The Project Gutenberg EBook of Skrgrdens vr, by Arvid Mrne

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.



Title: Skrgrdens vr

Author: Arvid Mrne

Release Date: April 8, 2018 [EBook #56938]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SKRGRDENS VR ***




Produced by Jari Koivisto








SKRGRDENS VR

av

Arvid Mrne





Helsingfors,
Holger Schildts Frlagsaktiebolag,
1919.




INNEHLL:

Skrdrdens vr.

  Morgonseglats.
  I vettsklen.

Strlande dagar.

  Lngt ute.
  Det fattiga faret.
  En strand.
  Vindstilla.
  Stormnatt i havsbandet.
  Sommarns frsta dag.
  Inomfjrds.
  De forna skren.
  stersjvren.

Plundrare.

En stig vid havet.

Snger tili hembygden.

  En fura p mon.
  Bygdens toner.
    Landet vaknar.
    Bondfiolen.
    Visans veckor.
    Ringdans efter slttern.
    Nr sktarna brgas.
    Sjmansvisan.
  Nylands vapen.
  Junimorgon i skren.

Dikten och livet.

  Meditationer.
  Korallrevet.
  Den gamla drmmen.
  Lngt till dag.
  Den enda stigen.
  Vgor p vidden.
  I Granmoraskogen.
  En nyrsdikt.
  Tolv sm dikter.

En sng om krleken.

  Skymningstimmen.
  Tv liv.
  Dimman ver sltten.




Skrgrdens vr



Morgonseglats.


    Jag seglar en morgon bland skren
    i ekan, lagd p slr,
    mot ljusa, ondliga mren,
    som vidgas utanfr.

    Och jag varsnar en kobb, som kallar
    av strandis stngt i sin ring,
    fast havet majbltt svallar
    och jublar runt omkring.

    Den r mig ond att mta,
    men jag stvar nd dithn.
    I bukten: flarn frn en skta.
    P land: bara grus och sten.

    Men skrevan r full av violer,
    lften i havets vr
    om vekhet och mildhet och godhet,
    dr brnningen tornhgt slr.

    En kobb, dr intet kan leva,
    som trngtar till lycka och sol,
    br i skrovliga stupet en skreva
    och i skrevan en brd av viol.

             Klvskr, land, maj 1913.



I vettsklen.


    I.

    Ett grgsdrev drog susande frbi
    i morgonskymlet. Vettarna vid stranden
    fr vgen krngde. Bleka vattenranden
    krp hop av kld -- en kld med vrdoft i.
             A! A! A!
    ljd gudungsropet utmed dunkla stupen.
    Det tystnade. Omkring mig natten teg.
    Blott lngst i sder steg
    en ensam brnnings ton ur djupen.

    Men pltsligt skt i prlgr skymlet fram
    en vingad vigg. Fr pipan sam
    vitmantlad, vrens furste, ejderhanen.
    I vit och stormnattsvart och alggrn glans
    han gled s stolt, som under fjllens krans
    p kvllsrd sj den vilda svanen.

    Han smg allt nrmare mot fjderskrudarna
    av fllda dor, stoppade med h
    och vaggande sin arma stt p viken.
             A! A! A!
    sjng gudungsskaran brinnande fr brudarna
    p havets vidd och under molstill .
    Ur rusig skymnings riken
    han lngsamt gled emot mitt skr -- att d.


    II.

    Och skottet fll.
                      P spnstigt strckta vingar
    flyr flock p flock av delt vilt till havs.
    Omkring mig dalar tystnad lik en gravs
    tidlsa ro. Kring bytet vattenringar
    sl ut en gloria av blekhyllt mv.
    En stund frgr. En brnning rullar dov.
    En stund nnu. Frn nrmsta strandhlls klv
    albrckans rop kring havet klingar.

    Jag rott min fngst i land och vilar, bidande
    p nya byten, medan dagern, glidande
    frn ster, stryker havet med opal.
    P gryningsbleka viken stimma grisslorna
    och locka p varann som barn med visslorna
    i lek p lindor mellan snr av al.

    De tumla, dyka, skiljas t och skocka sig.
    De likna leksaksbtar, dr de flocka sig,
    och hela flottan styr till havs p skmt.
    Men locket stiger, dr den sakta fjrmar sig,
    med ton av visa, med en klang, som nrmar sig
    en fjrran silverklockas klara klmt.

    Jag lyssnar, lyssnar. Icke nktergalarna
    och icke trastarna i tysta dalarna
    en sdan fjrrbl ton av lngtan hjt.
    Sin taltrast hrma sommarnattspoeterna.
    Men skrens vr mig sknker hemligheterna
    han djupast dolt. De bo i grisslans fljt.




Strolande dagar.



Vid arbetsbordet.


    I vasen str en kvist av oxelrnn
    med grnvit, mktig blomflock, mrka blad.
    En vrens krona ver bckers rad
    han skimrar. Runt kring stugan brusar sjn.

    Och stormen sjunger, sjunger. verstrtt
    med vita tuvor r mitt grnbl hav.
    I faret lysa prickar fackelrtt
    mot skrens dok av mrkhyllt lav.



Lngt ute.


    Brandgula kobbar! Sjar bl,
    strtande akter ver!
    Rikare strngar att dallra p
    aldrig sngen behver.

    Lddrets blommor p vgens kam
    plockas av flygande byar.
    P fstet, likt hjordar av betande lamm,
    vandra ulliga skyar.

    Kobbarna, tckta med brandgul lav,
    stngas av svallet och dna,
    men frver vrker i kamp mitt hav
    kring bdar, dunkel grna,

    och det brnner mot ren av snckor och sand,
    som Adria skummar mot Lido.
    -- -- O visdom, bunden i bckers band,
    du r gjord att lggas sido!



Det fattiga faret.


    Fr stven skiner ett kummel vitt.
    En nordprick, cinnoberrd,
    strr glans ver vgornas tunga skritt
    mot kusten, trdls och dd.

    Hur lyser ej varje klick av frg
    i detta fattiga far!
    Mot stlgr flada bland fnggr brg,
    lik en kenvg, det drar.

    Men brisen flcker en skygardin,
    och solen mlar en vik
    i gnistrande, prunkande ultramarin,
    som en sidenfanas flik.



En strand.


    Lngs den vita stranden
    vaggar skrens mattbl rg.
    Snckstrdd bottensanden
    skymlar under vg.

    Ingen fot m stiga
    hrd p hterbddens blom!
    Strandens andar viga
    hr sin helgedom.

    Ingen rst m skra
    luftens glinder! Havets rymd
    bljar nra, nra,
    fast av disen skymd.

    Ljusnar himlaranden,
    ingen mast dess dallring str.
    Sunden mellan landen
    ingen ra rr.

    Ingen lugnet brcker.
    Ensam hr sen tusen r
    gamla vintern strcker
    famnen mot sin vr.




Vindstilla.


    Vindstilla, vindstilla!
    Str ver synfltets rand
    disen, som svinnande masterna hljer!
    Snk ver kusten, som dyningen skljer,
    stmning frn hgringens land!

    Vindstilla, vindstilla!
    Du r en vagga, som br
    havsdiktens kungsbarn p vilande mede.
    Du r ett hgn och ett skyddande rede.
    Andaktens altar du r.

    Vindstilla, vindstilla,
    virad kring glttade grund!
    Fre dig brisen och efter dig stormen!
    Rck mig din degel! Den eviga formen
    fds i en ljudls sekund.



Stormnatt i havsbandet.


    Nordver vrkande fjrd
    skyar av stagsegelform
    ila i svindlande frd.
    Vidderna frsa i storm.

    Kvllningen stupar mot natt.
    ngarn frn havsbandet styr
    landt, dr fyr bakom fyr
    blinkar ur rullande gatt.

    ngarn gr trygg i sin trd.
    Jakter i l under land
    leta en hamn och en strand.
    Redlst, bland skummande skred

    vacklar ett fartyg p drift.
    Gaddar och rar och grund
    teckna lngs bdlinjens rund
    domen i rykande skrift.

    Sprtet mot natthimlen strcks.
    Skyggt mellan sjarnas brg,
    gulsiktigt blek i sin frg,
    flmtar en fackla -- och slcks.



Sommarns frsta dag.


    I natt har sommarn vaknat. n en vecka kvar
    av maj -- den veckan rcker juni handen!
    I natt har fljeln svngt och undret skett,
    det stora undret utmed himlaranden.

    Dr fller dimman, tt som en rid,
    och bakom vecken allorna i troppar
    frn skren flykta. Men i strandens gr
    och rgigt grna klyftor rgnet droppar.

    Och lindan skjuter strn kring stugans knut,
    och grs i skrevan spirar kring violen,
    och skrets fyra rnnar breda ut
    de grna skrmarna och bida solen.



Inomfjrds.


    Fem bjrkar, vl i l fr nordankren,
    kring dda stenrsmarker sprida vren
    med stammars blnk och skrgrnt unglvsrgn.
    Fem bjrkar, susande i var sitt hgn!

    Men inomfjrds r sommar. Utmed vggarna
    av hga landens klyftor blomma hggarna,
    och enen, som p Klvskr vver htta
    kring brgens kammar, lysten att bertta
    fr varje bris sin lnga levnads rn,
    han hissar modigt flaggan, gul och grn,
    p alla hymplar dr och frmjl ryker.

    Och juninattens vinge stryker
    med purpurfanet ver mrka landen.
    Styr dit, styr dit frn havets dn!
    I morgonsolens flden skimrar stranden
    med stnk av ersmssblom lngs bjrkskogsranden,
    med nyponstnd, som skymtas lngt ifrn.



De forna skren.


    Jag drmmer mig bland svunnet fornt i skren,
    tili tid, d skygga fglar, tersedda
    en gng p tio r, bak dessa bdar
    skt fridlyst l var solvlsignad vr.
    Praktejdrars rda kammar skto lgor
    bland bjrtgrnt gudungsblnk p fladans vgor,

    och allan sjng, som aldrig nu hon sjunger,
    i isgngssvallet fljd av allfrrdarn,
    och grslsskockar, havets boskapshjordar,
    de mktiga och rmande, i kvllens
    blbruna dunkel styrde in i fjrden.

    Det hr allt hit, s visst som gamla slkter
    och gamla grdars loft med gamla drkter
    och gammalt gilles glam i morgonsolen
    och gammal, gammal melodi p fjolen.

    Frbytt r allt. Som lngt i havet str
    en hgring under rymder morgonhga,
    s skulla ngon gng fr minnets ga
    de forna skren i sin flydda vr.



stersjvren.


    Jag lskar allt, som frenar
    med livet mitt ishavsland:
    ett drev av betande renar
    vid blnande fjllets rand,
    ett sjungande moln av allor,
    som styr ver nordens hav,
    dr isarna tornas till kallar
    kring kobbar, i kpor av lav.

    Jag lskar stersjvren,
    nr brakande isar g opp
    och splittras av solen och kren
    och frtas av rgnets dropp.
    Hans blommor jag lngtar att skda
    p en strand, dit led ej br,
    och hans algers krans kring en bda,
    lngt, lngt frn ar och skr.




PLUNDRARE

En dikt ver sgenmotiv frn land och Jurmo



Plundrare.


    I.

    I spetsen gick de askgr skrens bonde.
    Man sade, att han slt sin svarta sjl
    fr r och dagar sedan t Hin Onde
    och ftt i gengld makt att trffa sl
    i prick p lngsta hll och trffa truten,
    mot molnen ringlande, s den stp ned
    i hterns bruna bdd p fraggigt ed
    med nbb i blod och vinge genomskjuten.

    Hans vxt var hg: tre alnar, fyra tum.
    Men r av ensam id (och kanske grubbel
    vid enslig skyttebdas brnningsbubbel)
    har nattens rakhet bjt, gjort ryggen krum.
    I skjul fr skgget, eldrtt, strvt som vildens,
    lg blekt ett anlet, och frrdiskt bl
    dr brann en blick, ibland s ond som f,
    men ofta from som kristusbildens.

    Det blste storm. Den grova sjn lg p.
    I bondens fjt p brgvg gr
    steg dmjukt fiskarn, ndvxt, hundgd, rdd
    fr nattens dater, van att jmt bli hdd
    som kltring och fr feghet hn f smaka.
        Femhundra r tillbaka
    var bonden hrskeppsviking, fiskarn trl,
    som prtor spjlkte, ved p hrdar lade.

Ed = en smal landremsa, som frbinder tv strre omrden.
-- Ns anvnds i sin egentliga betydelse av udde.

    Och Tor vart dd och Kristus fdd, ja vl.
    Men hur det gtt, hll bonden n sin hl
    p fiskarns nacke, n hans hrskarsjl
    bjd lydnad fr de bud han fresade.

    Och efter fiskarn bondens drngar fljde,
    mot vdret stretande: tv starka, grotta,
    snabbhnta grslsjgare, som mtta
    de grova huggen, drpande i rappet.

    Oktoberskymning lngsamt stigen hljde.
    P brget stod en tall. I kronan stormen ven.
    D fiskarn gick frbi, han skalv vid klappet
    frn gren, som slog mot gren.

    Lngst ut vid skrets stup mot vster,
    dr havet sjd i uddens brnningsfamn,
    ett jttebl av snderhuggna mster
    och gistna bord och brckta spiror tronade
    med en galjonsbild kastad hgst p brten.
    Nr mrkret fll, nr mullret dovast tonade
    i brnningarnas hlor, tndes blet.

    Men lngt p vidden vroks i stormnattsvrlet
    ett skepp ur kurs. Man lopp till rddningsbten.
    D ljd en rst: "Var signat, Kristi namn!
    Nu visar fyren, havets kyrka, mlet.
    Nu vnder skeppets bog frn villostrten
    mot blosset ver vnlig, fridsvigd hamn."


    II.

    Tre vrst frn land en hg fregatt
    till spillror maldes. Liken flto
    i ringar kring, dr brnningarna brto.
    Mot stranden drev en kullvrkt bt, en ratt.

    Det dagades. Emellan klippor skruvat,
    lg, oskatt, akterskeppet n,
    och dr kajutan ner mot vattnet krngde,
    en krans av eternell i fnstret hngde.

    Lngs vraket roddes bonden. Skyggt hans mn
    mot fnstret sgo, som om hmnden ruvat
    bland evighetens blom.
    Man ntrade. Kajutan tycktes tom,
    men lngst i tunga dunklet ngon snyftade.
    Det var en flicka, omkring tio r,
    med lrftsvitt anlete och ramsvart hr,
    som grt och kramade i vnstra handen
    ett silverradband, men den hgra lyftade
    som till en smekning hon mot bondens skgg.
    Han teg. Han bar sitt fynd till relingsranden.
    Han bar det hgt och teg. De andras blod
    vart stelt som is. Men flickan lg blott,
    som om hon lagts i sng av mor, och sg blott
    mot bonden upp och sade: "Du r god".

    Hans brda fll i havet. Men en vgg,
    en vit, en himmelshg, flt upp ur det.
    Emellan vattnets plask och det, som fljde,
    minuten vxte till en evighet.
    Ett band av vlnads vita sjrksar
    orkansnabbt vltes ver ddsmrkt hav
    mot vraket, som ett nlfint duggrgn hljde.

    Frn rcket bonden sg i djupets sjar
    s fridsllt ner, som hade i en grav
    han blommor fllt, och blekt han log. Men skrck,
    en mttls, vettls, grep hans mn. 1 bten
    de strtade och kapade med bilan
    dess spnda lina. Deras gon grten
    begynte fylla, och dem tycktes vilan
    i dden mindre hemsk n vrakets dck.

    Vid deras sjlars speglar flck vid flck
    i rda oddsntter hftat fast
    och frtt och trt som rosten i en klinga.
    Nu var det, som en gammal fjtter brast!
    De grepo efter bner, funno inga.
    Kring bten misten fll. Bakom dem ljd
    en brnning och en annan brt framfr dem.
    Nu blir oktoberhavet deras dd,
    om ej ett helgons bner tala fr dem!

    Den morgonen vart ndens grning vad
    mot mnnen utan nd, som bragts att grta.
    Och nr de grubblat p sin rddnings gta
    p undret, som dem hinna lt en lvad
    och fridfull vik med last av brott ombord,
    de tnkt: Guds ga, evigt vaket,
    oss skdade med barnets blick p vraket,
    den enda gudens makt att allt frlta
    tog rst och talade med barnets ord.


    III.

    Frbi p vrbl havet flottan styrde.
    Ett skepp fll av mot askgr skrets hamn.
    Kring branta stven skummet yrde.
    Dess pik bar flagg, dess reling kungens namn.

    Mngpundigt ankar fll. En bt tog land.
    Till grds gick fogden, karsk, i bla kappan.
    Och knektar fljde. Bonden stod p trappan.
    Hans ga mtte havets fjrran rand.

    Och det var vr. En oxel stod i blom.
    I hamnen lyste skeppets segel.
    P bron stod bonden, bidande sin dom
    fr mord och rn till dd p stegel.

    I stugan bytas pilvasst smidda ord,
    och hullinglmska sprsml fogden stller. --
    P sparren hnger ver hgbnksbord
    ett radband i en krans av eterneller.

    Det varsnar fogden: "Mig i handom giv
    det helga bandet!" -- Bonden blek sig reser:
    "Ej helga bandet fr du fr ditt liv,
    i ddens vkt vid det min bn jag lser!"

    "Du har det rvat, niding!" fogden slt.
    Tog bandet ned. Men d ur bondens ga
    s avgrundshemsk den bla viggen brt
    som ljungeld ur en natt, dr molnen snga.

    "P detta skr sen tusen r min tt
    har bott och ryggs rest och jagat vida
    och klar strckt och vat strandens rtt
    och lagts i hg, som din, vid kungars sida.

    r niding jag, r niding du ocks!
    Blott mrk och blodig bragd att hrska lr oss.
    r stort ditt bo, r mktigt mitt ocks!
    Med svagas lik r gdd den grund, som br oss.

    r niding konungen? Kring havets hrn
    p rov han flyger under flagga brokig.
    r niding bla himlens konungsrn,
    som djupt i kidet snker rovnbb krokig?

    Man tage konungen bak borgens vall!
    Man kulans bly i rnens hjrta skicke,
    nr breda vingen sopar havets svall!
    Man drpe mig! Men niding r jag icke."

    Och tystnad fll. -- -- "Jag knt av livets ve
    lngt mer n nog, och grna mig beger jag
    den gud, som hrskar bortom det, att se.
    Nr ddens port sls upp, frvisso ler jag.

    Blott steglas ej jag vill och dras i trck
    och multna p en brink och trs av sulor. --
    Nu, fogde, mig tillbaka bandet rck,
    mitt kra band med silverkulor!"





En stig vid havet.



En stig vid havet.


    Med slipade, jmna hllar:
    (en vrstlng terrass mellan skog av tall
    och havsvidd, som hstliga kvllar
    gjort strv och de och kall)
    str Msbergakusten.

              I sder,
    lngt i den mrknande cirkelns mitt,
    en lysboj blinkar i rtt och vitt,
    och i ster, dr havet i veckor stritt
    med brotten, en ledfyr glder.

    ver klippor, dr dyningen sackar
    tillbaka i djupet frn slipad rand
    med bubblande porl, -- ver klackar,
    i flisor bitna av isens tand, --
    ver dda vgor av sand,
    dr potentillorna snka
    rottrdsnten och blnka
    med gula kronor i solens brand,
    en gngstig leder. Dr trampa
    sen hundra, och mer n hundra, r
    de tunga ftter, som klampa
    p arbetsstrten var hst och vr.
    Frn byn till sktbtshamnen!
    Frn sktbtshamnen tillbaka hem!
    S skapades stigen, men skaparnamnen
    m hr frtigas. Vem glds t dem?

    Om stigen, som sdan, jag ordar.
    En yngling med pensel, staffli och palett
    har Msbergakusten en vrdag besett,
    och nr fjrden frn rd- till blviolett
    i kvllningen skiftar, fullbordar
    han tavlan. Den fyller kravet,
    som juryn stller, och mer n det.
    P hstsalongen som nummer ett
    man prisar "En stig vid havet."

    Den prisas fr perspektivet,
    som lter blickarna glida
    mot himlarandens skyar
    i rosa och alabaster,
    den lskas fr motivet:
    idyllen sida vid sida
    med havet, det episkt vida.
    Men intet den skvallrar om livet
    i gra och fattiga byar,
    om dem, som med stormarna strida
    fr ngra strmmingslaster.

    Om dem vet duken ingenting.
    Och sett med deras ga,
    har horisontens vida ring
    och molnets bana, msens sving,
    av frg och stmning fga.
    Tre frger vet det gat av:
    den bl, som lovar bris frn hav
    och fngst i brgad skta; --
    den gr, vr stugas fattigfrg
    och mossans p vrt lga brg
    och stigens, som vi nta; --
    den svarta, ver kistan bredd,
    vr mdokpta vilas bdd,
    dr domens dag vi mta.

    S lt min penna tolka
    den fattiga stigen, vars glans blir blek
    i verkligheten runt omkring,
    och lt mig dikta om arma ting,
    om stormens och vgens och isens lek
    med kmpande fiskarbtar!
    Och lt mig stigen befolka
    med dem, som trampat hans barr i nd
    fr stuga och hem och dagligt brd
    och lyssnat i ngest till hav, som sjd,
    och till mistsirenens ltar!

    En vr -- det var fr lngesen,
    nr oppt landet lrkan slog
    fr skalder och artister,
    fll kvlln ver fjrden med blodrtt sken,
    och nordan flktade bister.

    Han kar mot natten, han hastar
    till havs genom fladar och strmmar och sund,
    han viner, han piper, han kastar
    sitt yr ver synrandens kokande grund.

    Tre skyttar, p pass vid rkens rand,
    fly ver skare, som skakar.
    Det mullrar omkring dem, det brakar,
    och isen skjuter i flakar
    med dnande skott frn land.

    Ffngt trngde en klockas frvirrade
    klmt genom vrnattsdisen.
    Ffngt kvinnor med facklor irrade
    borta p hemfjrdsisen.

    Ffngt p stigen i dagningen spejade,
    grtgd, en barnaskara.
    Solskenet fldade. Byarna fejade
    havet och fstet klara.

    Men trenne kors vid stigen, just dr gloppet
    slr opp sin vida port mot havets bl
    och vita tegar, minner om frloppet
    av denna vrnatt. -- Lutande och gr,
    de likna tiggarbarn, p post vid grinden,
    dr ver heden dimman duggar tt.
    Det vajar ingen minneskrans fr vinden,
    och ingen bokstav sirar hrda trt.

    Jag lmnar korsen i rgnen
    att rtas och multna med ren
    och griper p nytt till skrgrdssgnen,
    berttad en afton vid sktbtsren.

    P den byiga olycksvren
    blev sommaren kall, och tidigt skullade
    hsten kring himlarunden.
    Strandvattnen stego, vgorna rullade
    hotande in genom sunden.

    En natt i oktober, nr stormen krde
    sin jtteharv genom sjarna,
    fjrran och klagande ndrop hrde
    folket p yttersta arna.
    Kullstjlpt, en sktbt med fjrdedagsdyningen
    drev i en brnning och brcktes.
    Lotsen p vaktbrget sg den i gryningen,
    dr den av virvlarna tcktes.

    Men nog med dramer!
                        Till aftonrodden
    ger fiskarn lngs stigen i sakta mak,
    ger akt p havet och vdergrodden
    i vster och skyarnas seglande flak.
    Hans rygg har tidigt bjt sig i kut,
    och tidigt vid skot och vid ror
    ha mdorna tagit hans kraft i tribut
    och pljt i hans panna fror.
    Han srjer blott fr en enda sak:
    fngsten fr morgondagen.

    Han gr ej till stmma med ryggen rak,
    han rider ej hst genom hagen,
    han hller ej gille med flagg ver tak.
    En bonde r konung och patriark.
    En lots r herre vid ratten.
    En fiskare bygger p andras mark
    och strr ver andras vatten
    de sjunkande ntenas flarn av bark.

    Han tycks mig mer n en individ.
    En typ fr ett kuvat slkte!
    S lngt som tankarna rckte
    bland strandbyggarden i heden tid,

    ser jag hans likar streta vid rorna,
    plja sig fram genom mistkallt hav,
    trampa stigarna, rista skrorna
    frst av alla i runprydd stav,

    yxorna slunga mot furulommarna
    frst i susande vildmarksdjup,
    stugorna timra fr efterkommarna
    under mossiga brgens stup.

Lommen r rotndan av trdet.

    Vi kommo i samsprk om skrgrdsden
    -- vad hr jag frtalt och annat till. --
    Man bvar vl ofta vid rodret i nden,
    nr snbyn rasar och kursen gr vill,
    nr yret str ttt som en rappad vgg
    fr stven, och vgorna isa suden,
    och stnket fryser i hr och skgg,
    och man hr av en brnning ljuden.

    Man skulle haft sktarna opp, men hann ej
    mnskan r lngsam och stormen rapp.
    Man kommer hem som fattiglapp.
    Man tnker: jag sljer stugan till vren
    och sker mig jord i bondens skog,
    och svedjar och dikar och gr bakom plog
    och bygger torp med ren.
    Man tnker s. Men -- man kan ej.

    Vi ndde hamnen och skiljdes t.
    I skymningen sg jag lnge hans bt
    mot blygra gattet, tills dagern svek,
    och jag vandrade hem till byn.

    S gingo ren. En dag fr min syn
    steg pltsligt p nytt den gamla vyn
    ur duken i ram av ek. -- --

    Det var som om ramens begrnsning vek
    fr ett vrkande hav, ett obeskrivet.
    Och stilla p stranden blommade livet
    p gnglig stngel med krona blek.
    Det var som ur stigens mnga tusen
    i sanden trampade mnskospr
    sm lgor fladdrat. Det var ej vr.
    Det var hst, och i kojorna tndes ljusen.




SNGER TILL HEMBYGDEN



En fura p mon.


    Den fura, som smyckar vr hembygds mo,
    vrt heliga trd vi kalla.
    Dess anblick gjuter i sjlen ro
    och mod att strida och falla.
    Dess stam av solen en genglans br,
    och vindarnas snger tona
    sitt eviga drapa frn hav och skr
    i dess blgrnt skiftande krona.

    En skyrest fur r en kmpe, stlld
    p post, dr det strids om ett rike,
    om ljus mot mrker, om rtt mot vld;
    den r stolt och en hjltes like.
    Hur mrk r de mumlande granarnas hord
    p tg frn tinande tundra!
    Hur ddsmrkt och bister och arm den jord,
    vars blommande prakt de plundra!

    Vi lska ej tuvornas duvkullsblomst
    bland granar, symboler av dden.
    Vi bedja om solens terkomst
    i rda och segrande flden.
    P frysande marker, dr skuggorna bo,
    m glittrande strlrgn falla!
    Den fura, som tronar p sol vid mo,
    vrt heliga trd vi kalla.



Till "Brage".

Bygdens toner.


Landet vaknar.

    Det mrka landet, som ur natten hjer
    sin vemodspanna mot den bleka solen,
    det flyktigt leende, som flyktigt drjer
    i skra sommarprakten, strdd kring polen,
    det vintertysta, svept i millioner,
    av stormar vrkta, vilsna flingors dok,
    det mrka landet under frmlingsok --
    jag ser det vakna i ett stnk av toner.


Bondfiolen.

    En melodi ifrn bondfiolens strngar,
    en av de halvt frglmda, muntra, gamla,
    kan s som ingen spridda bygden samla
    till glam, till dans p vrnattsljusa ngar.
    Och som en kvll, nr glden dr p hrden,
    -- en vinterkvll med stmning som i sagan --
    fiolen tolkar hjrtats frjd och klagan,
    s talar ingen annan rst i vrlden.


Visans veckor.

    Sdden r gjord, i lidren vila plogarna.
    Borta p vgen slamrar stadsbudskrran.
    Kvllen str ljus kring flten och kring skogarna;
    fjrran blir nra, nra blir ett fjrran.

    Visan p lppen fds i sddens veckor,
    visan om krlek, hopp och trofast minne.
    Gken han galar, hrs p lnga strckor.
    Hggblommen faller. Visans tid r inne.



Ringdans efter slttern.

    Nu r het brgat in och lyktad sltteranden.
    Runt kring rda grdarna st vida flten tomma.
    Nu r varje lada stinn. Nu rgnar brd i handen.
    P de bara snesarna ses bondens gldje blomma.
    Och nu klingar ringdansvisan, rvd frn hedenhs,
    ver slagen linda sprakar hennes lusteld ls.
    Ordena bli trnga.
    Toner orden fnga.
    Ringdanstoner, lftestoner ut i rymden strs.

    Glammet utmed tgen sprids, och snart gr byn till vila.
    Stilla smyger dagningen emellan husens rsten.
    Drngen fyller s och ho och lter tanken ila
    ver sommarns trskel hn till flyttningen om hsten.
    P sin bro str bonden som en kung p tingets sten,
    mter lugnt sitt rikes vidd, dess flt frn ren till ren.
    Kring hans slott, det rda,
    mognar krntung grda,
    och en bofink slr revelj p borggrdsalmens gren.


Nr skterna brgas.

    Hon sjunger i bten s gldjefull
    i gryets ljusnande timma.
    I aftonens visa var sorg och mull,
    men morgonens toner glimma.
    Han ver svallarna
    blytungt tg
    lyfter, och hallarna
    brgas ur vg,
    och fjllen hnderna rimma.

    Frsta skten var skimrigt vit,
    och dubbelt tung var den andra
    av silver, som lnar en fiskares slit.
    I sommar stimmena vandra
    in genom sundena.
    Havet slr
    varmt ver grundena.
    Fisket gr
    med frjd, nr man tyr till varandra.

    Svllande segel p sktbtsmast!
    Stigande brus kring skren!
    liar, som jaga i strckande hast
    strimmiga strmolnshren!
    Fram ver stnkande
    bljestrt!
    Fram med blnkande
    last i bt
    mot vaknande landamren!


Sjmanvisan.

    Men lngt p stersjn, dr hgsta vgen
    har hjt en grnvit plym bland vreda toppar,
    ett ensamt skepp det smckra sprtet doppar
    i sjarna, och stnket yr kring tgen.
    Ett ensamt skepp! En relingsgrnsad vrld,
    emellan hav och himmel rolst slungad,
    frn sj till sj mot mrkbl synrand gungad!
    Ett ensamt skepp p enslig vrldshavsfrd!

    Dess segel bada bugnande i glansen
    av grnsls himmel, smekt av grnslst hav.
    Den kcka sjmansvisan lyfter av
    allt kvalm, som ruvar i den gra skansen.

    Allt kvalm, som tynger, och allt agg, som srar!
    Vart gammalt kval, som sinnet har igen!
    Som stnk mot bogen minnena av trar
    och avskedshandslag virvla bort i den.

    S stiger inget skepp ur vgens famn
    som diktad stv ur visans ltta blja.
    S nmner ingen lnnligt dyrkat namn
    som visan, klingande i fjrran hamn,
    nr grna sammetsvgor dynen sklja.

           *     *     *

    Dr hnger i en skrgrdskyrkas kor
    en snidad brigg. Nr altarljusen tindra,
    kajutans gula rutor stilla glindra.
    Dr inne ngon vnlig ande bor.

    I diktens kyrka, rest med torn och tinne
    av drmmar, flyktade frn tid och rum,
    ett gyllne skepp i krans av snvitt skum
    skall strla som vr hembygds reminne.




Nylands vapen.

Sng, tillgnad Porkala ungdomsfrening.


    Hell salta sj! Hell havets stlgr blja,
    som fosterbygden i skldarna br!
    Hell hemmets kust, som vita kammar sklja!
    Hell rda stugor p grnskande skr!
    Hell hembygdsblnk frn fyrars lgor!
    Hell fjrdar, fdrens kmpastrt!
    Hell strmmen med de egna vgor,
    den gyllne bt, den gyllne bt!

Nylands vapen: en bt av guld mellan tv silverstrmmar
p bl botten. "Stark strm p egna vgor gr genom havet"
har ftt burskap som nylndskt studentvalsprk.

    Hugg in med klinga blank, dr hugg behves!
    Du Nylands skara, ej vare du smst!
    Hugg in fr ljusets sak, nr folket sves!
    Hugg in, hugg in och var djrvast och frmst!
    Giv detta svar p fega frgor:
    framt, vr unga flock, framt!
    Hell strmmen med de egna vgor,
    den gyllne bt, den gyllne bt!

    Den vita fanan med vr hembygds tecken --
    dr striden stndar fr fdernesland,
    hon blser ut. Sydvsten jmnar vecken,
    och bten glimmar i solskenets brand.
    D spnnas viljor och frmgor.
    Oss flje genom livet t
    den starka strm med egna vgor,
    den gyllne bt, den gyllne bt!



Junimorgon i skren.


    Den bundna sngen sprnger bojorna,
    och det blir dag kring fjrdarna och sunden.
    Hur rken ringlar ljus frn kojorna!
    Hur solen glittrar ver klibbalslunden!
    Som bokars lvprakt i en jyllndsk dal
    du snudda ser mot Bltets juniblnad,
    s viras kransarna av djupgrn al
    kring Nylands hav i sommarns gryningsmnad.

    Kom upp p brget! Kumlets vita rund,
    hur hg den vlves ver skrens riken!
    Hur bjrt i gryet blnka fjrran sund!
    Hur grynnor glimma lngt i Finska viken!
    I luften larm av msars morgonkr
    och trnors glla, skriande diskanter!
    Och solen stiger och sydvsten kr
    med unga bljors spann mot nsets branter.


    Men in mot land den frsta bten ror
    med fngst ombord. P fjrden andra flja.
    Det dunklar bltt, det lyser prlemor
    frn ntens strmmingsskatt och viddens blja.
    Ett rgn av fjll p toft och bord och spant,
    en jmn, sydvstlig morgonsj mot suden
    r fiskelyckans granna underpant,
    nr skrens sommar ler i hgtidsskruden.




DIKTEN OCH LIVET



Meditationer.


    Hur skalden lngtar, att den svaga handen,
    som pennan fr,
    titanens vore, vilken svingar branden
    och flammor strr
    kring de frslavade och mrka landen!

    Att dikta r att lida. Lida r
    ej att i egen sjl mot mrkren spana.
    Det r att se, hur varje mnska br
    kring nnet skuggan, vilkens djup vi ana,
    nr jorden hljer den oss mest var kr.

           *     *     *

    Nu viner stormen och solen sr
    i rymden sitt flammande sde.
    Det vras i dungar och videsnr.
    I spirande broddar en susning gr.
    Men du, o mnniskoande, str
    alltjmt i ditt svarta trde.

        Nr gryr din vr?

    Och skyarna sa sin rikedom,
    sitt silverrgn, ver fltens rund.
    Du kala, tvinande lund,
    nr springer din gren i blom?



Korallrevet.


    Brusande rev av korall,
    ring, I ett vrldshav kastad,
    klyvande sjarnas svall,
    med blndande prlor lastad --
    ensamt, som aldrig en dyn,
    aldrig en klippa vid stranden!
    Trista och glimmande syn,
    smyckande himlaranden!

    Brusande rev, med din palm
    visar du vg genom havet!
    Hgrar i middagens kvalm,
    halvt i din dyning begravet.
    Sklver i vitnande trots,
    nr stormens frtjningar lossats,
    och kmpande skepp frgtts,
    och bvande hjrtan krossats.

    Brusande rev av korall,
    ensamt som du r mitt hjrta
    efter sin hrlighets fall,
    bortom sitt vrldshav av smrta!
    Solen vid banan r smidd.
    Skeppet har hamnen att fly till.
    Brusande rev, p din vidd
    ger du intet att ty till!

           *     *     *

    Men nr violbl kvllnings vinge snuddar
    vid vsterns bryn,
    ett kolmrkt hav emellan silveruddar
    str fram ur skyn.

    Dr glider _Skeppet_ ver dunklets spegel,
    som bris ej str.
    Ej rrs en r. Ej glimmar vitt ett segel.
    Men _Skeppets_ fr

    br _Korsets_ bild. 1 prakt dess lgor brinna,
    dess gnistor d.
    Frgves hjer _Duvan_ att dem hinna
    sin vinges sn.

    Frgves slungar _Molnet_ att dem hlja
    sin sljas svall,
    ty _Korsets_ fyra strlefloder sklja
    kring vidden all.

    Ur svarta spegeln sticka _Valens_ barder
    och _Skyttens_ pil
    och _Skorpionens_ gadd bak milliarder
    av tomma mil.

    Den svarta spegeln, o hur stilla br den
    sin last av ljus!
    Mitt de rev, min andes hem i vrlden,
    vad vill ditt brus?

           *     *     *

    Havets olivgrna siden
    frasar mot strndernas r.
    Kuvad i stormmnadsstriden,
    vgen p vidderna dr.
    ngarn, den gr triumfatorn,
    dr han ur synlinjen dk,
    sprngande vg mot ekvatorn,
    textar sitt avsked i rk.

    Virvlande, solkiga flagor
    draga vid kolvarnas takt
    ver en synrand av sagor,
    ver en himmel av prakt
    strecken, de svarta, som skra
    vrldar av sknhet itu.
    Drmmande rev, huru nra
    sknhetens urgrund r du!

    Dyningen bubblande skurar
    din rand -- men korallernas slott
    strlar med milshga murar,
    trollgrnt och sagobltt.
    Svalarna bada i lgor.
    Facklor lysa dess vall
    djupt under sorlande vgor
    och frasande dyningssvall.

           *     *     *

    Drivande strmolnsfjunen
    flyga s hgt, tindra s vitt,
    speglas s mjukt i lagunen,
    som vaggar i revets mitt.

    Grhyllt bleka och trista,
    -- fngar p marsch, slagna i jrn --
    dess bljor vandra. De brista
    som ddsdmt svall i en tjrn.

    Djupt i mitt vsen bunden,
    brister som de, en vg, en ton.
    Kring haven och himlarunden
    jag sker mitt land, min zon.



Den gamla drmmen.


    Jag drmmer mig en stuga, timrad mellan tallars stammar,
    ej lngt frn hav, ej lngt frn fjll med molnbehngda kammar.
    Jag ville tro, att pappret, lagt p svalens furubord,
    blev fyllt av nattens visa sprk och gryets purpurord.

    Jag ville tro, att bljans ton i brnningen vid stranden
    kan sjunga i min rytm engng, att snn vid jkelranden
    kan lysa i mitt rim -- --

    Min drm, han tar en sllsam riktning!
    Ej rrs en vg i fruset hav! Ej bljar isad diktning!
    Men ver kustens brd av sn strs lven, frostfrbrnda.
    Mot nord, mot storm, mot yr, mot natt sig rets dagar vnda.



Lngt till dag.


    Kring min stolta hembygds jord
    sngens nt jag spunnit,
    men min diktnings lycko-ord
    har jag aldrig funnit.
    Jag har strckt fr djrvt mitt stag,
    lttat ankarflyet
    alltfr arla, fruktar jag.
    nnu drjer gryet.

    Ej p lnge solens ur
    bdar dag fr skren.
    nnu gmmer dimmans mur
    fjrran grundbarriren.
    n fr nattlig nordans flkt
    vajar bjrkens hnge,
    Hon skall komma, dagens vkt.
    Men hon drjer -- lnge.



Den enda stigen.


    Det gr en stig, en enda, ner i lugnets dal,
    dr friden lisar hjrtat, som din blick en snvit tinne.
    Det finns i livet blott en vn, som ej r fal,
    vars hand ger trst, vars sjl r godhet innerst inne.

    Det r din moder ej. Emellan hst och vr
    br vgen genom grna sommarveckor.
    Men mellan dig och en, som snart ur livet gr,
    hur djupa klyft, hur vida kenstrckor!

    Det r ej hon du ver allt har kr,
    din maka ej och ej din lskarinna.
    Vid altaret du str allena, nr
    med hga lgor dina bner brinna.

    Och minst det r den vn, som dig med handslag mtt
    i en frtrolig stund och som du trffar grna.
    Man hr varandras ord och fattar dem frstrtt,
    som frn ett dck man ser en glimt av en lanterna.

    Din vg till lugnets dal gr fram, dr fjrdens flik
    str bl mot jord, som gula lven hstar.
    I stilla blicken ur en djupgd vik,
    dr bor den enda makt, som trstar.



Vgor p vidden.


    Ffngt grubblar du vid rens
    gra flod p mnskovrens
    snabba vissning. Tingens rot
    nr ej en tanke, nr ej grubbel.
    Livet r en bljas bubbel,
    lyst av morgonsolens klot.

    Lt blott havets vgor glida!
    Lr att ingenting frbida
    av en dags, en levnads flykt!
    Fre dig ha mnga tusen
    slktled skdat stjrneljusen
    frn den kust, dr bo du byggt.

    Efter dig skall blja brusa,
    brnning mullra, vindsng susa
    ver strn i strandens r.
    Som i vita sanden spren
    ljudlst glttas ut av kren,
    tidens flkt ditt verk frstrr.

    Livet -- det var bruset, sprnget
    frn ett namnlst, mrkt frgnget
    mot en solig synrands svall,
    vgens sprng mot viddens under,
    fljt i bristningens sekunder
    av miljarder likars fall.



I Granmoraskogen.


    I Granmoraskogen, i granars rund,
    en ensam vildros blommar
    som ett irrbloss, tnt p en fattig grund
    ver sagornas rikedomar.

    I viken, dr byars och skurars brus
    drev fisken frn lockande agnen,
    dr dallrar i mojnande hstnattens ljus
    Lyran och Karlavagnen.

    Och min dikt, som tonade brusten och gr
    under jagande skyars vimmel,
    har fngat ett stjrnskott sist nd
    p klarnad septemberhimmel.



En nyrsdikt.


    S ha vi nyr. Den vg vi g
    r brant som stigen i alpen,
    dr han ur skogarnas famn vill n
    den bara, svindlande stalpen.
    Hur r den stigen ej vemodsvit
    som askan av brev, som brunnit!
    Och dock -- han br genom molnen,
    vi blott i vr lngtan hunnit.

    S ha vi nyr. En ny spiral
    av vgen r lagd till rygga,
    som leder upp ur vr barndoms dal,
    ur ngden, dr mnskor bygga.
    Jag ser dem plja sin teg och s
    och harva och skrdar skra.
    Hur fjrran, fjrran! Och fstets bl
    ondlighet -- hur nra!



Tolv sm dikter


    Sg du de glimmande fjten
    tvrs ver ng, snett genom by?
    Sg du de glimmande fjten
    under ett tindrande ny?

    Hrde du dallrande strngar
    klinga i fjrran och klinga helt nr?
    Varandets hemliga strngar,
    det ljusa i allt som r!

    Flora har kommit, och spren
    de glimma, de sprida sig tusendefalt.
    Flora har kommit, och vren
    blommar i alla och allt.

           *     *     *

    Hur sllan till min fjrd, som vaggar tonlst kall
    emellan skrens stup och gloppens brda svall,
    ett ensamt, vgvillt segel hinner!
    Hur sllan i den rymd, vars valv vrt de strckt
    till grns fr tankens frd i livets korta vkt,
    ett stjrnfalls gyllne fra brinner!

    I dag str vrlden full av glans frn hav, frn sky.
    Mot fjrran synrands blnk de vita seglen fly,
    som 1 en saga svanar lyfta.
    Det skimrar i min sjl en sllhetsfylld minut,
    en korad stund, som d ett vildrosstnd slr ut
    sin frsta blom i brgets klyfta.

           *     *     *

    Findrat vita dina ftter stiga
    i bljestnk p atlasgrna hllen.
    Kring skren klara morgontimmar tiga.

    Din nakenhet, vars glans du sjlv blott sg,
    slr ut sin unga kalk, och mot den hjas
    med brus allt sveks symboler, vg bak vg.

    O, strandls brnads hav skall inom kort
    sl ring kring dig och lottls krleks vrar
    i dina lemmars skimmer vissna bort!

           *     *     *

    Linjen har ord fr allt,
    sprket r armt.
    Linjen din flickgestalt
    smekande varmt
    fster p vita blad.
    Linjen din gta ger.
    Ordet skall vittra ner,
    dtt p sin rad.

           *     *     *

    Vad var min dikt? Av skrens lk
    en brd, i skrevan spirad,
    en ltt girland av ngbtsrk,
    lngs de synrand virad,
    en vd p ngon enslig strand
    av dyninglddrets rosor,
    en stiltjestrimma, strckt frn land
    mot skeppens fjrran kosor.

    Och vad var jag, att s mitt liv
    du kunde solbelna?
    Nu svll, min duk, och stven driv
    i skum p sjar grna!
    I stilla drm frn btens bett
    du ser, hur skren glida
    frbi, frbi. Jag ser blott ett:
    min lycka vid din sida.

           *     *     *

    O, du sger, din sknhet flyr
    dag fr dag!
    Mrk ver Styx en julle styr.
    Du och jag
    sitta p toften,
    hljas av disen,
    lyssna till eviga glmskans
    tta, jmna, suckande bljeslag.
    Glmd blir jag som min dikt av falnande
    solgngsglans.
    Glmd blir du som din fgrings vissnande
    trnroskrans.
    Glmskan besegrar
    minnet av tonerna.
    Glmskan kuvar dig.
    Glmskan begraver dig.
    Dag skall komma, d ingen
    vet, att engng din strlande sknhet fanns.


           *     *     *

    Allt vackert vill jag minnas,
    jag vill lta det glittra
    som mellan furustammarna
    ett blnande hav,
    frgtande den bittra
    och vrnga dom vr drm du gav.

    Men aftongld p kammarna
    av skyrest alp av skuggor ns,
    och stjrnorna i dammarna
    bland svarta moln frgs,
    och vad jag svept i toners drkt,
    var havsbl syn, var solljum flkt
    frn gmda sund bland skren,
    de slla landamren,
    i vilkas l vi rott,
    blir jord i jord och multnar ssom frn, som aldrig grott.

           *     *     *

    Stt vackra lgner hop!
    Lt gkens mma rop
    ett lfte frestlla!
    Lt trastens drill, som sprang
    med grnsls lyckas klang
    ur skogens fred, som dess fullbordan glla!

    Nr kvllen skrider tom,
    stt ngens ersmssblom:
    de rda vivorna, i vas p bordet!
    Och drm: p stigens str
    nu trampa ftter sm,
    och snart vrt mte verklighet r vordet.

    S sjng min dikt. Min sjl,
    vars svall har sagt farvl
    t lyckans kuster sedan r tillbaka,
    lg stilla -- lik ett sund,
    som speglar blomvit lund
    och skra purpurmoln i nattens vaka.

           *     *     *

    Spanande kretsar en ensam lom.
    Vidden r tom.
    Skande svvar min ensamma bt.
    Vgens grt
    snyftar i natt mot stven.

    Spridde ej vren dr uppe i land
    lvdoft kring strand,
    smg ej bland lven en blommande stig,
    trampad av dig, --
    det sloge s tungt ej mot stven!

           *     *     *

    Sg, minns du, vi mttes en gng, vi tv,
    i smyg p din hemgrds mark?
    Tv bckar, som ila mot slttens bl
    genom samma vajande park,
    tv stigar i doftande vildmarksvrld,
    som smyga tillhopa i en,
    tv speglande vikar av samma fjrd
    i sommaraftonens sken.

    Och minns du, vi vxlade loven och tro
    och byggde vr drm om varann
    s hgt, som p svindlande fstets bro
    den glimmande mnen brann?
    Du minns det. Vi se vra svrmande r
    som skyar av vemod och sorg,
    som falnande rosor i gulnande snr
    kring vr lyckas grusade borg.

           *     *     *

    Lngesen de tystnat,
    mina veka toner.
    Vrens anemoner
    blommat sista gngen,
    forsen under spngen
    inga silverstrngar ger kvar.
    Men jag lever, lyssnar
    jmt till nya lutor,
    ser i nya rutor
    vita hnder ansa
    rosorna, som kransa
    lyckans port. -- Dit in jag aldrig drar.

           *     *     *

    Vindls r natten.
         de ligger vgen.
    Tala jag ville,
         men till vem, till vem?
    Mnljuset faller
         som i ngon sgen,
    som p blomrabatten
         kring ditt vita hem.

    Mnljuset faller.
         Hela rymdens tystnad
    dalar kring vgen,
         dr mitt steg dr bort.
    Tala jag ville
         ord om hjrtats lystnad
    dess frbrunna lycka,
         falnad inom kort.

    Dig vill jag minnas.
         Minnas, om jag kan det!
    Du, som jag lskat,
         bor du i min sjl?
    Du r alltfr fjrran.
         Hr r dda landet.
    Av din stmma minns jag
         blott ett armt farvl.

    Kanske den klingar
         n i ngra dikter -- --
    Vindls r natten.
         Tomt r rymdens sken.
    Tala jag ville -- --
         Dda vrldars vikter
    pressa mitt hjrta
         mot en bdd av sten.




En SNG OM KRLEKEN



Skymningstimmen.


    P dynens s lg fiskarbyns hotell,
    i tv mils krets det enda natthrbrget.
    Fr trappan, lik en mlning i pastell,
    en grupp av buskar stod, med dynblom kransad.
    En trdgrd i sitt slag, -- av stormen ansad --
    vars murgrnsslinga r det gra snrjet,
    vars ros r rd konvolvelblom, som putar
    ur mjllvit pudersand lik mandelstrutar
    p julgransbordet mellan bomullsvder.
    Lngst ut p stupet kckt en blomsterder
    av gullgul vppling lyste. -- Nedanfr
    lg sltten.
                 Men mot dynens andra brant
    det salta havet sina sjar kr
    och bryter larmande och grellt och grant.

    Nu fll den frsta skymningen p plagen.
    En kylig kre blste opp i vster.
    Fr trappan krde bondbyns ekipagen:
    karosser, vurstar. Dagens skrd av gster
    till trammen fraktades. Kring dyrfen, stranden,
    fll tystnad djup. Blott ebben sjd i sanden.

    Och kvllens bla portar slogos opp
    fr ltta dagrars svvande baner.
    Det rosenrda frn ett dynbrgs topp
    i sakta glidning sjnk mot havet ner.
    Det silvergra ver himlaranden
    sig bredde likt en trnsjuk dikt, som snder
    sin lngtans svalor ut mot drmmens lnder.
    Men hastigt hjdes ver kust, som sov
    med blomsterrevor doftande p dynen
    och musselslingor utmed vattenbrynen,
    den ljumma nordsjkvllns baner av mv.

    O frg, frtrollande, frstligt fager!
    O alla aftondagrars aftondager!
    Vad du r olik hemlandskvllens klarhet,
    dr allt r vithyllt, livls underbarhet!
    En stelnad, genomskinlig rymd av sn
    med dis av frost kring molnets purpur
    r aftonhimmeln dr. Han fryser, speglar
    en jord, som kastat gldjens masker av,
    och utan ankar grund din lngtan seglar
    i jktad oro p hans vithets hav.

    Mvdunklet r en florfin trollrid.
    Bakom den flydda r i blomning st.
    Vi minnas hndelser med solglans i
    och vra hjrtans vackra hemligheter
    och strofer vra ungdomsrs poeter
    ha brddat med en evig poesi.
    Mvdunklet r en tjuserska, som hastar
    med snabba fjt till dagens vilorum.
    Nr bort hon flyktat, ljus kring havet kastar
    blott ebbens frsande girland av skum.



Tv liv.


    Och dunklet gled lngs dynerna och hann
    hotell verandans brm av vildvinssnrjen.
    Mot trbarriren lutad, stod en man
    av blond och nordisk typ. Hans rst i frgen
    var lyckligt ljus. Han hade just bemtt
    med en replik sin fljeslagarinna
    och bidde svaret.

    Hon.

    Jag r trtt, trtt, trtt
    p dessa aftnar med sitt skymningsfall,
    som lovar, vad det inte hlla kan.
    Jag reser sderut.

    Han.

                      Jag norrut.

    Hon.

                                  Gott!
    s skiljas vi i dag i alla fall.

    Han.

    Du har mig ganska grundligt missfrsttt.
    Hr p: frn dig, vid gud, jag skiljes ej!
    Jag slog blott an din egen rebusstil.
    Ditt nej, du vet, r ja, ditt ja r nej.
    Om alla jordens vgar, mil fr mil,
    du satte hop och p den gatan gick
    ditt hela liv mot stndigt nya lnder,
    jag fljde dig nd.

    Hon.

                         O, sluta, hr mig,
    och tro mig nu: du aldrig lyckliggr mig!
    Jag trott mig lska dig -- ett gonblick.
    Jag trott mig lska mnga. Du har rtt:
    jag kunde g mitt hela liv kring jorden
    p spaning efter soln jag aldrig fick.
    Nr frst vi mttes, var jag vrligt ltt
    till sinnes. ngarn bar oss bort frn norden
    med rkens vimplar ver havet flygande
    och skrovet timme efter timme smygande
    i sjarna, som om dess stv av stl
    sin fra pljt mot ngot hemligt ml.

    Och mlet, det var du! Vrt mtes frsta stunder
    och vandringen mot plagens skymningsunder!
    Det var den frsta lyckovgens slag,
    den frsta natten p vr frsta dag.

    Han.

    Och nu? Mot andra ml? Lik bljan, fngar
    du stjrnans bild och mot den nsta flyr.
    Lik stigen ver kenhavets dda,
    frbrnda dyningar, du stndigt styr
    mot nya vidders nya solnedgngar,
    allt mera snabba och allt mera rda.
    Men aldrig skall din sllhets kust du n.
    Din kvinnosjl dig kuvar sist nd.
    I varje kvinnas lngtan susar hgnet,
    det hemomgrdande, med gyllenrgnet.
    Ett hem, dr ditt bekymmer anfrtros
    t en, blott en, -- dr lgan smyckar veden
    med dina drmmars kronor, -- fnstrets ros
    strr doft av frid -- sg, bor ej dr ett eden?

    Hon.

    Fr mig r detta eden luft, lik hgringen.
    Bli orden verklighet -- d flyktar fgringen.
    I himlarna r eden. En och var,
    som blott har vingen, sjlens vinge, kvar,
    kan ngon strand av ngon himmel hinna.
    Tro blott, att allt, som r och blir och var,
    vart skapat av en vis och allgod far,
    och strax i altarljusens lgor brinna
    ditt edens solar! Str blott ut ditt liv
    som plockad blom till blstens tidsfrdriv
    och tro p slsandets lycksalighet!
    Brnn dina skepp! Var vandringsman, poet,
    och fattig, biltog! Var en stavkarls like!
    Drick dets skl p brdden av ett dike,
    och kring dess plar blommar edens rike!

    Han.

    Du glmt vrt samtals utgngspunkt. Nvl!
    Just dig blev sknkt en flyktbendad sjl.
    En prunkande kaskad av gnistor r den,
    ett fall av blommor, mrka, vllusttunga,
    och dock ibland s vit som bortom fjrden
    den unga hggens frsta blomsterklunga.
    Din sjl en lustgrd r.

    Hon.

                             Min sjl r dd.
    Dess hgring blott du sg. Nu, lt mig tala!
    Du ser, hur snrens granna blomblad dala
    i mina ltta fjt, och tror mig g
    mot ngon synrand, lockande och rd,
    mot ngot fagert fjrrans lskogslycka.
    Du sagt jag lekt med dig. Det var ej lek.
    Du sagt jag svikit dig. Det var ej svek.
    O, att du kunde tro mig och frst:
    ditt liv, men aldrig mitt, skall krlek smycka!
    M vara -- krlek spirar upp, som grsen
    i ljumma rgn, hos milda kvinnovsen.

    Men den, vars sjl blev skapt fr striden, grningen,
    som p ett enda kast med lyckotrnngen
    satt in sitt vara och gr fram lngs stupet,
    som hnger ver molnens tg i djupet,
    han kan blott lska, nr med fot i dans
    han fjllet nr, dr morgongryet sknker
    sitt rda vin i rymdens skl, som blnker,
    och vrlden strlar i hans segrars glans.

    Mig blev ett kall, ett rikt, ett enda, givet.
    Jag ville sjunga mig igenom livet.
    Som skalden diktar och som mlarn mlar,
    jag ville sjunga solar, stjrnor, strlar,
    och rgnets hrlighet, nr frg vid frg
    dess bge stryker ver fjrran brg.
    Jag ville sjunga om den vita staden,
    min stad vid nynnande, smaragdgrn flod,
    och eldflugsstrimmad natt med grsen, bladen,
    i dallring, vignens susning i mitt blod.
    Jag sjng. Min sng -- var aldrig -- svek och sken.

    Hur mnget diktord r ej bjfs, som pryder,
    ty ordets tysta vsen sllan tyder
    en man. Han lser ut dess sjl i luft,
    bl, tindrande och kall som hans frnuft.
    Han sovrar sprkets glosor, en fr en.
    Hans vers r delsten vid delsten,
    den outgrundligt rika vid den tomma.
    Men i en kvinnas sng dess vrldar blomma.

    Han.

    Jag tror du gr ett diktords ande fri.

    Hon.

    Min grnings dag r slocknad och frbi.
    S vemodsvekt blir ordet p min tunga,
    ej bittert mer, nr gammalt feri
    i minnet spkar. Allt blir skymning bara.
    Nu har jag fga mera att frklara.
    Jag kunde leva, nr min ton var fri.
    Jag kunde lska, nr jag kunde sjunga,
    nu -- icke mer.
                    Helt visst, jag hller av dig.
    Fr varje fattigt skiljemynt jag gav dig
    du sknkt mig guld, rent, hrligt guld, i byte
    Jag ser det fr mig, som man ser ett smycke
    man lngtat ga sedan mnga r.
    Man dras till det som till ett ungdomstycke,
    en gammal drm, som ej ur hgen gr.
    Men nr ens anlet, trt av spleenens sr,
    i spegeln rjer sjlens dolda lyte,
    d vet man -- --

    Han.

    -- Du fr mrkt, fr trstlst mlar! --

    Hon.

    -- -- d vet jag, att kring smyckets gyllne nlar
    jag aldrig, aldrig vira vill mitt hr.

    Han.

    Frtvivlat syns mig livet, nr dess botten
    ur ytans glada vgor sticker fram --
    s sorgligt meningslst som mellan brotten
    den svarta banken med sitt vrak i slam.
    Dock, kraftens ursymbol r grna havet
    och kraft vr livsnerv. Ej din kraft r all,
    fastn du sveks p dina solrs kall
    och spanar vid var aftonskymnings fall
    dit ut, dr ditt Atlantis vart begravet.

    Ditt hopp r brckt. Din tro, den ljusa, unga,
    man slagit har till blods med nvar tunga.
    Du drev i livet ut med ltta vindarna,
    och skrgrnt unglvssvaj i vgkantslindarna
    dig hlsade, och dig var ljuvt att g.
    Och sen -- jag skildrar fritt -- --

    Hon.

                                       Och sen?


    Han.

                                                Frst
    din sng var kanske fr de vises skr
    en svrlrd sak. Man vill ju passa p,
    att ej nn bivg vilsefr adepten.
    Man vara vill till hands att stnga grindarna,
    ibland, frsts, att ppna dem ocks,
    i fall prestanda stmma med recepten.

    Hon.

    O, lt mig slippa sga, nr och var
    och hur min konstnrsvg i krret bar!
    Du stod ej vid min banas branta stup.
    Du anar ej min livsfrtvivlans djup.
    Du tror jag ger kraft. Det r ej fallet.
    Fr mig var kallet kraften, kraften kallet.
    Ett mannaverk kan brnnas ner p bl
    och fdas om som eldfrstrda skogen,
    som spirar fram ur brnda stubbars kol
    och blir, med ren, ter blomningsmogen.
    Jag r ett trd blott vid en enslig lv,
    p stupet fallet. Ej jag sr mig sjlv.
    Men lngsamt grnskan flyr, vill grna skona,
    och fglar sjunga i min dda krona.

    Han.

    Vad det blir mrkt. Vi se knappt mer varandra.
    Mot livets grns av frost ditt tal mig fr.
    I dina spr allt tyngre blir att vandra.
    Inom mig ngonting fr evigt dr.

    Hon.

    Det r din krlek. Jag ej dda vill.
    Jag vill dig lska, men jag kan ej, kan ej.
    Blott dagen med dess sol hr krlek till
    och nattens bl med molnet, stjrnan, nyet.
    och aftonskymningen och morgongryet
    med dimmorna, med dagg och fgeldrill.
    Jag r en vandrerska, som stilla glider
    i egen skuggvrld bortom dygnets tider.
    Jag br en ros, och ung och purpurrd
    den doftar i min hand, fast jag r dd.



Dimman ver sltten.


    Ur dikena gled morgondimman kall.
    Lngs vgens kant av ler lg slttens landskap
    och drmde, obekymrat om sitt grannskap
    med girigt hav, som sjd bak dynens vall.
    Det vaknade, helt lngsamt, till sin dag
    av sol och blst och vita lngfrdsskyar
    och svlig arbetsid i gamla byar,
    dr tiden flyr vid sus av kvarnvingsslag.

    nnu blott hr och dr en liten flck
    av sltten steg ur morgonvktens dis
    i gr belysning fram: en landsvgshck,
    en kyrkas torn, en bondgrds frontespis.
    Allt annat var ett dugghav utan grnser,
    bakom vars tomhet ingen synrand glnser.

    Lngs vgen skred en man. -- Som fjrlar kretsa
    en afton kring en facklas bloss i ringar,
    allt trngre, trngre, och till ddsflykt hetsa
    i eldens trollglans sina skira vingar,
    hans tankar irrade kring samma punkt
    sen mnga dar:

                   "Hon stod mig mera nra
    n ngon annan kvinna. 1 mitt blod
    sjng hennes blod; -- i mina drmmar slingrades
    de tunga rankorna, med blommor skra,
    av hennes drmmar; -- hll jag hennes hand,
    brast vart bekymmers moln itu och skingrades.
    Det flt frn den en strm av levnadsmod
    i min. Kring henne blev det gamla ungt.
    Och hennes sjl, dr det, brgskredstungt,
    s tidigt hrjat, dr de djupa sren
    s lnge bltt, mig tjusade nd
    som stilla aftonvidder, dunkelbl,
    som unga bjrkars blnk och svaj i vren.

    Det dr r minnen nu. Framt allts!
    Framt? Mot vad? Jag kunde grna stanna,
    dr nu jag str, med dugget kring min panna.
    Det lttar snart -- ger plats t sol och bris --
    r hr igen med skymningstimmens dis.
    Vart n min levnads kosa stlls, jag gr
    mot samma horisont, och samma dagrar
    av stl bl arbetsdag och kvll, som trr
    till gamla stigars vervxta spr,
    omkring mig svva. Mnader bli r,
    och ren bli ett liv, och glmskan lagrar
    omkring dess afton sina branta dyner
    av trist, gr sand. -- --

    Jag tnkt ibland:
    symboler ro ungdomsrens syner.
    I dem vart landskap har sin egen frg,
    sin slja med en hemlighet bakom.
    I dem var kalkvit stig i grna brg
    blir ventyret, som vi drmma om.

    En gng p stersjn sig dimman lgrade
    i skeppets fra, men fr stven hgrade
    en , lik ett Morgana, fdd av gryningen.
    Dess fyr i havet stod, som stpt ur dyningen,
    och bredvid den en kvarn och sist i raden
    ett lummigt trd. Man kunde ana bladen
    i kronans mktiga och runda hatt.
    Ett gonblick -- och s vart bilden matt
    och slocknade. Mitt hjrta snrdes hop.
    S vackert och s tomt! S nra, nra,
    och dock lngt bort, dit inga klar bra!
    Ett lftesland, likt det i sommarkvllen
    vi skapa oss, nr fjrden slr mot hllen
    och djupt i skogens fred hrs gkens rop!

    Vad livet sknkte mig, vad mitt jag kallar,
    allt, allt r hgringar och drmmar blott.
    Jag byggt med sjrkstorn och tckenvallar
    p havets bljegrund min lyckas slott.
    Jag lmnat bakom mig s mnga strnder,
    s mnga vgar, slingrande lngs dem.
    Var fattig stig ur trdens dunkel lnder
    till sist till ngot solomstrlat hem,
    men jag har aldrig drjt vid stigens sida.
    Jag skyndat fram, blott fram, p banor vida,
    mot slttens, knens, havets perspektiv.
    Jag trott p kraftens seger i mitt liv,
    och tomhet famnar jag.

                           O, livets, ddens,
    vrt varas ml r vra krleksdens!
    Av dem vi styras till vr sista dag,
    och de allena skriva kraftens lag."








End of the Project Gutenberg EBook of Skrgrdens vr, by Arvid Mrne

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SKRGRDENS VR ***

***** This file should be named 56938-8.txt or 56938-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/5/6/9/3/56938/

Produced by Jari Koivisto

Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

