecknade gonbryn jag nstan sett. fverkomne valde vi ut en plats t
oss, utbredde vr _lebbade_ och satte oss. Jag blef dock ej sittande,
utan gjorde en liten promenad omkring en trdgrd och sg p den
srdeles vackert nedgende solen. Jag kunde ej frm mitt sllskap
att sl sig ner der, emedan det var ngot afsides frn den plats, der
allt folk var frsamladt; liksom alla andra i Kairo voro de rdda fr
rfvare. Samlingen hr p stranden var ej srdeles talrik, de flesta
tycktes ha samlat sig p ett stort ppet sandflt nedanfr _Bolak_,
der ett stort antal tlt voro uppslagna och derifrn hela natten lyste
talrika ljus. P den strand der vi voro, hade man utbredt _battikh_
till ondlighet, p ett ppet ngot under flodbrdden snkt flt, som
utgjorde den egentliga platsen fr festen. Hvar och en tycktes i afton
ndvndigt bra ta _battikh_ och det tycktes vara nstan det enda
njet. Ngra sngare med _tarabuckor_ hade fven samlat hrare omkring
sig och i buskarne sade man Sirner locka ynglingar till sig,
ehuru soldater vandrade omkring fr att frekomma oskick. Sedan vi
gjort vrt aftonml med ost och _battikh_, flyttade vi oss till brdden
af den hga och branta flodstranden, der vi kokade th och kaffe.
Jag vandrade nnu litet omkring, fr att se hvarmed folket roade sig,
men kunde ej finna just ngonting. Man knner hr just intet annat nje,
n att sitta stilla och orrlig, dricka kaffe, rka och prata. Sedan
jag vandrat omkring i mrkret, tervnde jag till mitt sllskap och
lade mig att sofva p vr _lebbade_ under bar himmel. Jag somnade godt
och sof hela natten roligt. Det var nemligen i dag _lelet ennokta_, den
natten d man tror att den droppe faller ned i floden, som frorsakar
dess fversvmning. Den skulle falla kl. omkring 3  4 d.v.s. 9  10
p aftonen; men ingen tycktes ge akt p eller bry sig om denna tid.
tminstone gafs den ej p ngot stt tillknna. Btar, som frdades
fver om natten, aflossade ngra skott, fven ngra hrdes frn fasta
landet, men utan afseende p tiden d _nokta_ fll.

Juni 18.

Sllskapet, som fga hade sofvit under hela natten, utan varit
sysselsatta med prat och kaffe, vckte upp mig litet fre solens
uppgng, d vi gingo i en mosk och gjorde morgonbn. Den var hgst
ruskig, dess _meda_ ingalunda inbjudande. Shekh _'Ali_ fredrog ock
derfre att blifva under bar himmel. Sedan vi druckit kaffe och
frsett oss med provision, togo vi en liten bt samt begfvo oss med
god nordlig vind uppt floden, i grenen mellan _Embabe_ och _Ibrahim_
pashas ; landade under _Soleiman aghas_ palats, gingo upp och besgo
den vidstrckta trdgrden, som nnu r fr ny fr att kunna vara rtt
vacker. Seglade s lngre upp i hett baddande frmiddags solsken,
landade vid n och simmade. Sedan fortsatte vi frden och efter
att flera gnger hafva satt p i gyttjan, i anseende till det lga
vattenstndet, landstego vi slutligen p _Erroda_, gingo snedt derfver
och stannade vid _Manjal_-frjan, der vi bredde ut vr _lebbade_ p
stenlggningen. Kamraterna (som ehuru hr barnfdda jag tror aldrig
frut hade varit p _Roda_) voro hgst trtta och mkliga, samt
fredrogo att hr midt i vgen taga sig en middagslur, under det jag
gjorde en promenad omkring den utomordentligt vackra, i Engelsk smak
anlaggda trdgrden, betraktande pfoglarne, som der frvaras i ett
enkom fr dem inredt hus. Sedan de andra vaknat en stund efter middagen,
begfvo vi oss bort, men alla voro hgst trkiga och medtagna
af den lilla frden, fvensom af hettan, fver hvilken de hgeligen
beklagade sig, ehuru jag fann mig ganska vl i den. Vi vandrade s den
ganska lnga vgen genom staden hem till shekh _'Ali_, der vi en stund
hvilade och sedan begfvo oss hem. Kort derp fingo vi besk af den
gamla gubben, som tyckes vilja bli mig en bokskaffare. Efter _maghrib_
satt jag hos _Abo Noris_ med shekh _Sha'ravi_ och hans bror, samt hrde
p _Abo khodes zummara_. Han sade sig i dag hafva tit, utom _boze_,
fven _hashish_, och tycktes ocks vara rusig. Nr jag kom hem, fann
jag att gubben hade kommit tillbaka och tagit nattqvarter hos mig,
ssom ock _'Alis_ son.

Juni 19.

Hade besk af min ormfngare; jag tog ngra ormar och gjorde upp
rkning med honom, med hvilken han ej tycktes vara srdeles njd.
Vandrade p frmiddagen omkring i _Muski_ och till _Jusufs_ arbetsrum
i _Clot beys_ hus. Efter _'asr_ hrde p _'Alis_ lektion och satt
derefter med honom och shekh _Abdolla_ i hans hus. Shekh _Abdolla_ r
en hgst rolig man, kanske den enda hr hos hvilken jag funnit spr af
humor. Vandrade om aftonen mycket omkring i _Azbukijeh_ af och an,
samt satte mig slutligen att hvila hos _Hanafi_, dit _sejid 'Ali_
begifvit sig fre mig; med honom gjorde jag en tur till _Ghorijeh_,
der vi veko in i ett caf och sgo p _Hashashin_. De suto tysta och
stilla, gjorde intet ovsende, utan gingo lika vackert bort, sedan hvar
och en tagit sig ngra rkar frn den af en gosse kringburna _hashish_
gazen.

Juni 20.

Gick p frmiddagen till Khler och Timofejef. Efter _'asr_ gjorde
jag mitt aftonml, fr att lta sejid _'Ali_ g bittida till shekh
_Demerdash_. Derefter gick jag till shekh _'Ali_ och satt hos honom
nda till _maghrib_, d vi bda gingo till _Hanafi_ i _Azbukijeh_.

Juni 21.

Satt hela frmiddagen hemma vntande p shekh _'Ali_ och _Abdolla_, med
hvilka jag kommit fverens att gra en tur till _Roda_, men de kommo
ej. Hade hrunder besk af den sjuka qvinnan och tv henne tfljande
karlar; p den ena drog jag ut en murken tand, under skrik och jemmer.
Efter _'asr_ hrde p shekh _'Alis_ lektion, satt sedan med honom i
hans hus och kom fverens att han skulle ge mig en lektion fven mellan
_'asr_ och _maghrib_ hvarje dag. Om aftonen vandrade oupphrligt af och
an i _Azbukijeh_ och hade trkigt.

Juni 22.

Hade besk af _'Ali_ ormfngaren och tog af honom tskilligt, som
jag skickade till _Jusuf_. Gjorde derefter en lng promenad i det s
kallade Turkqvarteret, _Ezbekijeh_ och andra trakter, genom hvilka jag
nnu ej vandrat. fverallt trffade jag gamla fallande och frfallna
hus, samt emellan dem nya i Turkisk eller Frankisk smak uppfrda.

Juni 23.

Gjorde efter lektionen en lng vandring, frst upp till _Romeli_ ut
frn staden, till den lilla soldatkolonin under _Gebel elgujuzi_. Med
stor frundran betraktade jag hr det vldiga lodrtt nedstigande
berget, om hvilket jag hittills gjort mig alldeles oriktigt begrepp. In
i grunden af berget var uthugget ett magasin fr krut, som fabriceras i
en fabrik uppe p toppen. En stor framskjutande kant deraf bildade ett
naturligt hvalf fver porten. Jag trffade hr 2 Turkar, som tycktes
vara dess vktare. De rdde mig att vid min tergng till staden ej
gra omvgen lngsmed muren och p bergen, ty hr funnes _harami_,
som skert skulle plundra mig. Allt folk hr ha en frfrlig spkrdsla
fr rfvare. Jag steg upp p berget p den gjorda vgen, som leder upp
till fabriken, allt frvnad fver det vldiga berget och de underliga
grottbildningarne, som syntes fverallt. Uppkommen p toppen, kunde
jag nu rtt skda fver den storartade Nildalen, begrnsad af _Gizeh_
och _Sakkara_ pyramiderna. Jag frjdade mig hgeligen, tyckande mig
nu frst rtt fatta det vldiga och grandisa i Afrikas natur. Jag
steg dock snart ner igen, utan att beska hvarken fabriken eller den
mosk, som str hr uppe, och vandrade genom en usel soldatstad utanfr
stadsporten under citadellet in i staden, men ter snart ut genom en
annan port och s utanfr stadsmuren nda till _Bab ennasr_. I ett caf
hr trffade jag _Mohammad Rosas_ och _Abdolkarim_. Satt med dem en
stund och fljde sedan den frre hem i hans hus, der han visade mig
allehanda sm lappris-saker, mest af Frankisk beredning, t.ex. magneter,
hvilkas verkan jag ej ltsade frst, till hans stora frjd;
allt var till strsta delen gammalt skrp, men han tycktes stta stort
vrde derp. S t.ex. gamla usla taflor m.m., hvars beskdande skulle
hafva trkat ut mig, om jag ej sett hans frjd fver den frundran jag
ltsade. Efter _maghrib_ gjorde slag i _Azbukijeh_ och var sedan p en
_Sibhe_ fr _Abdolkarims_ aflidna dotter.

Juni 24.

Gjorde p frmiddagen efter lektionen en lng vandring, frst genom
Judeqvarteret och sedan genom tskilliga delar af staden, der jag ej
frr frdats fram. Hade min skriftimma och min eftermiddags lektion
hos shekh _'Ali_; gick med honom efter _maghrib_ till _Azbukijeh_ och
satt i caft hos _Hanafi_ till en stund efter _'esha_, i det ljufvaste
mnsken och den mildaste luft, uppfriskad af nordanvind. S hade jag
ftt slut p min midsommarsdag hr, utan ngon frjd, men dock utan
trkighet.

Juni 25.

Gjorde ter p frmiddagen lnga vandringar i de och frstrda trakter
af staden, sedan jag hemma frukosterat med shekhen frn _Demerdash_.
Fr frigt gick dagen som vanligt.

Juni 26.

Var p frmiddagen i kansliet och tog pengar af Khler samt gjorde
en liten vandring i _Khan khalili_, der jag kpte ett par nya skor,
fvensom i trdgrdarne. Vid _maghrib_ d jag kom hem frn shekh
_'Ali_, kallade mig _Khalil_ till sin bod fr att se p en carierad
tand, som plgade _Rifa effendi_. Jag var hgst generad af hans
bekantskap, men kunde ej undg den. Knappt hade jag ter hunnit upp
i mitt rum, s kom han, jemte en af mina bekanta Araber, upp till
mig. Han hade dock ej mod att lta mig rycka ut tanden, utan tycktes
vara mycket pjkig och sensibel, som han sjelf sade. Han var hgst
frgvis och jag var ofrsigtig nog att lta honom veta fr mycket; jag
fruktar verkligen ledsamma fljder af denna bekantskap. Vi talade mest
Franska och det frundrar mig att han ej kan tala detta sprk bttre
n han gr. Sedan han gtt bort, gjorde jag en liten vandring omkring
_Azbukijeh_, samt till caft vid _Hassanein_, der jag hrde p en
_Muhaddit_.

Juni 27.

Gjorde efter lektionen en liten vandring till _Khan khalili_, der jag
kpte en divan af shekh _Ibn elvarak_. Hade besk af ormsamlaren, tog
af honom ngra smsaker och grlade om priset. Fr frigt gick dagen
som vanligt. Satt med shekh _'Ali_ en stund hos _Hanafi_ och gick
sedan med honom till en handelsman frn _Mergus_, som i afton hade en
_khatme_ i sitt hus i _Muski_. Det var i afton _molid shekh Selameh_,
som har en liten _kubba_ och ett litet bnehus hr i _Muski_. Folk var
frsamladt till stor mngd och fven mycket qvinnor. Vi gjorde vr
_zijareh_ hos shekhen, trngande oss in till hans _kubba_ genom den
derinvid hoppackade qvinnoskaran. Derefter gingo vi in till
handelsmannen och hrde p _khatmen_. Vi suto omkring 2 timmar
och jag hade ganska trkigt, ehuru shekherna som fredrogo,
voro utvalda och ovanligt goda.

Juni 28.

Gick bittida jemte _sejid 'Ali_ till Abdolkhaliks brorsdotters _turba_,
der 5 _fokeha_ gjorde en _khatme_. Vi suto der en stund och hrde p
dem i ett sllskap af omkring 10 personer, bland hvilka en gammal gubbe
med grtt skgg, som satt och gret. Gjorde en vandring utt Bolak
och utanfr staden, samt satte mig sedan i ett caf i _Azbukijeh_
allena, vntande slutet af fredagsbnen. Efter _maghrib_ vandrade jag
oupphrligen omkring i _Azbukijeh_, i det ljufvaste mnsken och den
mildaste luft.

Juni 29.

Hade under lektionen besk af ormfngaren, kort derp af _Abdolkhalik_
och _Hassan_, som jag derlt, vidare af gubben frn _Demerdash_, med
hvilken jag t frukost tillsammans; vidare af ngra frn _Divan el
mudaris_, bland hvilka en hade sjukt ga och som jag skref recept t.
Jag fruktar ledsamma fljder af min bekantskap i _Divan el mudaris_.
Gick vid _maghrib_ med _sejid 'Ali_ ut till sultan _Kaid beys_ mosk,
som ligger i en liten gammal delaggd by, utanfr staden invid Kairos
strsta begrafningsplats. Hr var i dag _gama' shekh Ibrahim Dosoki_,
d.v.s. folk samlades hit, tillbragte natten under _zikr_ och begfvo
sig om morgonen upp till citadellet, fr att der f afgjordt nr hans
fest skulle firas samt fr att erhlla tilltelse och _firman_ till
den. Hans fest firas ungefr en mnad hrefter p sjelfva Nilen,
nedanfr en till hans ra uppfrd mosk. Hr i _Kaid bey_ ligger en
af hans _kholafa_ begrafven. Vi gjorde vr _zijareh_ hos den hr
likaledes begrafna shekh _'Afifi_, i hvars bnehus vi suto och hrde p
en srdeles vacker _zikr_. fven ngra andra shekher beskte vi, samt
suto en stund och hrde p de _zikr_, som hllos fr hvar och en. Folk
var samladt till stor mngd och roade sig, som vanligt, med att sitta
i cafn eller mosker och prata. Jag vandrade omkring utanfr byn och
insp ljuf, mild nordanvind, som blste fram fver knen. Mnen var nu
full och srdeles klar p den bla himmelen. Vi kommo hem kl. 4  la
Ture i det ljufvaste vder.

Juni 30.

Hade om morgonen efter lektionen en liten dispyt med shekh _'Ali_
om Nilens fversvmning, hvars orsak jag frklarade vara det ymniga
regn, som denna tid faller i Nubien. Han sade den fversvmma frn
kllor i paradiset och allt vara _min 'alm allah_. Dispyten var
temmeligen liflig, dock utan hetta och slts dermed att jag fann fr
godt att tiga, nr han hemtade sina bevis frn _Sunna_. Gick kort
efter lektionen upp p sandhgarne utanfr _Bab ennasr_, satt der och
inandades kenluften. Det var i dag liksom i gr, en ovanligt stark
hetta, s att den NV-vind som blste hade nstan ingen friskhet med
sig. Fr frigt tillbragte jag dagen i lttja och trkighet, ty fr den
starka hettan hade jag ej lust till ngonting. Gjorde en spatsertur
omkring _Birket_, men fven hr var luften het och fga frisk. Knde
mig om aftonen srdeles trtt och alldeles medtagen.

Juli 1.

Gjorde en lng vandring i _Khan khalili_, sg p marknaden der och
kpte mig fven ngra smsaker. Efter middagen gick i badstuga, fr
att litet afkyla mig frn den olidliga starka hettan i dag. Sedan jag
kommit derifrn blef jag hemma och led frfrligt af hettan i mina rum.

Jult 2.

Hade besk af shekh _Ibrahim_, som jag nu p s lng tid ej sett,
hvarken hemma hos mig eller ute. Han talade om en man, som kommit hit
och fregifvit sig hafva blifvit fngen af Franger samt tillbragt 12
r hos dem i fngenskap, men nu nyligen i en drm blifvit beskt af
_sejid Ahmad elbedavi_, af honom omedelbarligen frd till _Tanta_, samt
derifrn ter kommit hit, fr att tala med shekh _Ettamim_. Historien
kommenterades hr hos mig ssom bedrgeri. Man tyckes smningom fven
hr brja frlora tron p underverk. Efter _maghrib_ gick med _sejid
'Ali_ och gjorde vr _zijaret_ hos _Sejideh Nefhise_, hvars _molid_ nu
firas. Vi suto invid hennes _kobba_, lste sjelfva och lto en _fikih_
fr 5 fadda lsa _Surah Jasin_ der. Vandrade omkring i hennes lilla,
men srdeles vackra mosk. Beskte p tervgen _kobban_ fr i hennes
farbror: _Mohammad elanvar, ibn elhasan ibn Hossein ibn 'Ali_. Hr var
temmeligen mycket folk, dock klagade man att det ej var hlften af
hvad man i fordna tider varit van att se. Vi gjorde vandringen fram
och tillbaka nstan utan att hvila oss, hvarfre _sejid 'Ali_ kom hem
alldeles uttrttad och medtagen, ssom fven jag till ngon del.

Juli 3.

t frukost hemma med shekherna _'Ali och Ibrahim_, gick derefter ut
och vandrade i _Muski_, fr att ska mig ett glas i mina sndrade grna
glasgon, men fann intet. Dagen gick fr frigt som vanligt med sina 2
lektioner.

Juli 4.

Gick efter lektionen fr att taga pengar af _Bokti_, men trffade ej
honom och tog derfre af Khler en liten summa. Vandrade derefter i
_Khan khalili_ och _Kutubijeh_, kpte fven en bok i _Bejan_ och en
_Sahhara_, fr afsndandet af bcker hem. Packade och rustade fr
afresan till _rif_, tiden mellan _sohr_ och _'asr_, gick derefter till
_Bokti_, som var ovanligt artig och vnlig, frmodligen derfre att
jag alltid visat honom barskhet fr hans smaktighet. Vid _maghrib_
underrttade jag _Sejid 'Ali_ att han skulle blifva hr efter mig,
hvilket grep honom mycket, s att han tycktes vilja brja en scen,
hvilket jag dock afbjde med barska och vresiga miner. Gick till
trdgrden i _Darb elginena_, som till en del var illuminerad, i
anledning deraf att en hkares son dessa dagar skall omskras. Hr
funnos i afton _'avalim_ och mycket folk var frsamladt fr att hra
dem. Jag fann mig ej ngon lmplig plats och folket var hr vrre n
hos oss att vsnas och hja sina frtjusningsutrop, s att jag ej vl
kunde hra sngerskan, frargade mig och gick snart bort. Nr jag kom
i trdgrden och spatserade inom den, rkade jag ut fr en ung Arab
vid _fiskijen_, som frst, nr jag satte mig, hojtade hgst oartigt t
mig. Jag hojtade lika barskt emot och tystade honom s. Sedan kom han
och satte sig bredvid mig, d jag bannade honom fr hans ohflighet.
Slutligen blef han hgst mjuk, bad mig om frltelse och var srdeles
putslustig. Han sade sig vara drng hos en Frankisk medicus.

Juli 5.

Frde _sahharan_ fullpackad med bcker och andra saker till _Bokti_.
Nr jag kom derifrn hade _Sejid 'Ali_ gtt ut och tagit nyckeln med
sig. Jag fick dock upp drren med min kappscks-nyckel, gick in och
vntade, men ingen kom. Efter middagen kom dock _Abdolkhalik_, och
sedan vi frst en lng stund talat om allehanda likgiltiga saker,
brjade han med ingngssprk om sin vnskap och krlek till mig, samt
frgor om jag  min sida fven hade vnskap fr honom m.m.d. strunt
och mkligt prat, som man bestndigt hr i Kairo-boernas mun. Sedan
brjades hufvudsaken om _Sejid 'Ali_, att han hade samkat skuld p
sig under den tid han varit i min tjenst, att jag mtte betala dessa
skulder, hellre n att folk sedan skulle komma och rycka af honom hans
turban och _'ere_ o.s.v. Samma visa hade fven shekh _Kolali_ hela
morgonen sjungit fr mig, fr att locka pengar af mig till betckande
af den skuld, _Sejid 'Ali_ gjort hos honom fr shawlar dem han tagit.
Under det Abdolkhalik satt och talade hrom, kom _Sejid 'Ali_ och
underrttade oss om att d han gtt ner kort efter mig, brande min
_kabot_ och _ibrik_, folk samlats omkring honom och tagit dessa saker
ifrn honom, fr de skulder han hade hos dem. Shekh _Kolali_ skaffade
dem dock snart tillbaka. Nu kom fven effendin frn _Divan el mudarias_
med sitt sjuka ga, och, sedan jag expedierat honom, _Mohammad
Sa'odi_; _Sejid 'Alis_ sak ventilerades alltfort och slts, nr deras
usla tiggande uttrttat mig, slunda att jag spenderade en _colonnat_.
Sedan detta ndteligen var slut och de gtt bort, skickade mig
shekh _Kolali_ 4 snor, som transporterade resten af mina saker till
shekh _'Ali_. Vid flyttningen hade jag fven anledning att vara
missnjd med _Sejid 'Ali_, ty sedan allt var i ordning stannade han
en stund efter, satte sig med oss i portgngen och for ut emot shekh
_'Ali_, liksom han hemma hos mig gjort mot _Abdolkhalik_. Tiden var
nu frliden efter _'asr_, vi satte oss (shekh _'Ali_ och jag) uti
hans _mandara_, dit mina saker voro inflyttade, sprkande om dagens
hndelser och om _Sejid 'Ali_, hvars hela uppfrande fvensom skulder
han frklarade vara blott och bart sklmstycken. Om s frhller sig,
som jag nstan har lust att tro, r det just ett vackert exempel p
trolshet och skrymteri. Om aftonen gingo vi ner till _Azbukijeh_ och
suto hos _Hanafi_ till temmeligen sent. Sedan vi kommit hem, gjort vr
_maghrib_- och _esha_-bn, lade vi oss, jag i _mandaran_ och shekh _'Ali_
ute p grden p en _mastaba_; men frn vi somnade, sjng han nnu ett
kapitel ur Koran, med ett srdeles vackert fredrag.








End of the Project Gutenberg EBook of Reseanteckningar frn Orienten ren
1843-1849 I, by Georg August Wallin

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK RESEANTECKNINGAR FRN ***

***** This file should be named 59646-8.txt or 59646-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/5/9/6/4/59646/

Produced by Jari Koivisto

Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

